Högst upp i adressfältet står – till höger om det lilla gröna hänglåset – https://. Det betyder att kommunikationen med denna sajt är krypterad. Det blev mer eller mindre obligatoriskt i slutet av förra året, så då såg jag till att min blogg blev ”SSL-säkrad”.
Men för två dygn sedan funkade det inte längre, så sidan blev åter ”osäker” och kunde knappt visas. Jag slog förstås larm till webbhotellet, men de kunde inte riktigt förklara och uppmanade mig att vänta en eller ett par dagar…
Nu fungerar det plötsligt igen. Vad de gjort vet jag egentligen inte, mer än att det de gjort kommer att kosta mig 1000 kr per år i fortsättningen. Jag hoppas på att sidan nu ska vara snabb och stabil en tid igen, men jag har inga illusioner om att så ska vara fallet i något längre tidsperspektiv.
Många har hört av sig och undrat vad som är felet och några har spekulerat om det är myndigheternas långa otäcka algoritmfingrar som varit inne och pillat i koden. Jag vet inte. Men i ett av mina supportsamtal berättades för mig att det hela var lite extra problematiskt för att deras partner, det amerikanska säkerhetsföretaget Symantec, hade sin supportavdelning i Indien, och att det därför blev lite extra krångligt och tidskrävande på grund av tidsförskjutningen. Alltså säkerheten här på bloggen garanteras i någon mening av det amerikanska säkerhetsföretaget Symantec. Jag vet inte om jag känner mig lugnad. Kanske var det en manöver för att skaffa sig bättre kontroll över vad vi håller på med här, vad vet jag?
Men vi har inget att dölja. Vårt enda försvar mot de långa pillande algoritmfingrarna är öppenhet. Och det är ett fredligt och oöverträffat vapen. Så nu kör vi igen…
Varför kan inte webbhotellet redogöra för vad som hände? Kosmiska störningar kan påverka alla digitala system. Support i Indien och amerikanskt bolag, men det har inte tidigare påverkat bloggen. Det är lätt att bli smånojjig i allt som händer, man blir medveten om hur beroende man blir av cyberspace för att kunna följa det mesta i informationsväg. Att mobilisera motstånd och sprida information via nätet het avgörande, att återgå till gamla metoder är rena stenåldern.
SL och 8 dagar informerade igår att Google vill radera den brutala bilden från Vietnamkriget, där Saigons polischef med pistolskott i nacken avrättar en FNL-fånge.
Jag fick en varning när jag ville gå in på den här bloggen tidigare idag (osäker eftersom utgivningscertifikatet inte var giltigt tror jag det handlade om), men det var bara att trycka på en knapp att man struntade i det så gick det att komma in.
Det är inte första gången jag har sett detta ske, på sajter som har en politisk agenda. Nästan alltid har det varit sajter som är resonabel ”vänster”.
Man kan ”black list”, som det heter, en sajt som man inte gillar, för att vara en spam-sajt-hoax, i de flesta anti-virusprogram eller brandväggar. Denna ”black list” sprids sedan vidare automagiskt nästan överallt på nätet.
Motsvarande har jag sett på FB. Ibland när jag kommenterar där med en länk, URL, så stoppar FB kommentaren och anger att den klassas som spam. Inte så kul när man har lagt ned 15 min. på att skriva en kommentar, och så vips så försvinner den.
Är det någon som varit med om detsamma på FB?
Nä, öppenhet är vårt bästa vapen. Inte så få ”hemliga poliser” blir påverkade av vad de avlyssnar. Jag har för mig att det gjordes en tysk film för ett tiotal år sedan om en Stasi-agent som blev ”omvänd” av det han hörde i sina hörlurar.
Anders P!
Varför börjar du med ”Nä”? Det var ju det jag skrev! Ja, alltså 😉
Knut L!
Nä-et var en respons på ditt avslutande ”Men vi har inget att dölja”. NÄ, det har vi inte.
För övrigt brukar jag vid längre kommentarer skriva dom på ett WORD dokument, och sedan kopiera in.
En invändning mot det jag skrev var att Storebror inte släpper ut sitt fotfolk för att bevaka oss, utan olika automatiska avläsningsprogram som det inte är så lätt påverka med politisk argumentation.
Så vi måste kanske lära oss att vilseleda dem. Alltså inte skriva att ”Lindelöfs sajt är bra” utan ”Lindens lövs Zeit isst good”.
Ha, ha, kanske en bra idé!
Anders Persson!
”De andras liv” tror jag filmen heter på svenska.
Bengt F!
Jo, och den finns med engelsk textning här.
Kära gamla Stasi, man nästan saknar er!