Stalin i Malmö?

Ett fotomontage av den unge Josef Stalin på Gustav Adolfs Torg i Malmö i maj 1907. Den röda boken är Lenins berömda Vad bör göras medan titeln på den vita skriften är på georgiska och står för Brdzola, vilket betyder “Kamp”, vilket var en illegal socialdemokratisk tidning i Georgien 1901-02.

en långa Stalinserien om hans besök i Sverige 1906 skulle inte vara komplett om den inte också nämnde hans korta besök året efter i Malmö – om han nu alls var där.

Året efter konferensen i Stockholm hade de ryska socialdemokraterna (bolsjeviker och mensjeviker) beslutat att göra ännu ett försök att lappa ihop partiet. Det skulle ske på en ny “enhetskonferens”, den här gången i Köpenhamn 6–17 maj 1907. Klement Vorosjilov berättar i sina memoarer (utgivna 1968 men delvis författade i början på 1920-talet):

“Ryska Socialdemokratiska Partiets (RSDLP:s) 5: e kongress i London kallades ibland ‘de resandes’ kongress. Och det var nära sanningen. Inledningsvis samlades alla vi, delegater till kongressen, på olika sätt i Finland och därifrån tog vi båten över till Sverige.”

Bland dem var förmodligen Lenin och hans hustru Krupskaja som sedan december 1905 bodde på Karelska näset, strax norr om gränsen till Tsarryssland. Enligt en fotnot på sidan 193 i Montefiores bok om Den unge Stalin ska de ryska delegaterna, inklusive Stalin, ha passerat Malmö på väg till Köpenhamn. Får se om han dyker upp…

Lördag 4 maj: Delegationen anlände på morgonen till Stockholm utan trassel. Kanske har Hinke Bergegren återigen lagt ett gott ord för dom hos polischefen Lars Stendahl. Vorosjilov:

“Från Stockholm åkte vi med tåg till Malmö. Där sattes vi och vagnarna på färjan och så kom vi fram till Köpenhamn, på Öresunds danska sida, där partiets kongressarbete skulle börja.”

I Köpenhamn togs de emot av sina danska partikamrater och inlogerades på ett antal hotell i hamnen, förmodligen i Nyhavn.

Söndag 5 maj: Ryssarna besökte det socialdemokratiska högkvarter på Rømersgade 22 i centrala Köpenhamn. Georgi Plechanov och, enligt pressen “en annan rysk socialist” (troligen Lenin) höll tal. Plechanov talade om “socialismens frihetskamp” och tackade för den insamlade penninghjälpen från de danska partikamraterna.

Teckning ur danska Socialdemokraten som visar den ryska delegationen i samtal med ledande personer ur det danska partiet på Arbejdernes Forenings- og Forsamlingsbygning på Rømersgade 22. Mannen i täten av den ryska delegationen företer omisskännliga likheter med Vladimir Lenin. Mannen med mustasch och skägg är förmodligen Georgii Plechanov. Första man från vänster bakom bordet är förmodligen folketingsmannen Christen Hørdum (1846–1911) och sedan Peder Knudsen (1848–1910).

“Vi skildes och gick på olika håll ut i stan. Men när vi återkom, var vi inte ens tillåtna att komma tillbaka i byggnaden. Kamraterna som var i tjänst på platsen rådde oss att snabbt hämta saker och gå till hamnen – där en ångbåt väntade på oss. Det visade sig att den danska regeringen i sista stund nekade att ge tillstånd som tidigare beviljats att arbeta i Danmark på RSDLP:s femte kongress.”

De danska myndigheterna beordrar ryssarna att lämna landet före midnatt, i annat fall skulle de utvisas och bli hemsända. Vorosjilov:

“Sittande på båten åkte vi igen till den svenska staden Malmö, genom vilken vi redan hade passerat, från Sverige till Köpenhamn.”

Folkets Hus avspärrat
Vid omkring 23.30 på söndagskvällen, anlände Lenin, Plechanov och de andra ryska delegaterna och deras sällskap, omkring 200 personer, till Malmö. Samtidigt hade fler ryssar anlänt med tåg från Stockholm. Alla möttes de av svenska socialdemokrater som ställt i ordning Folkets Hus för att ge dem logi. Men polisen hade slagit en ring runt huset och spärrat ingångarna. Ryssarna fick också veta att alla andra samlingslokaler i Malmö spärrats för dem.

Men myndigheterna kunde inte ha några hundra ryssar, i synnerhet inte “revolutionära” sådana, strosande omkring i Malmö innerstad. Dessutom fanns det en handfull kvinnor och åtminstone ett barn. Polisen fick skyndsamt ordna logi, vilket lyckades på olika småhotell och privatboenden. Men alla fick inte plats och ett fyrtiotal fick tillbringa natten på Stortorget sittande och liggande på sina kappsäckar uppradade längs “Rundningen” (en stenbalustrad).

Måndagen 6 maj: På morgonen anlände från Hangö till Köpenhamn en stor grupp ryssar med ångaren Astrea. De beordrades ta sig över till Malmö. Samtidigt anlände ytterligare ryssar till Malmö med tåg från Stockholm.

Var ska kongressen hållas?
Ledningen för den ryska delegationen var febrilt verksam med att hitta alternativa platser att hålla konferensen. Göteborg var en möjlighet, men också Norge? Vorosjilov:

“Men det var inte möjligt att nå en överenskommelse med den svenska regeringen om att hålla vår kongress i Sverige. Också norska regering nekade oss gästfrihet.”

I Norge väckte myndigheternas förbud stor upprördhet bland landets socialdemokrater. En av de ledande, senare kommunisten Adam Egede-Nissen (1868–1953) talade på ett protestmöte i Kristiania (Oslo):

“Vi sjunker alltså allt djupare ned i trälsinnet. Den 7 juni 1905, som skulle vara ett steg mot frihetens befästande, har blivit början till ynkdom och beroende… Fria män måste av hela sitt hjärta hata en regering som gör sig skyldig till dylika nedrigheter. Jag önskar därför inte att ha något synligt minne av denna dag.”

7 juni-medaljen är en norsk medalj till minne av unionsopplösningen 1905. Medaljen blev införd i en kunglig resolution den 23. juni 1906. Den blev tilldelad de dåvarande medlemmarna av regeringen och Stortinget.

Han återlämnade därför i protest den så kallade “junimedalj” alla Stortingsledamöter fått året innan.

Ryssarna i Malmö undersökte nu möjligheterna att ta färjan Trelleborg-Sassnitz för att hålla konferensen på kontinenten, i Amsterdam, Antwerpen eller London. Man funderade till och med om det var möjligt att hyra en ångare, ta sig tillbaka till Stockholm och hålla kongressen ombord ute i skärgården. I väntan på beslut flockades nu uppmot 300 ryska socialdemokrater i Malmös innerstad.

“Högst belevade och välklädda”
Ryssarna hade order att inte samla sig i grupper på mer än åtta personer. De var givetvis föremål för Malmöbornas nyfikenhet, i synnerhet från journalisternas sida. Kongressen 1906 i Stockholm hade ju gått journalisterna förbi, men nu fick journalisterna en ny chans. Det som journalisterna rapporterade om de ryska revolutionärerna är ganska unikt. Tvärtemot den gängse föreställningen var de högst belevade och välklädda.

Lokala socialdemokratiska “Arbetet” rapporterade:

“Främlingarna voro i allmänhet ungt och kraftigt folk med intelligent utseende, välklädda och utrustade med goda reseeffekter. Bland dem märktes även två unga kvinnor, den ena med ett litet barn på armen […] Typerna var ytterst olika. Man såg den smidige vackre kaukasiern bredvid den klumpige letten med tillplattade anletsdrag. Den judiska profilen kändes också igen på en mängd av dem och bredvid den ryske arbetaren vandrade den andligt stridbare professorn.” (Arbetet 6–7 maj).

Borgerliga Sydsvenska Dagbladet gav en liknande bild:

“Läkare, lärare, studerande osv och att det var folk av den bildade samhällsklassen förrådde för övrigt hela deras utseende och uppträdande.” (SDS 6 maj).

“I allmänhet var de synnerligen väl klädda, somliga nästan elegant och många tillhörde säkerligen de förmögna och bildade klasserna.” (DN 7 Maj).

Några foton av “ryska revolutionärer” i Malmö verkar inte ha tagits. Detta är taget någon vecka senare i London.

Året innan hade de svenska tidningarna, efter socialistkongressen i Stockholm, sagt sig under kongressen ha sett en mängd främmande typer på gator och lokaler. Jo, det hade man kanske gjort men gjort misstaget att anta att dessa varit de beryktade ryska revolutionärerna, när det förmodligen varit partilösa fattiga flyktingar som kommit till Sverige efter revolutionen 1905.

I vimlet skymtade…
Journalisternas reportage från denna måndag vederlägger den populära bilden av ryska socialister som skäggiga och svavelosande sällar. Reportagen snarare bekräftar att de flesta kom från över- eller medelklass. 1906 hade den proletäre Josef Stalin urskiljt sig från mängden genom att klä sig lite “arbetarklassaktigt”.

I vimlet på Malmös gator och torg skymtade DN:s utsände prominenta mensjevikiska dumadelegater som den senare berömde georgiske journalisten och politiken Iraklij Tsereteli, den georgiske juristen Sergej Dzjaparidze (1971–1910), den ukrainske gruvteknikern Anton Nesteroff (1879–1919?), den georgiske journalisten Severian Dzhugeli (1877–1909) och den vitryske glasarbetaren Gregorij Belousov (1876–1916).

Ansikten på Malmös gator våren 1907. Medurs, uppifrån vänster: Iraklij Tsereteli, Gregorij Belousov, Sergej Dzjaparidze och Anton Nesteroff.

“Vid samtal med främmande eller i deras närvaro undvek de omsorgsfullt att nämna varandra vid namn utan nöjde sig med att med en gest peka ut den person som åsyftades. Det var för övrigt inte lätt att komma i samspråk med dem. Många talade visserligen ledigt tyska, franska och engelska, men så fort de märkte att man ville tillfråga dem, avböjde de att svara antingen med en hövlig ursäkt eller med en bestämd vägran. Och kom man litet i samtal med en av dem, skyndade strax en annan till och ryckte honom i rocken så att han ej fick bli för öppenhjärtig.”

Försiktigheten motiverade ryssarna med att de hade fått veta att ryska hemliga polisen, Ochranan, hade sina agenter på plats. Kanske var det Lenin som tidningen Arbetets utsände stötte på vid ett tillfälle?

“En äkta ryss – han sades vara akademisk lärare från södra Ryssland – och behärskade fullständigt tyska, franska och engelska – tilltalades av oss på tyska. Att han förstod frågan märktes granneligen [=tydligt] på blixten i ögat, men något svar ville han ej afgifva. Vi frågade honom då om han ej förstod tyska, varpå svaret kom flytande och klangfullt: – Ich kann aber ich will nicht (– Jag kan, men vill inte). Och sedermera var det omöjligt att framkalla ett ljud från hans läppar.”

Man hade till slut via kontakter i London fått socialistförbundet “Fabian Society” att fungera som värdar. Polischefen i Malmö, Gustav Hårleman, utverkade av sina danska kollegor att ryssarna skulle få passera på väg till Esbjerg och Englandsbåtarna.

Problem med danska myndigheter
Men när ryssarna skulle ta färjan tillbaka till Danmark för att komma till Esbjerg, vägrade de danska myndigheterna genomresa. Ryssarna missade först 15-färjan, men kunde sedan ta 18-färjan sedan den driftige danske socialdemokratiske folketingsmannen Peter Knudsen hade sökt upp justitieministern Peter Alberti (1851–1932) och utverkat tillstånd för ryssarna att trots allt passera genom Danmark till Esbjerg, för att därifrån ta en båt över till Parkestone eller Harwich på engelska sidan. Vorosjilov:

“Och så korsar vi Öresundet för tredje gången, nu för att passera genom Danmarks territorium till Esbjerg, varifrån vi skulle åka till London med fartyg.”

När de kom till Köpenhamn var det för sent att bege sig till Esbjerg, så ryssarna fick återigen hitta hotellrum i staden. Journalisten George Ursin på danska tidningen Socialdemokraten skrev:

“Man skäms som dansk för att de inte hade funnit den förväntade Danska Friheten, en skam som inte kändes mycket mindre av att veta att det stod lika illa i Sverige och Norge. Men dock med skamkänslor kan man som reporter inte undvika att låta bli att fängslas av det brokiga skådespelet som just nu utvecklar sig i en dans väntsal.

Av dessa ryska socialdemokrater är väl hälften akademiker, lärare, polytekniker eller män med liknande vetenskaplig utbildning. Av de andra är de flesta arbetstagare – men inte alls av den typ vi känner dem från polska eller galizisiska betes- och tegelarbetare. Många av dem liknade danska eller tyska fackföreningsmedlemmar och arbetare – kraftfulla, intelligenta gestalter. Inte så få var judiska arbetare, ledare för den stora ‘Bund’ den berömda socialdemokratiska organisationen för Rysslands judiska arbetare.

Bland delegaterna fanns också några bönder – några såg lite ut som danska torpare. Några bönder från Kaukasus gjorde ett riktigt imponerande intryck, vackra, manliga figurer med kapporna pittoreskt slängda över axlarna”.

Hemlig socialistkonferens i Köpenhamn?
Tisdag 7 maj: Enligt Sydsvenska Dagbladet hade under natten till tisdagen ett hundratal av de ryska socialisterna lyckats hålla en hemlig konferens i Köpenhamn på ett “andra klassens hotell”. De sägs ha beslutat om “allmän resning” under sommaren. Uppgiften dementerades senare i pressen, men finner visst stöd i Vorosjilovs memoarer:

“Här i en av de lokaler som ställts till vårt förfogande av de lokala socialdemokraterna, mötte samma dag de bolsjevikiska delegaterna V. I. Lenin. Vladimir Ilyich höll ett tydligt tal där han talade om behovet av att mobilisera alla arbetsklassens styrkor för en aktiv del i den revolutionära kampen […] Vi samlades runt Vladimir Ilyich och hade ett långt samtal med honom.”

Myndigheterna verkar dock snabbt ha upptäckt vad som pågick. De trodde inte på ryssarnas förklaringar att de diskuterat resplaner. De fick nu hoppa på tåget till Esbjerg. Vorosjilov:

“Från vagnarnas fönster såg vi de rena städerna, städerna, järnvägsstationerna. Men det var inte det som lämnade oss med Danmarks mest levande minnen. Mest av allt var vi nöjda att nästan varje station var vårt tåg träffat av delegationer av arbetare med röda banderoller och affischer som hälsade de ryska revolutionärerna.”

De ryska socialdemokraterna tas emot av sina danska partikamrater på järnvägsstationen i Esbjerg sedan de tillbringat dagen på tåget från Köpenhamn. Teckning ur danska Socialdemokraten. Återigen verkar den mest framträdande ryssen vara någon som liknar Lenin.

Onsdagen 8 maj anlände de första ryssarna till England. Samtidigt bordade resten färjan i Esbjerg och nådde England torsdagen 9 maj.

Ångaren J .C.la Cour var en av de båtar som 1907 trafikerade leden Esbjerg-Harwich.

Ännu har vi inte sett en skymt av Stalin, men nu dyker han upp i Vorosjilovs memoarer:

“Resan – Esbjerg-London passerade utan någon incident. Englands dimmiga huvudstad mötte oss mer eller mindre hjärtligt, men även här kände vi av den ryska autokratins önskan att blanda sig i arbetet på vår kongress och för att störa att det hölls. Vid det här mötet träffade jag igen Ivanovich (Joseph Dzhygashvili – J.V. Stalin), som deltog i kongressens arbete med en konsultativ rösträtt. Vi satt på olika ställen, men han kände igen mig och nickade välkomnande”

Enligt Montefiore hade Stalin den 7 maj tagit tåget till Berlin för att träffa Lenin och sedan hade de, var och en för sig, begett sig till London. Lenin var i Köpenhamn men inte Stalin. Det är troligare att Stalin tagit vägen från Tiflis över Berlin till Köpenhamn, men vid ankomsten dit fått höra om allt trassel och, utan att göra väsen av sig, begett sig till London.

Svenska Dagbladets notis om det spektakulära bankrånet i Tiflis den 13/26 juni 1907.

Han kan vid denna resa haft sällskap med bolsjevikernas kontaktman i Berlin, Jakov Zjitomirskij (1880–?) vilken senare (1917) skulle avslöjas som en framstående agent för Ochranan, tsaren hemliga polis.

Stalin till Tiflis
Inte heller på hemvägen från mötet i London följde Stalin med de övriga delegaterna via Köpenhamn och Malmö till Stockholm och färjan över till Finland. Enligt Montefiore (s 201) tillbringade han en vecka i Paris och återvände till Tiflis den 4/17 juni 1907. Vad som hände där drygt en vecka senare kunde man läsa om till och med i svenska tidningar:

Bakom det spektakulär bankrånet stod den bolsjevistiska falangen av det ryska socialdemokratiska partiet. Det var inte deras första bankrån och skulle inte bli deras sista. Hur mycket Stalin var inblandad har alltid debatterats. Han var med om planeringen innan han reste till London, men under hans långa bortavaro togs beslut utan hans vetskap. De cirka tio dagar som han hann att vara hemma innan de smällde kunde inte ha räckt för att ge honom tid eller skäl att ingripa i planeringen.

Stalin, hans hustru Jekaterina och babyson Jakov.

Stalin lär ha bevittnat överfallet på visst avstånd. Därefter lär han ha återvänt hem och så fort som möjligt flytt med sin familj till Baku för att undgå arrestering. Med på färden var lille halvårsonen Jakov och till honom finns det anledning att återkomma…


Nästa serie i tre delar: Jakob – Stalins förste son

  3 kommentarer for “Stalin i Malmö?

  1. Leif Stålhammer
    2019-10-08 kl. 10:33

    Barnet på bilden förefaller vara den helt unge Adolf Schickelgruber senare Hitler. Var de lika som barn, Stalin och Hitler?

  2. Anders Persson
    2019-10-08 kl. 17:51

    Barnet på bilden skulle, om du läser min text, vara Stalins första pojke, men är tyvärr den mycket unge Adolf Hitler. Jag har blivit lurad av någon på nätet. Men bebisar ser ganska lika ut så fotot får gärna stå kvar – med denna varningslapp.

  3. Bertil Carlman
    2019-10-09 kl. 11:15

    Även jag tyckte nog att jag sett bebisbilden någon gång såsom varande på Hitler. Men Anders, vad betyder det i det hela? Min uppfattning om Stalin har, efter alla dina artiklar om honom, kraftigt förändrats. Jag hade en gång ”Leninismens problem” av Stalin. Den slängde jag. Så illa påverkad var jag av all kritik i västliga media av denne ”diktator”, trots att jag ansåg mig vara kommunist. Det finns nog mycket upplysningsarbete att göra bland oss svenskar. Bra jobbat Anders!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.