Stalin i Stockholm (1) – Överfarten

Vi kan nu – inte utan en viss stolthet – presentera ännu en liten Stalinseie av Anders Persson. Han målar upp händelser och skeeneden aningen vid sidan om det stora skeendet och ger oss på så sätt en något mer nyansrik bild av den senare så upphöjde ledaren.

redagen den 20 april 1906, klockan halv elva på kvällen, lite efter tidtabellen, stävade en av rederiet Karl Boströms ångbåtar, Oihonna, ut från Hangö hamn med kurs mot Stockholm. Ombord befanns sig ett 90-tal ryssar och finländare på väg till Sverige. Det var trångt ty man hade av någon anledning också givit plats åt ett tiotal cirkushästar.

Oihonna var dottern till den nordiske kungen Fjalar i Johan Ludvig Runebergs epos med samma namn (1841) men båten som fick namnet byggdes så sent som 1898.

Men det var inte de tio cirkushästarna som gjorde båtturen lite ovanlig. Båten var chartrad av den finländske vin- och antikvitetshandlaren men också motståndsmannen Valter Sjöberg (1865-1937) från Helsingfors. Passagerarna hade fått båtbiljetterna gratis av oppositionellt sinnade finländska aktivister. De var experter på att gömma och smuggla av ryska polisen eftersökta personer.

Bland beskyddarna fanns också Helsingfors biträdande polismästare Bruno Jalander (1872-1966). Denne hade sett till att passagerarna släpptes igenom gränskontrollen i Hangö utan att behöva visa pass. Över alltihop vakade den ledande aktivisten Konni Zilliacus (1855-1924) som låg illa till hos de ryska myndigheterna på grund av hans kontakter med fiendelandet Japan.

Sjöberg, Jalander och Zillkiacus var inte socialister, men finländska nationalister som avskydde tsarregimen och dess förryskningspolitik. Av den anledningen hjälpte de både såväl bolsjeviker och andra som råkat illa ut, eller kunde råka illa ut, av tsarväldet. Jalander skulle på 1920-talet beträda poster i Finland både som landshövding och regeringsmedlem. Han var dock inte mer anti-kommunistisk, än att han, kring 1930, bekämpade den fascistiska Lapporörelsen.

Men nu var det 1906 och det gällde att hjälpa politiskt kontroversiella ryssar och finländare att ta sig till Sverige. Bland finländarna på ångbåten var den mest prominente Gustav Filip Creutz (1855-1914) vars familj sommaren 1903 utvisats av de tsarryska myndigheterna sedan äldste sonen solidariserat sig med bojkotten av värnpliktsuttagningen. Creutz hade tagit sin tillflykt till Sverige men hade efter revolutionen 1905 tillåtits komma tillbaka, åtminstone för att besöka släktingar och vänner.

Bland ryssarna på båten fanns en mängd ryska socialdemokratiska revolutionärer, som var på väg till Stockholm för att hålla en hemlig partikongress, den 4:e i ordningen. I december 1905 hade man haft sin 3:e partikongress i Tammerfors, men där inte lyckats laga sprickan mellan de två falangerna i partiet: mensjevikerna och bolsjevikerna.

Vi vet inte exakt namnen på alla ryska socialdemokrater som var med på S/S Oihonna eftersom många var förtegna om sin identitet och antingen inte bar pass, eller falska sådana. Bland de vi känner till fanns flera som sedan skulle bli berömda, som den blivande försvarsministern, marskalken och medlemmen i Högsta Sovjet, Kliment Vorosjilov (1881-1969), blivande kommendören för Röda Armén under inbördeskriget, Michail Frunze (1885-1925), blivande utrikesministern under 30-talet, Maxim Litvinov (1875-1951), blivande folkkommissarien och grundaren av Tjekan (föregångaren till KGB) Felix Edmundovitj Dzerzjinskij (1877-1926). Den ledande revolutionären, Vladimir Uljanov, mer känd som “Lenin” skulle dock ta en annan båt lite senare.

Josef “Koba” Vissarionovitj Dzjugasjvili fyra år tidigare, som 24-åring 1902. Först 1912 skulle han byta täcknamnet “Koba” mot “Stalin”.

Den som vi med säkerhet vet också var med på S/S Oihonna var en 28-årig georgier vid namn Iosif Vissarionovitj Dzjugasjvili, då med täcknamnet “Koba”, men för eftervärlden mer känd som Josef Stalin.

Stalin satt förmodligen med andra passagerare i matsalongen och intog sin kvällsvard, när drygt en halvtimme efter avfärden plötsligt en kraftig stöt gick genom hela fartyget. Matservisen slungades från borden på golvet. Alla rusade förskräckta upp från sina platser, men lugnade sig, när de såg att någon omedelbar fara inte var för handen – S/S Oihonna hade helt enkelt gått på grund. Order gavs att alla passagerare skulle ta på sig flytvästar.

S/S Oihonnas färd från hamnen i Hangö vid 23-tiden fredagen den 20 april 1906.

Så kom det sig att vi natten 20–21 april 1906, ute bland kobbarna i Skärgårdshavet, finner många av de blivande ledarna för stormakten Sovjetunionen, hjälplösa och isolerade i mörkret och blåsten.

Nästa avsnitt: Undsättningen

  2 kommentarer for “Stalin i Stockholm (1) – Överfarten

  1. Arne Nilsson
    2019-05-31 kl. 21:27

    Anders P!
    Du är mycket skicklig i att ta upp intressanta, men mindre relevanta frågeställningar. Därmed slipper du befatta dig med de mer väsentliga frågorna.

  2. Jan-Peter Stråhle
    2019-06-01 kl. 2:01

    Jag ser med spänd förväntan fram mot fortsättningen av Anders Perssons beskrivning av denna intressanta period. Om sedan också Arne Nilsson kompletterar med utläggningar och analyser i de mer väsentliga frågorna torde min och övriga läsares tillfredställelse bli outsägligt stor.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.