aptenen på Oihonna Erik Ljungberg gav order om att sända nödraketer och lät den elektriska strålkastaren spela in mot land. Men det var snart midnatt och inget svar syntes. Lotsöveruppsyningsmannen Blomqvist beslöt då att ta sig i land för att hämta hjälp inne i Hangö. Men det tog lång tid och istället, av en händelse, råkade två personer som var ute på promenad; kaptenen A. Lindfors och kontorschefen A. Lemeke se ljussignalerna och kunde kalla på hjälp. Samtidigt hade Blomqvist fått tag på hjälp inne i staden. Vid 3-tiden, då det började ljusna i öster, var fartyg på väg mot det nödställda ångfartyget.
Under dagen överfördes de ombordvarande med småbåtar till Hangö, där systerskeppet S/S Wellamo tog upp dem. Dagen efter, söndagen den 22 april, en dags försenade, kunde passagerarna stiga av på kajen vid Skeppsbron i Stockholm.
En av de ryska passagerare som kom till Stockholm denna söndag den 22 april 1906 skrev hem att de svenska poliserna hade väntat vid kajen och ”släpat alla ryssarna direkt från ångaren till polisstationen”. Där lät man dem vänta ett par, tre timmar.
Detta är inte helt sant. Den som mötte dem var ungsocialisternas ledare den 45-årige Henrik ”Hinke” Bergegren (1861-1936) som tog dem till deras övernattningsplatser sedan de underkastas förhör av polisen som förstås upprättade förhörsprotokoll.
Sedan vidtog undersökningen av de anlända: de mättes, man tog fingeravtryck och de utfrågades noga:
”Vad var vår sysselsättning, hur hade vi kommit hit, hur mycket pengar hade vi, hade vi fått pengar av finnarna, hur och via vilken gränsstation tänkte vi återvända, vad var våra fäders yrke, vad hade vi för politisk övertygelse, från vilka städer var vi? osv.”
Ombord på Oihanna, och sedan Wellamo, fanns det endast 78 ryska passagerare, 20-tals andra ryssar kom in andra vägar. Det ser ut att också innefatta Lenin som anlände några dagar senare.
Stalin i polisförhör
Uppgiften att de ankommande ryssarna genast förhördes stämmer inte helt. Stalin t ex förhördes först två dagar senare, den 24 april, och då av kommissarie Bertil Mogren (1872-1932) vid säkerhetspolisen, eller som det hette då ”detektivavdelningen”. Han assisterades av en ”detektivkonstapel” Hegardt samt en tolken Alexis.
Stalin, eller ”Koba” som han då kallade sig, uppgav inte sitt riktiga namn Josef Vissarionovitj Dzjugasjvili, utan kallade sig Ivan Ivanovitj Vissarionovitj, hans far hette ju Vissarion. Polisen stavade dock fel och det blev Visarionovitj. Han berättade att han var politisk flykting och sade sig vara född den 18 december 1879 i Tiflis. Detta är intressant eftersom han senare också uppgav det riktiga året 1878. Först någon gång på 1920-talet slogs hans födelsedag fast till 21 december 1879.
Att hans föräldrar var Ivan Visarionovitz och Jekaterina Ivanovna var inte helt med sanningen överensstämmande, men ingick i den allmänna politiken att ge polisen oriktiga eller vilseledande uppgifter. Faderns yrke uppgav han helt korrekt som ”skomakare”. Själv påstod han sig oriktigt vara journalist på (den icke-existerande) tidningen Demokratiska Konstitutia. Han sade sig vara ogift och bo i Tiflis, där tidningen utgavs.
Mogren beskrev hans yttre på följande sätt: ”Liten, spenslig; svart hår och dito helskägg; koppärrig; bruna ögon; stor näsa; gråspräcklig ulster; skinnmössa”.
Av rapporten framgår också att han, enligt egen uppgift, var ”nationaldemokrat, hade agiterat för revolutionär propaganda och skrivit dylika artiklar i tidningen. Blev eftersökt av polisen. För 14 dagar sedan reste han hemifrån och reste först till Petersburg, där han stannade en dag, men fortsatte sedan till Åbo – hit. Har ej fått pengar av finska socialisterna. Ämnar stanna här två veckor och sedan resa till Berlin.”
Stalin kroppsvisiterades av Mogren och Hegardt och visade sig inneha ”100 rubel; utan pass, utan vapen”. Han ålades anmälningsskyldighet.
Nästa avsnitt: Lenin anländer
