Stalin mitt ibland oss

Stalin i tunnelbanan

Stephen Kotkins 1000-sidiga tegelstenar om Josef Stalin är lite av en besvikelse. Han har visserligen djupdykt i tiotusentals dokument han letat fram i arkiv i Ryssland och Georgien, men inte kommit tillbaka till ytan med några intressanta slutsatser, om han nu alls kommit tillbaka. Ibland känns det som om han drunknat i alla dokumenten.

Det enorma materialet har tvingat fram en viss intellektuell lättja, om inte annat för att bli klar med mastodontverket under sin livstid. Parallellt med Kotkin har vi Montefiores två tegelstenar om “den unge Stalin och “den röde tsarens hov”. Isaac Deutschers biografi är på 500 sidor och Anton Karlgrens är på 650. Det känns därför uppmuntrande att Hiroaki Kuromiya försökt sig på en Stalinbiografi på drygt 200 sidor. Ty det är den typen av böcker vi behöver, de som söker se de stora övergripande dragen.

Men kanske det är det som är det svåra. När Churchill en gång ombads hålla ett föredrag svarade han något i stil med: “Vill ni att jag talar en timme kan jag börja genast, men ska det vara i tio minuter behöver jag en vecka för att förbereda mig.”

Så vad som behövs är en Stalinbiografi på hanterliga 200 sidor, lika stor som Stefan Lindgrens Leninbok. Men viktigare är att boken är fri från de vanliga schablonerna eller avarterna:

Stalin var paranoid, galen eller på annat sätt otillräknelig.
Detta är ett vanligt propagandistiskt trick för att demonisera en motståndare. När det kommer från historiker beror det också på en viss lättja. Man har inte lust att tränga djupare in i ämnet. Kampanjen mot kommunister i Sovjetunionen och Östeuropa 1949–52 omfattade oproportionerligt många av judisk härskomst.

Detta framstår sannerligen som anti-semitiskt, galet eller paranoidiskt om man försummar att berätta om hur Sovjetunionen och Tjeckoslovakien 1947–48 gick i bräschen för att politiskt och militärt backa upp den nya israeliska staten, bara för att 1949 upptäcka att man blivit förda bakom ljuset: Israel avsåg att underordna sig USA:s politik, inte Sovjetunionens.

Stalin var sedan födelsen en ond människa
Ett annat propagandistiskt trick är att spela på våra religiösa och moraliska känslor och stämplar människor som “goda” och “onda”. Detta leder till många egendomligheter. Vad än för slags bus föremålet gör sig skyldig till som barn eller tonåring tolkas det som tidiga tecken på “vad som komma skulle”.

Rent logiskt får man problem när en “ond” människa gör något som framstår som “bra”. En “god” människa kan, av “misstag”, göra “dåliga” eller “onda” saker, men en “ond” kan inte begå liknande “misstag”. Det som ser “gott” ut måste tolkas som något egentligen “ont”.

De ständiga bakåtprojektionerna
Vad någon gör 1937 kan möjligen förklaras med vad vederbörande gjorde 1907, men inte omvänt. Tidens gång är inte reversibel. Stalins möten med och attityd till Trotskij, Bucharin, Zinovjev och andra före 1917 kan inte förklaras med vad som sedan hände på 30-talet.

Rent parodisk var en bok som berättade om när Stalin 1906 tog en Finlandsfärja från Hangö till Stockholm. Författaren kunde inte motstå frestelsen att påminna om hur Stalin 1940, efter Vinterkriget, inrättade en marinbas i Hangö.

Men vi ska vara tacksamma för de amerikanska historikerna som dammsugit arkiven åt oss. Det är i USA en förvånansvärt stort intresse för rysk och sovjetrysk historia.

På Systembolaget blev jag uppmärksammad på att amerikanarna har lanserat ett mörkt öl, en imperial stout, till marshalk Zjukovs ära. Tidigare har de lanserat “Boris the Crusher” och andra ryska “imperial stouts”. Vadan denna amerikanskaryska eller sovjetryska nostalgi?

Om man “filtrerar” texterna, dvs inte tror att Stalin var galen eller ond, samt att tiden inte kan flyta baklänges, framträder en lite annorlunda bild. Åtminstone den “unge” Stalin, d v s mannen fram till 1918 (då han var 40) förefaller ganska bekant, som någon man träffat: en kanske lite hetlevrad, men humoristisk student och intellektuell som bedrev revolutionär politik samtidigt som han hade kärleksaffärer, bildade familj och fick barn.

Hade jag inte träffat hans motsvarigheter här i Sverige under mina egna “Sturm und Drang”-år? Dessa motsvarigheter tillhörde inte de frasradikala flummarna utan de hårt arbetande. Vad är det som säger att inte någon av dessa “68-or” med en annan gång i historien hade hamnat i samma situationer som Stalin eller liknande? Hur hade de agerat då?

“Stalin” på SMHI
Min högste chef på SMHI i slutet på 80-talet hade 1969 skrivit en icke-kommunistisk, men ändå radikal bok i den tidens anda. Tjugo år senare, som generaldirektör, var han en Stalin i miniatyr med fem-årsplaner för modernisering, utrensningar av oliktänkande och kronprinsar och kronprinsessor (t ex Maria Ågren som efterträdde honom). Principen om “demokratisk centralism” tillämpades stenhårt.

Jag skrev en pastisch om SMHI à la Sovjetunionen, som han fick ögonen på, gillade, tog kopior på och skickade runt. En gång när jag inte fått som jag ville med min närmaste chef vädjade jag till Maria Ågren och det dröjde inte länge förrän denne syndare gjort total “avbön” som hade han varit en Bucharin eller Zinovjev. Men när jag stött mig med generaldirektörerns egna Vorosjilovar och Molotovar, blev jag deporterad till en dimmig ö norr om Frankrike.

Så det kliar i fingrarna på mig att skriva en egen Stalinbiografi, på så där 200 sidor, som skildrar Stalin som en helt vanlig politisk intellektuell som ofrivilligt hamnade i stora och svåra historiska skeenden. Arbetsnamnet på boken skulle vara något i stil med Stalin hade kunnat vara du!

... är läst 488 gånger!

  31 kommentarer for “Stalin mitt ibland oss

  1. Arne Nilsson skriver:

    Verkligheten kan beskrivas på olika sätt. För att dölja väsentligheter lyfter man fram sekundära frågor. I din artikel om Stalin väljer du att lyfta fram mindre relevanta frågeställningar som paranoia, ond/god, bakåtprojektioner mm. Därmed undviker du att beskriva Stalin som den främste företrädaren för den nya härskande klassen, nomenklaturan, i Sovjetunionen. Du behöver inte beskriva det sovjetiska klassamhället med en rättslös och utsugen arbetarklass. Du behöver inte ta upp avsaknaden av demokratiska fri- och rättigheter i Sovjetunionen.

    Visst kan man ta upp mindre väsentliga frågor, men utelämnar man det mest väsentliga hamnar man fel.

  2. Sven-Eric Holmström skriver:

    Det är knappast korrekt att säga att amerikanska historiker “dammsugit arkiven” med tanke på att oerhört mycket material alltjämt är hemligstämplat plus det faktum att man påfallande ofta utelämnar fakta som inte passar in i den gängse bilden av den här epoken.

    De historiker i väst som har något vettigt att komma med är lätträknade. Det är inte bra för den egna karriären om man kommer fram med något som inte får Stalin att se dålig ut.

  3. Bo Persson skriver:

    Att säga “förda bakom ljuset” är det inte att ursäkta den ryska politiken?

  4. Anders Persson skriver:

    Arne N!
    Nu var min artikel inte om Stalins liv eller Sovjetunionens historia, utan bl a om “dåliga vanor” när man skriver om dessa. Det som du påpekar är självfallet oerhört viktigt att diskutera, men var inte platsen och tillfället nu.

    Bo P!
    Jag skulle kunna säga att det finns “olika uppfattningar” om den sovjetiska politiken visavi skapandet av Israel 1948. Men tyvärr kan jag inte det eftersom hela saken är nertystad på “båda sidor”. Så min första ambition är att upplysa om att detta överhuvudtaget har hänt, varefter man kan diskutera om det var rätt eller fel. Sovjetunionens stöd till FN:s delningsplan i november 1947 var en värre kalldusch för de arabiska kommunistpartierna är Molotov-Ribbentropakten varit för de europeiska och många lär ha upplöst sig i protest. Den kraftiga sovjetiska anti-sionistiska kampanjerna efter 1949 kan ses som försök att återvinna den arabiska vänsterns förtroende.

  5. Bertil Carlman skriver:

    Tja du Anders P, vad skall man säga? Jo jag säger lycka till! Du ser på kommentar ett och två hur rätt du har i din beskrivning av utgångsläget.

    “Du behöver inte beskriva det sovjetiska klassamhället med en rättslös och utsugen arbetarklass. Du behöver inte ta upp avsaknaden av demokratiska fri- och rättigheter i Sovjetunionen.” och “Att säga ‘förda bakom ljuset’ är det inte att ursäkta den ryska politiken?”

    Hur attan kunde du trycka så rätt på knappen i din startkommentar om en eventuell biografi om Stalin?

  6. Lennart Palm skriver:

    I hela våra liv har vi utsatts för en dånande kanonad av berättelser om allt vad negativt man kunnat hitta eller finna på om Sovjet. Kvar blir naturligtvis frågor om vad som är sant av allt detta. Men, också frågan om hur Stalin kunde ha sådant stöd av befolkningen som han faktiskt hade (och har!). Något måste väl ändå ha varit bra, hur annars förklara den enorma uppslutningen från befolkningen för att försvara Stalins system mot nazisterna och nästan lika heroiskt genomföra landets modernisering? Vi har fått valda brottstycken, men det är helheten som är sanningen! Hoppas verkligen Anders P ger sig i kast med en Stalin-bok!

  7. Bo Persson skriver:

    Lennart Palm!
    Man kan mycket väl hålla med dem som säger att utan Stalin hade Ryssland inte kunna besegra Hitler och samtidigt hålla med dem som säger att när det gäller upprättandet av staten Israel så agerade Ryssland som vilken imperiemakt som helst.

  8. Jan Arvid Götesson skriver:

    Anders Persson ställer upp en felaktig dikotomi mellan å ena sidan en ”galen” och ”otillräknelig” Stalin, och å andra sidan en ursprungligen ”vanlig”, politiskt arbetande människa som gjorde stora fel, vilket var oundvikligt för den som genom tillfälligheternas spel blev rysk härskare under en svår tid.

    En tredje möjlighet är troligare. Vissa människor föds med en betydande genetisk risk för att bli hänsynslösa, och tidiga upplevelser kan cementera en för andra farlig personlighet. Det är inte religion eller moralism att ”bus” tidigt i livet med god vetenskaplig säkerhet förutsäger senare farlighet.

    Stalin hade inte kunnat vara jag. Även om man (helt riktigt) medger att ledarskap oundvikligen leder till ansvar för mänskliga katastrofer, är det klarlagt att Stalins hänsynslöshet förstörde millioners liv utöver vad som kan förklaras med härskaransvaret och tidens krav.

    Jag förstår inte varför det skulle klia i fingrarna att skriva en biografi om detta ointressanta och utredda fall.

  9. Arne Nilsson skriver:

    Lennart P!
    Du skriver: “Men, också frågan om hur Stalin kunde ha sådant stöd av befolkningen som han faktiskt hade”. Om nu Stalin och kommunistpartiet hade ett rejält stöd hos befolkningen så infinner sig följande fråga: varför fanns inte demokratiska fri- och rättigheter innefattande flerpartisystem med fria och hemliga val i Sovjetunionen? Nästan alla vet svaret på den frågan. Kommunistpartiet skulle ha blivit bortsopat från makten.

    Bo P!
    Du skriver! “Man kan mycket väl hålla med dem som säger att utan Stalin hade Ryssland inte kunna besegra”. För egen del anser jag att det är tvärt om. Sovjetunionen lyckades besegra Nazi-Tyskland inte tack vare Stalin utan trots alla hans misstag och brister som i onödan kostade de sovjetiska folken miljontals döda alldeles i onödan.

  10. Bengt Svensson skriver:

    Är det inte möjligt att Stalin stod på däcket på den där Stockholmsfärjan, när den lämnade Hangö och tänkte: “Det här skulle kunna bli en förbålt bra örlogsbas, det ska jag lägga på minnet”? Eller påstår författaren som du refererar till, att det var för att Stalin anlade en örlogsbas i Hangö 1940 som han tog färjan därifrån 1906?

  11. Lennart Palm skriver:

    Arne N!
    Till skillnad från “nästan alla” är jag inte säker på att kommunistpartiet skulle bli utplånat vid fria val, vill gärna veta mer om opinionerna i Sovjet och då under olika tider. Det har t ex blivit på modet att tala om Oktoberrevolutionen som en statskupp. Det kan man visst kalla vissa inslag i den, men vad vet vi om det folkliga stödet? Kan man möjligen se de rödas seger i inbördeskriget som ett slags grym folkomröstning, trots allmän misär bland folket och ingripanden från alla tidens stormakter på de vitas sida, vann ju Lenins parti. Föredrar att inte vara så tvärsäker på allt detta.

  12. Anders Persson skriver:

    Jan Arvid G!
    Jag hade varit benägen att hålla med dig för några månader sedan men nu har de nitiska dokumentsökande amerikanska historikerna visat att den unge Stalin var som vem som helst, och skilde han sig så var det snarare åt det intellektuella och känslosamma hållet. En av historikerna lät till och med låta översätta alla de känslofulla dikter han skrev och publicerade i sina sena tonår.

  13. Bo Persson skriver:

    För dem som menar att Stalin som antiimperialist är utan fläckar rekommenderar jag några kapitel i Jan Myrdals bok Sidenvägen från 1977. Börja med kapitel XXV: “Stalins kluvna skugga” och fortsätt sedan till och med sidan 304.

  14. Bo Persson skriver:

    Arne Nilsson!
    Redan 1941 hade Ryssland bättre stridsvagnar än Tyskland. Och utan Stalin och hans nomenklatura hade man inte haft det. Historien är inte någon tebjudning.

  15. Anders Persson skriver:

    Lennart P och Arne N!
    Tyvärr var jag tvungen att 2017 avsluta min serie om ryska revolutionen vid julihändelserna. Men det som hände sedan var lite förbluffande: trots att bolsjevikernas ledande män gått i landsflykt eller satt arresterade ökade partiets popularitet, för att nå nya höjder efter den s k Kornilovincidenten.

    Vad som sker i oktober är lite av en västgötaklimax, behandlat här, d v s statschefen Kerenskij flyr och bolsjevikerna promenerar in i Vinterpalatset – ingen “stormning” här inte. Lite av en “thébjudning” faktiskt.

    Men som Lennart Palm skriver, det avgörande var inbördeskriget. Och det var definitivt ingen “thébjudning”.

  16. Bo Persson skriver:

    Lennart P!
    Det du säger om inbördeskriget är intressant och kan man inte på ett liknande sätt säga att Stalin “valdes”.

    Hans uttalade ambition var att nästa krig med Tyskland inte skulle förloras och det skulle ske genom att Tysklands 100-åriga försprång i tekniskt hänseende togs igen på 10 år.

    Och så blev det. Och Ryssland vann det nya kriget. Och inte ens idag är det någon i Ryssland som är så populär som Stalin. Och på andra plats ligger Pusjkin. Så ryssarna gillar uppenbarligen inte bara sina krigare utan också sina diktare.

  17. Jan Arvid Götesson skriver:

    Anders P!
    Bra resonerande svar: ”Jag hade varit benägen att hålla med dig … men … nu har … historikerna visat att den unge Stalin var som vem som helst”.

    Låt oss kalla de tre hypoteserna ”galen”, ”vanlig människa” och ”kompetent men hänsynslöst folkförstörande”.

    Jag menar att den tredje hypotesen inte kan vederläggas medelst belägg på sympatiska personlighetsdrag. I mitt utrikes arbete har jag kunnat studera statsledare och folkledare från en insides-position. Min erfarenhet är att analysförmåga, beläsenhet, vänfasthet, m. m. kombineras med farlig personlighet och avsaknad av spärrar (personen fortsätter med sin på övertygelsen om den egna överlägsenheten grundade politik oavsett hur många liv som förstörs).

    Kanske att historiker frestas att finna för mycket mänsklighet och intressanta drag hos sina studieobjekt, som de är ”gifta med”? Det är ju tråkigt att ägna livet åt en kompetent och intelligent version av Anders Eklund eller Lars-Inge Svartenbrant.

    Flera kommentatorer har anfört att Stalin gjort det möjligt för Ryssland att besegra Hitler.

    Spekulationer om alternativa historier är inte meningsfulla. Vissa stora drag i historien har varit förutsägbara: den viktigaste stora linjen är att det fortsätter att finnas rivaliserande stormakter.

    Men vi kan inte gissa hur världen sett ut om Stalin hade dött ung. En annan utveckling hade kunnat ske med ett Tyskland som vore en vanlig förtryckande imperialistmakt i stället för en SS-stat som i en Generalplan Ost sökt genomföra långt över 100 millioner direkta mord. (Jag hävdar givetvis inte något befängt historikerstreit-argument att NS-Tyskland vore ett svar på bolsjevismen.)

    Under andra förhållanden hade det kanske varit mindre viktigt vem som var starkast.

    ”Utan Stalin ingen seger” är ett argumentationsfel. I en annan värld med en Stalinsk ungdomsdöd kan allt vara annorlunda, till exempel ingen nödvändighet för mänskligheten att Ryssland besegrar Tyskland i det (sannolika) kriget.

  18. Sven-Eric Holmström skriver:

    Kotkins bok är rent skräp och definitivt ingen ”genomforskad” bok som Anders Björnsson påstår. De västerländska historiker som har något vettigt att komma med i det här ämnet är mycket lätt räknade. Kotkin och Montefiore tillhör INTE dem.

    Stalins ”hänsynslöshet” som Jan-Arvid Götesson påstår är till stora delar en myt. De ”millioners förstörda liv” ska tillskrivas NKVD-chefen Jezhov och inte Stalin.

    Arne Nilssons påstående att fria och hemliga val skulle ha sopat bort kommunistpartiet från makten. Vad vet du om det? Det var för övrigt det som Stalin från 30-talets mitt stred för – alltså hemliga val med deltagande av fler kandidater än kommunistpartiets, även tidigare fiender.

  19. Anders Persson skriver:

    Jan Arvid G!
    Alltför många vill förklara historiska personer, som man gillar eller ogillar, med deras personlighet. Det är ett ytterst tveeggat angreppssätt. Ty ett visst personlighetsdrag kan tjäna både “goda” och “dåliga” syften.

    Sven-Erik H!
    Jag blir spontant skeptisk till någon som påstår att X aldrig hade fel i ord eller handling. Storheten hos en människa beror av att lära av misstag. Man kunde se det under 2:a världskriget när Hitler mer och mer lade sig i krigföringen, medan Stalin mer och mer överlät den åt proffsen. Han måste uppenbarligen ha insett att gjort fel som lagt sig i för mycket från början.

    Till er alla: när jag skrev boken om Finland 1979 lärde jag mig att skilja på fakta och åsikter. Ingen av de böcker jag läste tyckte som jag. Men fakta som den ena boken ville lyfta fram, ville en annan förtränga. Så i slutändan satt jag med en massa fakta som jag sedan kunde tolka efter eget skön.

  20. Arne Nilsson skriver:

    Sven-Eric H!
    Du skriver: “Arne Nilssons påstående att fria och hemliga val skulle ha sopat bort kommunistpartiet från makten. Vad vet du om det?”

    Jag vet att bolsjeviker är väldigt förtjusta i demokratiska fri- och rättigheter inklusive fria och hemliga val då de inte själva har makten.

    Jag vet att bolsjeviker avskaffar demokratiska fri- och rättigheter inklusive fria och hemliga val då de själva har makten.

    Jag vet att när bolsjeviker har kommit till makten har alla partier som har kunnat hota bolsjevikernas maktmonopol oskadliggjorts eller gjorts till osjälvständiga bihang till den gällande maktstrukturen.

  21. Jan Arvid Götesson skriver:

    Anders P!
    Du har rätt att det inte är rimligt att ”förklara historiska personer … med deras personlighet”. Men det är relevant vilken grundpersonlighet (till stor del formad av ens gener och genernas tidiga möte med miljön) en person har. Det är ett av flera relevanta biografiska fakta.

    Min invändning var att jag fann hypotesen om en ”helt vanlig” Stalin osannolik. Troligare tillhörde han den minoritet som ohjälpligen skulle ha åsamkat omgivningen skada och obehag även på en mindre framskjuten post.

  22. Mats Larsson skriver:

    Ändlösa diskussioner om Stalin. Lever ingen här i nutid?

    Jag har varit mycket förbryllad över den senaste månadens nyheter i ryska Pervyj Kanal (jo, jag vet, ingen här ser dessa nyheter eller bryr sig det minsta om dem).

    Ikväll fick jag tillfälle att stämma av mina intryck efter ett långt samtal med en rysk vän på tillfälligt på besök i Sverige från Ryssland. Putin håller på att tappa greppet. Exakt vad detta kommer att betyda är alldeles för tidigt att bedöma. Ska bli intressant att följa vissa bloggar, när den ideologiska kompassen försvinner.

    Det senast jag såg om utrikes på Pervyj gällde ögruppen Kurilerna, knappast den hetaste konflikten på jorden.

    FB-sidan Anti-Euromaidan Sweden, som aldrig kunnat prestera en tanke självständig från ryska direktiv, flyter nu helt fritt, som en kompass som snurrar fritt i ett starkt magnetfält.

  23. Jan Arvid Götesson skriver:

    Tillägg till föregående kommentar:
    För övrigt kan jag inte på rak arm komma på någon historisk person som jag ”gillar”. Urvalet som sker i kampen om toppositionerna, och maktens påverkan på personligheten, gör att det nog inte finns många historiska personer att ”gilla”. Däremot kan jag se att en person har handlat klokt och rätt vid vissa tillfällen.

  24. Sven-Eric Holmström skriver:

    Mats L!
    Finns ingenting som tvingar dig att delta i de här diskussionerna.

    “FB-sidan Anti-Euromaidan Sweden, som aldrig kunnat prestera en tanke självständig från ryska direktiv, flyter nu helt fritt, som en kompass som snurrar fritt i ett starkt magnetfält.”

    Vad menar du med det?

  25. Anders Persson skriver:

    Mats L!
    När vi nu lever i skuggan av den amerikanska, f’låt usaska, kulturen och de pytsar ut tegelstenar om Josef Stalin med jämna mellanrum så återstår det för oss inget annat än att läsa, begrunda och diskutera. Den som du insinuerar är vår “ideologiske kompass” i andra väderstrecket visar inte samma intresse, inte ens för revolutionen 1917.

  26. Tord Lundgren skriver:

    Härligt Anders!
    Tror mig förstå – att döma av alla Dina inlägg jag läst – att Du är rätt person skriva en 200-sidors biografi om Stalin. Det behövs verkligen. Hoppas Din fysiska och psykiska hälsa står dig bi. En avspänd, vardagsnära bok om Stalin utan alla beskäftigheter och överdrifter vi är vana vid.

    Jag tror inte heller att man bör undervärdera de personliga egenskaperna hos Stalin. Hans pragmatism var viktig i många politiska sammanhang. Hans förmåga att ta Roosevelt och Churchill t ex. Likaså betydde hans sinne för humor mycket, omvittnat av bl a Paasikivi, Wendell Wilkie. Tveka icke! Lycka till, bäste Anders.

  27. Bo Persson skriver:

    Håller inte Stefan Lindgren på med en bok om Stalin, eller har han lagt det projektet på hyllan? Det var rätt längesedan jag hörde talas om det.

  28. Mats Larsson skriver:

    Sven-Eric H!
    Jag vet inte hur jag kan uttrycka mig klarare. Jag har följt FB-sidan sedan dess tillkomst, hela tiden parallellt med ryska statens nyhetssändningar till sina medborgare (alltså inte RT). Inom parentes ska nämnas att det är en påfrestande, men nödvändig, läsning att följa FB-Anti-Euromaidan Sweden. Det mesta är illa skrivet, knappast någon har satt sin fot i Ukraina. FB-sidan följer slaviskt instruktionerna från Ryssland, som antagligen numera inte ser dem ens som “nyttiga idioter”, utan snarast som “onyttiga idioter”. Därav den roterande kompassen, nu när instruktionerna sinat.

    Anders P!
    Vad du skriver stämmer inte. Jag har här rapporterat om böcker inte bara om Stalin utan även hans landsman Sergo O skriven av en rysk historiker (O.L. Khlevniuk). Jag har också, på denna blogg, rapporterat om nya ryska filmer om revolutionen och inbördeskriget, även filmer där Stalin spelar en framträdande roll.

    Vänligen läs Grover Furr och skriv recensioner i form av en gästblogg.

  29. Mats Larsson skriver:

    Sven-Eric H!
    Ditt försök att hänga ut mig på FB-sidan Anti-Euromaidan Sweden gick inte riktigt som du hade tänkt dig. Ett råd i all vänlighet: gör en bakgrundskoll innan du agerar. Ryssarna, i motsats till dig, har koll.

    Både min fru och svärmor, som bor hemma hos mig, är döttrar till veteraner från det Stora Fosterländska Kriget. Ryssarna är noggranna med sina veteraner.

    Jag är den ende svensk som belönats med två medaljer i Vitryssland. När jag kommer dit för att föreläsa kommer vitrysk TV och intervjuar.

    När Ryssland letade efter en expert på doping som inte var insyltad i det internationella dopingsystemet, vem tror du att de kontaktade? Jag var expertvittne för den ryska sidan när tre kvinnliga idrottare stod åtalade inför idrottens högsta domstol.

    Jag har stående inbjudningar från St Petersburg till Vladivostok, endast tidsskäl hindrar mig att acceptera alla inbjudningar.

    Jag är inte, som en del bloggare och kommentatorer, ryskt PK. Men ryssarna är pragmatiska.

  30. Bo Persson skriver:

    Anders P!
    Jag befinner mig just nu i mitten av den första delen av Kotkins Stalinbiografi. Och jag håller inte riktigt med dig.

    Jag tycker det är härligt med alla dessa fakta som han kommer med och att han sedan överlåter åt mig att dra mina slutsatser av det jag läst tycker jag inte är någon brist.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.