Stalin och Lenins “testamente” (1) – “Grov och ohövlig”?

Lenin i rullstol någon gång efter mars 1923 sedan han fått sitt tredje slaganfall. Kvinnan är hans syster Anna Ilyinitjna Jelizarova-Uljanova och mannen hans läkare, Alexsej Kozhevnikov.

n återkommande fråga är hur förhållandet var mellan Lenin och Stalin under den förres sista år. Debatten har fokuserats kring det så kallade “testamente” som Lenin skrev vintern 1922–23 och som bland annat innehöll kritik av Stalin av både politisk art, han har fått för mycket makt, och personlig, han är grov och ohövlig. Dessa yttranden måste dock sättas i sitt politiska och tidsmässiga sammanhang.

Den 3 april 1922 utses Stalin till partiets generalsekreterare, mycket tack vare uppbackning från Lenin, ja det talas till och med om “otillåtet” fraktionsarbete från Lenins sida. Att Stalin behövde Lenins stöd kunde bero på den generella underskattning han alltid förföljdes av. Han var ju, till skillnad från de flesta andra ledande bolsjeviker varken av adlig börd, borgarbarn eller akademiker. Edward H. Carr, på historikernas vänsterkant, skriver i sin bok om ryska revolutionen (s. 73):

“Ingen uppfattade Stalins utnämning som speciellt betydelsefull. Han var känd som en hårt arbetande, effektiv och lojal partifunktionär.”

Och Richard Pipes, på historikernas högerkant, är inne på samma linje i sin bok om ryska revolutionen (s. 427):

“Lenin anförtrodde allt mer av de löpande partiangelägenheterna åt Stalin. Han var en älskvärd medarbetare i ledarkollektivet, en till det yttre måttfull person, som visste hur man fick saker och ting gjorda, lugnt och effektivt. Stalin tog på sig allt det trista pappersarbete som de övriga bolsjevikledarna med sin förkärlek för att glänsa i rampljuset inte hade någon lust att syssla med. Befattningen som generalsekreterare föreföll vid den här tiden inte vara av någon större betydelse.”

Stalin och Lenin. Underskattade den senare den förres självständighet?

Den 26 maj 1922 drabbas Lenin av sitt första slaganfall, vilket sätter honom delvis ur “stridbart skick” för flera månader. Den 20 november gör han sitt sista framträdande och den 6 december insjuknar han igen. Det är nu som han, med hjälp av sin hustru Nadezjda Krupskaja och en annan sekreterare, Lydia Fotieva, formulerar sina uppfattningar i politiska frågor inför partiets 12:e kongress i april 1923. Detta har kommit att kallas Lenins “testamente”.

Ångrade sig Lenin?
Den 25 december formulerade han, via sina sekreterare, följande övergripande kritik mot Stalin:

“Efter att ha blivit generalsekreterare har kamrat Stalin i sin hand koncentrerat en gränslös makt, och jag är inte säker på att han alltid kommer att kunna bruka denna makt tillräckligt varsamt.”

Det framstår som lite egendomligt att Lenin mindre än ett år efter det att han sett till att Stalin blivit generalsekreterare nu börjar oroa sig för att han inte alltid kommer att kunna bruka denna makt “tillräckligt varsamt”. Lenin hade ju känt Stalin sedan 1905 och de senaste fem åren arbetat med honom nästan dagligen. Det är också egendomligt att han klagar på att Stalin är “grov och ohövlig”; den allmänna bilden var ju att han var konciliant och lite färglös, på gränsen till tråkig.

Vid den här tiden rådde det skarpa meningsmotsättningar, också mellan Lenin och Stalin, om de kaukasiska folken (georgerier, armenier m fl) skulle bilda egna delrepubliker eller föras samma i en kaukasisk republik. Lenin förordade det förra, Stalin det senare. Kanske överraskades Lenin av att Stalin inte alltid följde honom troget och av den anledningen börjat ångra utnämningen.

Det kontroversiella “tillägget”
Den 4 januari 1923 gör Lenin ett tillägg till sitt “testamente”, den här gången nertecknat av Lydia Fotieva. Där riktar han skarp personlig kritik bland annat emot Stalin och talar om möjligheten att avsätta honom. Bakgrunden verkar ha varit ett personligt gräl mellan Stalin och Krupskaja. Om detta har det skrivits oerhört mycket som är omöjligt att sammanfatta här. Tills vidare får ni nöja er med en ganska underhållande artikel från Russia Today.

Efter att ha gått igenom en del av litteraturen i ämnet har jag kommit till att vad vi har att göra med är en helt vanlig politisk schism och en personlig “fnurra på tråden”. Hade Lenin kryat på sig och i mars 1923 varit tillbaka i sitt gamla jag, hade saken säkert varit glömd och förlåten.

Istället får Lenin den 9 mars sitt tredje och sista slaganfall, vilket berövar honom talförmågan. Han har dock inte förlorat medvetandet, men är klar på att han inte längre kan fungera normalt. Han börjar nu tigga sköterskorna, därefter Krupskaja, att de ska ge honom gift (cyanid) så han kan begå självmord. Den 17 mars kontaktade Krupskaja i sin förtvivlan Stalin som i sin tur invigde Politbyrån. Inför Politbyrån förklarade Stalin att han omöjligen kunde vidgå Lenins begäran, och medlemmarna gav honom sitt medhåll.

Episoden visar att Lenin och hans hustru fortfarande hyste förtroende för Stalin och att grollet i januari tydligen glömts bort eller inte ansetts betydelsefullt. Strax efter, i april 1923, visade dock Krupskaja sin makes “testamente” för en del utvalda. Men det är först året därpå, i maj 1924, som centralkommittén, inklusive Stalin, får kännedom om detta “testamente”.

Problemet är nu, och har varit sen Lenins tredje slaganfall, och ännu mer efter hans död, att hans åsikter, eller vad som anses varit hans åsikter, börjat leva sitt eget liv och användes som argument i den interna politiska debatten i partiet.

Vad står det i “tillägget”?
Vi lämnar därför de politiska intrigernas djungel för att gå över till själva dokumentet, det kontroversiella “tillägg” från den 4 januari 1923, där Lenin sägs ha velat göra sig kvitt Stalin. Vare sig det är äkta, d v s ger uttryck för vad Lenin verkligen tyckte eller utgör en förfalskning, är det intressant och belysande att se hur historievetenskapen behandlat det.

Lenin “testamente”, inklusive “tillägget”, smugglades ut ur Sovjetunionen och publicerades av amerikanska trotskister i New York Times och Herald Tribune 18 oktober 1926. Där hade “tillägget” följande lydelse (min övers.).

“Stalin är alltför grov, och denna brist, som är helt försvarbar i relationerna mellan oss kommunister, blir oförsvarlig i generalsekreterarens ämbete. Därför föreslår jag att kamraterna hittar ett sätt att förflytta Stalin från den posten och till den utse en annan som skiljer sig från Stalin genom att vara mer tålmodig, mer lojal, mer hövlig, mer uppmärksam mot kamraterna och mindre nyckfull.”

Budskapet är rakt på sak och kan inte missförstås: Lenin vill ersätta Stalin med någon som är mer tålmodig, lojal o s v. Detta har, med få undantag, varit den förhärskande tolkningen av Lenins “tillägg”. Men stämmer det?

New York Times systertidning, Herald Tribune, framhöll som de främsta konkurrenterna om makten Leon Trotskij, Feliks Dzerzjinskij, Lev Kamenev och Georgij Sinovjev, medan Stalin ännu 1926 inte ha verkat ansetts vara intressant.

Texten i New York Times överensstämmer inte helt med den version som finns i den engelskspråkiga översättningen i Lenins samlade verk, publicerad av Foreign Languages Press i Moskva. Jag har med fetstil markerat vad som utlämnats ovan (min övers.):

“Stalin är alltför grov, och denna brist, som är fullt tolerabel i vår mitt och i relationerna mellan oss kommunister, kan inte tolereras hos en generalsekreterare. Därför föreslår jag att kamraterna tänker ut ett sätt att avlägsna Stalin från denna post och att i hans ställe utse en annan man, som i alla andra avseenden skiljer sig från kamrat Stalin, med att bara ha en fördel, nämligen att vara mer tolerant, mer lojal, mer hövlig och mer hänsynsfull mot kamraterna, mindre nyckfull etc.”

Meningen “Därför föreslår jag…” utgör kärnan i Lenins “tillägg” och har, som jag kommer att visa, genom åren utsatts för en mängd egendomliga behandlingar, inte bara i New York Times 1926. Ni får därför ursäkta om jag i ett andra avsnitt, lite “petimeteraktigt”, går igenom olika översättningar av just denna “kärnmening”.

Nästa avsnitt: Slarvade Lenins sekreterare med diktamen?

  10 kommentarer for “Stalin och Lenins “testamente” (1) – “Grov och ohövlig”?

  1. Arne Nilsson
    2019-07-16 kl. 9:12

    Anders Person (AP) gör sitt bästa för att förringa och bortförklara innehållet i Lenins “testamente”. Han menar:

    “att vad vi har att göra med är en helt VANLIG POLITISK SCHISM och en PERSONLIG ‘fnurra på tråden’. Hade Lenin kryat på sig och i mars 1923 varit tillbaka i sitt gamla jag, hade saken säkert varit glömd och förlåten.” (min versaler)

    Detta är enbart en spekulation om motsättningarnas signifikans och vad som skulle hänt om Lenin kryade på sig.

    När Krupskaja tar kontakt med Stalin i mars 1923 drar AP följande slutsats:

    “Episoden visar att Lenin och hans hustru fortfarande HYSTE FÖRTROENDE för Stalin och att grollet i januari tydligen GLÖMTS BORT eller inte ansetts betydelsefullt.” (min versaler)

    Om man tar kontakt med en person med betydande makt har man förtroende för denna person och har dessutom glömt bort tidigare motsättningar. Tro det den som vill.

  2. Bertil Carlman
    2019-07-16 kl. 10:10

    ”Anders Person (AP) gör sitt bästa för att förringa och bortförklara innehållet i Lenins ‘testamente’.” skriver Arne N. Men kan då inte du skriva ner hur man rätt skall tolka innehållet? Kan du inte det – för din kritik är allvarlig – riskerar du att bara framstå som en Gnällpelle.

  3. Anders Persson
    2019-07-16 kl. 11:41

    Jag hade kunnat skriva en detaljerad skildring, nästan dag för dag, om Lenins, Stalins, Krupskajas mfl. växelverkan. Men jag tror det skulle tråka ut större delen av läsekretsen.

    Det är dessutom ett generellt problem i historieskrivningen att någons “sista ord” ofta ges en oprortionerligt stor vikt, i synnerhet när personen hastigt försvinner från scenen.

    Valde därför att gå på pudelns kärna: – Vad var det Lenin egentligen sade i sitt “testamente”?

  4. Arne Nilsson
    2019-07-16 kl. 12:40

    Bertil C!
    I mitt förra inlägg citerade jag AP. I mina kommentarer till dessa citat påvisade jag att AP försökte förminska betydelsen av Lenins ”testamente”.

    För de som anser att Stalin var Lenins trofaste lärjunge och rättmätige arvtagare blir det nödvändigt att förringa och bortförklara innehållet i Lenins “testamente”. För de som har Trotskij som ledstjärna blir det motsatta en frestelse svår att motstå.

    För egen del anser jag att det är ett stickspår att försöka beskriva vad Lenin verkligen menade med sitt “testamente”. Var Lenin djupt oroad över Stalins politiska tillkortakommanden eller var det fnurra på tråden som snart skulle vara bortglömd? Detta kommer vi aldrig få svar på.

    Jag undviker att spekulera och tar Lenin på orden då han önskade att Stalin skulle avlägsnas som generalsekreterare för kommunistpartiet.

  5. Martin Gustavsson
    2019-07-16 kl. 14:23

    De flesta gillar inte sanningen, men Lenin tycks ha roats av den precis som Stalin, tycks det mig. De har dessutom varit kamrater mycket länge. Att Lenin därför skulle fördöma Stalin förefaller extremt osannolikt. Det lutar således åt förfalskning, anser jag.

  6. Bertil Carlman
    2019-07-16 kl. 16:29

    ”I mitt förra inlägg citerade jag AP. I mina kommentarer till dessa citat påvisade jag att AP försökte förminska betydelsen av Lenins ‘testamente’.”

    Jaha!? Kan du inte då Arne åter ta upp det här. Läsare kan väl inte förväntas komma ihåg vad du skrivit någon gång tidigare när du nu på nytt kommer med ospecificerad kritik?

    Du skriver ”påvisa”. För en som inte har naturvetenskaplig utbildning kan detta ord verka lite ovant. Slår man på synonymer får man fram ”framlägga bevis för, bevisa, ådagalägga, konstatera, påpeka”. För mig som utbildad i naturvetenskaper är det snarare ”bevisa” än ”påpeka” du menar. Det skulle vara ett sant nöje för mig om du nu kunde ”bevisa” AP:s felaktigheter. Hans tuppkam framstår emellanåt i alltför uppsvällt skick! Jag saknar förmågan att punktera denna kam. Gör det du Arne.

  7. Arne Nilsson
    2019-07-16 kl. 16:55

    Martin G!
    Som jag visat i annat sammanhang bestrider inte ens Stalin förekomsten av Lenins “testamente”.

  8. Arne Nilsson
    2019-07-16 kl. 17:26

    Bertil C!
    Jag hänvisar åter till mitt första inlägg på denna tråd där jag med citat lyfter fram att Anders P är spekulativ då han försöker förringa betydelsen av Lenins “testamente”.

  9. Anders Persson
    2019-07-16 kl. 20:54

    Arne Nilsson och jag är överens om formuleringen i tillägget till “Lenins testamente”, (se Arne N:s kommenetar) där kärnmeningen är:

    “Därför föreslår jag kamraterna att överväga ett sätt att förflytta Stalin från denna post och till den utse en annan person, som är överlägsen kamrat Stalin bara i ett avseende, nämligen att han är tolerantare, lojalare, hövligare … osv”

    Denna enighet är en stor sak eftersom, som jag bl a kommer att visa i avsnitt 2, en mängd historiker valt att förvanska texten till:

    “Därför föreslår jag kamraterna att överväga ett sätt att förflytta Stalin från denna post och till den utse en annan person, som är tolerantare, lojalare, hövligare… osv.”

    Orden “bara i ett avseende” har suddats bort. Varför?

  10. Sven-Eric Holmström
    2019-07-17 kl. 13:15

    Stefan Lindgren skriver i sin Lenin-biografi att det inte alls är säkert att Lenin menade att Stalin skulle avsättas. Bara att man skulle undersöka om det fanns någon bättre lämpad för posten som generalsekreterare.

    Den ryske historikerna Valentin Sacharov hävdar att det här testamentet är en förfalskning. Stephen Kotkin i del 1 av sin trilogi förefaller ansluta sig till det omdömet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.