Affisch från 1932 för kommunistiska ungdomsförbundet, Komsomol. För en gångs skull är det inte Josef Stalin som dominerar bilden utan försvarsministern Kliment Vorosjilov (1881-1969)¹. Bakgrundsillustrationerna rimmar inte helt med det tal Vorosjilov höll i början av 1931 på ungkommunisternas kongress där han propagerade för en ökad mekanisering av stridskrafterna.

avsnittet ”Fake news 1930” för några veckor sedan ironiserade jag över Uppsala Nya Tidning (UNT) som verkade ta in utrikestelegram utan någon närmare källkontroll. Det var kanske lite orättvist, ty UNT:s policy hade det goda med sig att man t ex kan läsa telegrambyåns TASS hela referat av försvarsminister Kliment Vorosjilovs¹ tal den 18 januari 1931 vid kommunistiska ungdomsförbundet, Komsomols, 9:e kongress i Moskva.

Vorosjilov talade om det kommande kriget som en ofrånkomlighet. Kriget, som för Sovjetunionen vore ett försvarskrig, kunde komma när som helst, och det gällde därför att vara beredd:

”Det är min plikt att än en gång erinra er om att frågan om rikets försvar är den viktigaste uppgift, som överhuvudtaget finnes i det storartade arbete som vi presterar. Vi får icke ett ögonblick glömma den fara som hotar oss utifrån.”

Han berättade att den kände tyske generalen Ludendorff, vilken på sin tid förutsade det imperialistiska kriget, i en ny bok (se föregående avsnitt) gav ytterligare belägg för denna fara, då han i verket talade om ett förestående nytt världskrig.

”Den kraftiga sovjetfientliga kampanj som föres av imperialisterna under förevändning att ’det röda Moskva’ är upphovet till alla missförhållanden i det kapitalistiska samhället¹ och till den ekonomiska världskrisen liksom även de oerhörda rustningarna, visar tillräckligt tydligt att det kommande kriget huvudsakligast kommer att föras mot Sovjetunionen. Mot denna attack måste vi sätta vår kommunistiska armé, väl tränad och beväpnad, och politiskt ståndaktig.”

En av Isaak Brodskys många Stalinporträtt, detta från 1933.

Det mekaniserade kriget
Han framhöll att det gällde att utbilda kvalifierade trupper och sörja för den maskinmässiga utrustningen och manade komsomolerna till aktivt och nyorganiserat militärt arbete:

”Ni säger så här: jag är beredd att när som helst gripa till geväret, ställa mig vid kanonen. Det tvivlar jag inte på, men kan ni säga så här: jag är beredd att ställa mig vid vilken maskin som helst? För att kunna göra det måste man känna till maskinerna. Nu för tiden behövs det maskiner i krig. Liksom allting annat här i världen har också kriget industrialiserats.”

Denna kongress skulle, enligt Vorosjilov, innebära ett verkligt och effektivt genombrott i den militära verksamheten:

”Vi måste vidtaga sådana förberedelser att segern i det kommande kriget kan hemföras efter blott ringa blodsutgjutelse. Striden måste föras på det lands territorium, som först gripit till vapen mot oss. Det kommande kriget kommer att bli ett maskinernas krig och att allt i detta hänger på den tekniska utrustningen.”

Han uppmanade ungdomskongressen att öka arbetsintensiteten, särskilt i fråga om krigsmateriel.

Politiken; att satsa på mekaniserad krigföring var ganska ny inom det sovjetiska politiska etablissemanget. Enligt Lennart Samuelsons Tankograd – Den ryska hemmafrontens dolda historia 1917–1953 skedde detta inte endast under påverkan av det hemliga samarbetet med tyska militärer 1922–32, utan också med inriktning på industrialisering av Sovjetunionen.

I professor Lennart Samuelson har vi en inte bara balanserad historiker, utan också en med internationellt erkännande. I sin bok om Sovjetunionens historia räknar Anders Carlsson, i positiv mening, in honom bland de s k ”revisionisterna”.

Detta kom än tydligare fram i ett stort tal som Stalin höll bara några veckor senare, den 4 februari 1931, inför sovjetiska företagsledare. Det är ett av hans mest berömda tal och omnämns i alla böcker om Stalintiden där det alltid tolkas som en viktig milstolpe. En och annan uppskattar också talet för dess litterära och retoriska kvaliteter.

”Det frågas ibland om det inte är möjligt att bromsa tempot något, att sätta en spärr på rörelsen [kollektiviseringen och industrialiseringen]. Nej, kamrater, är det inte möjligt! Takten får inte sänkas! Tvärtom måste vi öka den så mycket som ligger inom våra befogenheter och möjligheter. Detta bestäms av våra åtaganden gentemot arbetarna och bönderna i Sovjetunionen, detta dikteras av våra skyldigheter gentemot arbetarklassen i hela världen. Att sakta ner tempot skulle innebära att halka bakefter. Och de som halkar efter blir slagna. Men vi vill inte bli slagna. Nej, vi vägrar att bli slagna!”

Stalin påminde så åhörarna om att det gamla Rysslands historia bestod bland i att det på grund av sin efterblivenhet alltid blev slaget.

”Det blev slaget av de mongoliska khanerna. Det blev slaget av de turkiska bejerna. Det blev slaget av de svenska feodalherrarna. Det blev slaget av den polska och litauiska adeln. Det blev slaget av de brittiska och franska kapitalisterna. Det blev slaget av de japanska baronerna. Det blev slaget av alla på grund av sin efterblivenhet, på grund av sin militära efterblivenhet, sin kulturella efterblivenhet, sin politisk efterblivenhet, sin industriella efterblivenhet, sitt efterblivna jordbruk. Det blev slaget, därför att det var lönsamt och kunde göras ostraffat.”

Vid den här punkten börjar Stalin citera ur ett berömt poem av Nikolay Nekrasov (1821–78) från 1869 ”Komu na Rusi zjt’ chorosjo? – Vem är lycklig i Ryssland?”

Nakrasovs dikt ”Vem är lycklig i Ryssland” var på sin tid en samhällskritisk dikt där sju bönder ger sig ut på en resa för att hitta någon som är lycklig.

Stalin var som sagt ingen obildad sälle från rännstenen och i sin ungdom hade han skrivit dikter som publicerats i en georgisk kulturtidskrift. Han skaffade sig senare i livet ett stort bibliotek och den moderna forskningen har klarlagt att han faktiskt läste böckerna också!

För att rätt värdera hans lyriska citat i talet 1931 måste vi göra en liten grammatikalisk utvikning.

Lite rysk grammatik
Så här låter det vidare i talet, i översättning från den engelska versionen i volym 13 av Stalin samlade verk utgivna av Foreign Languages Publishing House, Moscow, 1954:

”Minns ni orden av den förrevolutionära poeten: ’Du är fattig och rik, mäktiga och vanmäktiga Moder Ryssland.'”

Den poäng Stalin nu vill göra är att om du är fattig och kraftlös kan du bli slagen och plundrad, är du rik kan man berika sig på din bekostnad.

Jag har läst det här talet flera gånger men alltid känt att orden ”Du är fattig och rik, mäktiga och vanmäktiga Moder Ryssland” känts lite fadd. En koll visade att meningen är korrekt översatt från det sovjetiska engelskspråkiga originalet: ”You are poor and abundant, mighty and impotent, Mother Russia.” Men det låter ändå ganska opoetiskt.

En jämförelse mellan Nakrasovs ryska text och Stalins tal visar att han citerat korrekt:

Ty i ubogaja,
Ty i obil’naja,
Ty i moguchaja,
Ty i bessil’naja,
Matusjka Rus’!

Här var det rim på ”-aja”, vilket gjorde det mer poetiskt. Men en rak översättning gör resten nästan obegriplig:

Du och fattig,
Du och rik,
Du och mäktig
Du och kraftlös
Moder Ryssland!

Man hade kanske väntat sig ordet ”är” i stället för ”och”. Nu saknar ryskan ordet ”är” (vara, varit o s v) och ordet ”i” betyder faktiskt ”och”.

Då slog det mig: detta är poesi och följer inte vanlig vardagsgrammatik. I mitt lexikon står det att en upprepningar av ”i” betyder något i stil med ”både och”. Och nu blir det intressant. Nekrasovs rader lyder för en rysktalande:

Du är fattig, men också rik
Du är mäktig, men också kraftlös
Moder Ryssland

Nu får dikten den inre spänning, dialektiska motsättning som gör den till stor poesi.

Ryssland som offer
Och vad svarar Stalin på detta?

”Dessa herrar [de mongoliska khanerna, de turkiska bejerna, de svenska feodalherrarna, den polska och litauiska adeln, de brittiska och franska kapitalisterna och de japanska baronerna] kände till den gamle poetens verser. De slog henne [Moder Ryssland]och sade: ’Du är överflödande rik’, så man kan berika sig på din bekostnad. De slog henne och sade: ’Du är fattig och kraftlös’, så att du kan bli slagen och plundrad ostraffat.

Sådan är lagen om utsugning – att slå de underutvecklade och svaga. Det är djungelns lag för kapitalismen. Du är underutvecklad och svag – därför har du fel – därmed kan du bli slagen och förslavad. Men om du är mäktig – då du har rätt; och då måste vi akta oss för dig.”

”Den Stora Oredan” 1604–13 en period kännetecknad av en svår politisk, ekonomisk och social kris, vilket ledde till en tillfällig kollaps för den ryska staten. Här är det litauiska adelsmän under Alexander Lisowkij som är på framryckning mot Moskva.

Det här lär vara första gången som Stalin anslog rent nationalistiska tongångar. Inte ett ord om att Tsarrysland betraktats som ”folkens fängelse” med egna stormaktsambitioner. I en fientlig omvärld kan Ryssland inte längre släpa efter.

”Förr i tiden hade vi inget fosterland, inte heller kunde vi ha haft en. Men nu när vi har störtat kapitalismen och makten är i våra händer, i händerna på folket, har vi ett fosterland, och vi kommer att försvara vår självständighet. Vill ni ha vårt socialistiska fosterland slaget och sin självständighet förlorad? Om ni inte vill detta måste ni sätta stopp för dess efterblivenhet på kortast möjliga tid och utveckla en verklig bolsjevikisk fart i att bygga upp den socialistiska ekonomin. Det finns ingen annan väg. Det är därför som Lenin sade på tröskeln till oktoberrevolutionen: ’Antingen förgås vi, eller så hinner vi upp och överträffar de avancerade kapitalistiska länderna’ […] Vi är femtio eller hundra år efter de utvecklade länderna. Vi måste ta in detta avstånd på tio år. Antingen gör vi det, eller så går vi under.”

Den ryska texten säger: ”Den 4 februari 1931 framhöll Stalin i ett tal: ’Vi är 50-100 år bakom de avancerade länderna. Vi måste ta igen detta försprång på tio år. Antingen gör vi det eller så krossar de oss’. Under de tio åren växte sovjetekonomin snabbast i världshistorien. Detta är vad Stalin FÖRTALADES och SVARTMÅLADES för och som DE är rädda för.”

Denna slutkläm kom sedan att upprepas både av den sovjetiska statsledningen, Sovjetunionens vänner ute i världen och i böcker om Stalintiden in i våra dagar, till och med i starkt anti-kommunistiska.

Citat finner man också på en affisch som använt ett berömt porträtt av Josef Stalin från 1949 avbildad av Fjodor Sjurpin (1904–72).

I tavlans bakgrund skymtar något på fälten som liknar små stridsvagnar men är traktorer eller skördetröskor – en synvilla som kanske inte är helt oavsiktlig.

En blick framåt
Om och när jag kommer tillbaka till 30-talets Sovjetunion är det kanske med följande arbetshypoteser:

1 De brutala skeendena i Sovjetunionen under 30-talet kan svårligen motiveras med att skapandet av ett socialistiskt samhälle har varit huvudsaken. Att skapa ett socialistiskt samhälle var nödvändigt för att göra Sovjetunionen starkt inför ett kommande krig. Det kommande kriget, som skulle handla om överlevnad av Sovjetunionens folk motiverade de brutala besluten.

2 För att skapa styrka måste landets industrialiseras så fort som möjligt. Det krävde bl a att landsbygdsbefolkningen till stora delar flyttade in till städerna och började arbeta i industrin, framför allt den tunga industrin.

3 Den minskande jordbruksbefolkningen skulle uppvägas av en ökande mekanisering, och därmed effektivisering av jordbruket. Skördetröskor och traktorer måste ersätta manuellt arbete och transporter med hjälp av oxar och hästar.

4 Utvecklingen och produktionen av traktorer gick hand i hand med utvecklingen och produktionen av stridsvagnar. Lennart Samuelsons ”Tankograd” är en utmärkt bok i ämnet. Genom att motsätta sig lantbrukets mekanisering motsatte sig bönderna också möjligheterna att skapa ett effektivt försvar.

5 Böndernas motstånd brukar alltid förklaras med att de var emot gemensamt ägande, ”socialism”. De drivande i motståndet var de självägande bönderna, ”kulakerna”. Men detta är inte hela sanningen. Det var inte alls självklart att den vanlige bonden skulle oreserverat välkomna skördetröskor och traktorer. De gjorde jobbet lättare, men bröt en månghundraårig kultur där oxen och hästen var mer eller mindre omhuldade familjemedlemmar. Dessutom var de tidiga traktorerna och skördetröskorna maskinella monster som förde oväsen och spydde rök och olja. Böndernas självmordsaktiga motstånd kan bara förklaras med att de slogs för att bevara sin identitet, på samma sätt som konservativa i alla tider: hellre dö i min gamla roll än leva i en ny.

En av de stora revolutionerna, kanske den största, var traktorns entré (mitten). Med den bröts den gängse feodala kulturen (ovan, mitten) påskyndad av intensiv propaganda (ovan till vänster och höger, och nederst i mitten). Den hotade inte mjölkboskapen (nere till vänster) men väl hästen och oxen, och skulle därför motarbetas (nere till höger).

1) Vorosjilov var ukrainare, liksom inte så få andra ledande sovjetpolitiker (Zinovjev, Trotskij, Radek, Kaganovitj, Chrustjov, Podgorny och Brezjnev) född i Dnjepropetrovsk, numera Dnipro. Kanske är det så att ukrainare har största möjligheten till karriär om landet är i allians med Ryssland? Alternativet verkar annars vara att emigrera till väst.

Föregående artikelFusk med röstlängder i EU-valet?
Nästa artikelVA? ÄR SVERIGE INTE EMOT KÄRNVAPEN?

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.