Stalin som politiker (10): Krig om tio år?

Affisch från 1932 för kommunistiska ungdomsförbundet, Komsomol. För en gångs skull är det inte Josef Stalin som dominerar bilden utan försvarsministern Kliment Vorosjilov (1881-1969)¹. Bakgrundsillustrationerna rimmar inte helt med det tal Vorosjilov höll i början av 1931 på ungkommunisternas kongress där han propagerade för en ökad mekanisering av stridskrafterna.

avsnittet “Fake news 1930” för några veckor sedan ironiserade jag över Uppsala Nya Tidning (UNT) som verkade ta in utrikestelegram utan någon närmare källkontroll. Det var kanske lite orättvist, ty UNT:s policy hade det goda med sig att man t ex kan läsa telegrambyåns TASS hela referat av försvarsminister Kliment Vorosjilovs¹ tal den 18 januari 1931 vid kommunistiska ungdomsförbundet, Komsomols, 9:e kongress i Moskva.

Vorosjilov talade om det kommande kriget som en ofrånkomlighet. Kriget, som för Sovjetunionen vore ett försvarskrig, kunde komma när som helst, och det gällde därför att vara beredd:

“Det är min plikt att än en gång erinra er om att frågan om rikets försvar är den viktigaste uppgift, som överhuvudtaget finnes i det storartade arbete som vi presterar. Vi får icke ett ögonblick glömma den fara som hotar oss utifrån.”

Han berättade att den kände tyske generalen Ludendorff, vilken på sin tid förutsade det imperialistiska kriget, i en ny bok (se föregående avsnitt) gav ytterligare belägg för denna fara, då han i verket talade om ett förestående nytt världskrig.

“Den kraftiga sovjetfientliga kampanj som föres av imperialisterna under förevändning att ‘det röda Moskva’ är upphovet till alla missförhållanden i det kapitalistiska samhället¹ och till den ekonomiska världskrisen liksom även de oerhörda rustningarna, visar tillräckligt tydligt att det kommande kriget huvudsakligast kommer att föras mot Sovjetunionen. Mot denna attack måste vi sätta vår kommunistiska armé, väl tränad och beväpnad, och politiskt ståndaktig.”

En av Isaak Brodskys många Stalinporträtt, detta från 1933.

Det mekaniserade kriget
Han framhöll att det gällde att utbilda kvalifierade trupper och sörja för den maskinmässiga utrustningen och manade komsomolerna till aktivt och nyorganiserat militärt arbete:

“Ni säger så här: jag är beredd att när som helst gripa till geväret, ställa mig vid kanonen. Det tvivlar jag inte på, men kan ni säga så här: jag är beredd att ställa mig vid vilken maskin som helst? För att kunna göra det måste man känna till maskinerna. Nu för tiden behövs det maskiner i krig. Liksom allting annat här i världen har också kriget industrialiserats.”

Denna kongress skulle, enligt Vorosjilov, innebära ett verkligt och effektivt genombrott i den militära verksamheten:

“Vi måste vidtaga sådana förberedelser att segern i det kommande kriget kan hemföras efter blott ringa blodsutgjutelse. Striden måste föras på det lands territorium, som först gripit till vapen mot oss. Det kommande kriget kommer att bli ett maskinernas krig och att allt i detta hänger på den tekniska utrustningen.”

Han uppmanade ungdomskongressen att öka arbetsintensiteten, särskilt i fråga om krigsmateriel.

Politiken; att satsa på mekaniserad krigföring var ganska ny inom det sovjetiska politiska etablissemanget. Enligt Lennart Samuelsons Tankograd – Den ryska hemmafrontens dolda historia 1917–1953 skedde detta inte endast under påverkan av det hemliga samarbetet med tyska militärer 1922–32, utan också med inriktning på industrialisering av Sovjetunionen.

I professor Lennart Samuelson har vi en inte bara balanserad historiker, utan också en med internationellt erkännande. I sin bok om Sovjetunionens historia räknar Anders Carlsson, i positiv mening, in honom bland de s k “revisionisterna”.

Detta kom än tydligare fram i ett stort tal som Stalin höll bara några veckor senare, den 4 februari 1931, inför sovjetiska företagsledare. Det är ett av hans mest berömda tal och omnämns i alla böcker om Stalintiden där det alltid tolkas som en viktig milstolpe. En och annan uppskattar också talet för dess litterära och retoriska kvaliteter.

“Det frågas ibland om det inte är möjligt att bromsa tempot något, att sätta en spärr på rörelsen [kollektiviseringen och industrialiseringen]. Nej, kamrater, är det inte möjligt! Takten får inte sänkas! Tvärtom måste vi öka den så mycket som ligger inom våra befogenheter och möjligheter. Detta bestäms av våra åtaganden gentemot arbetarna och bönderna i Sovjetunionen, detta dikteras av våra skyldigheter gentemot arbetarklassen i hela världen. Att sakta ner tempot skulle innebära att halka bakefter. Och de som halkar efter blir slagna. Men vi vill inte bli slagna. Nej, vi vägrar att bli slagna!”

Stalin påminde så åhörarna om att det gamla Rysslands historia bestod bland i att det på grund av sin efterblivenhet alltid blev slaget.

“Det blev slaget av de mongoliska khanerna. Det blev slaget av de turkiska bejerna. Det blev slaget av de svenska feodalherrarna. Det blev slaget av den polska och litauiska adeln. Det blev slaget av de brittiska och franska kapitalisterna. Det blev slaget av de japanska baronerna. Det blev slaget av alla på grund av sin efterblivenhet, på grund av sin militära efterblivenhet, sin kulturella efterblivenhet, sin politisk efterblivenhet, sin industriella efterblivenhet, sitt efterblivna jordbruk. Det blev slaget, därför att det var lönsamt och kunde göras ostraffat.”

Vid den här punkten börjar Stalin citera ur ett berömt poem av Nikolay Nekrasov (1821–78) från 1869 “Komu na Rusi zjt’ chorosjo? – Vem är lycklig i Ryssland?”

Nakrasovs dikt “Vem är lycklig i Ryssland” var på sin tid en samhällskritisk dikt där sju bönder ger sig ut på en resa för att hitta någon som är lycklig.

Stalin var som sagt ingen obildad sälle från rännstenen och i sin ungdom hade han skrivit dikter som publicerats i en georgisk kulturtidskrift. Han skaffade sig senare i livet ett stort bibliotek och den moderna forskningen har klarlagt att han faktiskt läste böckerna också!

För att rätt värdera hans lyriska citat i talet 1931 måste vi göra en liten grammatikalisk utvikning.

Lite rysk grammatik
Så här låter det vidare i talet, i översättning från den engelska versionen i volym 13 av Stalin samlade verk utgivna av Foreign Languages Publishing House, Moscow, 1954:

“Minns ni orden av den förrevolutionära poeten: ‘Du är fattig och rik, mäktiga och vanmäktiga Moder Ryssland.'”

Den poäng Stalin nu vill göra är att om du är fattig och kraftlös kan du bli slagen och plundrad, är du rik kan man berika sig på din bekostnad.

Jag har läst det här talet flera gånger men alltid känt att orden “Du är fattig och rik, mäktiga och vanmäktiga Moder Ryssland” känts lite fadd. En koll visade att meningen är korrekt översatt från det sovjetiska engelskspråkiga originalet: “You are poor and abundant, mighty and impotent, Mother Russia.” Men det låter ändå ganska opoetiskt.

En jämförelse mellan Nakrasovs ryska text och Stalins tal visar att han citerat korrekt:

Ty i ubogaja,
Ty i obil’naja,
Ty i moguchaja,
Ty i bessil’naja,
Matusjka Rus’!

Här var det rim på “-aja”, vilket gjorde det mer poetiskt. Men en rak översättning gör resten nästan obegriplig:

Du och fattig,
Du och rik,
Du och mäktig
Du och kraftlös
Moder Ryssland!

Man hade kanske väntat sig ordet “är” i stället för “och”. Nu saknar ryskan ordet “är” (vara, varit o s v) och ordet “i” betyder faktiskt “och”.

Då slog det mig: detta är poesi och följer inte vanlig vardagsgrammatik. I mitt lexikon står det att en upprepningar av “i” betyder något i stil med “både och”. Och nu blir det intressant. Nekrasovs rader lyder för en rysktalande:

Du är fattig, men också rik
Du är mäktig, men också kraftlös
Moder Ryssland

Nu får dikten den inre spänning, dialektiska motsättning som gör den till stor poesi.

Ryssland som offer
Och vad svarar Stalin på detta?

“Dessa herrar [de mongoliska khanerna, de turkiska bejerna, de svenska feodalherrarna, den polska och litauiska adeln, de brittiska och franska kapitalisterna och de japanska baronerna] kände till den gamle poetens verser. De slog henne [Moder Ryssland]och sade: ‘Du är överflödande rik’, så man kan berika sig på din bekostnad. De slog henne och sade: ‘Du är fattig och kraftlös’, så att du kan bli slagen och plundrad ostraffat.

Sådan är lagen om utsugning – att slå de underutvecklade och svaga. Det är djungelns lag för kapitalismen. Du är underutvecklad och svag – därför har du fel – därmed kan du bli slagen och förslavad. Men om du är mäktig – då du har rätt; och då måste vi akta oss för dig.”

“Den Stora Oredan” 1604–13 en period kännetecknad av en svår politisk, ekonomisk och social kris, vilket ledde till en tillfällig kollaps för den ryska staten. Här är det litauiska adelsmän under Alexander Lisowkij som är på framryckning mot Moskva.

Det här lär vara första gången som Stalin anslog rent nationalistiska tongångar. Inte ett ord om att Tsarrysland betraktats som “folkens fängelse” med egna stormaktsambitioner. I en fientlig omvärld kan Ryssland inte längre släpa efter.

“Förr i tiden hade vi inget fosterland, inte heller kunde vi ha haft en. Men nu när vi har störtat kapitalismen och makten är i våra händer, i händerna på folket, har vi ett fosterland, och vi kommer att försvara vår självständighet. Vill ni ha vårt socialistiska fosterland slaget och sin självständighet förlorad? Om ni inte vill detta måste ni sätta stopp för dess efterblivenhet på kortast möjliga tid och utveckla en verklig bolsjevikisk fart i att bygga upp den socialistiska ekonomin. Det finns ingen annan väg. Det är därför som Lenin sade på tröskeln till oktoberrevolutionen: ‘Antingen förgås vi, eller så hinner vi upp och överträffar de avancerade kapitalistiska länderna’ […] Vi är femtio eller hundra år efter de utvecklade länderna. Vi måste ta in detta avstånd på tio år. Antingen gör vi det, eller så går vi under.”

Den ryska texten säger: “Den 4 februari 1931 framhöll Stalin i ett tal: ‘Vi är 50-100 år bakom de avancerade länderna. Vi måste ta igen detta försprång på tio år. Antingen gör vi det eller så krossar de oss’. Under de tio åren växte sovjetekonomin snabbast i världshistorien. Detta är vad Stalin FÖRTALADES och SVARTMÅLADES för och som DE är rädda för.”

Denna slutkläm kom sedan att upprepas både av den sovjetiska statsledningen, Sovjetunionens vänner ute i världen och i böcker om Stalintiden in i våra dagar, till och med i starkt anti-kommunistiska.

Citat finner man också på en affisch som använt ett berömt porträtt av Josef Stalin från 1949 avbildad av Fjodor Sjurpin (1904–72).

I tavlans bakgrund skymtar något på fälten som liknar små stridsvagnar men är traktorer eller skördetröskor – en synvilla som kanske inte är helt oavsiktlig.

En blick framåt
Om och när jag kommer tillbaka till 30-talets Sovjetunion är det kanske med följande arbetshypoteser:

1 De brutala skeendena i Sovjetunionen under 30-talet kan svårligen motiveras med att skapandet av ett socialistiskt samhälle har varit huvudsaken. Att skapa ett socialistiskt samhälle var nödvändigt för att göra Sovjetunionen starkt inför ett kommande krig. Det kommande kriget, som skulle handla om överlevnad av Sovjetunionens folk motiverade de brutala besluten.

2 För att skapa styrka måste landets industrialiseras så fort som möjligt. Det krävde bl a att landsbygdsbefolkningen till stora delar flyttade in till städerna och började arbeta i industrin, framför allt den tunga industrin.

3 Den minskande jordbruksbefolkningen skulle uppvägas av en ökande mekanisering, och därmed effektivisering av jordbruket. Skördetröskor och traktorer måste ersätta manuellt arbete och transporter med hjälp av oxar och hästar.

4 Utvecklingen och produktionen av traktorer gick hand i hand med utvecklingen och produktionen av stridsvagnar. Lennart Samuelsons “Tankograd” är en utmärkt bok i ämnet. Genom att motsätta sig lantbrukets mekanisering motsatte sig bönderna också möjligheterna att skapa ett effektivt försvar.

5 Böndernas motstånd brukar alltid förklaras med att de var emot gemensamt ägande, “socialism”. De drivande i motståndet var de självägande bönderna, “kulakerna”. Men detta är inte hela sanningen. Det var inte alls självklart att den vanlige bonden skulle oreserverat välkomna skördetröskor och traktorer. De gjorde jobbet lättare, men bröt en månghundraårig kultur där oxen och hästen var mer eller mindre omhuldade familjemedlemmar. Dessutom var de tidiga traktorerna och skördetröskorna maskinella monster som förde oväsen och spydde rök och olja. Böndernas självmordsaktiga motstånd kan bara förklaras med att de slogs för att bevara sin identitet, på samma sätt som konservativa i alla tider: hellre dö i min gamla roll än leva i en ny.

En av de stora revolutionerna, kanske den största, var traktorns entré (mitten). Med den bröts den gängse feodala kulturen (ovan, mitten) påskyndad av intensiv propaganda (ovan till vänster och höger, och nederst i mitten). Den hotade inte mjölkboskapen (nere till vänster) men väl hästen och oxen, och skulle därför motarbetas (nere till höger).


1) Vorosjilov var ukrainare, liksom inte så få andra ledande sovjetpolitiker (Zinovjev, Trotskij, Radek, Kaganovitj, Chrustjov, Podgorny och Brezjnev) född i Dnjepropetrovsk, numera Dnipro. Kanske är det så att ukrainare har största möjligheten till karriär om landet är i allians med Ryssland? Alternativet verkar annars vara att emigrera till väst.

  22 kommentarer for “Stalin som politiker (10): Krig om tio år?

  1. Bertil Carlman
    2019-05-09 kl. 9:29

    Vilken lektion, Anders! Och en mycket intressant lektion även i kultur, i folklig poesi! Helt underbart.

    Tänk om en årskull svenska tonåringar fått denna lektion, och om ett antal av dem förmått bli lika förtjusta som jag, tänk om… Dessa lektioner, och även andra på denna blogg, följer väl den folkbildningstradition som numer sedan årtionden tynat bort. Arbetarledaren(?) tillika statsministern Löfven har till exempel mycket lite av denna folkbildning. Han klarar inte ens av att skilja ordentligt på antisionism och antisemitism när han attackeras av M-ledaren i en debatt inför EU-valet.

    I Nikolay Nekrasovs anda säger jag: ”Vart är du på väg moder Sverige?”

  2. Bo Persson
    2019-05-09 kl. 10:31

    Anders P!
    Det var ett tag sedan jag läste Lennart Samuelson, men jag tycker mig minnas att han skrev att traktorfabrikerna byggdes så att man snabbt skulle kunna göra om dem till stridsvagnsfabriker. Detta mot bakgrund av den “synvilla” du skriver om.

  3. Arne Nilsson
    2019-05-09 kl. 10:44

    Stalins och Vorosjilovs tal om krigshotet från 1931 är bara fikonlöv för att dölja nomenklaturans kontrarevolution som startade med den första femårsplanen 1928 och tvångskollektiviseringarna från samma tid. Syftet med dessa åtgärder var att ta kontroll över det överskott som producerades på landsbygden och att driva iväg delar av landsbygdens befolkning till industrin. Böndernas motstånd mot tvångskollektiviseringarna hängde INTE ihop med någon teknikfientlighet, utan det handlade om att de vill ha fortsatt kontroll över produktionsmedel och produktionsresultat. Nomenklaturan lyckades med sin kontrarevolution och säkrade därmed sin position som ohotad härskande klass och den arbetande befolkning i stad och på landet fick rollen som rättslösa lönearbetare.

  4. Erik Göthe
    2019-05-09 kl. 12:22

    Det där med att gamla UNT återgav nyhetstelegram och hela tal är bra med gamla dagstidningar. Jag har tänkt och sagt många gånger att gratistidningen Metro var alldeles utmärkt i början av sin utgivning, för då gjorde Matro just det åtminstone med TT:s telegram. Det gjorde att tidningen var läsvärd. Om Metro hade hållit sig till det, skulle tidningen antagligen vara kvar som vardagstidning.

  5. Anders Persson
    2019-05-09 kl. 12:48

    Arne N!
    Jo, man stöter ofta på påståendet i litteraturen att Stalins m fl tal om krigsfaran var en propagandabluff. Kanske det, men den var ju kusligt träffsäker: Hitlertyskland anföll ju tio år + 4 månader senare.

    De ukrainska bönderna välkomnade 1941 naivt de tyska trupperna som “befriare”. Alltför sent upptäckte de att de hotades av ett värre öde än under kommunism och kollektivism, eftersom tyskarnas politik var att fördriva, förslava eller mörda dem i akt och mening att överlämna jorden till tyska lantbrukare.

    Att bönderna föredrog sina kära hästar och oxar framför smutsiga och bullriga traktorer och skördetröskor finns omvittnat av flera samtida, men har inte fått det utrymme i historien som varit motiverat, kanske för att historikerna varit stadsbarn för vilka det verkat orimligt att bönderna skulle tacka nej till sådana effektiva tekniska hjälpmedel.

  6. Lennart Odhström
    2019-05-09 kl. 14:12

    Lysande text. Tack!

  7. Mats Larsson
    2019-05-09 kl. 14:32

    Chrustjov var alltså inte ukrainare. Han var född i Kalinovka i Ryssland och han hade ryska som modersmål. Han flyttade med sin familj till östra Ukraina när han var 14 år. 1922 angav han sina kunskaper i ukrainska språket som “dåliga”. Hans fru däremot var ukrainska.

  8. Arne Nilsson
    2019-05-09 kl. 15:12

    Ander P!
    Efter tre år med bondeuppror och omfattande svält som ett resultat av tvångskollektiviseringarna behövde bolsjevikerna 1931 förevändningar för att rättfärdiga den förda politiken och avleda kritiken. Krigsfara fick duga. Alltid lät sig några duperas. I en imperialistisk värld är krigen lika sannolika som att som att det efter dag kommer natt. Om man i tid och otid talar om “krigsfaran” kommer man således för eller senare att få rätt. För Stalin skedde det senare; det tog 10 år innan han fick rätt.

    Att Stalin satt med en kristallkula 1931 och kunde förutsäga att Hitlertyskland skulle anfalla 1941 tror inte ens ett barn på. 1931 var det omöjligt att förutsäga att Hitler skulle komma till makten i januari 1933. För att uttrycka det försiktigt känns detta som BAKÅTPROJEKTIONER. Min poäng är att Stalin & co behövde FÖRVÄNDNINGAR för att rättfärdiga tvångskollektiviseringarna och den forcerade industrialiseringen.

    Då det gäller bönderna missar du klassaspekten. Bönderna var INTE teknikfientliga. De ville behålla kontrollen över produktionsmedlen och produktionsresultatet.

    Det är ett förfärligt elände då inte folk/bönder förstår sitt eget bästa. Jag tror att det var Brecht som efter arbetarupproren i Östtyskland 1953 föreslog att den östtyska statsledningen skulle skaffa sig ett nytt folk.

  9. Bo Persson
    2019-05-09 kl. 15:44

    Arne Nilsson!
    Då får man väl säga att det var en framgångsrik kontrarevolution. Och då tänker jag förstås i första hand på att det var under Stalins och hans nomenklaturas tid som Sovjetunionen besegrade Hitler-Tyskland.

  10. Anders Persson
    2019-05-09 kl. 17:11

    Mats L!
    Både Chrustjov och hans (2:a) hustru Nina är gränsmänniskor och lite svårplacerade.

    Nina växte upp i den ukrainska delen av det ryska tsardömet, nära Lublin som nu tillhör Polen.

    Krusse själv föddes och tillbringades sina första 14 år elva kilometer från gränsen till Ukraina. Ukrainska Wikipedia kallar honom “Sovjetisk statsman av ukrainsk härkomst” (radjanskij derzjavnij dijatj ukrainskogo pochodzjennja) och lite senare att han föddes på “etniskt ukrainskt område” (na ukraijnskich etnitjnich zemljach). Han var sedan politiskt verksam i Ukraina fram till slutet på 40-talet.

    Sedan bör man vara lite försiktig att sätta modersmål identiskt med nationalitet. Både idag och ännu mer på Krusses tid fanns det massor av mycket fosterländska finländare som var okunniga eller dåliga i finska språket – och då var (är) de inte från Åland (där fler kan finska än de vill visa och medge).

  11. Anders Persson
    2019-05-09 kl. 17:29

    Arne N!
    Jag tror du har delvis rätt. Om nu Stalin var lite sent ut med att förutspå krig om tio år men att kriget, som du antyder, kunde komma tidigare, var det ju ännu mer brådskande att få igång en produktion av mekaniserade vapen.

    Jag har för mig, men glömt källan, att man i sovjetledningen hade 1938 som riktmärke: då skulle försvarsmakten vara slagkraftig och fienden beredd att starta kriget. Att i detta läge desperat avrätta stora delar av det högsta militärledningen kan bara förklaras med att man verkligen hade goda indicier på att de inte var att lita på.

    Spåren från Frankrike 1940 bör stämma oss aktsamma: ingen har klagat på marskalk Petains militära kompetens…

  12. Arne Nilsson
    2019-05-09 kl. 20:23

    Bo P!
    Det var inte tack vare Stalin och hans nomenklatura, utan trots Stalin och hans nomenklatura, som de sovjetiska folken kunde besegra Hitlertyskland. Stalin som anti-fascist, anti-nazist och fältherre lämnar som bekant mer än övrigt att önska. Stalins tillkortakommanden som politiker och fältherre kostade miljontals liv i onödan.

    Kominterns förödande politik från och med 1928 medförde att de tyska kommunisterna såg socialdemokraterna som huvudfiende. Som hand i handske för att passa Hitler och de tyska nazisterna, som därigenom lätt kunde komma till makten i januari 1933.

    Kontrafaktiskt historieskrivning är ett vanskligt områden. Vad hade hänt om det inte hade slutits en icke-angreppspakt mellan Tyskland och Sovjetunionen i augusti 1939? Hade Tyskland vågat anfalla Polen och riskera ett tvåfrontskrig? Hade England och Frankrike tvingats angripa Tyskland om Tyskland hade anfallit Polen?

  13. Arne Nilsson
    2019-05-09 kl. 22:00

    Anders P!
    Och apropå utrensningarna inom den sovjetiska krigsmakten under andra halvan av 1930-talet skriver du:

    “Att i detta läge desperat avrätta stora delar av det högsta militärledningen kan bara förklaras med att man verkligen hade goda indicier på att de inte var att lita på.”

    Du tycks mena att eftersom de blev avrättade var de skyldiga. Detta är enbart ett cirkelresonemang. Det förekommer faktiskt att oskyldiga avrättas.

  14. Anders Åberg
    2019-05-09 kl. 22:07

    I Anders Carlssons utmärkta bok Resa in i det okända sägs att det faktiskt verkar ha funnits en konspiration mot Stalin i officerskåren. Det låter inte alls otroligt, men efter dom sannolika skenrättegångarna 1936 framstod det kanske rentav som nödvändigt. Där sägs också att Tuchatjevskij hade kontakter med Tyskland, men efter Rapallo hade nog stora delar av den Sovjetiska eliten sådana kontakter. Kontakterna är inte närmare specificerade och kunde ju lika gärna ha varit med dom delar av den tyska officerskåren som var motståndare till krig med Sovjetunionen.

    Inte lätt att veta något säkert om detta idag, men utrensningarna i officerskåren följt av det fiaskoartade anfallet på Finland kan mycket väl ha bidragit till Hitlers beslut att anfalla redan 1941. Trots risken för ett tvåfrontskrig.

  15. Anders Persson
    2019-05-09 kl. 22:12

    Arne N!
    Jag borde ha skrivit “Att i detta läge desperat avrätta stora delar av det högsta militärledningen kan bara förklaras med att man ansågs sig ha goda indicier att de inte var att lita på.”

    Jag borde dessutom ha följt Maos ord från 1930 “Utan undersökning, ingen rätt att tala”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.