Två bilder av Stalin: den mysige och kramgoe pappan, den despotiske och paranoide diktatorn.


en lite improviserade serie om Stalin som Redax haft vänligheten att låta mig publicera här inspirerades delvis av frågan: – Varför är Stalin fortfarande populär bland ryska folket?

När man går tillbaka i historien visar det sig att den utlösande faktorn var Anders Björnssons recension 10 januari av Stephen Kotkins två första böcker om Stalin samt en videoinspelad intervju med författaren. Kotkin kunde bland annat med hjälp av tidigare okända dokument från Kremls arkiv visa att vad som var så ovanligt med Stalin och de andra ledande bolsjevikerna var att de var helt övertygade om nödvändigheten att avskaffa privatägande och fri marknad – kapitalismen, att de alla alltså – även bakom stängda dörrar – var “kommunister”.

Detta motiverade mig att den 21 januari förundra mig över den flod av böcker om Stalin som publicerades. Knut Lindelöf gick sedan den 22 januari in och ställde den inopportuna frågan om man överhuvudtaget kan och bör diskutera Stalin. Han följde sedan upp med en artikel 2 februari om… Diskussionen om Stalin, hur gick det med den?

Då hade jag redan börjat mina ”forskningar” med en artikel om Stalins exakta födelsedatum. De följande artiklarna höll sig för det mesta till hans ungdom och medelålder, d v s fram till tidigt 30-tal. En vattendelare verkar året 1934 vara, det är nu som utrensningarna, rättegångarna och annat svårbegripligt tar sin början.

Jag har dock valt att skjuta tiden efter 1934 på framtiden. En grundlig genomgång av Stalins liv och verksamhet dessförinnan har, åtminstone för mig, givit tre resultat:

  1. Stalin var psykiskt helt normal och i den mån att han var ”onormal” var han mer intellektuell och beläst än genomsnittet. Han var ingen psykopatisk och paranoid ”rå sälle”.
  2. Historikerna, i öst såväl som i väst, har över decennierna upprepat en mängd påståenden som inte stått sig nu när arkiven möjliggör en sannare och mer detaljerad historieskrivning.
  3. Det kan inte ha varit lätt för någon eller några, eller till och med en massa beslutsfattare, att leda och styra det enorma och kaotiska ryska riket, vare sig det var sovjetiskt eller ej.

Man kan alltså inte klandra ryssarna för att de hyser någon slags beundran för Josef Stalin, men vad innehåller denna beundran? Hur mycket vet folket om mannen som gick bort för över 60 år sedan?

2015 utkom en rysk Stalinbiografi skriven av den Ukrainskfödde, Sovjetutbildade och idag Moskvabaserade historikern Oleg Khlevniuk  Stalin – New Biography of a Dictator. Det finns en hel del att säga om innehållet, och jag återkommer till det. Nu ska det först handla om den yttre utstyrseln.

En bok med ett sådant omslag sitter man inte gärna och läser på tunnelbanan idag.

Omslaget till den amerikanska (engelska) översättningen (Yale University Press) visar generalissimo Stalin från en affisch 1948. Ingen bild kan bättre representera ”den Stalin vi älskar att hata”.

I omslaget kan vi läsa förlagets presentation av boken:

”Joseph Stalin utövade högsta befälet i Sovjetunionen från 1929 till sin död 1953. Under ett kvarts sekel förorsakade han, enligt Oleg Khlevniuks uppskattningar, arresteringar och avrättningar av inte mindre än en miljon sovjetmedborgare per år. Miljoner fler blev offer för de svältkatastrofer som var en direkt följd av Stalins politik. Vad drev honom till en sådan hänsynslös politik?”

Vi får sedan veta att Khlevniuk var en historiker ”som mer än någon annan är djupt förtrogen med arkiven från sovjettiden […] ger svar på många kontroversiella frågor samtidigt som han ger en bild av Stalin utan att vare sig utmåla honom som en gud eller ond ande.” Khlevniuk ger en ”övertygande berättelse” om ett liv som lämnat ”långvariga sår hos de människor över vilka han härskade och har ändrat världshistorien gång”.

Någonting i den här stilen hade jag väntat att omslaget till den ryska originalupplagan av Khlevniuks bok skulle se ut: den despotiske diktatorn och hans underkuvade folk.

Boken är, som jag återkommer till, ojämn till sitt innehåll. Kanske hade de amerikanska förläggarna tillåtit sig samma friheter med Khlevniuks bok som deras kollegor gjorde med Michail Zagars bok om ryska revolutionen? Jag beställde Khlevniuks ryska originalversion från KB, men en hastig check räckte för att visa att det rådde överensstämmelse mellan de båda utgåvorna. Men det var något annat som förvånade mig.

Jag tror inte att det finns någon ryss som har släktingar, eller bekantas släktingar, som inte drabbades av Stalintidens ”arresteringar, avrättningar och svältkatastrofer”. Om Khlevniuks bok nu handlar om denna ”hänsynslösa politik” kunde man förvänta sig ett omslag till den ryska utgåvan i stil med det här intill.

Omslaget till de ryska originalutgåvan av Khlevniuks Stalinbok.

Istället ser omslaget ut som det undre med en bild på sovjetiska medborgare som respektfullt passerar en stor Stalinstaty på sin vardagliga väg till jobbet samt en riktig ”mysbild” av ”Lillefar” som vänslas med dottern Svetlana.

Istället för den titel som antas locka västerländska läsare; Stalin – en ny biografi om en diktator heter det i den ryska originalversionen mer avspänt Stalin – en ledares liv.

Förlagstexten på bokens baksida är också helt annorlunda, jämfört med den som riktade sig till västerländska presumtiva köpare:

”Debatten om Stalin och hans epok har inte avtagit över decennierna. Oleg Khlevniuks bok ’Stalin – en ledares liv’ utmärker sig speciellt i floden av böcker om stalinismen. Till skillnad från dem som söker rentvå Stalin eller letar efter enkla knep att vädja till läsaren hjärta genom kryddiga detaljer skapar Khlevniuk ett omfattande, detaljerat och pålitligt porträtt av landet och dess ledare.Som en världsberömd forskare, förlitar sig författaren bara på pålitliga källor och visar i praktiken att fakta är mer intressant och mer vältaligt än någon fiktion.”

Att begripa den ryska baksidestexten visade sig förresten så gott som omöjligt. En felstavning av ”epok”, som skrevs ”bpok” klarade jag av men fick i övrigt konsultera en av mina ryska vänner, som gav mig en begriplig rysk text. Han var dock högst irriterad på förlaget som slarvat så och föreslog ”att det borde brännas till grunden!”

Den även för ryskkunniga nästan obegripliga baksidestexten på Khlevniuks bok.

Varför är människor i icke-ryska Europa, USA och andra engelsktalande delar av världen mer troliga som köpare av en bok som vill blottlägga ”sanningen om Stalins brott” än de människor som fick ta de fulla konsekvenserna av dessa ”brott”?

Varför är en bok som verkar framhäva de mer ”gulliga” sidorna hos Josef Stalin mer marknadsmässig i Ryssland än en bok som avser att behandla hans ”massmord”? Märk väl, detta gäller inte innehållet i boken, som alltså är detsamma i den ryska originalutgåvan som i den engelskspråkiga översättningen, utan den ”image” som förlagsreklamen vill ge.

Nästa avsnitt: Fler röster om Stalin och Khlevniuks bok.

Föregående artikelTankar kring Ukraina
Nästa artikelDAGENS TEMPERATURVARIATIONER HISTORISKT UNIKA

29 KOMMENTARER

  1. Under mina dagliga sökningar av kvalitetsfilm på nätet hittade jag denna sovjetiska klassiker.

    Här kommer mitt bidrag till Stalinbilden i form av en av hans favoritfilmer enligt IMDB.

    Widely claimed to be Joseph Stalin’s favorite movie, this classic musical comedy is a must-see. The action takes place on a steamboat on the iconic Volga River, as two groups of performers travel to Moscow to perform in the Moscow Musical Olympiad.

    Här kommer information på svenska:

    Volga-Volga
    1938 Sovjetunionen 104min

    Handlingen, som till stor del utspelas på två flodbåtar på Volga, handlar om två rivaliserande artistgrupper som är på väg till musikolympiaden i Moskva. Den ena gruppen leds av den musikaliska brevbäraren Strelka och den andra gruppen av hennes pojkvän Aljosja.

    Originaltitel Volga-Volga
    Regissör Grigorij Aleksandrov
    Manus Nikolaj Erdman, Vladimir Nilsen, Michail Volpin
    Genre 30-tal, Komedi, Musikal
    Skådespelare Ljubov Orlova, Igor Iljinskij, Vladimir Volodin,
    Pavel Olenev, Sergej Antimonov, Marija Mironova, Emmanuil Geller,
    Andrej Tutyskin, Anatolij Shalajev, Nikita Kondratjev, Vsevolod Sanaev,
    Aleksej Dolinin, Ivan Tjuveljov.

    1938 ?????-????? (Volga-Volga)(aud RUS sub EN)

    https://ok.ru/video/4545633061532

  2. Tommy S!
    Tack för att du lyfte fram ”Volga-Volga”!

    Volga-Volga var den tredje succéfilmen av Grigori Alexandrov, där den första var ”Vesyolye rebyata” från 1934 (ungefär ”Glada grabbar” på svenska; i Sverige visades den under titeln ”Hela världen skrattar”), ”Zirk” (”Cirkus”) den andra från 1936 och så ”Volga-Volga” från 1938. Att Stalin tyckte om ”Vesyolye rebyata” är väl dokumenterat, och gissningsvis tyckte han också om de två nästa.

    Den mycket populära Ljubov Orlova var med i alla tre filmerna och kunde 1941 ta emot Stalinpriset direkt från Stalin.

    Musiken till samtliga tre filmer skrevs av Isaac Dunayevsky.

    Alla tre filmerna diskuteras av Stephen Kotkin i hans Stalinbiografi (del 2), vars recension av Anders Björnsson länkas av Anders Persson redan i början av dennes gästblogg (se ovan).

    Mig veterligt har endast ”Vesyolye rebyata” visats i Sverige, men de två andra filmerna kan naturligtvis ha visats på filmklubbar.

    En textad version av Volga-Volga, som jag f ö sett flera gånger, finns på YouTube.

  3. Tommy S!
    Kan du hitta den fantastisk filmen om Stalins biografmaskinist? Den heter ”Den innersta kretsen” och huvudrollen (maskinisten) spelas av Tom Hulce (som spelade Amadeus).

    Jag såg den för kanske 30 år sedan. Det var en stor upplevelse. En perfekt gestaltning av just den innersta kretsen runt Stalin.

    Tack på förhand

  4. Kotkin lär snart ska ge ut sista delen i den här trilogin som av namnet att döma kommer att handla en del om Kina. Återstår att se hur den blir, om det blir samma värdelösa skräp som del 2 eller en återgång till den hyfsat kompetenta del 1.

  5. Tur att vi har Sven-Eric Holmström som ger oss vägledning kring vad vi skall tycka om Kotkins triologi.

  6. Mats L!
    Att det blev en sådan reaktion på mitt filmtips hade jag inte väntat mig. Isaac Dunayevsky, om jag inte minns fel, skrev musiken som Karl-Gerhard använde i ”Den ökända hästen frän Troja”. Ledmotivet i ”Glada grabbar” är detsamma som i Karl-Gerhards. Men det finns också en annan melodi som Karl Gerhard använder sig av, minns ej vilken.

    Leif Str!
    Den var inte svår att hitta, den kom 1991. Först går man in på IMDB och kollar titeln och sedan googlar man på titeln och kollar på ok.ru som är överlägset bäst när man letar efter film. Har man som jag sökt film på nätet hittar jag
    90 procent av dom filmer jag söker. Övning ger färdighet, finns inga genvägar bara gott sittfläsk.

    Först lite information om innehåll och skådespelare.

    Eng. language) Italy/Soviet Union/United States. The true story of
    Ivan Sanchin, the KGB officer who was Stalin’s private film projectionist
    from 1939 until the dictator’s death. Bob Hoskins,as the real-life monster
    Beria – Stalin’s chief of state security and main hatchet-man.

    Även på FILMTIPSET hittar man bra information.

    Den innersta kretsen
    1991 137min

    Den sanna historien om Ivan Sansjin, KGB-officeren som var Stalins privata biomaskinist från 1939 till diktatorns död.

    https://ok.ru/video/3382786525704

  7. Tommy S!
    Du har helt rätt, Karls Gerhard lånade marschen i ”Glada grabbar” till sin ökända häst. Däremot vet jag inte vilken annan melodi han lånade med sig från besöket i Sovejtunionen. Jag lyssnade lite på måfå på Karl Gerhard på YouTube, det finns ganska mycket, men ingenting som jag kunde associera med Sovjetunionen.

  8. Det finns ingen anledning att bli förvånad över att frågan om KLASS lyser med sin frånvaro då Stalin och Sovjetunionen dyker upp på denna sajt. Risken är ju stor att det skulle framkomma att Stalin var den främsta företrädaren för den härskande klassen, byråkratklassen, i Sovjetunionen och att arbetarklassen var rättslösa och utsugna lönearbetare utan demokratiska fri- och rättigheter. Bättre då att skriva om några filmer och Stalins biomaskinist.

  9. Arne N!
    Vilket svammel!

    Du kan ju inte ha sett filmen om den innersta kretsen eftersom du uttalar dig som du gör. Men jag säger som Mao: ”Det duger inte, det duger inte. Utan undersökning ingen rätt att tala.”

  10. Leif S!
    Sicken halmgubbe för att undvika att se vilka KLASSER som fanns i Sovjetunionen.

  11. Arne N!
    Denna tråd handlar om Stalinbilden i dagens Ryssland och jag försöker bara bredda bilden av Stalin genom att
    föreslå filmer som Stalin gillade.

    Så arbetarklassen i Sovjet när Stalin var ledare gick inte och såg film eller?

    Jag har ingen tillgänglig statistik men under 1920-och 1930-talet fick väl arbetarklassen det avsevärt bättre än under Tsar-väldet. Jag har befunnit mig i arbetarklassen hela mitt liv och nu är jag fattigpensionär.

    Var befinner du dig?

    Mats L!
    Här kan du läsa om ”Den ökända hästen från Troja”.

    Uno Myggan Ericson har i sin bok “Från scen och cabaret” (Stegelands, 1978) ett mycket intressant kapitel om detta, “Karl Gerhard och Bertolt Brecht”.

    Jag äger en CD med Karl Gerhard ”24 originalinspelningar från åren 1937-42. Där på spår 14 kan man höra:

    Karl Gerhard – Hurra, hurra vad det är roligt i Moskva.

    Kommer ihåg den p g a han nämner Trollhättan och Gunnar Andersson vem det nu var. https://www.youtube.com/watch?v=aUQD9JW7NDA

    Här finns inspelningen dokumenterad: https://smdb.kb.se/catalog/id/000094051

    Leif Str!
    Var det inte Lenin som sa: ”Utan undersökning ingen talan”?

  12. Filmen har gått på SVT , jag minns den. Det fanns ju en liten biograf i Kreml där man visade film för den inre kretsen. Stalin lär ha varit särskilt förtjust i amerikansk wild-west som importerades i privatkopior men det fanns ju också en stor inhemsk filmproduktion att visa och ofta bjöd man in regissör och skådespelare till de här visningarna.

    En troligen sann historia berättades av kompositören Sjostakovitj som var inbjuden eftersom han hade skrivit filmmusiken till en film. Den inbjudne regissören satt längst fram och Stalin längst bak i salongen. Under visningen kommer någon in och lägger en bunt dokument i knät på Stalin för påseende. Han ögnar igenom pappersbunten och utbrister ett förargat: men vad är det här för jävla smörja. Då hörs en duns, det är regissören som svimmat och dunsat i golvet. Stalins kommentar: vi kan inte ha med regissörerna dom är så känsliga.

  13. Tommy S!
    Det var i alla fall Mao som skrev pamfletten Bekämpa bokdyrkan, 1930 (det häftet ingick i den grundcirkel jag gick 1968, i Gävle). Vi lärde oss då utantill:

    Utan undersökning ingen rätt att tala

    Det duger inte!
    Det duger inte!
    Du måste undersöka!
    Du får inte prata strunt!

    (De sista fyra raderna lät som en hejarklacksramsa vid fotbollsplan: ”Opp och nicka Bockens dricka – Rallarbo hej, Rallarbo Hej”)

    Möjligen hade Lenin sagt något liknande. Men inte lika rappt som Mao.

    ”Ettan kom. Tvåan kom. Trean kommer så småningom” (Men det där vara inte Mao)

  14. Tommy S!
    Då man beskriver Stalintiden och Stalinbilden kan man inte bortse från klassförhållandena i Sovjetunionen. Detta gäller även hur dessa klassförhållanden presenteras på film. Så vitt jag känner till producerades det under Stalintiden inga filmer som visade ”att Stalin var den främsta företrädaren för den härskande klassen, byråkratklassen, i Sovjetunionen och att arbetarklassen var rättslösa och utsugna lönearbetare utan demokratiska fri- och rättigheter.” Rätta mig gärna om jag har fel.

    Eventuella standardökningar för befolkningen i Sovjetunionen under Stalintiden motsäger inte min beskrivning av klassförhållandena i Sovjetunionen vid den tiden.

    Du undrar över min klasstillhörighet. Innan jag blev pensionär var min klasstillhörighet en blandad kompott:
    * arbetarklass
    * medelklass
    * småkapitalist (drygt 10 anställda)
    * småbourgeoisi (egen företagare utan anställda)

  15. Arne N!
    Är inte standardökningar för den stora massan viktigare än hur klassförhållandena ser ut?
    Det finns väl inga stater där klassamhället har upphört. Har du läst grundtexten till denna tråd av den numera
    döde Anders Persson. Det skulle ju underlätta för en diskussion i sakfrågan. Att klass saknas på lindelof.nu när Stalin och Sovjet diskuteras. Har du några exempel, annars är det svårt att bemöta ditt påstående. Jag läser inte allt. Hur vet du att det inte finns några filmer som skildrar Stalin som företrädare för byråkratin. Jag vet inte.
    Men det finns en bok:

    Nomenklatura : om den härskande klassen i Sovjetunionen
    av Voslensky, Michael – Alexandersson, Bengt

    Inbunden bok. Stockholm : Tiden. 1982. 478 sidor.

  16. Tack för länkarna Tommy S!
    Jag brukade med stort nöje läsa Enn Kokks blogg, men tyvärr gick han bort för snart fyra år sedan. Jag lyssnade på Karl Gerhards ”Hurra, hurra vad det är roligt i Moskva”, men melodin ringer ingen klocka. Jag känner inte igen den från musik jag hört från Sovjetunionen.

    Appropå film i Sovjetunionen. Min vuxne bonusson, som bor i Sverige sedan ett decennium, håller nära kontakt med sin morfar i Ukraina. Morfar växte upp i Poltavaregionen i Sovjet-Ukraina och var bästa kompis med sonen till den lokala NKVD-chefen. Denne bestämde att alla barn skulle få gå gratis på bio. Gissa om det var populärt!

    När sedan USA anlade en flygbas utanför Poltava 1944, med Stalins goda minne naturligtvis, sprang småkillarna efter amerikanernas jeepar för att fånga upp tuggumi som de slängde till småkillarna.

    Pappan till min frus bästa vän, som jag träffat i St Petersburg men som numera är borta, har skrivit en bok om amerikanernas Poltava-flygbas. Den är på ryska men innehåller också en del bilder från denna märkliga episod under 1944.

  17. Mats L!
    Enligt texten till min Cd-skiva så är den franske artisten Charles Trenet upphov till melodin.

    Du skall få en uppgift av mig. Hittade för ca: 1 månad sen en rysk film som jag tror är en filmatisering av någon
    av Michail Saltykov-Sjtjedrins böcker. Jag kan inte tyda vad det är för titel, min ryska är obefintlig. Här kommer länken:

    https://vk.com/video?q=Ono&z=video-11647433_456239036%2Fpl_cat_trends

  18. Tommy S!
    Du frågar mig:
    ”Är inte standardökningar för den stora massan viktigare än hur klassförhållandena ser ut?”

    Det är inte antingen ”standardökningar” eller ”klassförhållandena”. Det är både och. Det är maktförhållandet, det vill säga ”klassförhållandena”, mellan klasserna som avgör ”standardökningar för den stora massan”.

  19. Arne N!
    Du diskuterar på en hög och fin abstraktionsnivå. Så kapitalistklassen kan inte öka standarden för folkflertalet. Jag har inget mer att säga om Stalinbilden i dagens Ryssland.

  20. Arne N!
    Dina synpunkter på de sovjetiska klassförhållandena är intressanta. Jag undrar lite vad du är av för uppfattning när det gäller formandet av dessa ”klassförhållanden”. Eller, för att ta det lite mer konkret: Hur och när formades denna ”byråkratklass” du talar om? När och på vilket sätt blev den ”härskande” i Sovjetunionen. Vilket klassmedvetande fanns under denna unika formeringsperiod i världshistorien?

    Kan man ur detta dra några generella slutsatser om klasserna och deras förhållanden i olika stater, vilka i varje fall sagt sig grunda politiken på marxismen-leninismen? Påverkas detta av den i vissa stater påhängda satsen – Mao Ze Dongs tänkande?

  21. Det är kanske för lättsinnigt att skoja om dylikt, men…

    jag vill slå ett slag för Armando Iannuccis film om Stalins död, The death of Stalin, med Steve Buscemi och Michael Palin i några av rollerna.

  22. Tommy S!
    Den ryska titeln på filmen är ”Moder jord”.

    Jag har inte kunnat hitta någon koppling till Saltykov, men jag är ingen expert på denna satirens mästare. Om Stefan Lindgren läser detta och vill bidra med sin expertis så skulle det vara intressant. Jag kommer inte längre.

  23. Tommy S!
    Du skriver:
    ”Så kapitalistklassen kan inte öka standarden för folkflertalet.”

    Det handlar inte om vad som kapitalistklassen VILL. Det är en fråga om vad som faktiskt händer. Från 1945 till cirka 1980 förbättrades levnadsstandaren för den stora massan av den svenska befolkningen samtidigt som skillnaden mellan rik och fattig minskade. Även efter 1980 har det skett en förbättring av levnadsstandarden för vanligt folk, men skillnaden mellan fattig och rik har ökat.

  24. Dennis Z!
    Jag tipsade i ett tidigare inlägg om Voslenskys bok.

    Där går författaren igenom hur NOMENKLATURAN bildades ur dom revolutionära Bolsjevikerna från 1917-

    Nomenklatura : om den härskande klassen i Sovjetunionen
    av Voslensky, Michael – Alexandersson, Bengt

    Inbunden bok. Stockholm : Tiden. 1982. 478 sidor.

  25. Dennis Z!
    2023-07-21 På 16:29 reser du en rad frågor som inte låter sig besvaras på ett utförligt sätt på denna tråd. Kortversionen lyder som följer.

    Så fort människor behöver planera sin produktion behövs det administration, planering och administratörer. De som hanterar administrationen får ett kunskapsövertag gentemot de som står i den direkta produktionen. Får dessa administratörer en möjlighet så utnyttjar de situationen och skaffar sig egna fördelar. Lyckas de så kan de bli en ny härskande klass.

    Efter inbördeskrigets slut 1921 låg Ryssland i ruiner och bolsjevikerna hade tagit kontroll över staten med dess våldsmonopol. En statsapparat som fortfarande befolkades av personer från tsartiden. Det fanns med andra ord en redan statlig byråkrati som bolsjevikerna tog över. De statliga företagens ledningar var en del av den byråkrati som växte fram. Även inom kommunistpartiet utvecklades en byråkrati. Dessa grupper, en byråkrati, hade både makt och en livssituation som skiljde sig från vanligt folk. Därför blir det meningsfullt att kalla denna byråkrati för en klass. Jag har valt termen byråkratklass. Nomenklatura som term blir lite för klasslös. Jag menar att det blir relevant att tala om en byråkratklass redan i början av 1920-talet.

    Inom industrin, som var en marginell företeelse i dåtidens Ryssland, rådde NEP-kapitalism och statskapitalism. På landsbygden där cirka 80 % av befolkning bodde rådde självhushållning och enkel varucirkulation med mycket små inslag av kapitalism. Bolsjevikerna hade med andra ingen kontroll över landsbygden. I slutet på 1920-talet avslutades NEP genom förstatliganden av de privatägda företagen och forcerad industrialiseringen samt införandet av stats- och kollektivjordbruk. Därmed bröt byråkratklassen nacken på kapitalisterna och småbourgeoisien, vilket inkluderar bönderna, och upphöjde sig själv som oinskränkt härskande klass med diktatoriska rättigheter.

    Det som dolde Sovjetunions verkliga klassnatur var den ensidiga fokuseringen på det statliga och kollektiva ägandet. Detta medförde att många människor både i Sovjetunionen och internationellt trodde att Sovjetunionen var en socialistisk stat. Därför är en viktig lärdom att man inte skall se till juridiken, ägandet, utan till produktionsförhållanden och klasser.

    Det var Stalin son lanserade uttrycket ”marxismen-leninismen” och detta är till att börja med ett försåtligt försök att blanda ihop Marx och Lenin. När det gäller demokrati och hur arbetarklassen skall ta makten är det en avgrund mellan Marx och Lenin. Dessutom behövde Stalin sola sig i glansen från Marx och Lenin.

    Du får ursäkta. Men att kommentera ”Mao Ze Dongs tänkande” är allt för långt från både Stalin och Sovjetunionen.

Kommentera gärna, håll god ton, för- och efternamn krävs!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.