Stalinbilden i dagens Ryssland (1) – Oleg Khlevniuks nya biografi

Två bilder av Stalin: den mysige och kramgoe pappan, den despotiske och paranoide diktatorn.

en lite improviserade serie om Stalin som Redax haft vänligheten att låta mig publicera här inspirerades delvis av frågan: – Varför är Stalin fortfarande populär bland ryska folket?

När man går tillbaka i historien visar det sig att den utlösande faktorn var Anders Björnssons recension 10 januari av Stephen Kotkins två första böcker om Stalin samt en videoinspelad intervju med författaren. Kotkin kunde bland annat med hjälp av tidigare okända dokument från Kremls arkiv visa att vad som var så ovanligt med Stalin och de andra ledande bolsjevikerna var att de var helt övertygade om nödvändigheten att avskaffa privatägande och fri marknad – kapitalismen, att de alla alltså – även bakom stängda dörrar – var “kommunister”.

Detta motiverade mig att den 21 januari förundra mig över den flod av böcker om Stalin som publicerades. Knut Lindelöf gick sedan den 22 januari in och ställde den inopportuna frågan om man överhuvudtaget kan och bör diskutera Stalin. Han följde sedan upp med en artikel 2 februari om… https://www.lindelof.nu/diskussionen-om-stalin-hur-gick-det-med-den/

Då hade jag redan börjat mina “forskningar” med en artikel om Stalins exakta födelsedatum. De följande artiklarna höll sig för det mesta till hans ungdom och medelålder, d v s fram till tidigt 30-tal. En vattendelare verkar året 1934 vara, det är nu som utrensningarna, rättegångarna och annat svårbegripligt tar sin början.

Jag har dock valt att skjuta tiden efter 1934 på framtiden. En grundlig genomgång av Stalins liv och verksamhet dessförinnan har, åtminstone för mig, givit tre resultat:

  1. Stalin var psykiskt helt normal och i den mån att han var “onormal” var han mer intellektuell och beläst än genomsnittet. Han var ingen psykopatisk och paranoid “rå sälle”.
  2. Historikerna, i öst såväl som i väst, har över decennierna upprepat en mängd påståenden som inte stått sig nu när arkiven möjliggör en sannare och mer detaljerad historieskrivning.
  3. Det kan inte ha varit lätt för någon eller några, eller till och med en massa beslutsfattare, att leda och styra det enorma och kaotiska ryska riket, vare sig det var sovjetiskt eller ej.

Man kan alltså inte klandra ryssarna för att de hyser någon slags beundran för Josef Stalin, men vad innehåller denna beundran? Hur mycket vet folket om mannen som gick bort för över 60 år sedan?

2015 utkom en rysk Stalinbiografi skriven av den Ukrainskfödde, Sovjetutbildade och idag Moskvabaserade historikern Oleg Khlevniuk  Stalin – New Biography of a Dictator. Det finns en hel del att säga om innehållet, och jag återkommer till det. Nu ska det först handla om den yttre utstyrseln.

En bok med ett sådant omslag sitter man inte gärna och läser på tunnelbanan idag.

Omslaget till den amerikanska (engelska) översättningen (Yale University Press) visar generalissimo Stalin från en affisch 1948. Ingen bild kan bättre representera “den Stalin vi älskar att hata”.

I omslaget kan vi läsa förlagets presentation av boken:

“Joseph Stalin utövade högsta befälet i Sovjetunionen från 1929 till sin död 1953. Under ett kvarts sekel förorsakade han, enligt Oleg Khlevniuks uppskattningar, arresteringar och avrättningar av inte mindre än en miljon sovjetmedborgare per år. Miljoner fler blev offer för de svältkatastrofer som var en direkt följd av Stalins politik. Vad drev honom till en sådan hänsynslös politik?”

Vi får sedan veta att Khlevniuk var en historiker “som mer än någon annan är djupt förtrogen med arkiven från sovjettiden […] ger svar på många kontroversiella frågor samtidigt som han ger en bild av Stalin utan att vare sig utmåla honom som en gud eller ond ande.” Khlevniuk ger en “övertygande berättelse” om ett liv som lämnat “långvariga sår hos de människor över vilka han härskade och har ändrat världshistorien gång”.

Någonting i den här stilen hade jag väntat att omslaget till den ryska originalupplagan av Khlevniuks bok skulle se ut: den despotiske diktatorn och hans underkuvade folk.

Boken är, som jag återkommer till, ojämn till sitt innehåll. Kanske hade de amerikanska förläggarna tillåtit sig samma friheter med Khlevniuks bok som deras kollegor gjorde med Michail Zagars bok om ryska revolutionen? Jag beställde Khlevniuks ryska originalversion från KB, men en hastig check räckte för att visa att det rådde överensstämmelse mellan de båda utgåvorna. Men det var något annat som förvånade mig.

Jag tror inte att det finns någon ryss som har släktingar, eller bekantas släktingar, som inte drabbades av Stalintidens “arresteringar, avrättningar och svältkatastrofer”. Om Khlevniuks bok nu handlar om denna “hänsynslösa politik” kunde man förvänta sig ett omslag till den ryska utgåvan i stil med det här intill.

Omslaget till de ryska originalutgåvan av Khlevniuks Stalinbok.

Istället ser omslaget ut som det undre med en bild på sovjetiska medborgare som respektfullt passerar en stor Stalinstaty på sin vardagliga väg till jobbet samt en riktig “mysbild” av “Lillefar” som vänslas med dottern Svetlana.

Istället för den titel som antas locka västerländska läsare; Stalin – en ny biografi om en diktator heter det i den ryska originalversionen mer avspänt Stalin – en ledares liv.

Förlagstexten på bokens baksida är också helt annorlunda, jämfört med den som riktade sig till västerländska presumtiva köpare:

“Debatten om Stalin och hans epok har inte avtagit över decennierna. Oleg Khlevniuks bok ‘Stalin – en ledares liv’ utmärker sig speciellt i floden av böcker om stalinismen. Till skillnad från dem som söker rentvå Stalin eller letar efter enkla knep att vädja till läsaren hjärta genom kryddiga detaljer skapar Khlevniuk ett omfattande, detaljerat och pålitligt porträtt av landet och dess ledare.Som en världsberömd forskare, förlitar sig författaren bara på pålitliga källor och visar i praktiken att fakta är mer intressant och mer vältaligt än någon fiktion.”

Att begripa den ryska baksidestexten visade sig förresten så gott som omöjligt. En felstavning av “epok”, som skrevs “bpok” klarade jag av men fick i övrigt konsultera en av mina ryska vänner, som gav mig en begriplig rysk text. Han var dock högst irriterad på förlaget som slarvat så och föreslog “att det borde brännas till grunden!”

Den även för ryskkunniga nästan obegripliga baksidestexten på Khlevniuks bok.

Varför är människor i icke-ryska Europa, USA och andra engelsktalande delar av världen mer troliga som köpare av en bok som vill blottlägga “sanningen om Stalins brott” än de människor som fick ta de fulla konsekvenserna av dessa “brott”?

Varför är en bok som verkar framhäva de mer “gulliga” sidorna hos Josef Stalin mer marknadsmässig i Ryssland än en bok som avser att behandla hans “massmord”? Märk väl, detta gäller inte innehållet i boken, som alltså är detsamma i den ryska originalutgåvan som i den engelskspråkiga översättningen, utan den “image” som förlagsreklamen vill ge.

Nästa avsnitt: Fler röster om Stalin och Khlevniuks bok.

  7 kommentarer for “Stalinbilden i dagens Ryssland (1) – Oleg Khlevniuks nya biografi

  1. Bertil Carlman
    2019-07-26 kl. 9:51

    “forskningar” bör du inte skriva inom citattecken, Anders P. Hur skulle ett mer gediget arbete om Stalin sett ut, mer gediget än det du bedrivit? På denna blogg förekommer det rätt ofta, helt naturligt, kommentarer som kanske inte fullt ut förstår när de egna förutfattade uppfattningarna negativt färgar förmågan att förstå ett gott forskningsarbete. Jag är övertygad om att så även gäller mig själv emellanåt, varför skulle det inte göra det? Artiklarna har varit/är välskrivna, eftertänksamma, belysta ur olika tidsperspektiv och emellanåt med en krydda som ofta saknas i historisk, ja även annan, forskning, humor. Som en viktig grund för ditt forskningsarbete tror jag dessutom nyfikenheten har varit. Det negativa som jag kan komma på är att ditt arbete tyvärr inte når ut lika brett som de bedrövliga rapporter som till exempel Bert Sundström regelbundet framför från bland annat Ryssland.

  2. Arne Nilsson
    2019-07-26 kl. 10:16

    Jag har följt Anders Perssons skriverier om Stalin. Det som slår mig är den totala avsaknaden av analys med utgångspunkt från klass, produktionsförhållanden och produktionssätt.

  3. Bo Persson
    2019-07-26 kl. 12:52

    Anders Persson!
    Men vet vi inte redan varför Stalin fortfarande är så populär i Ryssland? Förvisso är Sverige idag ideologiförgiftat och att det till exempel inte går att använda ordet “fosterland” utan att stämplas som fascist. Men vi vet också att Henrik Berggren har helt rätt, när han i sin nya bok “Sverige och kriget 1939–1940”, som är första delen i ett verk, som skall följas av ytterligare två delar om Sverige under andra världskriget, skriver så här: “Nationella känslor tenderar att slå ut ideologiska övertygelser något som gång på gång skulle visa sig under de kommande fem åren”. (sid. 102)

    Och vi vet att detta krig som i Ryssland kallas “Det stora fosterländska kriget” där Stalin hade sin obestridlige förgrundsgestalt.

  4. Sven-Eric Holmström
    2019-07-26 kl. 17:07

    Gedigen forskning innebär att man har ett öppet sinne och ett kritiskt tänkesätt och att man bygger den på primärkällor. Tror inte det finns något annat ämne än Stalin-epoken där även förment kompetenta yrkeshistoriker på ett flagrant sätt bryter mot dessa principer.

  5. Bertil Carlman
    2019-07-28 kl. 11:29

    “Nationella känslor tenderar att slå ut ideologiska övertygelser något som gång på gång skulle visa sig under de kommande fem åren”, är ett citat från “Sverige och kriget 1939–1940”, av Henrik Berggren. Det citatet skall jag banka in i min skalle. Det kan vara bra att ha när man i dagligt umgänge får frågan ”Är du inte svensk?” i samband med någon mer eller mindre spontan diskussion.

  6. Anders Persson
    2019-07-29 kl. 8:59

    För fullständighetens skull vill jag återge förlagsreklamen på nätet, av vilken bara sista halvan återges på bokens baksida. Det heter alltså först:

    “Debatten om hur stor roll Stalin spelade i massförtryck mot sin egen befolkning, utöst på 30-talet av förra seklet och kallat ‘Den Stora Terrorn’, har inte avtagit i många årtionden. Boken av Oleg Khlevniuk kommer att vara intressant för dem som försöker hitta svar på detta och andra frågor: skulle landet, som tog ett språng från monarki till socialism, kunnat haft en annan väg? Fick en man av misstag absolut makt och hade det varit möjligt att begränsa det? Vad är Stalins roll i nederlagen och segrarna i det Stora Fosterländska Kriget?”

    Men det gavs inte plats på baksidan som istället innehåller texten, enligt ovan:

    “Till skillnad från författare som försöker rentvå Stalin eller letar efter enkla knep att vädja till läsarna…”

    Medan västerländska förlag i sin reklam förstärker den negativa bilden av Stalin gör det ryska tvärtom!

  7. Bo Persson
    2019-07-29 kl. 10:21

    Bertil Carlman!
    Här ytterligare några rader från första delen av Henrik Berggrens dokumentära kollektivskildring Landet utanför som jag finner intressanta. Det handlar om de förhandlingar som slutade med det sovjetiska angreppet på Finland hösten 1939: “När kriget mellan Tyskland och västmakterna väl var slut skulle segraren angripa Sovjet, förklarades Stalin för Paasikivi och Tanner, och Finland var som en laddad pistol mot Leningrad… Hur brutala och folkrättsstridiga Stalins krav än var präglades de av en geopolitisk logik som skulle besannas när Nazityskland sommaren 1941 gick till angrepp mot Sovjetunionen.” (sid 154)

    Att jag finner dem intressanta hänger förstås ihop med att jag ser en parallell med Finlands läge då och Ukrainas idag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.