Stalinfilmen och ryska tranbär

Anders Persson klargör här den mycket specifika betydelsen av "ryska tranbär", i ryska språket. Det kröp fram då han undersökte hur filmen Stalins död mottagits i Ryssland.

Rysk parodi på en affisch till filmen Stalins död, högst upp står det “Propagandistiskt tranbär eller vansinnigt rolig komedi?”

En artikel av Mats Larsson om “Maria Judina och Stalin” här på lindelof.nu väckte en lång rad kommentarer, bland annat varför denna film om Stalins sista dagar inte får visas i Ryssland. Jag skrev till en av mina vänner i St Petersburg, för att höra vad han hade att säga:

Hej Anders!

Varje film i Ryssland behöver ett visningscertifikat för att tillåtas på biografer. Ett sådant intyg gavs först till “Stalin död”, men återkallades sedan, med tanke på de “offentliga” protesterna. Jag antar att de första människorna som såg filmen i Ryssland var några slags gamla filmregissörer och skådespelare. De skrev ett brev till kulturministern för att förbjuda “detta skit” (och gjorde därmed den bästa reklamen för filmen).

Åtminstone den gamla generationen här i Ryssland är fortfarande alltför känslig för Charlie Hebdo-typ av skämt och anser dem vulgära och smaklösa. Jag tror inte att den unga generationen tycker densamma, med tanke på de många parodier som finns på ryska av den välkända episoden “The Downfall” (original här).

Jag har inte sett Stalinfilmen, men jag såg att den är tillgänglig på Internet, dubbad till ryska, som de alltid gör, och en av Moskvas biografer har visat den trots förbudet (de har nu problem för att de har visat filmen utan lov).

Problemet är att ha fler och fler människor i landet som bestämmer vad andra borde eller inte borde se eller läsa. Att filmen är gjord i väst är inte problemet – den senaste tidens offentliga protester runt [den ryska] Matilda-filmen orsakade nästan samma förbud.

Signatur

När jag läste min väns slog det mig plötsligt; har inte vi i Sverige på liknande sätt problem med Pippi Långstumps pappa och i England med viktoriansk konst?

Därmed skulle artikeln varit slut, om inte en oväntad utmaning dykt upp; ryska tranbär.

Sovjetiskt en-kopek frimärke från 1964 med en förmodligen icke-ironisk avbildning av ett ryskt tranbär.

Ryska tranbär
Att översätta det ryska ordet “kljukva” i vinjettbilden var inte enkelt. Ordet betyder egentligen “tranbär”, men är sedan långa tider också det ryska ordet för alla västerländska missförstånd, förvrängningar och vanföreställningar om ryssarna, Ryssland och livet där. En rysk ordbok definierar “kljukva” som ett ironiskt uttryck för något helt otroligt som avslöjar fullständig okunnighet om ämnet.

Användningen av “kljukva” på detta sätt går tillbaka till slutet på 1800-talet då någon fransk turist vid hemkomsten från ett besök i Ryssland lär ha berättat att han i Ryssland en gång suttit i skuggan av ett tranbärsträd, ovetande om att tranbär bara växer på små buskar. I ryska komedier vid sekelskiftet blev detta ett populärt sätt att göra sig lustig över utlänningars okunnighet om Ryssland.

Uttrycket “kljukva” används idag huvudsakligen i beskrivningen av utländska filmer och teaterproduktioner, i vilka löjliga misstag görs i skildringen av rysk historia och modern verklighet, som till exempel i Stalinfilmen.

  11 kommentarer for “Stalinfilmen och ryska tranbär

  1. Bo Persson
    2018-02-21 kl. 10:46

    Anders P!
    Igår, 20/2, hade Mats Björkenfeldt ett långt inlägg på alliansfriheten.se mot bakgrund av filmen The death of Stalin. Har du någon kommentar till det?

  2. Anders Persson
    2018-02-21 kl. 12:50

    Bo P!
    Jag vet inte hur gammal du eller Mats B. är, men när jag läste texten drog jag på smilbandet bl a vid passagen:

    “William Taubmans Khruschev. The Man. His Era (2017, först utgiven 2003) visar att det uppkom en splittring i ledningen 1955. Malenkov blev petat från premiärministerposten och degraderad till minister för elförsörjningen. Chrusjtjov anklagade Malenkov för att ha varit Berijas högra hand. En allians mellan Chrusjtjov och Vjatjeslav Molotov (utrikesminister 1939–1949 och 1953–1956) stod fast för en tid.”

    Ni hade inte behövt vänta på Taubmans bok 2017, ni hade kunnat fråga mig. Jag var 11 år 1955 och följde noga vad som hände i världen genom Göteborgs Handels och Sjöfartstidning. Där stod allt det här och mycket mer.

    Förlagen drar fördel av västvärldens okunnighet, “kljukva”, för att pytsa ut gamla TT-nyheter som vore de nya fynd i Kremls arkiv!

    Men i övrigt tycker jag att filmen borde vara tillåten i Ryssland.

  3. Leif Stålhammer
    2018-02-21 kl. 14:00

    Jag tycker Stalin var bra, om man en smula betänker under vilka omständigheter han gjorde sin show.

  4. Mats Larsson
    2018-02-22 kl. 8:34

    Filmen går på biografer i Uppsala. Sökkombinationen “Death of Stalin” och “Uppsala” ger informationen.

    Även i Stockholm ordnades (eller möjligen ordnas fortfarande) en rysk filmfestival, vanligtvis i april. Jag såg flera mycket bra filmer, som då premiärvisades i Sverige. Innan filmvisningen minglades i Filmhusets foajé, där jag och min fru med ett vinglas brukade gå runt och stöta ihop med ryska eller rysktalande vänner.

    I april 2015 märktes direkt att publikantalet minskat och arrangörerna hade det dåliga omdömet att ringa upp en person som gjort obehagliga uttalanden om Ukraina. Vi reste oss direkt från våra biostolar och lämnade salongen. Väl hemma gick telefonen varm till släkt och vänner i Ukraina. Filmen hade dock varit intressant att se, särskilt som huvudpersonen var ukrainare.

  5. Mats Larsson
    2018-02-23 kl. 8:55

    Eftersom ingen annan lär uppmärksamma det (inklusive engelska RT), så kanske det passar att på denna tråd nämna att idag firas “Fäderneslandsförsvarens dag” i Ryssland. I vanlig ordning lyftes 9-nyheterna från Moskva bort i morgonens sändning i första kanalen, för att ersättas med journalfilmer och intervjuer.

    Idag uppmärksammades särskilt marskalk Radion Malinovskij (2 ggr Hjälte). Det var för mig särskilt intressant, eftersom Malinovskij ledde, vilket speakern naturligtvis påpekade, den framgångsrika andra ukrainska fronten (armégruppen), den front där min frus far ingick som vanlig fotsoldat. Malinovskijs släktingar intervjuades och till och med Stalin fick förekomma i både rörliga och stillbilder (senkommen revansch för 7 november förra året, då Trotskij stal all uppmärksamhet).

    (Berija, däremot, har jag aldrig sett på rysk TV, annat än i dramatiserad form)

    Nordstedts stora ryska ordbok (2006): tranbär – skämts. påhitt, fabel uppenbart osannolik historia.

  6. Anders Persson
    2018-02-23 kl. 11:38

    Den behandling som Berija och hans anhängare utsattes för var verkligen “stalinistisk”, med absurda anklagelser om spioneri för västmakterna sedan 30 år mm. De avrättades också efter “stalinistiska” skenrättegångar. Och vem var drivande? Jo, den för sin vilja “göra upp med stalinismen” så omhuldade Nikita “Krusse” Chrusjtjov.

    Det var samme “Krusse” som efter ungernrevolten 1956, strax efter sitt “avstaliniseringstal” på 20:e partikongressen, lurade den ungerske kommunisten Imre Nagy och hans närmaste medarbetare, Pál Maléter och Miklós Gimes, som sökt skydd på jugoslaviska ambassaden i Budapest, att lämna ambassaden med löfte om immunitet. De blev genast arresterade och efter en skenrättegång dömda till döden och avrättade genom hängning den 16 juni 1958.

  7. Mats Larsson
    2018-02-23 kl. 19:26

    Anders P!
    Jag får önska lycka till i dina försök att rehabilitera Berija. Du har inte Ryssland på din sida.

    Berija blev aldrig Sovjetunionens Hjälte. Malinovskij, som uppmärksammades i rysk TV i morse, fick utmärkelsen två gånger.

    Berijas högsta utmärkelse blev det Socialistiska Arbetets Hjälte, en gång.
    En hög utmärkelse, förvisso, den förste var ju Stalin, men inte exceptionell.

    I Kiev lever fortfarande Boris Paton, 99 år gammal, och en av få fortfarande i livet som belönats två gånger med utmärkelsen Socialistiska Arbetets Hjälte. Jag och min fru träffade honom hösten 2015, som jag berättat om i en gästblogg. En byst ingår alltid i paketet 2 ggr (totalt ca 200 under Sovjettiden).

    En som matchade Berija i utmärkelser (1 SAH) var Lev Landau, en av världens främsta teoretiska fysiker. Han uppmärksammades exceptionellt i första kanalen när han fyllde 100 år, 2008.

    Jag tror att Anders P får vänta länge på att rysk TV uppmärksammar hans favorit Berija (samma gäller f ö Krusse).

  8. Anders Persson
    2018-02-23 kl. 19:58

    Nu hittade jag det, rysslandskännaren Hans Björkegrens artikel i tidning VI (nr 14 i juni 1993) om Berija:

    “Ett slags 40-årsminne – PERESTROJKA PÅ TAL REDAN 1953”.

    Där säger han bland annat:

    “Perestrojkan kunde ha firat sin 40-årsdag i år [1993]. Dess grundläggande idéer lanserades faktiskt redan våren 1953, veckorna efter Stalins död 5 mars.”

    Och vem var det som lanserade dessa idéer enligt Björkegren? Jo, Berija:

    “Han talade för en liberalisering av ekonomin: begränsning av det militärindustriella komplexet, större frihet för privar företagsamhet och uppmjukning av det tvångskollektiviserade jordbruket”.

    Artikeln är två sidor lång, så jag kan inte återge allt, men det jag citerat kanske räcker för att övertyga er att det bortanför kvällstidningarna och de populära TV-dokumentärerna finns en annan bild av Lavrentij Berija.

  9. Anders Persson
    2018-02-23 kl. 21:48

    Mats L!
    Ibland när jag läser vad du skriver som kommentarer, vet jag inte om jag läser rätt. Varför i hela världen skulle jag styras av att få just Ryssland på min sida? De teser jag driver, i historia, klassisk mekanik och dynamisk meteorologi, motiveras av sanningssökande.

    Om jag har någon “målgrupp” så är det inte specifikt ryssarna eller Ryssland, utan HELA VÄRLDEN. Men att övertyga ryssarna är en bra början.

    Jag kan tänka mig att om du stigit på Lenins tåg i april 1917 och hamnat i hans kupé hade du inte kunnat låta bli att säga till honom: “Du har inte Ryssland på din sida.”

  10. Mats Larsson
    2018-02-24 kl. 10:59

    Anders P!
    Inledningsfrasen var inte menad att tas på blodigt allvar.

    Vad som är intressant är hur dagens Ryssland ställer sig till sin egen historia. Exempelvis varför en film som “The Death of Stalin” inte får visningstillstånd. Men också hur man uppmärksammar olika historiska händelser. Varför fick filmen “Matilda” problem, som din vän i St Petersburg tog upp.

    Jag har i olika sammanhang tagit upp olika aspekter på hur dagens Ryssland ser på sin egen historia, t ex i gårdagens uppmärksammande av Malinovskij, men även vad som hände 7 november, filmer som “Amiral”, osv.

  11. Bengt Svensson
    2018-02-24 kl. 21:16

    Från USA Today, (Oct. 24, 2017 | Updated Oct. 24, 2017):
    “We believe that this film is the result of betrayal by a part of the Russian elite who, just as they did in 1917 with the overthrow of Czar Nicholas II, are now preparing the overthrow of President (Vladimir) Putin,” Andrei Kormukhin, the head of a fundamentalist Orthodox Christian organization, told USA TODAY. (…filmen resultat av förräderi av den ryska eliten som … förberedelse för att avsätta Putin)

    Kormukhin, who noted that Nicholas was later made a saint by the Russian Orthodox Church, called the film an assault on Russia’s government, the church and the country’s heritage.

    “The film, by presenting a saint of the Russian Orthodox Church, Nicholas II, as a fornicator, and the czarina, Alexandra, as a witch, aims to desacralize the Russian Orthodox Church and to desacralize state power in Russia.” (Filmen, genom att presentera ett av kyrkans helgon som en otuktig människa, siktar till att skända kyrkan och staten).

    Det gäller alltså filmen ”Matilda”, med anledning av Mats Larssons fråga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.