Statskupp i Sverige?

statskupp-sverige

Statskupp 2007 (vaktombyte) då militärer totalt dominerade stadsbilden runt riksdagshuset i Stockholm.
[Bild: K Lindelöf]

Det är inte bara inopportunt att gilla Anna-Lena Laurén. Herman Lindqvist bör man också ogilla. Men jag kan inte rå för att jag hyser en viss svaghet för honom, framförallt därför att han som utlandssvensk större delen av sitt liv inte tillhör “gänget” hemma i Sverige.

1987 var han “sommapratare” i P1 och detta finns publicerat i samlingsvolymen “Sommarpratarna” (1988). Sista halvan handlar om fransk-svenska kulturkollisioner och var mig senare till stor nytta när jag arbetade internationellt med en massa fransmän.

I början av detta Sommar-program parodierar Lindqvist en fingerad utrikeskorrespondent från det mycket avlägsna Navahatnu, som på uppdrag i Portugal, får order att bege sig till Sverige där någon “kris” lär ha brutit ut. Det ligger ju så nära, det är bara att kvista över, säger hemmaredaktören borta i Navahatnu.

Matbrist i Sverige?
Utrikeskorren vet absolut ingenting om Sverige, men på SAS-planet hittar han en broschyr om Skandinavien, där det berättas om vargjakt i Norge och guldgrävning i Finland. Redan nu börjar han skissa sin “vinkel” med att folk för att klara “krisen” letar efter guld och skjuter vargar för att få mat.

Han verkar ha anlänt till Arlanda en solig och varm fredag eftermiddagen, ty från sin taxi in emot staden, ser han inga bilar på väg in emot huvudstaden men ett lämmeltåg av bilar på väg ut fullpackade med grejer på taken. Där satt gamla och unga, familjer och ensamma, alla på väg ut ur staden. Uppenbarligen höll Stockholm på att evakueras av invånarna. Detta är ju Jättegrejen!

Den (finländske) taxichauffören svarar inget eller enstavigt på journalistens frågor på engelska om var premiärministern håller hus. Och presidenten, var är han? Han antecknar i sitt journalistblock: Premiärministern försvunnen, alla är skräckslagna för presidenten.

Stockholm i ett järngrepp?
I Stockholm är det tyst och öde. Utanför en massa byggnader ser han stormtrupper.  Överallt elitsoldater och fallskärmsjägare i gröna baskrar utanför alla pampigare hus och centrala byggnader. På uniformerna läste han Securitas vilket han tolkade som det svenska ordet för Securitate – säkerhetstrupperna i hans eget land.

Reportaget hem blev en succé och slogs hemmavid upp på sidorna 6, 7, 8, 9 och 11: Jag mötte en huvudstad på flykt. Svenskarna flyr med sina tillhörigheter i bilar, på cyklar, på allt som rullar. De som ingenstans har att ta vägen tar sina tält med sig, fiskeredskap, jaktgevär, mat och allt de behöver i skogen … Huvudstadens gator ligger öde. Staden hålls i de fruktade säkerhetstruppernas järngrepp … Premiärministern är försvunnen, presidenten på okänd ort. Folket är skrämt till tystnad. Det var en extra fjäder i hatten att hans tidning var ensam om storyn!

Kåseriet fortsätter sedan med hur utrikesreportern under en längre groggsession i trädgården på sin ambassad satte sig in i Sveriges problem. I reportaget lät han sedan ambassadens pressattaché inta rollen som källa närstående presidentpalatset och en landsman, som råkade befinna sig på affärsresa i Stockholm rollen som västerländsk affärsman som var mycket kritisk emot regeringen.

Sanningen om Sverige?
Reportaget hem blev återigen mycket väl mottaget. Där, på andra sidan jordklotet, kunde de intresserade läsa om hur hela världen håller andan … allas blickar riktas mot den förra mönsterstaten Sverige, som nu blivit en krisernas nation. Låt mig förklara …

Lindqvist fortsatte: Folket hemma i Navahatnu ryste då de läste detta. Ryste av välbehag och tacksamhet. Tacksamma att de själva bodde i ett så lugnt hörn av världen, tacksamma över att stjärnor som deras utrikeskorrespondent modigt och självuppoffrande upplevde alla hemskheterna för alla därhemma och sedan förklarade så fint vad som hände. Hur skulle de annars kunna få veta något om alla dessa konstigheter om länder på andra sidan jorden?

Det kan hända att journalister från Navahatnu förflyttade över halva jordklotet kan göra sådana här urspårade reportage, svenska journalister verkar klara av det på närmare håll som jag bland annat påpekade i mitt blogginlägg om Estland  där “folket i stor oro gick till ett ödesdigert val i skuggan av hotet från Putins Ryssland”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.