Jag har för närvarande två trogna belackare som återkommande skriver till mig, den ene via kommentarsfunktionen, den andre via privat e-post. Båda är fast övertygade om att Ryssland aldrig kan vinna kriget mot Ukraina och att Putin om inte är vår tids Hitler, så i alla fall något liknande. De tar alla små tecken på att Ryssland snart kommer att ge upp och dra sig tillbaka som sanningar.
De köper hela paketet om att Ukraina är demokratiskt, att korruptionen inte är värre än i andra länder, att deras strävan är att befria sig från det ryska oket, att alla riktiga ukrainare kämpar för denna sak, att den ryska kulturen försöker utplåna den ukrainska, att de kämpande patrioterna i Azovbataljonen är hjältar och inte nynazister, att det är rätt av Ukraina att skjuta långdistansmissiler och drönare mot Ryssland, att Ryssland får skylla sig själv att Ukraina lönnmördar höga ryska generaler, att det är Putin som vägrar förhandla och att det är därför kriget bara mal på utan framgång för någon sida. Allt är alltså Putins fel!
Den ene är fysikprofessor med ett folkmusikintresse och den andre är bonde med ett förflutet inom vänsterpartiet. Deras namn är ovidkommande. De har också kontakter med några andra som delar deras avsky för mycket av vad som framkommer på lindelof.nu.
De tror blint på ukrainska tidningar och myndigheter, vad Zelenskyj säger, och misstror allt som kommer från ryskt håll, eller sånt som i någon mån överensstämmer med vad som framkommer därifrån.
Personer som jag regelbundet lyssnar på eller läser för att balansera den dominerande bilden i msm; Durangubbarna Mercouris och Christoforou, Douglas Macgregor, John Mersheimer, Jeffrey Sachs, Ray McGovern, Max Blumentahl, Lena Andersson, Johan Croneman, Frida Stranne… avfärdas alla som ”Putinmegafoner”, utan vidare spisning.
I sitt senaste meil skriver bonden att Putin redan i praktiken förlorat kriget, att Ukraina har blivit europeiskt, att Nato stärkts med Sverige och Finland tvärtemot vad Putin önskade, att 65.000 ryska soldater stupat i december och januari, att Ryssland bara lyckats ta 1 procent av Ukraina på två år, att rysk ekonomi är i kris, inflation och ränta är tvåsiffriga. (Jag citerar inte ur privata mejl, jag bara återger innehållet).
Vad som mest förvånar mig är att dessa förhållandevis välsorterade personer inte är det minsta kritiska mot bilden som förmedlas i SVT, SR, DN, New Yrok Times eller The Guardian. Diskussionen om t ex SVT:s och SR:s val av främst militäruniformerade experter som kommentatorer och analytiker av Ryssland och Ukraina verkar inte bekymra dem.
Nå, jag tror inte att mina två belackare är ovanliga i sitt sätt att tolka situationen i världen nu. Det ovanliga är att de lägger så mycket tid och energi på att försöka övertyga just mig om att jag helt missbedömer situationen och i praktiken är en Putins nyttige idiot. Alltså, jag tror att det är just detta som blockerar deras förmåga att se att även Väst har stor skuld till detta krig som nu pågått i snart fyra år.
Från allra första dagen av det ryska stora anfallet 24 februari 2022 har det stått strid om man bör ropa ”Ryssland ut ur Ukraina!”, som vi ropade ”USA ut ur Vietnam!”. Det första jag skrev efter invasionen var följande:
”ATT VÄLJA SINA ord denna morgon är svårt, särskilt som jag på denna sida skrivit att det som nu verkar vara verklighet inte skulle hända. En mindre militär operation i Donbass hade jag börjat tro skulle komma, men ett fullskaligt anfall mot hela Ukraina kommer som en chock. Det blir nu omöjligt att hävda att detta anfall inte sedan länge varit förberett eller att uppgifterna från USA:s underrättelsetjänst inte varit trovärdiga.”
Men rubriken var inte ”Ryssland ut ur Ukraina!” Den var ”Stoppa kriget!” Jag står fast vid mina ord då. Men jag var naiv, jag förstod inte hur allvarligt läget var. Invasionen var förstås förberedd, men mycket dåligt. Ryssarna räknade med att snabbt tvinga Ukrainarna till förhandlingar, vilket också skedde. Men avtalet stoppades av Boris Johnson, som alla numera vet. Just den saken förnekades länge av Väst. Vad mina belackare tror idag om detta vet jag inte.
Rysslands felbedömning var att de skulle kunna tvinga Zelenskyj till ett snabbt fredsavtal. Västs felbedömning var att man överskattade sina egna resurser och underskattade Rysslands.
Enligt min uppfattning var Vietnamkriget ett befrielsekrig. Ukrainakriget är ett proxykrig, där Ryssland försvarar sina egna gränser mot Natos expansion. USA krigade i Vietnam långt bort från sina egna gränser för att stoppa kommunismen. Ryssland krigar i sitt eget närområde där det bor miljontals rysktalande.
Mina belackare skulle förmodligen svara mig på detta, att Ryssland krigar i Ukraina för att stoppa demokratins utbredning. Och då står vi där igen utan att förstå varandra.
Klyftan i vårt eget samhälle i frågan om Rysslands ondska är sannerligen inte ny. De har bränt och härjat längs våra kuster och Sovjetunionen var ett verkligt hot mot balter och finnar. Hatet ligger latent och kan manas fram vid behov. Det har man varit mycket framgångsrika med i EU.
Men nu är det dags att gräva ner stridsyxan och förhandla med Ryssland för att återgå till något som liknar den politik som Finland bedrev mellan 1946 och 1991. En ny säkerhetsordning måste fram.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Knut L!
Du kanske ska förklara att ”de andra” är dina gamla FiB/K-vänner som du känt och arbetat med i 50 år.
Jag har tagit upp min gamla idrott, bordtennis, knappast en överklassport. Alla, säger alla, avskyr Putin och hur han plågar den ukrainska civilbefolkningen. Men det är en mild västanfläkt genomfört med hur mycker ryssar utanför Ryssland avskyr Putin (eller Putler, som en mycket framstående atrofysiker alltid säger).
Herr redaktör!
I många år har jag följt lindelof.nu, och tycker att du ofta pekar på intressanta motsägelser i det stora flödet av opinioner och rörelseriktningar, att du lyckas nyansera, att du väcker lust att veta mer, och att du höjer kunskapsnivån. Inte har jag lämnat särskilt många kommentarer, mest av anledningen att jag inte brukar läsa kommentarerna själv för de känns oftast irrelevanta. Kanske missar jag några bra inlägg, men det tar för mycket energi att i så fall vaska fram dem. Just idag kändes det angeläget att anmäla att det finns ”andra” härute som tycker att du har flera poänger, och att det är viktigt att få läsa många olika källor.
Om jag, utan förbehåll, skulle följa våra ledande politiker, så skulle jag bli lika förvirrad som de är. Beroende på vem i regering eller EU som tillfrågas så är vi i krig, eller nästan, eller inte alls om vi bara satsar mycket mer på Nato och/eller försvar, annars kommer vi att bli invaderade.
Om någon frågar vart pengarna tar vägen, så angrips denne för att vara putinist, men före 2022 talades det bekymrat om korruptionen i Ukraina, nu vet ingen längre säkert om det är 109 eller 200 miljarder kronor som har fördelats över Ukraina och krigsindustri, det tas även upp stora lån i EU:s namn där ingen vågar säga vad den svenska andelen utgör. Ingen frågar vad det är vi får för pengarna vi köper vapen för (Paypaytriot).
Och detta från M-politiker som moraliserade hårt över att det ”kanske” försvann upp till EN miljard i felaktiga VAB-pengar.
Och epiteten: oprovocerat och fullskaligt. Överallt och i alla källor återkom och återkommer fortfarande dessa beskrivningar. Nyfikenheten väcks ju utav det, att samma ord används av alla olika journalister på så många västliga media, är minst sagt märkligt. Kan de inga andra synonymer, eller finns det ett manus, en agenda?
Alltmer framstår ”våra gemensamma värderingar” och den ”regelbaserade världsordningen” som otydliga och växlande i innebörd och hur hängivet de ska efterföljas beroende på vem.
Tycker att det oroväckande: om jag nu förväntas försvara vår demokrati och våra värderingar, inte känner att vi riktigt har någon längre och förstår inte vilka de är.
Och jag uttalar mig inte för Alla, det vore förmätet, men tror att det är många som gnisslar tänder och bidar tiden…
Som finländare och som en vän av fred och frihet, är jag givetvis av samma åsikt som Knut Lindelöf då han hävdar att det nu är ”dags att gräva ner stridsyxan och förhandla med Ryssland för att återgå till något som liknar den politik som Finland bedrev mellan 1946 och 1991. En ny säkerhetsordning måste fram”.
Jag drar mig till minnes, att Jan Fredriksson i en historisk artikel på lindelof.nu under rubriken ”Att hamna i fel allians” i januari 2024, hänvisade till danske historikern Thorkild Kjaergaard, till danske ministern Peter Rochegune Munch (1870–1948) och till mångårige svenske utrikesministern Östen Undén (1886–1974).
”När Ukraina öppet eftersträvar ett medlemskap i NATO, en västlig USA-ledd och kontrollerad organisation, då överskrider man det geopolitiska läget som gäller för Ukraina. Därmed gör Zelenskyj sig skyldig till den största förbrytelsen en ledare av en liten stat kan begå, nämligen att sätta landets existens på spel utan någon tvingande grund”, skrev Kjaergaard i tidningen Politiken i september 2023.
”Ett lands regerings viktigaste uppgift är att säkra statens överlevnad”, sade Peter Rochegune Munch i ett tal inför Folkförbundet (Nationernas förbund) 1935 för 90 år sedan. Vidare betonade han att ”det geopolitiska läget är ett grundvillkor för alla småstater, som inte kan överskridas utan att sätta landets överlevnad på spel”.
I sin bok ”Tankar om Sveriges utrikespolitik” (1963), skriver utrikesministern Östen Undén att målsättningen för den svenska utrikespolitiken är att i det längsta bevara freden så länge inte Sverige blir angripet. ”Bevarandet av freden är enligt vår övertygelse den bästa vägen till skyddande av landets frihet, oberoende och välstånd. Bryter ett stormaktskrig ut, vari Sverige indrages, måste vi räkna med att vårt lands hela framtid sättes på spel”.
Grekiske filosofen Epikuros (341-270 f.Kr) ville för sin del också berätta för oss vad det är fråga om: ”Där vi är, finns inte döden, och där döden är, finns inte vi”.
Knut L!
Här kommer en resekommentar från en av dina belackare, på plats i Kyiv. Det är bara mitt andra besök sedan kriget började, men min fru har rest regelbundet och kan de olika tåg/buss-varianterna.
Vi valde inte ”sillkupén” direkt Warsawa-Kyiv, utan vanligt polskt tåg Warsawa-Chelm. Obefintlig service och när vi fick höra att det brann i loket så var informationen obefintlig. Nåväl, med tre timmars försening anlände vi till det väntande ukrainska nattåget i Chelm. Mycket bekvämt, rent och snyggt och bra service. Te och kaffe kunde vi omgående köpa. Robust tåg, helt opåverkat av vädret. Väl i Kyiv så skildes våra vägar. Jag direkt till National Academy of Sciences of Ukrain (NASU) för möte med NASU:s president, en mycket upptagen person eftersom han ingår i Ukrainas security council. NASU är helt annorlund mot svenska KVA (s k learned society), och alla forskningsinstitut under NASU är del av krigsansträngningen. Han berättade hur imponerad han var av Charkiv, som trots närheten till fronten lyckas ha det näst största antalet studenter vid universitet, f ö Ukrainas äldsta. Klent begåvade ryska militärer bombade sönder den toppmoderna neutronkällan i Charkiv istället för att skicka specialister att demontera källan och skicka den till Dubna.
Jag förstod från mötet med NASU:s president att fronten står still. Putins försök att knäcka civilbefolkningen kommer inte att lyckas. Andra dagen ordnade Bolgoyubov Institute for Theoretical Physics. Generatorn körs när det är elavbrott, men den börjar bli sliten. Kallt i föreläsningssalen, de flesta med jackor på. Jag gav ett föredrag baserat på helt nyligen avhemligat arkivmaterial, som bröts flera gånger när man bytte elsystem. Konferensen sändes också on-line till Sverige. Min kollega, som f ö var i Kyiv för ett par veckor sedan, rattade zoom i Stockholm. En flygvarning som min kvinnliga kollega noterade på sin mobil var ingen som brydde sig om.
Tidigt den första morgonen blev vi via högtalare på hotellet uppmanade att ta oss till skyddsrummet, ett garage under hotellt. Min rutinerade hustru ville stanna i hotellrummet och så blev det.
Man måste ha klart för sig att de som drabbas allra hårdast av alla anfall från luften är de äldsta, många med erfarenhet från kriget 41-45 och med säkerhet med släktingar som stupade i Röda armén eller dödades av tyskarna.
I slutet av april kommer mina ukrainska vänner att fira ett år efter besöket i Stockholm, som jag och en kollega ordnade med finansiering från en stiftelse. Vi fick 20 minuter i P1:s Venetskapsradio, det glömmer mina ukrainska kolleger inte. Var ska vi ha nästa konferens? Uppsala? Eller kanske Lviv, som nås mycket snabbare från Polen än Kyiv.
Mats L!
Glömmer du inte de ukrainska nationalisternas (bakom dagens nationalhjälte Stepan Bandera) mord på hundratusentals ukrainare, ryssar, polacker och judar när du skriver: ”de som drabbas allra hårdast av alla anfall från luften är de äldsta, många med erfarenhet från kriget 41-45 och med säkerhet med släktingar som stupade i Röda armén eller dödades av tyskarna”? Hur tror du de äldre som minns nationalisternas massakrer upplever att samma krafter idag hyllas för att de gör samma sak som mellan 41-45 fast nu från 2014 och framåt?
Sven A!
Jag skrev en kort resekommentar baserad på en resa till Kyiv (som inte är avslutad). Jag och en kollega arbetar på att hålla igång de vetenskapliga kontakterna med Ukraina, se t ex det här.
Om du tror att en resa Stockholm-Kyiv är någon slags bekväm semesterresa så har du fel. Jag noterar naturligtvis att ingen skribent på lindelof.nu har redovisat att de rest till krigets Ukraina.
Men varför inte låta en ukrainsk kvinnlig fysiker tala för sig själv (man får scrolla till slutet).
Jag kan nämna att den intervjuade kvinnliga fysikern hade en far som stred hela kriget 41-45 i Röda armén, under de två sista åren i den andra ukrainska fronten.
Så till Bandera. Jag har skrivit en del, du kan kolla kommentarena i den här tråden eller min anmälan här.
Jag kan naturligtvis inte utesluta att det finns äldre människor i Ukraina vars släktingar drabbades av de ukrainska nationalisterna, men Sovjet-Ukraina förlorade drygt 16 procent av sin civila befolkning, medan de civila förlusterna orsakade av Banderas anhängare är en bråkdel av den siffran.
Men i den länkade tråden uppmuntrade jag läsarna att själva ta kontakt med ukrainare och diskutera Bandera med dem. Det finns flera ukrainare i Uppsala, så Knut L torde inte ha några problem. Eller ännu bättre, åk själva till Ukraina, det kostar inte så mycket i pengar, bara i tid >24h, och riskerna är hanterbara.
Mats L!
Först av allt, jag är glad att ”riskerna är hanterbara” vid resor till Ukraina. Det är intressant information eftersom det antyder att Ukraina inte är Gaza. Jag tror också att få bedömde ”riskerna hanterbara” när Hitler invaderade Ukraina. Det säger en del om krigets karaktär.
Men trots det så blir det ingen resa till Ukraina på ett tag för min del. Jag nöjer mig med att dagligen följa de ukrainska professorerna Ivan Katchanovski och Marta Havryshko på de flesta sociala medier och deras dagliga rapporter om Ukrainas ständiga hyllningar av nazikolaboratörerna från kriget, deras nutida efterföljare och rekrytering med våld till fronten. De kanske är partiska men ändå så upplever jag dem trovärdigare än dig som har offentliga uppdrag för Kievregimen, medan de rapporterar från relativ trygghet från sina universitet i Nordamerika.
Jag säger relativ trygghet för det saknas inte dödshot mot de bägge, något som verkar vara vanligt och som t o m Zelenskyj blev utsatt för efter att ha vunnit valet 2019 och förordat autonomi när det gäller språk och kultur för den ryska befolkningen, allt enligt Boris Johnson.
Mats L!
Ett exempel på artiklar skrivna av en av de ukrainska professorer som jag följer:
Med historisk fantasi
av Marta Havryshko
19.02.202
Tyska nynazister strider i Ukraina och drar paralleller till andra världskriget
Tyska nazister känner sig hemma i Ukraina. Om de återvänder med stridserfarenhet kommer det att bli obehagligt och farligt i Tyskland.
I mars 2022 reste en tysk högerextremist vid namn Stephan till Ukraina, när ryska trupper ryckte fram mot Kiev. I Kiev träffade han Denis Nikitin, alias White Rex, en gammal bekant från den tyska högerextrema miljön. Vid den tiden förhandlade Nikitin med den ukrainska militära underrättelsetjänsten HUR om grundandet av det senare Ryska frivilligkåren. Där samlade Stephan sina första stridserfarenheter.
Kort därefter anslöt han sig till det 49:e infanteribataljonen ”Karpaten-Sitsch”, en enhet känd för sin utbredda högerradikala hållning, och började rekrytera ideologiska allierade från Tyskland. Dessa ansträngningar mynnade slutligen ut i grundandet av Tyska frivilligkåren (DFK). I slutet av 2025 införlivades enheten i den 60:e mekaniserade brigaden, som är en del av Tredje armékåren under befäl av Andrij Bilezkyj, en central gestalt i det högerextrema Azov-regementet i Ukraina.
Det som började som en enskild mans krigsinsats utvecklades på kort tid till en organiserad kanal för högerextremister från Tyskland till frontlinjerna i Ukraina.
”Vi försvarar inte bara Ukraina. Vi försvarar Europa”, hävdar Stephan. För honom och hans kamrater är detta krig en förvrängd historisk fantasi. Besatta av nationalsocialismen och av ukrainska nationalister som samarbetade med Nazityskland framställer de det rysk-ukrainska kriget som en fortsättning på andra världskriget. I denna berättelse kämpar Tyskland återigen mot det ”onda” i öst, som nu beskrivs som det ”neobolsjevikiska” Ryssland under Putin. Ukrainska aktörer uppträder som villiga allierade – precis som Hitler en gång föreställde sig att använda kollaboratörer från Sovjetunionen mot Moskva.
DFK:s Telegramkanal svävar öppet i nostalgi över Nazityskland, förhärligar dess militära segrar och hyllar dess politiska och militära ledare. Soldaterna i DFK bär märken med insignier från olika Waffen-SS-divisioner. Symboliken på slagfältet är lika entydig. DFK-fordon bär siffran 88 – en kod för ”Heil Hitler” – tillsammans med siffran 14, en anspelning på ”Fourteen Words” (14 ord), ett slags rasistisk trosbekännelse bland anhängare av vit makt-ideologi. Gruppens ideologi förstärks genom dess nära förbindelser med det nynazistiska partiet Der Dritte Weg, som stödjer dem. Vissa partimedlemmar ska till och med ha fått paramilitär utbildning inom DFK.
DFK:s befälhavare kallar sig helt enkelt Stepan. Hans användarnamn på plattformen X, Sepp Dietrich, är en uppenbar hänvisning till Josef Dietrich, befälhavare för 1:a SS-pansarkåren – en gestalt som öppet förhärligas på DFK:s officiella Telegramkanal. Hans kropp är täckt av tatuerade hakkors och SS-runor; hans bröst kan läsas som en fälthandbok över Waffen-SS:s insignier. Bland dem finns emblemet för 5:e SS-pansardivisionen ”Wiking”, en trupp ansvarig för många brott på östfronten, även i Ukraina. En annan tatuering – det så kallade galiziska lejonet – är kopplad till 14:e Waffen-grenadjärdivisionen av SS (1:a galiziska), vars medlemmar begick krigsförbrytelser i Ukraina, Slovakien, Polen och det forna Jugoslavien.
Stepan är dessutom öppet antisemitisk. I sociala medier trakasserar han mig, en forskare om Förintelsen, med hot, förolämpningar och vulgära skämt om randiga pyjamasar – en uppenbar anspelning på nazisternas förintelseläger och Förintelsen. På frågan varför han är fixerad vid mig svarar han utan omsvep: ”Jag gillar att reta kroknäsor.” I nynazistiskt slang är innebörden entydig.
Trots medlemmarnas öppet extremistiska åsikter får DFK i Ukraina inte bara strida utan även knyta politiska nätverk. Den 24 augusti 2024, Ukrainas självständighetsdag, deltog representanter för DFK i en konferens i Lviv, organiserad av det nynazistiska nätverket Nation Europa. Där anslöt sig andra högerextrema militära formationer som verkar under HUR:s uppsikt, däribland Ryska frivilligkåren och Belarusiska frivilligkåren.
Den ukrainska sidan var lika talande. Bland deltagarna fanns personer med kopplingar till 3:e stormbrigaden – med rötter i Azov-rörelsen – samt medlemmar av den nynazistiska gruppen C14. Bland de tyska deltagarna fanns representanter för det nynazistiska partiet Der III. Weg och gruppen Avantura. På gästlistan stod även den italienska neofascistiska CasaPound och andra.
Det är svårt att tro att detta möte ägde rum utan de ukrainska säkerhetstjänsternas vetskap. Aktiva soldater var närvarande, många i ledande positioner. Vissa kom från enheter direkt underställda militär underrättelsetjänst. Utländska extremister passerade den ukrainska gränsen under kriget för att delta. Samtliga deltagande grupper spelade dessutom direkt in i Kremls propaganda om ”utbredd nazism” i Ukraina. Ett sådant arrangemang kunde bara äga rum med godkännande på hög nivå, efter att politiska kostnader vägts mot militära fördelar.
Den mer plausibla förklaringen är att det rörde sig om en rekryteringsmässa. Mot bakgrund av en förvärrad mobiliseringskris och stigande deserteringsnivåer tycks Zelenskyjs regering alltmer vara beredd att ingå farliga kompromisser – genom att uppvakta högerextrema militanter från Västeuropa som söker legitimitet, våld och tillgång till vapen.
Det som här framträder är ingen slump eller förbistring, utan ett kalkylerat risktagande: att byta långsiktig demokratisk trovärdighet mot kortsiktig arbetskraft på slagfältet. Priset för denna farliga allians kommer att visa sig först med tiden. Välutbildade extremister med krigstrauman drar sig sällan tillbaka tyst och stilla. De kan återvända till Tyskland stridserfarna, nätverkade och radikaliserade.
Länk till originalartikeln
Sven A!
Jag måste göra dig besviken. Jag har inte längre något uppdrag för ”Kievregimen”.
Nej, Ukraina är inte Gaza. Däremot är Donbass att jämföra med Gaza. Träffade ett par systrar från Donbass i somras. Deras hemby finns inte längre, helt utplånad av ryssarna.
På den tiden jag hade Rysslands första kanal i kabelnätet såg jag ingen statsledare som fick så mycket TV-tid som Netanyahu. Lika barn leka bäst. Om Ukraina hade samma geografiska storlek som Gaza så hade det varit målfoto mellan de två herrarna vem som mest kunde döda och plåga civilbefolkningen.
Dina YouTube-vänner intressar mig inte. Varför sitter de på sina bekväma kontor i USA/Kanada istället för att åka och rapportera från Ukraina? Jag har visserligen bara gjort två arbetsresor till Ukraina sedan kriget började, men min handikappade hustru åker i snitt varannan månad. Två kryckor och ryggsäck, hjälp på flygplatserna på Arlanda och Warsawa, i övrigt tar hon sig runt med två kryckor. Det är lite skillnad på virke, som du förstår. Men så stred också hennes far i Röda arméns andra ukrainska front.
Mats L!
”Däremot är Donbass att jämföra med Gaza. Träffade ett par systrar från Donbass i somras. Deras hemby finns inte längre, helt utplånad av ryssarna.”
Är du av uppfattningen att bombningarna av Donbass började i februari 2022? Enligt UNHCR 2014 så flydde ungefär 814.000 personer från Donbass till Ryssland. I en tidig FN-rapport 2022, då nyss Rysdlands invasion börjat, noterades att omkring 2,8 miljoner personer hade flytt från Donbass till Ryssland. Varför flyr man dit där de ”dödar och plågar civilbefolkningen”? Varför inte fly till den del av Ukraina där ”riskerna är hanterbara” och som dessutom är handikappvänligt? Är det p g a någon sorts vilja att plåga sig själv av psykologisk eller sexuell natur?
Sven A!
Var har jag skrivit att Ukraina är handikappvänligt?
Risken är hanterbar när man som jag åker till Kyiv på två korta arbetsresor (korta i Kyiv, själva resan ta mycket lång tid) och bor på hotell i centrala Kyiv. Situationen är naturligtvis radikalt annorlunda för det ukrainska folket. När min fru åker ensam bor hon i sin lägenhet i en förort. Fyra trappor utan hiss i ett krusse-hus är knappast handikappvänligt och något skyddsrum finns inte. Ukrainarna har lärt sig var de ska placera sig i lägenheten om de inte har tillgång till skyddsrum.
Jag slår upp UNHCR:s hemsida om ukrainska flyktingar och hittar siffran 6.280 för Ryssland. Fler än Lichtenstein och Luxemburg, det medges.
Jag känner inga ukrainare i Ryssland, så du får själv åka dit och intervjua dem. Jag har nästan inga kontakter kvar i Ryssland. Landets främsta dopingjurist hade jag regelbunden kontakt med före kriget. Vi hjälptes åt i olika dopingfall, såväl ryska som svenska. Han är expert på de legala aspekterna, jag tog hand om det vetenskapliga. Han kontaktade mig för första gången sedan kriget började (bortsett från julkort via epost) för ett tag sedan om ett konkret ryskt dopingfall som verkade mycket intressant. Min ryska kontakt och jag delar helt uppfattningen att de laboratorier som är ackrediterade av World Antidoping Agency (WADA) utgör en maffiaklubb som använder skakig vetenskap för att komma åt idrottare. Jag tvingades avstå och han förstod direkt att kriget gjorde ett direkt samarbete omöjligt. Men flera skribenter på lindelof.nu saknar mina hämskor, så se där, en chans för samarbete med Ryssland.
Slutligen noterade jag i senaste Transparency International att Ukraina fortsätter att klättra uppåt (104) med Ryssland fortsätter sjunka (157). För drygt 10 år sedan när jag besökte vetenskapsakademien i Belarus påpekade deras vetenskpliga sekreterare att Belarus låg bättre till korruptionsmässigt än Ryssland och Ukraina. Nu intar Belarus plats 124 och är i sjunkande.
Enligt FN så fanns det december 2023 1.227.555 ukrainska flyktingar i ryska federationen.
Rätta mig om jag har fel.
Mats L!
Du skriver: ”Jag slår upp UNHCR:s hemsida om ukrainska flyktingar och hittar siffran 6.280 för Ryssland. Fler än Lichtenstein och Luxemburg, det medges.”
Ett tips när du läser rapporter Mats är att om en siffra verkar uppenbarligt orimlig så är den antagligen det. Det kan bero på många saker, men ofta när det gäller källor som FN beror det på att man inte förstått rapporten. Men håller med om att rapporten inte tydligt anger vad de redovisar. Men utan logik, ingen strikt vetenskap, bara observationer utan systematik. Så stämmer inte logiken så bör man kanske söka vidare.
Om vi håller oss till UNHCR så säger man i en annan rapport: När det gäller UNHCR så rapporterar man:
”as of mid-2023 an estimated 1.2 million Ukrainians were recorded in the Russian Federation under different legal forms of stay and reported by UNHCR as people in a refugee-like situation. However, this figure has not been updated since June 2023, and therefore can no longer be included in UNHCR’s official statistics for end of 2024”
När Kievs krig mot Donbass började 2014 rapporterades omedelbart flyktingströmmar. Enligt Vincent Cochetel från FN:s FN-avdelning i Genève: ”814.000 people have crossed the border into Russia this year”
Andra rapporterade liknande siffror för samma år:
”About 730,000 Ukrainians have left the country for Russia this year due to the fighting in eastern Ukraine, the European head of the United Nations agency for refugees said on Tuesday, pointing to a far bigger exodus than previously thought.
Jag vet inte vilka glasögon du sätter på dig när du skriver om Ukraina, du ser ingen nazism, ingen officiell Bandera-kult, liten korruption när Zelenskyjs närmaste gör allt för att fly landet för att undvika straff relaterat till korruption, och du tror alltså att bara 6.280 ukrainare har flytt över den 200 mil långa gränsen mellan Ukraina och Ryssland.
Crister O!
Den siffra du anger kommer från Unric, således korrekt även om du inte angav en mer exakt referens.
Som du säkert förstår så säger den siffran jag angav med referens till senaste UNHCR inte så mycket om hur många ukrainare som befinner sig i Ryssland. Men det gav magister Sven A tillfälle att läxa upp mig, dock utan att överhuvudtaget gå in på den komplicerade frågan om Rysslands bokföring.
Lektionen roade mig naturligtvis, särskilt som Sven A svalde mitt bete utan att inse att det var avsiktligt. Jag gav referensen och var och en som vill kan gå dit och läsa mer, gå till Wikipedia eller ta en diskussion med AI. Jag använder regelmässigt betalversionen av ChatGPT för språk- och korrekturgranskning av en bok på engelska som jag arbetar med. Bäst att passa på så länge den är reklamfri. När reklamen kommer så sjunker kvaliteten.
Knut L!
Kan du redovisa en länk till en förutsägelse om kriget Ryssland-Ukraina du gjort sedan 24 februari, 2022, som visat sig vara korrekt?
Mats L!
Jag förstår inte frågan?
Mats L Ja, ”Sven A svalde betet” och jag trodde verkligen att du hävdade att bara drygt 6.000 ukrainare flytt till Ryssland. Jag är så naiv att jag trodde att en medlem av vetenskapsakademin behandlar sina påståenden lite mer seriöst.
Mats Larsson!
Jag blev förvånad när du angav siffran ca 6.000 ukrainska flyktingar i Ryssland. Jag hade för mig att jag sett siffror på omkring miljonen flyktingar. Kände mig tvungen att kontrollera för trodde att jag missförstått något men så gav du mig rätt i ditt svar. Men när jag sedan såg ditt svar till Sven A blev jag riktigt konfunderad. Har du tidigare ”gillrat beten” på lindelöf.nu? Jag tror säkert att du är en duktig forskare och att du vet mycket om Ukraina, men i fortsättning kommer jag att läsa dina inlägg med andra glasögon.
Crister O!
Jag kan lugna dig med att du inte behöver lägga pengar på nya glasögon. Sven A gick över gränsen när han raljerande skrev att Ukraina är handikappvänligt. Jag är inte intresserad av något fortsatt utbyte med honom. Att jag överhuvudtaget skriver på lindelof.nu, beror på att jag får uppmuntrande signaler om att det finns de som är intresserade av vad jag skriver om Ukraina på lindelof.nu.
Jag lyssnade nu på morgonen på Lubna i Kyiv på P1 (del av MSM). Hennes beskrivning av livet i Kyiv stämmer helt med min egen erfarenhet. När min vän Larissa under den svensk-ukrainska konferensen på Bogoljubov-institutet i Kyiv förra veckan visade mig att mobilen varnade för en rysk missil, så reagerade hon knappt, ingen annan heller i rummet, där vi alla satt med ytterkläderna på. Institutets föreståndare gav en lysande föreläsning om DNA och Rosalind Franklins banbrytande arbeten, som tyvärr inte fick den uppskattning den förtjänade.
Jag gick för en dryg månad sedan omkring i centrala San Francisco, vilket inte är någon särskilt trevlig upplevelse. Centrala Kyiv är betydligt trevligare. Bengt Svensson, som skriver här ibland, bor i San Francisco och kan säkert bekräfta min upplevelse av de centrala delarna av staden. Kan tyckas ointressant, men demokratiskt styrda SF kommer att spela en roll när det kommer till nästa presidentval i USA.
Jag uppmanar läsarna att gå till närmaste folkbibliotek och läsa nr 2, 2026, av FiB/K och en artikel av Torbjörn Wikland. Det räcker med att läsa första meningen för att förstår vartåt det lutar. Samtidigt uppträder ukrainska artister i Uppsala med en uppsättning av Svansjön (sic).
Jag har tillbringat ett par dagar i Uppsala och avslutade med en middag med min gode vän från Charkiv. Jag rekryterade honom till Sverige för drygt tio år sedan, nu har han helt på sina egna meriter erhållit en professur vid Uppsala universitet. Vi drog upp planerna för nästa svensk-ukrainska konferens och kom fram till att vi ska förlägga den till Uppsala. Nu har vi arbete att hitta pengar att ta hit våra ukrainska kolleger från Ukraina. Det är mycket men inspirerande arbete.
Mats L!
Du skrev: ”Jag uppmanar läsarna att gå till närmaste folkbibliotek och läsa nr 2, 2026, av FiB/K och en artikel av Torbjörn Wikland. Det räcker med att läsa första meningen för att förstår vartåt det lutar.”
Vänligen förtydliga. Vartåt lutar det? Jag har läst artikeln i FiB/K.
Jan Arvid G!
Ukrainas s k utrensning av allt ryskt jämförs med nazisternas utrensning av allt judiskt. I första meningen får vi veta att den ukrainska regimen rensar ut allt som har med t ex Tjajkovski att göra. Samtidigt uppträder ukrainska artister med en uppsättning av Tjajkovskis Svansjön i Uppsala.
Den ryska invasionen nämns bara i förbigående, och Wiklands enda kontakt med Ukraina verkar vara en rysk kvinna med ukrainska släktingar som han träffar när han är ute med hunden. På fysikspråk kallar vi det en datapunkt.
Att gamla FiB/K-veteraner lämnat föreningen förvånar mig inte.
Mats L!
Jag reagerade på samma sätt på Torbjörn Wiklands befängda inledning. Ville bara bekräfta att jag fattat dig rätt.
Dock! Jag har nyss betalat mitt halvårsbidrag på 500 kr till lindelof.nu, och kommer ej att avsluta vare sig mitt medlemskap i FiB/K eller prenumerationen. Publikationer skall inte läggas ned.
Här är artikeln Mats L nämnde:
Mats L!
Angående ”Sven A gick över gränsen när han raljerande skrev att Ukraina är handikappvänligt”. Jag avsåg inte att raljera. Jag upplever att dina inlägg innehåller så mycket för mig oväsentlig information att jag försöker krama ur något vettigt genom att tolka vad du indirekt skriver. Så när du skriver att din och din frus resor till Ukraina är relativt säkra och att din fru klarar sig själv trots handikapp, tolkar jag det som att medias beskrivning av ryska terrorbombningar mot civila är överdrivna och att man istället främst riktar sig mot strategiska mål.
Mats L!
Jag blev också förvånad när jag såg att en ukrainsk balett skulle uppföra Svansjön i Sverige. Kanske är det omöjligt dock i Ukraina sedan 2023 då Ukrainas lag ”Om fördömande och förbud mot propaganda av rysk imperialistisk politik i Ukraina och avkolonisering av toponymi” stiftades av Rada. I Ukraina däremot är även Pjotr Tjajkovskij drabbad av Ukrainas derussifierings- och dekoloniseringsprocess. Statyer och minnestavlor över Tjajkovskij har tagits bort eller omprövats och gator och kulturinstitutioner som tidigare bar hans namn har i flera fall bytt namn till ukrainska personligheter ofta kopplade till Bandera. Om ingen svala gör en sommar så skapar kanske ingen svan heller respekt för mänsklighetens kulturarv?
Mats Larsson!
Jag kan bekräfta att jag är oerhört intresserad av vad du skriver och de reflektioner du gör.