Dagligen kommer nu rapporter om det kinesiska kommunistpartiets oblyga framstötar för att ta kontroll över Hongkong. Kina har lyckats få stopp på de stora demonstrationerna och delvis våldsamma upploppen för ”mänskliga rättigheter” och håller nu steg för steg på att ta kontroll över hela Hongkong. Det senaste steget är att de infört en ny nationell säkerhetslag som kan straffa hongkongbor som hotar Kinas enhet. Den röstades i förra veckan igenom i Nationella folkkongressens ständiga utskott.
Idag läste jag att Donald Trump skrivit under ett presidentdekret om att avveckla USA:s speciella handelsrelation med Hongkong. I Hongkong bor ca 85.000 amerikaner, och mer än 1.300 amerikanska företag är verksamma där. Man kan med säkerhet utgå ifrån att bland alla dessa amerikaner och alla dessa företag finns ett enormt tätknutet nätverk av sammanblandad ekonomisk och politisk verksamhet med ett gemensamt intresse, att bevara rådande förhållanden med brittisk/amerikansk ekonomisk dominans. Det här irriterar förstås den kinesiske jätten, som med folkrätten på sin sida anser sig äga området.
Med vilken rätt kan USA och västvärlden ställa krav på att Kina ska lämna Hongkong ifred? Trumps nya utspel är en upptrappning av konflikten som säkert USA kommer att förlora mest på.
I Hongkong bor 7,5 miljoner invånare idag. Hongkong har varit kinesiskt i mer än 2000 år, i alla fall sedan Han-dynastin (omkring Kristi födelse). Men under första opiumkriget 1839, då Kina var försvagat, tog britterna kontroll över själva ön Hongkong och förvandlade den 1842 till en så kallad kronkoloni. Efter andra opiumkriget 1860 utvidgade britterna sin kronkoloni till halvön Kowloon (en bit av fastlandskina), och 1898 inkorporerades även ”The New territories” genom ett arrendeavtal med Kina som skulle löpa i 100 år. Under andra världskriget ockuperades Hongkong av Japan, men återgick till britterna 1945.
Så gick 52 år med under en explosiv ekonomisk kapitalistisk utveckling i Hongkong. Men 1997 hade det gått 100 år. Efter förhandlingar återlämnades Hongkong till Kina enligt ”principen ett land två system”. Det innebar att Kina accepterade att Hongkong skulle få ha kvar sitt kapitalistiska system under ytterligare minst 50 år. Det har nu gått 23.
Att idag se Hongkong som speciellt demokratiskt jämfört med Kina är också tveksamt. Under britternas kolonialstyre 1839 till 1997 styrdes de helt från London, då rådde knappast demokrati och alls ingen självständighet. Begränsade reformer för ökad demokrati infördes av britterna 1984, men de krockade snart med kinesiska intressen. I Hongkong styr idag den ekonomiska eliten via fria val, men elitens kopplingar till brittiska-amerikanska ekonomiska intressen avgör det mesta i bakgrunden.
Någon tvekan om Kinas rätt till Hongkong är svårt att hävda. Därmed måste omvärlden erkänna Kina rätt att hantera Hongkongfrågan på sitt sätt. Att Kina skulle acceptera ett fritt självständigt Hongkong, eller rättare sagt en amerikansk stödjepunkt mitt i Kina, är förstås otänkbart.
Så vad ska man då tro om turbulensen runt Hongkong? Det är nog mest av allt ett resultat av den skärpta USA-Kina-konflikten – som USA omöjligt kan vinna. Kina har idag både ekonomisk styrka och folkrätten på sin sida. Att tro att krav på ”mänskliga rättigheter” och självständighet för Hongkong kan rubba detta stora skeende, är helt i det blå. Det är tragiskt nog ännu ett tydligt tecken på USA:s desperata läge. Man griper varje halmstrå och fäktar vilt för att inte blotta sin tilltagande svaghet.
Bra skrivet. Kristianstadsbladet tar inte in min insändare om samma ämne.
Taiwan, Tibet, Sinkiang och Sydkinesiska sjön är områden som är, eller kommer att bli föremål för amerikanska åtgärder. USA knakar i fogarna, men Sverige stöder modigt den ruttnande ”stormakten”. Samma ”värdegrund”; mänskliga rättigheter, frihet och demokrati.
Normala människor i Hongkong vill leva ifred med styret i Kina. Det är ett normaliserat förhållningssätt. Terroristerna i Hongkong lär vara betalda av imperialismens USA och eventuellt England. USA gillar ju terrorister (höger, vänster eller religiösa extremister), så länge de tjänar just imperialismens intresse att splittra varje nations egenintresse att hålla samman det nationella geografiska området. Betalda extremister (betalda av imperialismen) har ingen framgång varken hos Syriens befolkning eller i Hongkong eller annorstädes, eftersom deras folk genomskådat (varit kritiska) till kopplingen terrorister i symbios utländska intressen.
I Sverige behövs inga imperialismens betalda terrorister i det att inlemma vår nation i USA-imperialismen eller i EU-imperialismen. Svenska folket tycks vara anti till det nationella i och med svagt motstånd till det militära imperialistiska Nato eller att vilja inlemmas i den romantiserade gemenskapen EU. Den överstatliga nationen Europeiska Unionen är endast rationell gemenskap för USA. USA hade stort behov av endast en (monokultur vad gäller ekonomi) partner i Västeuropa i det att rationalisera förhandlingsavtal. USA-ambitionen var ETT Europa oavsett olika ekonomiska nationella strukturer i olika länder i just Europa. USA lyckades tydligen omvandla/revolutionera Europa. USA-ambitionen att rationalisera Europa till endast EN NATION är ur förhandlingssynpunkt rationellt. Men inte demokratiskt! Och ur ekonomisk synpunkt vad gäller jämförelser i Europa mellan länder rent ut sagt vetenskapligt dilemma. En nation kan inspirera andra länder med ekonomiska mål.
Varför deltager inte gemene medborgare i Hongskongs terroristiska demonstrationer? Nej, de vill inte deltaga i våld. Varför vill inte svensk befolkning numera deltaga i demokratiska demonstrationer i Stockholm eller i andra städer i Sverige? Svaret är att de betalda terrorist-demonstranterna beblandar sig med de demokratiska och har till syfte förstöra. Och därmed har terrorister (slå sönder fönster i butiker och att med skenbart våld attackera poliser) uppnått sitt mål att kompromettera den demokratiska demonstrationen, som ett symbios med våld. Terrorns politiska metodik vore ett vetenskapligt ämne för sig. Daniele Genser har med sin bok Natos hemliga armeer en ambition att koppla till politiska rörelser i historia med våld. En upplysande bok om vilka politiska rörelser/organisationer som har behov av våld/terror.
Det har varit tyst om den fd portugiska kolonin Macao strax väster om Hongkong (se kartan). Kan det bero på att portugiserna innan de lämnade över ön inte gjorde några skendemokratiska reformer som britterna (jag tror det skedde 1992). Ingen trodde att britterna brydde sig om demokratin i Hongkong, men det var ett sätt att trassla till det för kineserna efter 1997. Macao styrs fortfarande efter portugisiska principer, vilken nu som tidigare innebär inskränkt demokrati. Men det har västvärlden aldrig brytt sig om.
Bra och klargörande artikel, Knut! En sak är central i det du skriver och naturligtvis är det att Hongkong alltid varit och är kinesiskt, med undantag från perioden 1839 – 1997 då först själva ön, som sedan vid två tillfällen under 1800-talet utvidgades till att även omfatta den närmaste halvön på fastlandet, varefter hela området ingick i det ”hyresavtal” som dåtidens ledande imperiemakt, Förenade Kungariket, påtvingade Kina. Vi bör således inte vara alltför rigida kring tidsperioden i det återföreningsavtal som ingicks mellan de båda staterna. Huvudpunkten är att ”västerlandskapitalismen” till slut ska upphöra.
Mycket intressanta fakta om Hongkong-samhället (och även om Tibet) finns i den lilla pärlan till bok, Om bovar, kineser och tibetanska lamor, som Hans Granqvist, mångårig korrespondent i Hongkong för svenska medier, gav ut på Norstedts 1991. Han hävdar bl a att ”det inte finns några kommunister” där och att många tvärtom flytt dit undan kommuniststyret i Beijing efter 1949.
De våldsamma översvämningar som nu sker i Kina kommer att sätta statsledningen, ledningen i provinserna etc. på stora prov. Hur är vanligt folks förtroende för dessa deras överheter? Pandemihanteringen verkar man ha klarat ganska bra, åtminstone jämförelsevis. Hur har motsvarande överheter klarat motsvarande våldsamma problem i USA? Wikipedia: ”Orkanen Katrina var en kraftig tropisk cyklon som i slutet augusti 2005 drabbade södra USA.”. Den minns vi. Och vi minns vad drabbade invånare tyckte om sina överheter på olika nivå. Hur har USA hittills klarat pågående pandemikris? Mycket illa. Alla överheter verkar vara överens om metoden ”banka på Kina”. Men mer?
Hur kommer USA att klara av kommande säsongsbundna bränder ”wildfires”? Eller kommande säsongsbundna orkaner? Utan att dra för stora växlar på respektive folks förtroende för sina överheter så måste en sak vara uppenbar för alla som har möjlighet, kraft och förmåga att följa vad som sker. USA är även när man ser på tacklingen av återkommande stora naturproblem en stat i förfall, och Kina då relativt sett ”på g”.
Vårt allvetande SVT visar i ett inslag om Kina-USA att de inte vet var Hongkong ligger.
Hainan heter ön om jag inte minns fel.
SVT har nu i länkat reportag valt att klippa bort alla bitar där den felaktiga kartan skymtar. Tittarna svävar därför fortfarande i okunnighet om var Hongkong ligger, om de stödjer sig på SVT.