Mindre än två veckor kvar till valet. Jag förtidsröstade igår, för att jag har annat för mig den 11 september. Jag bestämde mig i valbåset. Ingenting är längre självklart om hur man vill, ska eller bör rösta. Hur man än vänder sig så måste man rucka på grundläggande principer.
Jan Guillou skriver i Aftonbladet att han som ”stackars socialist” med klädnypa på näsan ska taktikrösta på miljöpartiet, för att det är – enligt hans sätt att se – bästa sättet att rösta antifascistiskt – alltså mot ökat SD-inflytande.
Varför vill jag inte rösta på miljöpartiet som Jan Guillou? För att de för en hopplös energipolitik, som driver vårt land mot ekonomisk ättestupa. Man ser ju hur deras systrar och bröder i Tyskland regerar in hela Europa mot denna ättestupa.
Men vänsterpartiet då? Nej, de för en nästan lika hopplös energipolitik, förstår inte världsläget, utan hamnar ideligen i galen tunna med vapensändningar till Ukraina och allmänt Putinskäll unisont med våra stora medier. En sak skiljer dem dock från alla övriga; de krävde folkomröstning om Natointräde. Det hedrar dem. Och Nooshi Dagostar var strong när hon fällde regeringen Löfven med hjälp av Sverigedemokraterna, genom att vägra gå med på punkt 44 i januariavtalet. Det hedrar dem också.
Och socialdemokraterna, som jag var medlem i under nästan 20 år, men formellt lämnade efter Natokuppen i maj i år, saknar all trovärdighet som folkligt arbetarparti. Deras monumentala skolsvek kan jag heller aldrig komma förbi.
De övriga drar jag i princip över en kam. De är (inklusive s) företrädare för en nyliberal globalistisk politik, och saknar helt en plan för hur den nya världsordningen ska tacklas. De verkar leva i en bubbla och följer USA, Nato och EU utan minsta tanke på hur den annalkande ekonomiska krisen ska tacklas. Sverigedemokraterna som tidigare var både EU- som Nato-motståndare har blivit helt ointressanta efter att ha anpassat sig till allt moderaterna och kristdemokraterna säger för att få bli en del av ett kommande regeringsunderlag. Att de kan bli största högerpartiet kan skapa turbulens. Men det kanske möts med en s+m(+c+l)-regering, vilket inte alls är omöjligt. Taktikröstning ligger inte för mig, därför blir min röstning denna gång ett försvar av själva rösträtten.
Flera skribenter här på lindelof.nu har pläderat för sofflocket, med motiveringen att demokratin redan spårat ut till den grad att röstandet enbart legitimerar det redan genomruttna systemet.
Bertil Carlman skrev i en kommentar att demokrati ”handlar i första hand om grundläggande välfärd, mat för dagen, tak överhuvudet, sjukvård, utbildning, pension och till exempel delaktighet i arbetet med detta.” Men så ser inte jag på saken. Demokrati är en konstitutionell ordning som ger medborgarna yttrandefrihet, organisationsfrihet, rättssäkerhet, rösträtt mm. Alltså själva demokratin handlar inte om ”grundläggande välfärd…”. Det är något man senare eventuellt förmår utveckla med demokratin som styrelseskick.
Det finns många stater med odemokratiska styrelseskick som utvecklat imponerande välfärd, Irak, Kina och Libyen till exempel. Demokratiska blir de inte av det. Vi på min vänsterkant har – ända sedan 70-talet – kämpat för att att försvara de medborgerliga (demokratiska) fri- och rättigheterna med yttrande- och organisationsfriheten som de kanske främsta. Men även den allmänna rösträtten är och förblir en stor framgång för den folkliga demokratiska rörelsen från slutet av 1800-talet till idag. Ett högt valdeltagande är en bra sak och ett mått på demokratins hälsotillstånd.
Man kan också garva åt de intetsägande valaffischerna. Många har recenserat dem och kommit fram till att de är tråkiga, personfixerade och fulla av floskelartade oneliners. Denna s-affisch, där Magdalena Andersson lovar att barn ska kunna ”växa i skolan” är exempel på nivån. Vem skulle kunna hindra barn från att växa? Ett uppenbart problem är att alla partier faktiskt är nästan eniga i alla stora frågor. De spelar motståndare till varandra och är så lika att det för en utomstående skulle vara mycket svårt att gissa var partierna har sina ideologiska rötter.
Men, demokratin försvaras enligt min uppfattning i valet bäst genom att så många som möjligt går och röstar. En blankröst är också en röst, fast den inte brukar redovisas, vilket är en brist. Jag röstade inte blankt. Men hur jag till sist röstade behåller jag för mig själv.
Allt sedan vi alla medborgare givits möjligheter att välja politiska företrädare i fria demokratiska val har det i princip varit två uppdelade block – höger eller vänster – att välja på. Numera finns det dessutom ett tredje alternativ, nämligen Sverigedemokraterna som nått en nivå ingen i sin vildaste fantasi kunde förutse, för sådär 20 år sedan.
Utifrån min enkla amatöranalys i frågan om hur denna ordning ställt till det för många av de som äger en fast traditionell ideologisk övertygelse och dessutom vänder blicken tillbaka mot nära tid, blir detta trepunktsläge minst sagt något oroväckande skakigt.
När dessutom Moder Jord mår riktigt illa och behöver omedelbar akutvård i en tid när kärnvapenbärande stormakter i teorin står hotfullt nära och uppradade framför varandra. Ja då är det stor risk att medborgarna/folket väljer att avstå sin rätt att rösta eller låter rädslan ta över istället för ett klokt övervägande. Risken blir då att ens val görs motvilligt på ett icke önskvärt parti.
När så dessutom vår grundlagsfästa ordning inte är av den stabila ordning man borde förvänta sig, ja då finns det anledning att bli riktigt orolig över hur framtiden kommer att bli för den generation som skall ta över i framtiden.
Utifrån min ståndpunkt kommer mitt val ske utifrån vilket parti som innehåller det bästa värnet för vårt folkstyre/demokrati och en grundlagsordning som bygger på alla människors lika värde och yttrandefrihet. Kan låta klyschigt, men så enkelt och viktigt är det i denna tid, även för en gammal man, som varit med på en resa.
Det fanns en folkrörelse där många människor gjorde stora uppoffringar för att åstadkomma ett rättvist välfärdssamhälle som de såg framför sig, och jag menar att om något skall försvaras så är det denna rätt till möjligheter.
Jag respekterar förstås din hållning, Knut L!
Men varken du, eller andra, som på din sajt förespråkat att man bör gå och rösta övertygar mig om att jag bör göra det. Argumenten är för allmänna med, vad jag uppfattar som, ett implicit inslag av ”om jag inte röstar, var hamnar jag då i för position som ansvarstagande medborgare?”
Jag kommer inte att blankrösta. Det skulle ju innebära att jag placeras i kategorin ”ogiltiga”, den beteckningen speglar INTE i mina ögon mitt aktiva ställningstagande. Låter snarare som om jag begått något formellt fel. Dessutom infogas jag i samma kategori som ”Kalle Anka-partiet” och andra som vill göra sig lustiga.
I den bästa av världar skulle jag – också i medvetenhet om vad Winston Churchill yttrade om demokratin som det sämsta politiska systemet, men att det inte gives något bättre alternativ (fritt översatt) – gå och rösta. Försvara demokratin och rösträtten genom min röst.
Jag skiljer på ”ideal” och ”verklighet”. Mitt aktiva val att INTE rösta utgår ifrån det senare. Hur det är ställt med ”demokratin” idag, denna de retoriska plattitydernas valhöst 2022. Den variant jag betecknar ”åskådardemokrati”. Eller ”SIFO-krati”. Definitivt inget folkvälde.
I morse stod Marie Ludvigsson från SvD i SVT och använde termen ”signaler” som vi sänder till de politiska partierna när vi går och röstar. ”Signaler”? Och det skulle vara allt? Räcker det inte med opionsmätningarna?
Viktigast för mig i skrivande stund är att försvara yttrandefriheten. Din sajt – denna viktiga lägereld för oss fritt tänkande varelser att samlas kring – gör en förtjänstfull insats i försvarandet av denna. Icke minst i dessa ”Putinfobiska”, onyanserade tider med journalister som sviker sitt kritiska uppdrag.
Lasse E!
… och jag respekterar din hållning. Jag lyssnar till vad du har att säga och tar intryck. Men min slutsats om att rösta i valet kvarstår. Jag avstod från att rösta i EU-valet, det ser jag som skendemokratins slutpunkt. Det är en stor sak att vi kan enas om att yttrande- och tryckfriheten är demokratins första, sista och viktigaste bastion. Därifrån utgår jag ständigt. Det bär jag med mig sedan jag som valp var med och bildade FiB/Kulturfront 1972.
För socialister på 1800-talet var målet med demokratiska fri- och rättigheter att effektivare kunna organisera sig och kämpa för att störta kapitalets makt. Att som du hylla demokrati i allmänhet är ett borgerligt trick att försvara det kapitalistiska systemet genom att falskeligen kalla det för ”demokrati”.
Rösträtten är inte en helig rättighet. Den bör användas utan illusioner om dess effekt. Inget av riksdagspartierna är värt att rösta på. S k taktikröstning enligt Jan Guillous modell kan möjligen vara rationell. Och bättre än blankröstning måste det alltid för en socialist vara att rösta på ett socialistiskt parti, hur litet och sekteristiskt det än är (t ex SKP).
Hannu K!
Du resonerar som ”socialisten” Guillou, som om ”socialismen” vore en slags överordnad överideologi (livsåskådning). Socialism är ett begrepp som kan betyda precis vad som helst (allt från sossar/syndikalister till anarkister/trotskister…), inte mycket till vägledning. Att rösta på ett mikroparti som SKP – för att det utger sig för att vara socialisteer – finner jag enbart auktoritärt. Av företrädare för dem kallas jag ”antikommunist”, vilket jag finner enbart fånigt.
Jag bör naturligtvis skriva en egen artikel om demokrati. Men jag måste tänka lite mer först.
Till en början lämnar jag detta inlägg från the Duran för studium.
Enligt den anser 83% av invånarna i Kina att de lever i en demokrati. Etta på listan! Tvåa är Vietnam med 77%. Sverige är tia med 69%.
Det är alltså en Natostödd undersökning, närmare bestämt av en firma som förre Natochefen Anders Fogh Rasmussen är chef för.
Knut L skriver: ”Det finns många stater med odemokratiska styrelseskick som utvecklat imponerande välfärd, Irak, Kina och Libyen till exempel. Demokratiska blir de inte av det.”
Frågan blir ”Har 83 procent av alla kineser fel om sitt land och Knut L rätt?” För mig är svaret enkelt, men i stället för svar skriver jag: ”Världen över finns det många olika uppfattningar om vad demokrati är. När vi i Väst ständigt skall påpeka för andra länder och folk att de inte lever i demokratier, ja då fortsätter vi den koloniala och imperialistiska traditionen.”
Det råder en del förvirrade inlägg i diskussionen om val och röstande. Den här meta-diskussionen om valet (Guillou-Hamilton-spåret: Min fiendes fiende är min vän) är syrefattig och abstrakt. Passar bättre i spionroman.
Kan förvirringen bero på att det regerande partiet (med makten i sin hand sedan mycket lång tid tillbaka) går ut med ett superkonstigt budskap.
”Vårt Sverige kan bättre” är ju en mycket märkligt paroll. Den skulle kunna användas som typexempel på en s k dubbelbindning. Man säger en sak men gör och har i praktiken gjort något helt annat. Och dessutom lajvar regeringen opposition! Sådana kommunikativa mönster orsakar stor förvirring hos mottagaren, i värsta fall blir han/hon psykiskt sjuk (skrev R. Laing i Det kluvna jaget). En mer förlåtande tolkning är att den liknar följande replikskifte: ”Du har brutit ditt löfte” , grät flickan. ”Det gör väl inget, du kan få ett nytt”, sa fästmannen. ”Vårt Sverige kan bättre!”
Nej, den S-parollen är helt sjuk!
Men, ”låt dig ej förbittras i denna bittra tid” (Biermann)
Tack för din upplyftande kommentar Leif Str!
Kommer även att tänka på den odödlige Marx (Groucho!) och hans berömda sentens: ”Det här är våra principer! Gillar Ni dom inte har vi andra!” Är väl också en utmärkt illustration till den socialdemokratiska politiska attityden, som har klarnat allt mer under de senaste 30 åren. En annan sentens: ”Makten är allt. Rörelsen intet”, som väl aldrig sas av Eduard Bernstein, men även den illustrerar socialdemokratiska strävanden under de senast 100 åren.
Över detta kan vi ju numera aldrig förbittras. Vi har oss själva att skylla.
Bertil C!
Vi ser olika på begreppet demokrati. Det har man gjort inom vänstern så länge jag kan minnas. Det är alltså inget att förvånas över att här framkommer olika syn på hur man bör hantera sin rösträtt. Jag vill gärna ha en diskussion om demokrati, men det måste vara tillåtet i dessa spalter att ha olika meningar. Undersökningen du refererar till är meningslös i det här sammanhanget. Jag försvarar demokratin i Sverige som vi känner den, alltså som den formats av generationer av kämpande folkrörelser av olika slag. Den är ett sätt att fatta beslut på ett organiserat sätt när oenighet föreligger. För att förbereda demokratiska beslut har man diskussioner där meningar får brytas fritt – yttrandefrihet. Utan det ingen demokrati, då blir det bara politisk välregisserad teater för att fösa folket i maktens riktning.
Sådan är min syn på demokrati i mitt land Sverige. Hur till exempel Kina och kineserna ser på demokrati är deras sak. Förmodligen talar de om något helt annat än vad jag gör här ovan. Kanske menar 83 procent av kineserna att utvecklingen gynnar majoriteten av det kinesiska folket. Det är i så fall inte illa. Men den för demokrati nödvändiga yttrandefriheten finns inte såvitt jag förstår. Men det är som sagt deras sak, och jag har respekt för att de utvecklar sitt land på sitt eget vis.
Västvärldens värdegrundsbaserade demokratisyn, som de vill kränga på hela världen – inklusive Kina – med vapenmakt är inte min demokrati. Jag ser också en risk med att skjuta fram ”ekonomisk välfärd” som en del av själva demokratin, som du faktiskt gör. Det riskerar också att bli till ”värdegrund” och då är den demokratin snart lika illa ute som USA/EU/UK/Nato-komplexet.
Här kommer hela hela texten till
Wolf Biermanns ”Uppmuntran”
Nej, låt dig ej förhårdna
I denna hårda tid
Dom alltför hårda brister
Dom alltför styva mister
Sin vassa udd därvid
Sin vassa udd därvid
Nej, låt dig ej förbittras
I denna bittra tid
För grämelsen den bygger
Ett galler runt omkring dig
Och makten klarar sig
Och makten klarar sig
Nej, låt dig ej förskräckas
I denna skräckens tid
Dom hoppas ju på detta
Att innan kampen börjat
Vi gett oss utan strid
Vi gett oss utan strid
Nej, låt dig ej förbrukas
Men bruka väl din tid
Nej, låt dig aldrig kuvas
Du stöder oss, vi stöder dig
Vi ger varandra liv
Vi ger varandra liv
Vi låter oss ej tystas
I denna tysta tid
For en dag grönskar marken
Då står vi alla starka
Då är den här vår tid
Då är den här vår tid
Hoppas den hjälper någon dystergök.
Att jämföra vår i grunden uppbyggd folkrörelsedemokrati med annan form av folkstyre, uppbyggd i ett annat land utifrån deras historia låter sig inte ske rakt av.
Med utgångspunkt betraktat i vårt tillbakablickande perspektiv mot rösträttens framväxt fanns det då ett mycket aktivt föreningsliv utifrån skilda intressen som hade mycket stor betydelse för bygget av vårt tilltänkta samhällssystem. Detta tillsammans med ett kraftfullt opinionsbildande uttryck där folkmassornas samlade påverkan sannolikt hade en avgörande betydelse i slutskedet. Förvisso finns det sprickor i fasaden men bra kan alltid bli bättre.
Kopia av den gamla bilden går givetvis inte att göra om i verkligheten, men i övrigt vad gäller utvecklingsskeenden är vår historia inte en oväsentlig hållpunkt för att påverka framtidens utveckling. Till det lånar jag några tänkvärda ord av nobelpristagaren Eyvind Johnson, som följer. ”Vår rikaste bildningskälla är historieläsningen – vägen till kunskap om nuet måste leda genom den”.
Så utifrån min personliga erfarenhet med påverkan från att mött min mor och fars föräldrar födda på 1880-talet är det inte svårt för mig att bege mig till någon vallokal och där lägga min röst på det parti jag tror mest värnar yttrandefriheten, som bekant är befäst i vår grundlag. Menar dessutom, att göra så är av särskild betydelse i tider då vårt parlamentariska läge i dessa orostider verkar minst sagt något ostabilt.
Men som sagt, valet är fritt och det måste man visa respekt för.
Det prosaiska ordet ”leverans” kommer för mig. Kina har tydligen ”levererat” till sitt folk. Materiella förbättringar men också möjligheter till utbildning, utlandsresor mm. Alltså kunskap. På 1970-talet träffade jag en del ”avhoppare” från östblocket. De var märkligt ointresserade av ”politik” men helt klart var de nöjda med vad Sverige ”levererade”. Någon hade bekanta som flytt till Sydafrika via Israel. Även där under apartheid fick de det ”bättre” än i Polen. Det är väl inte helt klart hur folkmakt och yttrandefrihet förhåller sig till ökat välstånd för flertalet. Men visst. Ökad yttrandefrihet i t ex Ryssland skulle säkert minska korruptionen och öka ryssarnas välbefinnande.
Alla riksdagspartier skickar vapen till nazisterna i Ukraina. Alla riksdagspartier deltar i USA:s proxykrig mot Ryssland. Alla riksdagspartier deltar i det rasistiska hatet mot ryssar. Inget av riksdagspartierna protesterar mot att yttrandefriheten sätts ur spel och att alla stora medier styrs av krigsindustrin. Det vi bevittnar är fascismens återkomst i hela västvärlden.
Skall vi då stödja denna utveckling genom att gå och rösta på dom? Inte jag iallafall.
Kanske finns det något parti utanför riksdagen som står för något annat, som t ex FI.
Jag vet ärligt talat knappt vad FI står för, men jag skall kolla före valdagen.
Hittar jag inget bra där så får det nog bli Lasse Ekstrands variant.
Uttalande 1: ”Ökad yttrandefrihet i t ex Ryssland skulle säkert minska korruptionen och öka ryssarnas välbefinnande.” Om man skriver så måste man först något klargöra hur det är idag, annars blir utgångspunkten den bild som den svenska politikerklassen och dess informationskanaler ger. Lyssna bara på vad Dagens Eko sade idag om eftermälet till Michail Gorbatjov. Inte ett ord om hur perestrojkan kom att härja det forna Sovjetunionens länder. En riktigt bra genomgång av detta finns i den av Vijay Prashad sammanställda boken Red Oktober. I den går bland annat några indiska och en USA:ska mycket noggrannare igenom vad som hände under Gorbatjovs och Jeltsins tid, än vad Anders Carlsson gör i sin bok Resa in i det okända.
Uttalande 2: ”Att rösta på ett mikroparti som SKP – för att det utger sig för att vara socialister – finner jag enbart auktoritärt.” För det första är SKP och K(ommunisterna) två olika partier. SKP ger ut tidningen Riktpunkt. K ger ut tidningen Proletären. Vilket avses? För det andra röstar man väl inte på något parti, oavsett storlek, utan att syna vad det gjort?
Uttalande 3: ”Jag försvarar demokratin i Sverige som vi känner den, alltså som den formats av generationer av kämpande folkrörelser av olika slag.” Här blandas två tider ihop. Först dagens med på denna blogg väldokumenterade svårigheter att få komma fram med olika ståndpunkter. Numer behöver man bara nämna Julian Assange t ex. Sedan den som ”formades av generationer av kämpande folkrörelser av olika slag”.
Det är inte den senare vi har idag. Idag har vi Patrik Oksanen inte Sven Öste. Idag skall Sverige, utan debatt, in i krigsorganisationen Nato, då hade vi, visserligen bara formellt sett, alliansfrihet.
Uttalande 4: ”Kanske menar 83 procent av kineserna att utvecklingen gynnar majoriteten av det kinesiska folket. Det är i så fall inte illa. Men den för demokrati nödvändiga yttrandefriheten finns inte såvitt jag förstår.” Här kommer samma tankehopp som i uttalande 1. ”Såvitt jag förstår”. Varifrån kommer det förståendet? Jag säger inte att det är fel, jag vill ha lite grundligare fakta.
Med jämna mellanrum lyssnar jag på Cyrus Janssons blogg. Han pratar kinesiska, har bott många år i Kina och intervjuar ofta personer från USA som driver affärer, eller har varit där och fått djupare kunskaper. Han intervjuade bland annat den unga dam från USA, med kinesiskt ursprung, som med framgång tävlade i vinterolympiaden. Jag läser ur DN 31.1.2022 ”Peking. Kinas största guldhopp i vinter-OS, Eileen Gu, har hamnat i storpolitikens skottlinje. I USA, där hon är född och uppvuxen kritiseras hon för att gå kommunistpartiets ärenden. I Kina är hon ansiktet utåt för regimens kampanj att få 300 miljoner kineser att vintersporta. Själv vill hon inte prata om politik.”
”Ökad yttrandefrihet i t ex Ryssland skulle säkert minska korruptionen och öka ryssarnas välbefinnande.” Åtskilliga ryssar som arbetar i Silicon Valley har hemlängtan. En del som åkt hem för att rekognosera har mötts av krav på mutor för att få byggnadstillstånd och liknande och gett upp. Det var en sådan historia jag tänkte på.
Korruption kan definieras som ”utövande av offentlig makt för privat vinning”. Ofta refereras till transparency.org. Enligt deras rankning ligger både Ryssland och Ukraina illa till, det senare dock marginellt bättre. Det kan väl också nämnas att USA har sjunkit från plats 16 till 27 mellan 2017 och 2021. Det framhålls ibland på denna webbsida att Ukraina är väldigt korrumperat. Men enligt samma mått är alltså Ryssland minst lika korrupt.