SVEN HIRDMAN OM RYSSLANDS KRIG I UKRAINA – OCH EFFEKTERNA AV DET SVENSKA NATOBESLUTET

26
986

Anförande för Svenska Freds i Göteborg den 13 november. Här ett kort citat:

”Geopolitiskt lever Sverige i en ödesgemenskap med Ryssland. Sverige måste i denna situation slå vakt om sin säkerhet. Vi hotas emellertid inte av ett oprovocerat, isolerat ryskt angrepp på Sverige eller en annan stat som är medlem av Nato eller EU. Hotet kommer för Sveriges del från risken av ett nytt storkrig i Europa mellan Ryssland och USA/Nato. Då blir vi utan tvivel indragna vare sig vi är med i Nato eller ej. Ergo bör vår främsta säkerhetspolitiska prioritet vara att bidra till avspänning mellan stormakterna i Europa och därmed minska risken för ett sådant krig.

Vårt medlemskap i Nato går på tvärsen mot en sådan politik och bidrar i stället till att höja den säkerhetspolitiska spänningen i Nordeuropa, där Sverige nu blivit en frontstat för Nato.”

Läs hela talet alliansfriheten.se.

Föregående artikelUSA:s förlustförnekande har flyttat hem
Nästa artikelBlickar från mitt skrivbord

26 KOMMENTARER

  1. Jag tager upp några saker ur Sven Hirdmans tal, i samma ordning som han nämnde dem.

    Anmärkningsvärt är att Sven H inte tager med i sina uppräkningar att Ukrainas ledning skulle ha begått stora brott mot medborgare i östra Ukraina. Denna tidnings skribenter har skrivit mycket om sådana brott. Varför nämner SH inte detta? Pensionären SH har ingen orsak att taktiskt tiga om något. Han kunde nämnt det försiktigt och återhållsamt, om han hölle med om anklagelsen.

    Anmärkningsvärt: SH menar att Ryssland måste taga första steget till vapenstillestånd, inte Ukraina.

    Min åsikt: Hoppet om förhandlingar är utsiktslöst. Först kommer Väst och Ukraina med all sin styrka (utom direkt västligt krigsdeltagande) att försöka besegra Ryssland. Sven Hirdman sade att ”det är en illusion att tro att Ukraina kan vinna kriget och återta Donbass och Krim”. Kanske det, men hypotesen att det är en illusion kommer att prövas experimentellt.

    Referat: SH menar att en punkt i ett fredsavtal vore avträdande av ”en del av östra Dniepr-stranden vid Cherson för att säkra vattenförsörjningen till Krim”. Min åsikt: En sådan landavträdelse skulle gå långt in i Ukraina. Detta kunde bara framtvingas genom rysk militär storseger. Om det å andra sidan verkligen bleve fred och samarbete mellan länderna, då skulle ingen landavträdelse behövas.

    Tre punkter i avdelningen smågnet och felfinneri:

    Referat: Sven H kan under inga förhållanden se Vladimir Putin ”väljas om” för en ny presidentperiod våren 2024. Min fråga: Tror Sven H att medborgarna väljer Rysslands president?

    Referat: Sven H sade att Sverige och Ryssland dominerat i Finland i 300 år. Min fråga: Vart tog de första 500 åren vägen?

    Referat: Sverige har varit en alliansfri och obunden stat i 150 år. Min fråga: varför kapar SH det första halvseklet från Karl Johan-linjens 200 år? Sverige avstod ju från att deltaga i Krimkriget?

  2. Den som ska hålla föredrag om kriget i Ukraina kan hämta från ett berg av information om hur Nato och USA långsiktigt har provocerat fram kriget. Att det sedan blev på Ukrainas mark och inte på Rysslands kanske är en tillfällighet. Absolut värt att nämna vore ju att när en fredsöverenskommelse i mars var nära, så reste Storbritanniens Boris Johnson – Nato alltså – till Kiev och stoppade den.

    Jag citerar från början:

    ”På rysk sida anser man att USA har ignorerat Rysslands legitima säkerhetspolitiska intressen genom sitt målmedvetna stöd för Natos utvidgning allt närmare Rysslands gränser i strid med tidigare givna löften; genom mot Ryssland uppbyggda missilbaser i Polen och Rumänien; genom uppsägning av praktiskt taget alla bilaterala rustningsbegränsningsavtal med Ryssland; och nu genom ett kraftfullt militärt stöd till Ukraina i syfte att långsiktigt försvaga Ryssland.”

    Men här är ju alltihop, det som ligger bakom vad som nu sker, men Sven Hirdman gör det till ”[Ryssland] anser”. Han VET alltså men fortsätter med att tala om annat. Då kom sådant som avsåg att skapa förakt för både Ryssland och president Putin. Beklämmande läsning.

    Ryssland gick emot Natos planer, och det som nu har börjat får följder. Snart kommer en och annan av Europas stater att göra uppror mot banden till USA och det kan bli början till Natos upplösning. Den kan gå lika snabbt som Sovjetunionens.

    Sven Hirdman accepterar att det blir (?) svenskt Natomedlemskap: ”I praktiken kommer emellertid vårt försvar att bli helt integrerat med Nato” tyder inte på någon vidare framförhållning eller föreställningsförmåga. Den närmaste framtiden kommer att bjuda på överraskningar.

    Vad gäller svenskt Natomedlemskap var alltså hans budskap att loppet är kört. I stället borde han ha uppmanat publiken att hjälpa till att påverka riksdagsledamöter så att de blir tillräckligt många för att kunna genomdriva folkomröstning.

  3. Av slarv glömde jag min viktigaste kommentar. Sven H antyder ”den mer djupgående frågan om Ukrainas historiska identitet i förhållande till Ryssland”.

    Alltså frågan om att irredentism, högerextremism och fascism, om man så vill, inifrån Ryssland, har bidragit till kriget.

    Sven H huvudpunkt är att kriget vore en oursäktlig, grym, brutal, orimlig och idiotisk reaktion av Vladimir Putin och ledarkretsen på saker där Ryssland kan ha berättigade synpunkter på Ukrainas och Västs politik. Alltså ett irrationellt svar av Ryssland på grundval av en rationell, befogad analys.

    Därför är den lilla antydan om att faktorn att Vladimir P och andra ryssar har irredentistiska motiv intressant.

  4. Jan Arvid G!
    Begriper inte riktigt vad som är sakligt intressant med ”irredentistiska” motiv hos Rysslands ledare (tror jag du avser).

    Ska det kanske ha något att göra med gängse medias intresse för hälsotillståndet för Putin, Lavrov, ryska oligarker, mätresser och avkommor m fl?

  5. Björn B! Du skrev: ”Att [kriget] sedan blev på Ukrainas mark och inte på Rysslands kanske är en tillfällighet”.

    Kan du beskriva en möjlig händelseutveckling i vilken krig skulle ha utkämpats på Rysslands mark?

  6. Dennis Z!
    Jag förstår inte din fråga om vad jag menar med irredentistiska motiv hos Vladimir Putin och andra ryssar.

    SAOB: IRREDENTISM: politisk rörelse l. strävan vars mål är att åt ett land återvinna ngn irredenta; särsk. o. urspr. om dylik rörelse i Italien.

    IRREDENTA landsdel l. landområde som befinner sig under främmande herravälde o. som moderlandet strävar l. önskar att återvinna; urspr. o. eg. om italiensk irredenta.

    SAOB tryckte detta 1933; inskränkningen ”eg. om italiensk” motsvarar inte senare språkbruk. Ungrare jag mött har haft mycket att säga om irredenta.

  7. Jan Arvid G!

    Mycket tack för upplysningen. Någon motsats till imperialism, alltså!

  8. Jan Arvid Götesson!
    Jag tänker inte försöka beskriva en möjlig händelseutveckling men säger så här:

    Nato ville ha krig för att försöka utmatta Ryssland och sedan kunna omvandla landet. De har utvidgat, rustat och övat för det. Nu har de fått sitt krig, och det finns ju en anledning till att Boris Johnson reste till Kiev för att stoppa en hotande fred. Om inte Ryssland hade gått in i Ukraina 24 februari hade historien fått en annan gång, men Natos grundläggande mål hade stått kvar.

  9. Björn B!
    Vi kommer tillbaka till att olika skribenter gör olika bedömningar av Förenta staternas långsiktiga strategi.

    Jag tror att Förenta staterna har förändrats sedan tiden när de var ohotade som supermakt, och inser att det inte går att bryta ner Ryssland. Deras strategi måste rimligen vara, tror jag, att hålla Ryssland och Kina stången utan att bryta ner dem.

    Du menar att fakta visar att Förenta staterna fortfarande har en doktrin att försöka slå ut sina motståndare. Därmed får jag tacka för debatten.

  10. En fundering.
    Jag märker att jag hela tiden hamnar på samma sida i debatten som Jan Arvid G, trots att vi aldrig någonsin skriver och understöder varandras inlägg på lindelof.nu.

    Samtidigt märker jag att Dennis Z verkar vara den enda från ”ryssarnas” läger som verkar ha någon förståelse för vad som pågår i Ukraina. Självklart vet jag efter många år på lindelof.nu, att jag helt saknar förståelse för det geopolitiska perspektivet (enligt tidningens ”ryska” bedömare).

    Min fru pratade idag, som hon gör varje dag, med vänner i Ukraina om kriget (genom uppfinningen internet, som tillsammans med andra uppfinningar inom fysikens område är gratis) och budskapet är entydigt: vi viker inte ned oss för moskoviterna!

    Min fråga till ”ryssarna” är följande: på vilket sätt skulle jag kunna ha en annan uppfattning? Jag kommer från ett land som inte sett krig på 200 år, medan mina vänner och släktingar växt upp med det Stora fosterländska kriget. Detta inkluderar min svärmor, som uppenbarligen väckte en stor vrede hos en tillfällig skribent här på lindelof.nu. Detta är en fråga som måste ställas till Knut L och alla andra här på sajten.

    Jag skulle naturligtvis ha en känsla av stor osäkerhet om min fru skulle ursäktat sin familjs agerande i det stora kriget, men så är ju inte fallet. Alla hennes manliga släktingar deltog i Röda arméns krig mot Hitlertyskland, hennes morfar med det yttersta offret (stupad), och hennes pappa och farbror som deltog i alla de stora slagen men överlevde (farbror med porträtt i krigsmuseet i Moskva).

    Så min fråga till ”ryssarna” är: på vilka grunder ska jag, som svensk, argumentera för att Ukraina, som förlorade fler soldater i kriget mor Hitlertyskland än USA, Storbritannien och Frankrike tillsammans, ska vika ner mig för en figur i Moskva?

  11. Mats L – en motfundering!
    Du ställer en fråga direkt till bl a mig. Att du kallar alla som tvekar att stödja Ukraina till den sista ukrainaren för ”ryssar” är ganska osmakligt. Man kan förstås hoppas på den ena eller andra partens totalseger i detta onödiga krig. Men jag anser för min del att just totalsegrar här endast kommer att leda till fler krig och värre krig. Någon slags försoning bör man sträva mot (vapenvila och fredsförhandlingar), anser jag. Att du klumpar ihop oss alla som resonerar som jag som ”ryssarna”lindelof.nu är som sagt osmakligt. Hur vi diskuterar (förhandlar) här på lindelof.nu är förstås ganska betydelselöst i det stora hela, men ändå det ganska hopplösa läget i världen idag. ”De oförsonliga”, vilka jag tycker du du Mats L företräder, är en del av problemet idag. Därför är det så bra att vi ändå kan talas vid här på lindelof.nu.

  12. Mats L!
    En klart bättre fråga är väl varför ledarna för det folk som förlorade så många liv i kampen mot nazismen idag har vikt ner sig för galna krigshetsande figurer i USA, som stöder nazister i Ukraina?

    Det faktum att du så föraktfullt kallar alla som inte tycker som du själv för ”ryssar” ungefär som Kalle Anka media i väst gör, indikerar att även du har vikt ner dig för dessa galna krigshetsare. Varför då undrar man?

  13. Knut L!
    Du vet mycket väl att det var din vän Dennis Z som införde begreppet ”ryssar” (inom citattecken). Jag tyckte det var ett väl valt namn och har sedan dess använt den beteckningen.

    Jag har skrivit flera gånger på din blogg att Ukrainas separation från Ryssland är en histotorisk process där det finns ringa utrymme för kompromisser. Alla medborgare i Ukraina har släktingar som deltog i och drabbades av det Stora fosterländska kriget. Du får tro mig, men det har satt djupa spår.

    Du sorterar in mig i lägret ”oförsonliga”, men avstår från att svara på min fråga hur jag skulle kunna ha en avvikande uppfattning än den som det ukrainska folket har.

    Har de inte med eftertryck visat att de inte viker ner sig för moskoviterna?

  14. Tack för erkännandet, Mats L!
    Det är dessutom korrekt att det var jag som myntade uttrycket ”ryssar” i den övergripande debatten här på bloggen (kommer just nu inte ihåg i vilken tråd) för oss som inte valde att ställa oss på USA:s och Ukrainas sida. För det är ju faktiskt så att det är just på det viset den bestämmande motsättningen i detta krigsäventyr (som började som en ”begränsad militär operation”) står. En överväldigande majoritet av denna jords befolkning önskar inte ta någon definitiv ställning, vilket innebar att man avstår från att fördöma den ryska invasionen.

    Men USA har i alla fall lyckats väl i sin propaganda att många t ex verkar ha ”glömt bort” att USA de facto redan erkänt sin roll i sprängningen av Northstram-ledningarna. Om detta skett i eget majestät eller med benäget bistånd av t ex polacker (med god kunskap om den andra ledningens lokalisering mellan Ystad och polska kusten) eller alltid närvarande kommandotrupp från England, är av väsentligt mindre betydelse.

    Även Zelenskij firar propagandaframgångar när hans teatraliska utfall t o m verkar kunna ge Ryssland (!) skulden för missiler som Ukraina avfyrat. Frågan är hur det blir på lite längre sikt. Ukrainas starka (och ökande) försvarsvilja kan minska eller t o m till dels brytas under en kall vinter utan el, värme och under ständigt akuta bombardemang. Vapen och ammunition har ”väst” i överflöd att skicka, men hur är det med den reella kanonmaten? Fast där har ju även Ryssland uppenbara begränsningar. Och dessutom en lägre försvars…, förlåt, anfallsvilja!

  15. Mats L!
    Vad är det för ursäkt att Dennis Z inspirerat dig till att klumpa samman oss (dia meningsmotståndare) till ”ryssar”? Det var, om jag inte missminner mig, ett utslag av en mycket typisk sorts DZ-ironi, som visserligen jag ogillar, men som går att förstå om man anstränger sig.

    Din fråga är bara konstig. Hur du kan vara så oförsynt diskriminerande att inte ens låtsas som att 20 procent av ukrainarna har djupa ryska rötter – inte minst språkligt – finner jag krigshetsande och just oförsonligt. Eller med Matt 7:4: ”Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?”

  16. Knut L!
    Din kommentar är mycket förbryllande. Jag är alltså sedan många år ingift i en familj som tillhör det du beskriver som 20 procent med djupa ryska rötter. Min frus far föddes och växte upp i Sovjet-Ryssland, och om inte kriget kommit så hade han säkert blivit kvar i sin hemby; hans mamma svalt ihjäl, hans pappa försvann till Sibirien. Han och hans syskon hade ingen utbildning. Kriget gjorde att han fick se mycket av världen. Han avslutade kriget i Sachalin och höll sedan under många år kontakt med sovjetiska Fjärran Östern. Min frus mamma kommer från Ukraina, med ukrainska som modersmål, men språket hemma var ryska. Såvitt jag förstår så lärde sig min frus far aldrig ukrainska.

    Så jag undrar på vilket sätt min uppfattning är krigshetsande?

    Jag pratade häromdagen med en kollega, boende i Sverige men född och uppvuxen i Sovjet-Ryssland. Han är mycket pessimistisk om utvecklingen i Ryssland. Jag har svårt att hitta motargument. Mig tycks det som om Ryssland är på väg in i Ryssland under Nikolaj I.

    Jag har också svårt att se vägar framåt i relationen mellan Sverige och Ryssland. För tio år sedan var det tämligen enkelt för mig och min fru att etablera en bra relation med de högsta vetenskapliga företrädarna i Vitryssland (efter att de diplomatiska relationerna bröts i augusti 2012). Vi visste naturligtvis att vitryska KGB hade fullständig kontroll på oss (en knapptryckning så visste KGB exakt på vilket hotell jag bott på under många år i Vitryssland), med det var ok.

    Tyvärr ser jag inga konstruktiva idéer på lindelof.nu om hur vi ska etablera kontakter med Ryssland. Att klassa mig som ”krigshetsare” är bara löjligt och leder ingen vart framåt.

  17. Mats L!
    Med all respekt för dina släkt-, yrkes- och vänkontakter i Ryssland och Ukraina, kan jag ändå inte låta bli att ana en blind fläck i ditt reservationslösa stöd för Ukraina. Underskattar du ändå inte drivkraften i USA/EU/Nato/GB:s inblandning och underliggande avsikter att skapa en lydregim i Moskva. Vore det verkligen bättre? Ok, jag tar tillbaka ”krigshetsare”, men ”oförsonlig” backar du inte heller själv ifrån.

  18. Mats L!
    Den konstruktiva iden på den här sidan är väl uppenbar. Bryt med USA:s diktat av vår utrikespolitik. Låt inte vårt land styras av galna krigsprofitörer från främmande makt.

    Om vi tillämpar samma straffskala på samma brott som i alla civiliserade rättssystem, så kan vi inte reagera hårdare när Ryssland begår ett mildare brott än när USA invaderade Irak.

    100.000 döda ukrainare kan inte vara värre än en miljon döda irakier. Dock är det precis det vi säger när vi ställer upp på sanktionerna mot Ryssland, men på sin höjd knorrar lite över USA:s massmord.

    Den synnerligen obehagliga sanningen om varför vi agerar så irrationellt är att vi faktiskt struntar i mänskligt lidande och död. Vi har förlorat varje spår av moral och normalt rättstänkande. När USA mördar är det OK, när Ryssland mördar är det något oerhört.

    Vi har blivit nickedockor, precis som president Zelensky. Vi tar direkta order från krigets profitörer, från det militärindustriella komplexet, som av allt att döma har den verkliga makten i landet USA.

    Detta är inte bara skamligt och omoraliskt utan också akut livsfarligt. Sverige viker ner sig för efterkrigstidens mest aggressiva och blodtörstiga krafter.

    I all praktisk mening arbetar våra politiker tillsammans med den primitiva krigarklanen i USA för att starta det tredje världskriget. Fortsatt upptrappning och hot mot Ryssland kommer förr eller senare att leda oss dit.

    Den enda vägens politik, för att citera en träskalle, är att sluta ta order av USA. Avbryta alla sanktioner mot Ryssland, avbryta alla vapenleveranser till Ukraina och försöka återupprätta fredliga förbindelser med Ryssland.

    Där är, som jag uppfattar det, den alldeles påfallande konstruktiva idén som genomsyrar lindelöf.nu. Knut L får rätta mig om jag har fel där.

  19. Knut L!
    Självklart finns en drivkraft från USA. Det skrev jag redan 19 januari 2015 på din webbsida under rubriken ”Ryssland på väg att tappa greppet om Ukraina”:

    ”Sprickan mellan Ukraina och Ryssland är så djup och bred, även i folklagren, att ett närmande kommer att bli mycket svårt. USA kommer självfallet inte försitta chansen att ytterligare slå in en kil i den sprickan. Ukraina är, som alltid genom historien, ett alldeles för fett byte för att lämnas i fred.”

    Om det finns planer på en lydregim i Moskva vet jag ingenting om. Putin trodde uppenbarligen att han genom ett blixtkrig skulle kunna ersätta den ukrainska statsledningen (”en kriminell liga av nazister och narkomaner”). Hade han lyckats så skulle han skrivit in sig i historien tillsammans med Alexander I, Peter den Store, Katarina den Stora och Stalin. Nu får han försöka inta platsen bredvid Nikolaj I och II.

  20. Knut L!
    Bra tillbakataget! Men jag förstår inte alls när du menar att det skulle vara någon slags ”ironi” att sammanfattande kalla oss, som står på Rysslands sida i pågående kraftmätning mellan dem och USA-imperialismen, för ”ryssar”. Ukraina står just nu främst på ”andra sidan” i uppmarschen till det stora slaget om världsledningen så våra främsta motståndare är de som bestämmer där, d v s Ukrainas statsledning. Att USA:s ”underliggande avsikter” skulle vara ”att skapa en lydregim i Moskva” är lika mycket fria fantasier som Passikivis och andra experters olika försök att tolka verkligheten till det bästa för svensk/finsk anslutning till Nato. Mycket mer troligt är att USA hoppas kunna föra bort Ryssland från samarbetet med den nu främste rivalen till högsta platsen på dynghögen, Kina och därmed öka chanserna att ännu en tid behålla världsherraväldet. Jag har svårt att se det ”ironiska” i skeendet!

  21. Dennis Z!
    Stryk även det där med ironi om du har lust. Minns inte när du skrev det där och orkar inte kolla. Men jag minns inte att jag reagerade som när Mats L använde ”ryssar” som ett samlande nedsättande epitet.

    Och! jag stöder inte Ryssland i någon enkel mening i detta krig. Jag stöder de krafter som vill vapenvila och förhandlingar, hur det nu ska gå till.

    Hittills har USA/Nato/EU/GB varit de som drivit på kriget för att få Putin på fall. Men i längden kommer Ryssland att vinna även det racet. USA/Nato/EU/GB kommer att tömma sina resurser, medan Ryssland kan utveckla sina förbindelser österut och är betydligt mer uthålliga.

    I DN idag prognostiserar Gudrun Persson (expert på rysk utrikes- och säkerhetspolitik vid FOI) att när/om Ukraina återtar Krim faller Putin. Det har hon kanske rätt i, men vem tror på allvar att Ukraina ska kunna återerövra Krim? Samtidigt säger hon att när/om så sker är det risk att kriget utvecklas till något ännu mycket värre, vilket hon också kanske har rätt i.

    Vad tjänar dessa expertprognoser till egentligen? Ingenting!

  22. Anders Å, Dennis Z och Knut L!

    En slutreplik för denna gång. Jag uppfattade inte benämningen ”ryssar” som nedsättande eftersom den kom från Dennis Z.

    Jag har fortfarande inget svar på hur jag ska kunna ha en annan uppfattning om kriget än de ukrainska människor jag lever med.

    Var det rätt av Finland att dels neka en uppgörelse 1939 med Sovjetunionen, dels strida på samma sida som Hitlertyskland 1941–44? Ytterst måste frågan ställas till det finska folket. I slutscenen i den långa, nya versionen av ”Okänd soldat” (2017) ser vi i slutet ”Tysta Villes” mamma (Koskela) blicka mot byrån där porträtten av hennes tre söner står. De två yngre stupade i vinterkriget, Vilho Koskela 1944.

    Skulle Stalin slutit fred med Hitler efter de inledande katastroferna i Vitryssland och Ukraina? Nej, är det självklara svaret. Det fanns inget utrymme för kompromisser med Hitler. De sovjetiska folken fick betala ett ohyggligt pris, men de överlevde.

    Jag minns för 6–7 år sedan, vi hade besök från östra Ukraina. Det första som hände var att våra besökare visade bilder på morfar, som fortfarande levde 93 år gammal, med alla medaljer från det Stora fosterländska kriget.

    Ukraina utkämpar just nu sitt ”Stora fosterländska krig” mot Ryssland. Jag minns en replik från en rysktalande astrofysiker från östra Ukraina år 2019, efter att vi under två dagar arbetat fram ledamöter till ett Vetenskapligt råd i Ukraina. Han sa: ”ryssarna förstår inte oss ukrainare”. Jag har tänkt på den repliken många gånger och kommit till slutsatsen att han har helt rätt. Putin förstår inte Ukraina, och har därför fattat katastrofala beslut som kommer att förvisa honom till Nikolaj I-II kategorin.

  23. Till Mats L!
    Frågan om Putin eller, för den delen, hela Ryssland inte förstår Ukraina och deras strävanden bör vi kanske lämpligen diskutera separat i en helt annan tråd. Du har ju här alldeles unika och personliga kunskaper och erfarenheter, men dessa ingår helt naturligt i ett större politiskt eller, något precisare, geopolitiskt sammanhang med djupa historiska rötter till och längre bortom de tidsperioder du hänvisar till (de två tsarer du hänvisar till regerade 1825–55 respektive 1894–1917. Däremellan satt Alexander II och Alexander III på tronen i S:t Petersburg). Men det ligger i det närmaste ett sekel mellan start och slut på den delen av rysk tsarhistoria. Och jag är inte så där alldeles säker på att vi inte bör gräva efter rötter långt tidigare i den ryska (och ukrainska) historien för att få mer brukbara svar. Putin presiderar ju också i en helt annan tid, med andra omvärldspolitiska motsättningar. Därför gör du säkert en helt korrekt bedömning att lägga en ”slutreplik” i denna diskussion.

    Till Knut L:
    Jag kan heller inte se att Mats L skulle missförstått ”ryssar” som ett nedsättande begrepp. För mig är det nog snarare tvärtom en benämning för oss som ser hela den pågående ”varma” konflikten som ett utmärkt tillfälle att lära oss mycket mer om det moderna propagandakriget och alla dess olika delar för att lättare kunna se igenom de braskande rubrikerna av olika slag. Något som många verkliga ryssar har mångåriga historiska erfarenheter av kanske t o m klarar sig bättre i dagens värld än många här i västerlandet.

  24. Jag vet inte om jag borde förvånas, i alla fall noterar jag med intresse, att uttrycket ”rysk imperialism” inte förekommer särskilt frekvent i texter och kommentarer på lindelof.nu för att beskriva och i viss mån förklara Rysslands angrepp på Ukraina.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.