Svensk utbildning – utan förlorare

I dagarna kom en bok, som jag skrev 2008, ut i Sydkorea. Min bok handlar om utvecklingssamtal, mentorskap och hur dessa kan bli en vägledning för elevens nästa kunskapssteg. Nu har den alltså översatts till koreanska. Omslaget är vackert gult och blått och den svenska flaggan syns i övre vänstra hörnet. Översättaren har också lagt till en egen rubrik: Svensk utbildning – utan förlorare.

Det är märkligt hur ett varumärke, ursprungsland (kinesiska Volvo personvagnar lanseras ju fortfarande som Made by Sweden) verkar överleva det faktiska läget. Apropå Knuts skolartikel idag och apropå ”Sverigebilden” som diskuteras ivrigt bland våra politiker i dagarna.

Leif Strandberg
Söderhamn

  11 kommentarer for “Svensk utbildning – utan förlorare

  1. Bengt Svensson
    2018-02-13 kl. 4:12

    Varför drömmer tusentals europeiska och andra ungdomar om ett år på amerikansk high school och inte om ett år på tyskt gymnasium? Inte är det väl utbildningskvaliteten.

    Vad är sken och verklighet bakom bilden av Sverige, och vad är “sken” och “verklighet”?

    Bokhandeln runt hörnet har många svenska deckare i amerikansk översättning. Trots att de vimlar av psykopater, pedofiler, massmördare och misslyckade äktenskap tycks de inte bidra till någon negativ Sverigebild, kanske tvärtom?

  2. Hans Andersson
    2018-02-13 kl. 11:28

    Bengt S!
    Hur är egentligen kvaliteten i de amerikanska skolorna? Var du nöjd med dina barns skola? De ligger idag trots allt bättre till kunskapsmässigt än Sverige.

    Varför inte skola i Sydkorea? Ligger i topp internationellt med inslag av hård psykisk belastning och dåligt mående hos eleverna.

    Leif S!
    Spännande med att din bok publiceras i Syd-Korea. Hur kommer det sig att den dyker upp där?

    Har tidigare ställt frågan om vi i praktiken håller på att avskaffa enhetsskolan. Rätten till studier behövs kanske bara till överhetens och vissa av medelklassens barn, vilket vore en katastrofal väg att gå – tanken att det inte behövs bred utbildning för att hålla Sverige i toppen när det gäller tillväxt och höga vinster i företagen.

    Att då folkflertalets barn skulle ha en gedigen utbildning, behövs inte enligt nuvarande utveckling och Sverige går i fronten för en sådan utveckling. Tyvärr. Vad betyder det att utvecklingen kanske går denna väg?

  3. Knut Lindelöf
    2018-02-13 kl. 13:59

    Hans A!
    Din kommentar är i mina ögon lite oklar… Kan du utveckla din frågor, jag tror de är mycket viktiga.

  4. Hans Andersson
    2018-02-13 kl. 14:39

    Har funderat mycket på detta. Varför accepterar alla politiska partier och skolmyndigheter samfällt att svenska skolbarn får allt sämre kunskaper, samt att vi som enda nation accepterat dårskapet med friskolesystemet och dessutom sänkt läraryrkets status inklusive löner i jämförelse med likvärdiga nationer?

    Var är vrålet från ansvariga om detta vansinne? Sveriges position som ett välmående land borde rimligtvis vara mycket illa ute med risk att inte längre kunna konkurrera med andra moderna industri länder.

    Men så är inte fallet. Vi ligger i topp när det gäller modern teknologi och robotar, samt ligger högt i det mesta av forskning – oavsett inriktning.

    Min slutsats är att det endast finns ett behov av utbildning till ett mer begränsat antal personer som å andra sidan måste ha en riktigt gedigen utbildning.

    Inte så konstigt kanske? Det har varit politiskt omöjligt för den härskande klassen att köra med med öppna kort för att underminera rätten för alla medborgare till fullvärdig utbildning.

  5. Leif Strandberg
    2018-02-13 kl. 16:35

    Hans A!
    Det var en koreansk gästprofessor i Uppsala som sökte efter en ”modell” där elever kan vägledas till fortsatt kunskapsutveckling och lägga en lagom arbetsbörda på de unga. Jag hade i samband med införandet av IUP (individuella utvecklingsplaner) och formativa bedömningar (bedömning för fortsatt lärande – jfr summativa dito) utvecklat en arbetsmodell jag kallar för Tango på 3 där eleven, läraren och hemmet har sina (olika) specifika uppgifter i barnens kunskapsutveckling. I min bok Bland mentorer, IUP och utvecklingszoner (Studentlitteratur 2008) beskriver jag denna modell. Och nämnde professor (som kan svenska) sa att detta var något för skolorna i hans land. Så gick det till.

  6. Bo Persson
    2018-02-13 kl. 18:34

    Hans A!
    Att ett folkstyre värt namnet förutsätter ett rejält läskunnigt folk är självklart. Men förutsätter också teknikutvecklingen samma sak? Ja, det vill man ju gärna tro, men är det så?
    Mot bakgrund av en artikel av lingvistikprofessorn Sven Öhman diskuterade Anders Björnsson och jag den frågan för några år sedan.

    Sven Öhman menade att teknikutvecklingen onödiggör den allmänna läskunnigheten och samtidigt menar du att denna teknikutveckling inte tycks ta någon skada av det. Det räcker med att en liten grupp får en rejäl utbildning.

    Det vill säga det är bara upprätthållandet av folkstyret som inte klarar sig med det.

  7. Bengt Svensson
    2018-02-13 kl. 22:40

    Hans A!
    På det hela taget är jag väl nöjd med barnens 13 år (kindergarten till tolfte klass i high school) i stans kommunala skolor. Lite mer samhällsintroduktion, “prao” och dylikt skulle nog inte skadat. De läste många böcker och skrev många “book reports”, lärde sig lite “calculus” (integral- och differentialkalkyl, “funktionslära”) sista året. Men skillnaderna mellan amerikanska High schools (ja, alla skolor) är stora, framför allt speglande de stora sociala skillnaderna. Nu har väl Sverige lyckats ta sig ner till den nivån. Nästan hela tiden gick våra barn i skolor med en majoritet av invandrare eller barn till sådana från Kina, Vietnam etc. Tyvärr insinuerade min tidigare kommentar att jag generellt ogillade amerikanska skolor. High schools blev ju också obligatoriska långt tidigare än gymnasiet i Sverige. Kanske var det 1950- och 60-talens tonårsfilmer som etablerade bilden av “dating” och fotbollslagets hejaklack som de viktigaste fenomenen i amerikansk skola.

  8. Leif Stålhammer
    2018-02-14 kl. 0:32

    Svenska folket har fostrats av den socialdemokratiska ideologin i decennier. Är det inte så att vi nu skördar frukten av denna ideologi som endast var möjlig under en mycket speciell epok? Vi erkänner inte motsättningar som produktiva utan försöker städa bort dem i ett moln av nyspråk. Det finns en betydande konflikträdsla i Sverige. I skolan blir detta närmast övertydligt.

    Man får ett intryck av att vårt land regeras av en flock kalkoner. Kackel och skrik men lyfter inte. Usch vad elak jag är! Eller kanske bara dum…

  9. Hans Andersson
    2018-02-14 kl. 11:48

    Lingvistikprofessorn har rätt så till vida att den tekniska fjärde revolutionen troligen minskar på behovet av hög läskunnighet i befolkningen. Men det kräver att man bortser från andra behov som våra tidigare duktiga institutioner inom humaniora tillfört vårt land.

    Men så är det ju redan att det kommer förslag på att reducera dessa ämnens betydelse i jämförelse med naturvetenskap och teknik samt språk. Dessa ämnen anses leda och bidra mest av alla discipliner till vårt materiella välstånd. Det upplever jag som grundtanken idag när det gäller vad svenska utbildningsväsendet framför allt ska göra.

    Historiska institutionerna i England, som t ex Oxford hållet ju oerhört mycket högre kvalitet än i Lund och Uppsala. Till följd av hur man ser på ämnets betydelse ur samhällsperspektiv. Uppsala och Oxford hade för 10 år sedan ett projekt där man skrev uppsatser och deltog i gemensamma seminarier. Projektet lades ner då de svenska studenterna inte kunde skriva kvalitativa texter.

  10. Bo Persson
    2018-02-14 kl. 20:01

    Hans A!
    Jag kanske uttryckte mig oklart men min slutsats var att kampen för en rejäl skola för alla i första hand är en kamp för folkstyret och det i reell mening och inte bara i den formella mening som vi har idag.

  11. Marianne Neskvern
    2018-02-19 kl. 22:44

    Så bra! Grattis Leif.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.