Studera gärna denne trevlige medelålders helyllesvensk (anonym), forskare vid Försvarets Forskningsinstitut (FOI). Filmen är såvitt jag förstår från våren 2022 då Ukrainakriget just börjat, Istanbulavtalet kastat i papperkorgen av Boris Jonson, Sverige ska snart söka in i Nato och forskare och ”försvarsexperter” dominerar den offentliga scenen.

Det han beskriver är precis den trosvisshet som västvärldens ledare – inklusive lilla Sverige (David) – vilade i och som skulle leda till den slutgiltiga segern över Ryssland (Goliat).

Men ska vi vara ärliga måste vi nu alla tillstå att denna trosvisshet byggde på önsketänkande. Jag tycker denna reklamfilm för FOI väl illustrerar det skov som vi nu står inför, människor kommer att reagera när realiteterna kryper fram, åtminstone när det gäller hetsen mot Ryssland och krigshungern hos den svenska överheten. Det finns ju gränser!

Filmens bild av verkligheten har de senaste tre åren fört allmänheten bakom ljuset. Skallet mot rysk desinformation, hybridkrigföring, propaganda och allmän uselhet har självklart skrämt upp människor. Men nu när Donald Trump har vunnit det amerikanska presidentvalet och drygt en månad återstår tills han ska flytta in i Vita huset vet alla i hela världen – inklusive alla ukrainare – att USA kommer att dra sig tillbaka från åtminstone detta krig.

Tuppkammen kommer nu att sloka på alla trosvissa ”forskande försvarsexperter” och deras eftersägare, som haft så i grunden fel. När USA drar sig ur kommer kriget att ta slut på ett eller annat sätt och Ryssland kommer att stå som segrare – det som till varje pris måste undvikas.

Krigsklimatet

Den tragedi som ligger i kanske en miljon dödade och skadade ukrainare är så enorm att den övergår varje icke ukrainsk människas förstånd. Men ukrainarna kommer att förstå. Det är de som mänskligt sett fått betala priset för USA-imperialismens hybrisplaner att med vår hjälp knäcka Putin och splittra Ryssland. Ukrainarnas kollektiva bitterhet och hat mot de skyldiga – inom sitt eget samhälle – kommer att få oöverblickbara följder. Ryssarnas offer är stora, men har i alla fall lett till att de uppnått sina mål – att neutralisera Ukraina och knäcka deras västbackade krigsmakt.

Men alla diskret lydiga svenska medborgare, vad tänker de nu? Ni vet, de vi umgås med till vardags, men som man inte talar politik med, de som viker undan dessa diskussioner och istället tar itu med något praktiskt. Eller vad säger alla de som tidigare gärna öppet uttalade sig om fördelarna med att gå med i Nato, DCA-avtalets nödvändighet och om Ukrainas förestående seger över Putinryssland – för vår egen frihets och säkerhets skull – vad säger de nu? Det har definitivt blivit tystare om dessa frågor i våra privata umgängen på senare tid? Kan det vara ett tecken på… ja vad?

Jag minns det glada nyårsklaset 2022, då någon vid det festligt dukade middagsbordet pratade högt om den galne Putin. Eller på vårkanten 2023 då jag på ett kaffekalas överöstes av upprördhet för att jag framfört tvivel på att Ukraina kunde vinna kriget och istället för att skicka svenska vapen förordade vapenvila och fredsförhandlingar.

Har många gånger därefter funderat på hur jag skulle göra vid nästa liknande konfrontation i sällskapslivet. Man vill ju inte skapa dålig stämning, eller utsätta sig själv och andra för obehaget att bli kallad ”putinist”, vilket ju är likvärdigt med nazist. Men det har skönt nog inte inträffat.

Jag inser förstås att vi som faktiskt informerar oss utanför DN och svenska Public service-kanaler har en helt annan bild av läget i världen än många av våra privata vänner. För mig har de senaste tre åren inneburit en dramatisk förändring i min mediekonsumtion. Jag ägnar flera timmar om dagen åt alternativa mest engelskspråkiga medier på nätet. Det går an för en pensionär som rår över sin tid. Men det går ju knappast för hårt arbetande, som blir hänvisade till det stora medieflödet, där alla blir utsatta för massiv desinformation. Men många hoppas och tror fortfarande att vår svenska yttrandefrihet ska garantera en någorlunda rättvis bild av världen. Men så är det inte längre! Medieklimatet har blivit synnerligen obehagligt, och det är ingen konspirationsteori.

Mera vapen!

Illustration från svenska regeringens hemsida

Kanske var det så att den där nya försiktiga tystnaden höll på att breda ut sig som en följd av att faktiskt ingenting gått som medierna, experterna och våra folkvalda förutspått. Vårt svenska vapenstöd (48,4 miljarder kronor i okt 2024) och alla andras militära vapenstöd har inte lyckats vända ukrainarnas krigslycka. Inte ens alla mirakelvapen som tunga Leopardstridsvagnar, smarta drönare, långskjutande missiler och F16-plan från USA och Europa har förmått stoppa ryssarnas långsamma framflyttning av sina positioner. Sporadiska rapporter om brist på ukrainska soldater, problemen med nyrekryteringar och dalande försvarsvilja bland ukrainare höll till slut på att permanenta tystnaden.

Jag undrar förstås också hur helylletanten och forskaren i ”rysk säkerhets- och utrikespolitik, ryskt militärstrategiskt tänkande och ryska militärreformer” Gudrun Persson och mediefavoriten, den rakryggade överstelöjtnanten och militärstrategiske experten Joakim Paasikivi tänker idag. Mer felaktiga samlade bedömningar än vad de gång på gång presenterade för svenska allmänheten på bästa sändningstid i radio och TV, är svåra att finna. Men sånt är det slut på nu. Men än har ingen trätt fram och rakryggat tillstått några misstag. Jag tänker på socialdemokraten Tone Tingsgård som för regeringens räkning utvärderade Sveriges 20-åriga insats i Afghanistan: Inga mål hade uppnåtts. Den enda behållningen var att Sverige samordnat sig med USA:s krigsmakt, vilket väl var det enda – men från början outtalade – syftet.

Demokratins slutliga seger

Så kom då äntligen ”den stora segern”; den syriske presidenten Bashar al-Assads fall. Jubelstämning igen i medierna och bland alla USA/Nato-vänner. Det har jämförts med Sovjetunionens sammanbrott och Berlinmurens fall. Äntligen har den näst värste diktatorn fallit, snart är det dags också för Putin! Alla USA/Nato-vänner andas plötsligt lättare igen.

– Vi får inte tappa hoppet, vi måste hålla ut och visa att demokratin segrar med krig, bomber och jihadisters förvandling till frihetshjältar och utan yttrandefrihet. Putin nästa! Avanti!

Föregående artikelKLASSESVIKET – KLASSVEKET
Nästa artikelTOBIAS LJUNGVALL: IMPROVISERAT APPELLTAL FÖR FRED OCH ALLIANSFRIHET I UPPSALA
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

24 KOMMENTARER

  1. Knut L!
    Vad syftar du på med orden ”utan yttrandefrihet” i sista stycket?

  2. Lite avämnes, men kanske inte:
    India’s 18-year-old chess prodigy, Gukesh Dommaraju, has become the youngest world champion ever after defeating defending champion Ding Liren (en 32-åring från Kina) in a gripping final in Singapore.

    Han är den förste tonåringen som blivit världsmästare.

  3. Jan Arvid G!
    Har du missat den långa raden av åtgärder för att inskränka yttrandefriheten på senare tid i ”demokratiska” Västvärlden? Det är denna utveckling jag syftar på. Jag nöjer mig med detta korta svar.

  4. Knut L!
    Du vill inte svara eftersom du vet att med orden ”utan yttrandefrihet” råkade blottlägga den grövsta förvrängningen i din analys av världens politiska tillstånd.

    Du förstår inte att man kan hävda att Förenta staternas imperialism är det stora politiska problemet i världen, och att kriget är västvärldens snart förlorade proxykrig mot Ryssland UTAN att ljuga om i vilka länder yttrandefrihet finns, och om hur västvärldens yttrandefrihet är den nödvändiga grunden även för de förändringar som du vill se i världen.

    Du skrev: ”För mig har de senaste tre åren inneburit en dramatisk förändring i min mediekonsumtion. Jag ägnar flera timmar om dagen åt alternativa mest engelskspråkiga medier på nätet.” Men om den information som du inhämtar är riktig, och hjälper till att leda världshistorien i en bättre riktning, så är det ju västvärldens yttrandefrihet som gör detta möjligt!

    Världen är i stort sett delad i två läger. Jag tycker båda lägren är problematiskt imperialistiska, men du tycker att det nya östblocket i stort sett står för ett bättre alternativ. Det ironiska är, att det nya östblocket åker snålskjuts på yttrandefriheten, som bara finns i motståndarlägret! Vilket inkluderar Natolandspublikationen lindelof.nu.

  5. Visst är det intressant att läsa om den hybris som fanns bara för ett år sedan. Läsa vad Ekonomi professorn Anders Åslund arkitekten bakom plundring och den ekonomiska våldtäkten av Ryssland på 90-talet. Han skrev i Kyiv Post för ett år sedan 1 december 2023.

    Läs den och se vilken överskattning av Ukrainas och väst och den totala underskattningen av Ryssland och jämför med verkligheten idag. Lite märkligt hur Anders Å hyllar FNL:s strid, någon som minns denna antikommunist i FNL-leden när det begav sig? Väst bedriver en politisk strid/krig medan Ryssland bedriver en militärt krig. Detta förklaras bra av UK pensionerade Commodore Steven Jermy.

  6. Jan Arvid G!
    Vi är båda försvarare av yttrandefriheten. Men när jag påtalar risken med inskränkningar i Västvärldens yttrandefrihet går du i taket och påstår att jag därmed ljuger ”om i vilka länder yttrandefrihet finns”. Det är skruvat. Jag skrev ”utan yttrandefrihet”, för att vi är på väg mot en sådan situation. Men vi är inte där än, och motståndet kommer att vara stort. Steg för steg inskränks den. Det vet du.

  7. Knut L!

    Nej, vi är inte på väg mot en sådan situation. Du undviker min fråga. Du är inte intresserad av överraskande och stimulerande frågor. Jag brukar intaga politiska motståndares ståndpunkt experimentellt. Låt oss alltså säga, att du i stort sett har rätt om att Förenta staternas imperialism är det stora politiska problemet i världen, och att Ukrainakriget är västvärldens snart förlorade proxykrig mot Ryssland. Då är det ju intressant, att det är världens enda yttrandefrihet – den som finns i västvärlden och i västvärldsassocierade samhällen, med Förenta staternas första grundlagstillägg som navet – som är den informationsmässiga grunden för den utveckling som du vill se.

    Samma sak med demokrati. Det nya östblocket har ju en fördel av att folk i västvärlden och i vissa västvärldsassocierade samhällen kan välja och byta statsledningar. Därigenom kan västländer få valda ledare som Viktor Orbán eller Robert Fico i Slovakien. Det kan bli oreda i västländer, som i Rumäniens avbrutna presidentval eller i parlamenten i Frankrike och Tyskland. I östblocket kan folket inte påverka staternas styrelse.

    Jag tycker dessa två saker är intressanta, att östblocket åker snålskjuts på västvärldens yttrandefrihet, och att det som är bäst i västvärlden, att borgerlig formell demokrati ger ett mått av folkligt inflytande, är ett vapen och en fördel för de östliga diktaturerna. Men detta är också förklaringen till att din typ av östblocksstödjande vänster har en sådan förminskande svartsyn på yttrandefrihetens och demokratins tillstånd och utveckling i västvärlden. 

  8. Jan Arvid G!
    Bra att du vet att jag inte ”är intresserad av överraskande och stimulerande frågor”. Hur ska man då kunna debattera?

  9. Knut L!
    Utmärkt! Jag tager tillbaka de orden och ber om ursäkt! Nu är du oförhindrad att svara, om du vill.

  10. Till diskussionen om ”utan yttrandefrihet”.
    Ett bra exempel på hur töjbar den liberala demokratin kan vara och hur flexibla de är som hävdar den liberala demokratins överlägsenhet är resultatet av presidentvalet i Rumänien. Den andra valomgången ställdes in då fel kandidat fick flest röster och risken var att han skulle segra i den andra.

    Ingen i vårt land har protesterat mot detta odemokratiska tilltag. Tvärtom möts det närmast av förståelse. Ett exempel på detta är Heidie Avellan, politisk chefredaktör på Helsingborgs Dagblad och Sydsvenska Dagbladet. Med hänvisning till att vinnaren i valet, Calin Georgescu, ”misstänkts fått draghjälp av Kreml och Tiktok” så sågs beslutet inte som helt fel. Den rumänska säkerhetstjänsten har offentliggjort rapporter ”som visade att både statliga och icke statliga aktörer gått in och stöttat Georgescu”. Det räckte.

    När den liberala demokratin lät bli att följa spelreglerna och att valet avbröts för att väljarna röstade fel menar Avellan att man kan hävda ”att demokratins institutioner stod upp mot krafter som överhuvudtaget inte ville ha liberal demokrati.”

    Heidie Avellan tycker att man skall pröva denna tanke för att det fanns en risk ”att Ryssland med Georgescu hade fått ett brohuvud i en känslig region i Europa, i EU och i Nato.” Med andra ord. Man avskaffar demokratin för att rädda den om det tjänat ett högre syfte! Men nu resonerar ju Heide Avellan på det sätt som hon och hennes fränder hävdar att Putin gör. Men när Putin gör så blir det fel!

    Att Nato har planerat en omfattande Nato-bas i Rumänien och som Calin Georgescu var emot, och att detta kanske hade en inverkan på valet vägrar liberalerna att se. Att de rumäner som röstade på Georgescu var emot konsekvenserna av den s k liberala demokratin kan ju vara svårsmält.

  11. En anonym person under pseudonymen Benny Hedning (med falsk e-postadress) irriterar sig på debatten som förs och över att redaktören refuserar hans kommentarer. Men det sker p g a att de är fulla med nedsättande formuleringar om meningsmotståndare. Eftersom jag inte kan svara via e-post får han svar på det här viset.

  12. Yttrandefrihet är bra, men utan plattform att yttra sig på minskar den i värde. Vem äger plattformarna och hur många läser lindelof.nu m fl alternativa medier?

  13. Jan F!
    Du bekräftar vad jag säger. Det diktatoriska östliga blocket har en fördel i den nuvarande imperialistiska rivaliteten genom att yttrandefrihet och (formell, borgerlig) demokrati kan minska västländers handlingskraft.

    Om Rumänien: Jag tycker, att valresultat skall respekteras, när väljare i fysisk mening har begått valhandlingar av fri vilja. Det stämmer säkert, att över 22 procent av de röstande valde Calin Georgescu i Rumäniens presidentvals första omgång. Huvuddelen av Calin Georgescus framgång beror nog på väljares åsikter. Men det är också sant, att demokratiska val kan påverkas på marginalen med beklagliga metoder. Vi minns, hur den chanslöse presidentkandidaten Michael Bloomberg i primärvalen 2020 vann stort på ett ställe, Samoa, för att han spenderade mycket pengar där. Uppgifterna om att utlandsfinansierad påverkan rönte viss framgång i Rumänien är sannolika, fast jag tycker att problemet borde hanteras av landets demokrater genom upplysning, och att röstresultat skall stå fast om röstningen genomförts korrekt.

    Du beskrev ”konsekvenserna av den s k liberala demokratin” om Rumäniens utveckling fram till presidentvalet. Kan du förklara, varför ”så kallade” behövs i den meningen? Vilka beslut i Rumänien har varit odemokratiska? Hur skulle “konsekvenserna av den s k liberala demokratin” ha undvikits? Hur skulle Rumäniens politiska system ha varit annorlunda de senaste decennierna för att undvika dessa “konsekvenser”?

  14. Knut L!
    Den enfaldiga lagstiftningen om minskad yttrandefrihet genom utvidgning av ”hets mot folkgrupp” förutsade jag i min text ”Förtal” och ”hets mot folkgrupp” är misantropiska lagar. Jag är med ett fåtal undantag emot hela lagstiftningen om hets mot folkgrupp. Men vi har inte demokratur ännu i Sverige. Vi är långt ifrån det.

    Vad tycker du om mina egentliga bidrag i debatten, att yttrandefrihet och (formell, borgerlig) demokrati i västländer skapar intressanta problem för dig och dina åsiktsfränder? Alla opinionsströmmar som du tycker är bra i världen, till exempel att ett antal tyska medborgare inte vill skicka vapen till Ukraina, utspelas ju inom den västliga yttrandefriheten, inklusive alla dina nyhetskällor och lindelof.nu själv?

    Och, som jag sade, en av de viktigaste fördelarna för diktaturaxeln Kina-Ryssland-Iran-Nordkorea i den nuvarande imperialistiska kampen är ju att demokrati och yttrandefrihet i vissa fall kan försvaga väststaters maktpolitik mot rivaler, medan de östliga diktaturernas ledare kan styra landets resurser och människor till maximal utrikes maktpolitik. (Jag skrev ”i vissa fall” eftersom historien visar att demokrati och yttrandefrihet i västländer kan vara otillräcklig för att hindra galenskap, när västliga stater momentant är alltför starka, som i kriget mot Libyen.)

    Tilläggas kan, att din nedvärdering av demokratins betydelse på det världspolitiska planet, och din överslätande inställning till diktatur, leder till märkliga beskrivningar. Dina ord ”al-Assads stränga styre” är en underdrift. Hans styre var lite mer än strängt. Det är sant, även om man, som du, har en analys om att han ändå stode på rätt sida i historien genom att vara allierad med Vladimir Putins statsledning i Ryssland, som, enligt din analys, trots sina fel ändå står i spetsen för den nödvändiga globala frihetskampen mot den hegemonistiska gruppen av väststater med Förenta staterna, Sverige med flera.

  15. Jan Arvid G!
    När jag skriver ”konsekvenserna av den s k liberala demokratin” så visar ju kuppen i Rumänien att landet är en s k liberal demokrati. Jag menade också att de som röstade på Calin Georgescus kanske såg konsekvenserna av den liberala demokratin innebär i form av Nato och EU. Med dem följer krig och kaos. Nato och EU har ett stort ansvar för vad som sker i Ukraina, de slåss ju gärna till sista ukrainaren och bekymrar sig inte för att landet kan sluta som en helt rasserad statsbildning. Georgescus väljare vill kanske bespara Rumänien detta öde.

  16. Jan Arvid G!
    ”en av de viktigaste fördelarna för diktaturaxeln Kina-Ryssland-Iran-Nordkorea i den nuvarande imperialistiska kampen är ju att demokrati och yttrandefrihet i vissa fall kan försvaga väststaters maktpolitik mot rivaler”. Det du så naivt kallar för demokrati och yttrandefrihet har startat två förödande världskrig och är nu på tröskeln till att provocera fram det tredje. Det kallar du för att ”historien visar att demokrati och yttrandefrihet i västländer kan vara otillräcklig för att hindra galenskap”.

    Ditt övervärderande av den variant av demokrati vi ser i västvärlden och din överslätande inställning till det reella innehållet i den, d v s all makt till oligarkerna, leder verkligen till märkliga beskrivningar.

    ”Demokratin” i USA har gjort det möjligt för det militärindustriella komplexet att använda samtliga amerikanska administrationer sedan WWII för att skapa ständiga krig i världen och för att genom utvidgning av krigsorganisationen Nato provocera fram motsättningar till Ryssland. Det kallar du ”nuvarande imperialistiska kampen” som om det inte vore alldeles glasklart att det är USA och dom gamla kolonialstaterna i väst som står för imperialismen och Ryssland som försvarar sig.

    Din faktaresistens leder dig bort från verkligheten och in i en sagovärld skapad av den västliga propagandamaskinen.

    Verkligheten är att den s k demokratin i väst har öppnat dörren för både kolonialismen och imperialismen och nu har denna demokrati tagit oss till tröskeln av ett verkligt hot om kärnvapenkrig.

    Demokratin i väst har aldrig handlat om folkstyre, med vissa tillfälliga undantag, som i vårt eget land efter WWII har den hela tiden varit överhetens instrument. Överbetalda politiker och köpta media sprider illusionen om verklig demokrati, men alla avgörande beslut fattas av globala jätteföretag och oligarker.

    Nu står vi inför en existentiell fråga om mänsklighetens överlevnad eller atomvinter och vi lär inte få rösta om den. Det är dock lätt att se att dom som har drivit oss till den här punkten är dom s k demokratierna i väst. Det i sin tur gör dessa demokratier till mänsklighetens fiende nr 1 och vi måste göra allt för att tvinga dom på knä. Om Ryssland eller Kina är diktaturer eller ej saknar betydelse i nuläget. Det enda som verkligen betyder något nu är att stoppa dom galna krigshetsarna.

  17. Vad är sant, vad är falskt i rapporteringen till medborgarna om vad händer i världen, är en fråga jag tror många ställer sig i dessa orostider.

    Även det politiska budskapet innehåller stora frågetecken där förhållandet till uppdragsgivarna sker med stöd av hemlighetens täckmantel från att varit ett öppet och alliansfritt fredsälskande land där nedrustningsfrågan var den fasta grundbulten och Östersjön betecknades som fredens innanhav.

    Att detta osäkra läge sprider oro som leder till tystnad och därmed det värsta, nämligen rädsla är inget att bli förvånad över. Tillsammans med nya lagar som tillkommit, beskär detta vår yttrandefrihet i praktiken, vilket jag menar det inte borde råda någon tvekan om.

    Utifrån min erfarna tid i livets olika skeenden, när jag nu reflekterar över dessa grundläggande frihetsfrågor vill jag mena att det tillkommit en allmän osäkerhet om trygghet som lägger band på det fria och öppna samtalet.

    Betänk att det förekommer just nu ett stormaktskrig i Europa som få i dag levande upplevt. I min värld påverkar detta vår yttrandefrihet både direkt och indirekt, då även vårt land ingår i den ena parten.

    Därtill kommer det instabila politiska läget när högerextrema partier åter blivit accepterade. Inte minst bland många besvikna/lurade medborgare som lever under mycket knappa förhållanden.

    Och detta händer inte enbart i Sverige.

  18. Jan F!
    Du skrev ”kuppen i Rumänien”. Tycker du också att Venezuelas statsledning har begått en kupp efter presidentvalet i Venezuela?

  19. Jan Arvid G!
    Nu verkar det som om de rumänska skattemyndigheten fann att det regerande liberalerna hade betalat för en social media-kampanj på TikTok genom influencers och genom att främja en hashtag som kapades för att gynna Georgescu istället. Så frågan står då vem försökte ursprungligen manipulera valet via Tiktok?

    En annan fråga är om all påverkan via sociala media bör frånta medborgare rätten att fatta sina egna val? Trots allt så är det suveräna medborgare som går och röstar och inte Tiktok. All mediapåverkan kan ju vara skadlig om den inte baseras på en strävan efter objektivitet och detta bör ju diskuteras men kan man därför frånta medborgare rätten att rösta? Och kan man kräva objektivitet av valkampanjande partier?

    Länk

    PS.
    Jan Arvid G!
    Jag anser att det är en statskupp både att ställa in val som genomförts enligt ett lands lagar (mediapåverkan bör inte höra hit) och att inte tillåta granskning av ett valresultat av valets intressenter (t ex de i valet deltagande kandidaterna/partierna). Det blir då frågan om en konstitutionell kupp, i motsats till en traditionell våldsam statskupp, ofta genom att utnyttja kryphål eller tvetydigheter i nämnda konstitution. Anhängare av konstitutionella kupper utnyttjar sin politiska makt för att halvlegalt gripa eller behålla makten. Konstitutionella kupper kan ju genomföras på många sätt, t ex att ta bort term- eller åldersgränser, ändra valregler för att hindra motsatta kandidater, hindra granskning av valresultatet och att skjuta upp valet på obestämd tid. Efter Kalla Krigets våldsamma statskupper så är den typen av statskupp vanligast i t ex Latinamerika.

  20. Jan Arvid G!
    Politico rapporterade tidigare den 17 december innan det framkom att skattemyndigheten nu anser att det är det liberala EU-vänliga partiet som använt sig av Tiktok och betalda influencers följande:

    ”I hjärtat av sagan är rapporter och forskning som Georgescu fick ett uppsving från ett nätverk av betalda influencers och bots, och påståenden om att TikTok inte korrekt ta itu med dessa hot. De rumänska myndigheterna avklassificerade denna månad en rad dokument som tyder på att dessa kampanjer var kusligt lika ryska påverkansoperationer i Ukraina och Moldavien”

    Undrar då hur de får ihop det med att Tiktok-kampanjen var lik ”ryska påverkansoperationer i Ukraina och Moldavien” när nu det visar sig att det var regeringspartiet som finansierade Tiktok-kampanjen.

    Sprider det regerande liberala partiet rysk propaganda? Eller har regeringspartiet avsiktligt via Tiktok gynnat Georgescu för att sen kunna ställa in valet med hänvisning till ”rysk påverkan”. Kanske skulle man kunna lära av Sverige för att skydda oss från ”rysk påverkan”. I Sverige får vi ju inte läsa vissa media och vi fick inte göra frågan om medlemskap i Nato till en valfråga p g a risken för ”rysk påverkan”.

  21. Sven A!
    Jag håller med om, att valresultat skall gälla, om en korrekt räkning har gjorts av hur medborgarna fysiskt, med sina händer, lade sina röster. På vilket sätt medborgarnas hjärnor vore påverkade i valögonblicket av sociala medier och annat påverkar inte valresultatets legitimitet. Jag tror förvisso, att storskalig illasinnad påverkan finns, men demokrater måste bita ihop och motverka sådan påverkan med upplysning. En konstitutionell kupp är också en kupp.

    Du och jag tycker lika. Jag var egentligen bara intresserad av, huruvida Jan F och andra medlemmar av gruppen på lindelof.nu som är osakligt partiska till förmån för det det nya östblocket, skulle kunna förmå sig att använda samma ord om Venezuela som Jan F använde om Rumänien.

  22. Vad är propaganda eller inte, är en intressant fråga att fundera över.
    Minns själv Göran Palms bok,

    Indoktrineringen i Sverige från 1968.
    Så det där med propaganda, eller påverkan genom diverse metoder, för att avsändaren skall uppnå ett visst syfte med meddelandet är alltid av intresse som ämne.
    Inte ens vardaglig information vi i allmänhet tar till oss är inte alltid helt neutrala. Det kan gälla allt ifrån ”Om krisen eller kriget kommer” till ganska smarta säljarmetoder av diverse enkla slag på en marknad.

    För att förmedla politiska budskap och då önska påverka väljarna finns också en mängd metoder genom enkla budskap som dessvärre vänder oss mot varandra och skapar oönskad främlingskap. Inte minst har orden liknande, vårt ”Blågula fädernesland” sannolikt förstärkt utanförskapet för dom som inte fullt ut förmår att identifiera sig med detta begrepp. Kan tänka mig denna upplevelsen går att finna hos dom människor som idag bor och lever i våra miljonprogramsområden. Områden som var tänkt att lösa (och löste) en svår bostadskris på den tiden då dessa byggdes 60-70 tal.

    Att detta i och för sig mycket snälla Svenska begrepp har resulterat i ett svårmanövrerat parlamentariskt läge där ett frö vilar till en samhällsmodell ingen önskar sig trots att ett mörker fanns så nära som en generation bortom i tiden.
    Så Gud förbjuder att vi hamnar i samma elände. Därför viktigt att demokrati, eller som sagt det goda samhällsbygget, tillgängligt för alla, kräver att ständigt försvaras genom samtal vid fikabordet, i bastun eller annorstädes där samtal utbytes.
    Varje litet samtal om väder och vind leder oftast till något som berör i djupare mening, ty i botten av våra livs önskemål finns utrymme till tankar om ett bra liv.tillsammans, inte minst med nära och kära.
    Så avslutning, denna årstid- när dagen tidsmässigt är allra mörkast. Det vänder och blir ljusare med en förhoppning om
    att ordet fred åter hamnar överst på den politiska agendan framför det numera dominerande krig.

  23. Jan Arvid G!
    Komplicerat det där. Själv tror jag att man måste fundera på sin egen inställning till två typer av suveränitet:
    1. Folksuveränitet d v s att all offentlig makt ska utgå från folket.
    2. Staters suveränitet d v s självständighet från yttre kontroll vilket skiljer suveräna stater från vasallstater.

    De två principerna hänger ihop åtminstone på sikt, d v s staters självständighet är på sikt svår att upprätthålla utan folkets stöd. Men kan man stödja diktaturer med utgångspunkt från principen om staters självständighet? Jag menar att man kan det eftersom bägge principerna om suveränitet i grunden är ”demokratiska”. I en stat som inte är suverän har folket heller inte suveränitet eftersom någon annan yttre makt har kontrollen. I fallet Venezuela så saknas ”folksuveränitet” eftersom man blev bestulen på valet. Trots det måste man försvara venezolanska statens suveränitet och rätt att leva i fred och frihet från krigshandlingar, (även ekonomisk krigsföring). Men samtidigt menar jag att utan folkets stöd så är också förmågan att försvara självständigheten försvagad på sikt. Det är en av förklaringarna bland många till att t ex Assad förlorade makten och Syrien förvandlades till olika länders huggsexa (finns fler orsaker). Att kritisera Assad för några år sedan stötte på patrull från olika delar av vänstern minns jag. Likaså att kritisera Gadaffi. Samtidigt har jag aldrig tvekat om både Syriens och Libyens rätt till suveränitet.

    Maduro är den som kommer att sväras in som president den 10 januari. Colombias position är att fortsätta att insistera på att röstprotokollen redovisas men samtidigt kommer man att erkänna Maduro som de facto president troligtvis genom att skicka en representant på lägre nivå, kanske ambassadörsnivå. Erfarenheten av att erkänna Guaidó som Venezuelas president under tidigare mandatperioder var inte positiva. Att behöva vända sig till en ”president” som knappt kontrollerar sitt vardagsrum är besvärligt när man delar en 220 mil lång gräns. Att Venezuela sökt sig till BRICS ser jag som positivt, en motkraft behövs mot USA:s hittillsvarande hegemoni som dragit in världen i en lång rad med krig med miljoner döda som resultat.

    Innebär det att man plötsligt måste stödja BRICS-ländernas regimer? Som privatperson eller representant för politiska organisationer har man all anledning att protestera mot auktoritära regimer eller tendenser inom t ex BRICS. Vissa inom vänstern har en annan uppfattning där geopolitik överskuggar allt annat till den grad att man anser att man måste hålla tyst om övergrepp mot demokratins principer.

    Å andra sidan måste stater respektera varandra. Den lärdomen fick ett antal socialistiska länder dyrt lära sig. Sovjet insåg till exempel till slut att det inte går att som stat samtidigt leda ett världsparti (Komintern) som hade som mål att störta regimer världen över med våld och samtidigt försöka bilda en allians med samma regimer mot Nazityskland. Kuba försökte i början efter revolutionen att med landets egen militär att invadera en rad länder runt Karibien men fick snart inse att det inte uppskattades av grannländerna vilket ledde till Kubas isolering, som kanske var mindre skadlig så länge Sovjet existerade men som ledde till svält under den ”speciella perioden”. I den vevan började Castro använda kostym istället för uniform.

    Så suveränitetens två delar är både skilda åt och hör ihop. Suveränitet tror jag alltid man skall stödja, helst bägge typerna men i brist på den ena åtminstone den andra. Ryssland har rätt att vara oroliga över den inringning de är utsatta för med en uttalad politik från främst USA att skapa spänningar, uppror och regimbyte inom landet. Har Ryssland därför rätt att invadera sina grannar? Nej, internationell rätt måste respekteras.

    Men kan man samtidigt förstå den historiska bakgrunden och skälen till Rysslands agerande? Definitivt och dessutom nödvändigt, förstår man inte varandras motiv är fred svårt att uppnå och bibehålla. Måste man därför som individ och grupp gilla Putin? Absolut inte. Ibland har det varit svårt att själv hålla bägge tankarna i huvudet samtidigt speciellt när man blivit utsatt för kritik. När jag hävdade att Maduro förlorade valet blev jag CIA-agent för en del och när jag hävdar att Ryssland blivit uselt behandlat sedan 1991 och att vi därför helt onödigt nu står inför risken av ett storkrig så blev jag Putinagent för andra. Själv ser jag mig som varken eller. Min målsättning har alltid varit att försöka stå på folkens sida. Bara döda fiskar simmar med strömmen.

    God Fortsättning på julen alla, det blev inget komplett julbord på Ikea i Medellin, men några köttbullar, lingonsylt och torra kanelbullar fick jag i mig. Vi får som vanligt fixa vår egen imitation hemma av svensk jul, nyår och midsommar.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.