Sommaren 1941 flyttade vår familj från lägenheten på Torsgatan 76 i Stockholm till en villa på Lidingö. Den låg nära ändstationen för Norra Lidingöbanan och tomten gränsande till en skog med stigar ned till Grönstaviken med utsikt mot Askrikefjärden. Jag var fem år och det var under andra världskriget.
Veckovis kunde vår mor beställa hem matvaror från butikskedjan Svenska Hem som år 1913 hade öppnat en butik på ön i det nybyggda Centralpalatset vid Vasavägens centrum. Den kooperativa rörelsen Svenska Hem hade startats år 1905 i Stockholm och butiken på Lidingö var deras sjätte och sista. År 1916 tog Kooperativa förbundet över verksamheten men namnet Svenska Hem behölls på butiken på Lidingö. Berättelsen om den kooperativa butiken i TV-serien Fröken Frimans krig har inspirerats av Svenska Hems verksamhet.
Varorna kom under kriget med ett trehjuligt, ljusblått fordon vars framhjul drevs av en elmotor och fordonet hade ett litet lastflak över bakhjulen. Jag har sedan dess förgäves försökt få reda på av vem och var detta fordon tillverkats. Svenska Hem på Lidingö hade redan tidigare en liten trehjulig skåpbil med en bensinmotor över det ensamma framhjulet.
Min mor fortsatte länge att handla från Svenska Hem och efter varje årsskifte blev det dags för den stora kvittosorteringen för att ge underlag för återbäringen från Konsum. Kvittona skulle delas upp i buntar, sorterade efter deras belopp, antalet i varje bunt registreras på en blankett och alltsammans lämnas in till KF.
Jag har intresserat mig för de bilder som användes i kampanjerna för kvinnlig rösträtt i olika länder och har då upptäckt att de flesta bilder som användes i Sverige är märkvärdigt anonyma. Ingenstans anges vem som har skapat bilderna. Bilderna är också mycket hovsamma i sitt uttryck. Den skarpa satiren i suffragetternas bilder i USA och Storbritannien saknas nästan helt.
Den beskedlige mannen: – Förlåt, Amelie, är midda’n färdig?
Hustrun: – Hädanefter blir det ingen middag, ingen frukost, ingen supé, ingen städning, ingen borstning, inga nya knappar i skjortan och ingenting annat heller förrän du har skaffat mig allmän rösträtt!
Förutom den skarpt formulerade påskhälsningen (vinjettbilden) har jag också hittat ett par träffsäkra satirteckningar av Per Lindroth (1878–1933) som publicerats i tidningen Söndags-Nisse. Den ena är från 1908 och skildrar ett meningsutbyte mellan en äkta man och hans hustru.
Men det propagandamaterial i form av affischer, blanketter och vykort som användes är mycket professionellt utförda och man lanserade också ett särskilt rösträttsspel där målet för den hundra steg långa banan givetvis var Sveriges riksdagshus.
Den andra är från år 1911 och visar hur demonstranterna under ledning av Lydia Wahlström går till attack mot högerledaren Arvid Lindman som var Sveriges statsminister åren 1906–1911.
Lydia Wahlström (1869–1954) tog studenten år 1888 och började samma år läsa vid Uppsala universitet. Våren 1892 påbörjar hon forskarstudier i historia och disputerade år 1898 i historia som den andra svenska kvinnan någonsin. Hon var framträdande i rösträttsrörelsen och ordförande för Landsföreningen för kvinnors politiska rösträtt 1907–1911.
Bilden i mitten nedre raden: År 1954 invigdes en ny butik på Stockholmsvägen 57 på Lidingö. Verksamheten drevs av Konsum men av texten på gaveln och den klassiska symbolen med kransen framgår att den fortfarande bedrevs under namnet Svenska Hem.
Ja, där ser man. Det fanns SCUM-manifest på den tiden å. Rena ROKS-parollerna. Ja, ibland behöver man knäcka ägg för att göra en omelett (för att fortsätta med höns-tupp-ägg-påsk-metaforerna).
Tack för en bra berättelse från kooperationens och folkhemmets barndom.