Sverige anpassar sig till det nya Östeuropa

new eastern europe

New Eastern Europe heter en tidskrift från Polen som man kan köpa i svenska Pressbyrån. Nr 3-4 2016 är ett temanummer inför Nato-toppmötet i Warszawa. Utgivare är Jan Nowak-Jezioranski College of Eastern Europe i Wroclaw, Staden Gdansk och European Solidarity Centre i Gdansk, som fått “Europarådets muséumpris” 2016.

När man läser denna tidskrift framträder onekligen inte bara ett nytt Östeuropa, utan hela Europa och världen framstår i ett nytt ljus. Ett ljus följt av en självklar lösning; krossa Rysslands ekonomi genom att stänga av dess banker från internationella SWIFT-systemet, så att landet inte kan vara med i världsekonomin, och att upprätta USA-ledda Nato-baser vid dess gränser. Genom att skapa inre kaos i Ryssland kan fred uppnås och det eviga rysk-sovjetiska hotet avvärjas, alltså från landet som redan startat ett hybridkrig mot väst.

Liberal världsordning
Tidskriften öppnar med påståendet att 25 år efter Sovjetunions fall så bevittnar vi ett återupprustat Ryssland som utmanar den liberala ordningen efter kalla kriget. En återupprustning som når en tiondel av Natos militära styrka, men som tidskriften får att framstå som det motsatta. Den fråga tidskriften ställer är om Nato verkligen är redo att möta det nya fientliga Ryssland.

Svaret ligger i en påstått rättfärdig liberal världsordning, som upprättades av USA efter andra världskriget för att nedmontera de europeiska imperierna och sprida demokrati. En ekonomisk ordning ersattes – enligt detta haltande synsätt – av ett rent demokratiskt och ekonomiskt oegennyttigt system.

Denna rättfärdiga världsordning ska nu upprättas genom en beredskap att dö för den. Som avskräckande exempel tas en fransk politiker som 1939 skrev en artikel med titelns Varför dö för Danzig? (alltså våra dagars Gdansk). Nato, EU, Europarådet, Helsingforsavtalet, OSSE, OECD, WTO och IMF är alla oegennyttiga pelare i deras vision för världen. FN kan vi glömma, det som gäller är internationella organisationer styrda av väst enligt den princip som fastställdes vid nyåret av IMF.

Bara västmakternas statliga lån ska gälla som prioriterade för återbetalning. Ryssland ska man behandla godtyckligt så att landet förlorar miljarder, då det ligger i västvärldens intresse.

Medan västvärlden påstås enbart bygga på dessa internationella institutioner påstås däremot Ryssland göra det motsatta och alltså underminera den internationella ordningen med bilaterala avtal. I själva verket är det på centrala punkter tvärtom. Det är inte bara så att västvärlden går förbi FN när den så önskar, utan också så att de institutioner som den polska tidskriften berömmer undviks av väst när de inte har total dominans, som till exempel inom WTO. Då är det väst som ersätter den internationella regleringen med bilaterala avtal, alltså exakt ett agerande som den polska tidskriften endast tillskriver Ryssland.

Dessa västvärldens ambitioner – att hela världen ska anpassa sig till dess godtyckliga institutioner – menar tidskriften nu står under hot. Västs frivilliga ”multipartners” hotas nu av en multipolär värld genom ekonomisk tillbakagång och ett återuppväckt revanschistiskt Ryssland, ett Ryssland som spelat falskt, som att det förr “ville samarbete inom den liberala världsordningen” fast det egentligen hade andra planer, och nu visar sitt rätta ansikte.

Den ”harmoni” som enligt tidskriften kännetecknar den liberala ordningen är baserad på regler och multilaterala institutioner, som fördelar rättigheter och därmed makten.

Blundar för fakta
Att IMF ändrar sina regler för utlåning för att bestraffa Ryssland och ge lån till det konkursfärdiga Ukraina visar att tidskriften för läsaren bakom ljuset på samma sätt som när väst bryter mot FN:s beslut och övertolkar det för att krossa staten Libyen. Rå makt bakom skenet av internationella regler är inte ovanligt när det gäller väst, men existerar inte i den polska drömvärld som målas upp av tidskriften.

I denna polska världsbild är allt klart och tydligt. Om Nato-landet Turkiet skjuter ned ett ryskt plan, så är det bevis för att Ryssland är aggressivt. Och incidenter när militära flygplan kommer nära andra länders flygplan eller fartyg är enbart orsakade av Ryssland. Detta land hotar stabiliteten från ”Arktis till Aleppo”, som om det var stabilt innan Ryssland ingrep i Syrienkonflikten, eller att inte Nato agerar i Arktis.

I denna polska version av verkligheten var det inte Georgien som anföll Sydossetien 2008, utan Ryssland som anföll Georgien, islamister har aldrig hotat eller genomfört terroraktioner i Ryssland och inte heller i Mellanöstern, utan det är Ryssland som startar aggression och orsakar instabilitet.

Någon EU-politik för att tvinga Ukraina välja mellan västanpassning av ekonomin eller frihandel med Ryssland har aldrig förekommit, lika lite som brott mot en internationell överenskommelse (2014-02-21) i Kiev om maktskifte i Ukraina i konstitutionell ordning och än mindre att den konstitutionella ordningen bröts med våld direkt efter att avtalet ingåtts av den opposition som undertecknat det. Inga demonstranter på väg hem till Krim från Kiev har överfallits av fascister. Ingen lokalbefolkning på Krim eller i Donbass har blivit rädda för de som störtade den konstitutionella ordningen med våld. Inget bombkrig mot civila har startas av Ukrainska regeringen, utan allt som skett är en aggression från Ryssland i Ukraina, Syrien och ända upp till Ishavet.

Allt ont kommer från Ryssland (Sovjet)
Redan 1917 stod det klart vem som var aggressiv och sökte dominera hela Europa i denna polska bild av världen. Efter revolutionen beskrivs västs agerande som en fråga om att banden med landet bröts. Försök att störta den kommunistiska regeringen omnämns, men inte alls att soldater från väst sändes till landet i det som kallas Interventionskriget, utan bara västs stöd i allmänhet till den vita och antikommunistiska sidan i inbördeskriget. Det här förklaras som något helt annat än aggression, det var enbart en försvarsakt mot ”de kommunistiska ambitionerna [som] sträckte sig bortom att styra över Ryssland: de arbetade för att dominera hela Europa.” Deras ”marsch västerut” stoppades – i denna bild av Ryssland som evigt aggressiv – av Polen 1919-1921.

Under 1930-talet förbereder – enligt denna syn på historien – Sovjet ”ännu en attack på Europa. En tidsbegränsad allians med Nazityskland hjälpte till med att ta bort det hinder som hade stoppat Sovjets tidigare försök att förverkliga denna plan: Polen. Stalin planerade att ansluta sig till Hitlers krig mot de allierade och föra revolutionen så långt västerut som han kunde.”

Ekonomisk isolering
Permanenta militära Nato-baser, framförallt i USA:s hand, med utländsk militär är det enda som kan avskräcka detta ständigt alltmer aggressiva Ryssland, menar tidskriften. Ta bort ryska bankers möjlighet att delta i internationella transaktioner genom att dra in SWIFT-samarbetet* för den ryska ekonomin är patentlösningen för att på allvar införa sanktioner mot landet. Denna strategi har redan använts av västs för att stympa Irans ekonomi. Visserligen var det USA som gick längst med sanktionerna mot Iran, men även tyska banker var tvingade att följa efter i strid mot den egna regeringens utrikespolitik. Men vad gör det i denna nya värld där USA styr även över tyska banker.

Vid internationella transaktioner är vanligtvis pengarna inne i USA någon sekund. Det gäller för transaktioner mellan de flesta länder. På så sätt anser sig USA ha rätten att tvinga alla länders banker att följa den amerikanska politikens diktat, även om landet där banken har sin hemvist inte driver en sanktionspolitik lika hård som USA:s.

Att se till att Rysslands ekonomi förstörs så grundligt som möjligt ses som centralt för att väst ska kunna uppnå sina mål. Bara genom att slå mot landets alla möjligheter att få inkomster när oljeintäkterna minskat kan den auktoritära regimen störtas och en västvänlig regim komma till makten, som sedan kan skapa välstånd åt alla.

Ytterligare en gasledning genom Östersjön för att sälja gas till Västeuropa är därför något som måste stoppas. ”Under en tid när Ryssland är svagt kan Väst uppträda mer krävande”, är den något baksluga taktiken som föreslås. Det som krävs är ”En hermetisk isolering följt av utvidgade sanktioner som tvingar Ryssland att införa strukturella förändringar i sin ekonomi”.

Det vilar något ödesdigert över inledningen till det avslutande stycket i en av de många polska bidragen i tidskriften; ”Kanske finns det ingen väg tillbaka från de nuvarande dåliga relationerna med Ryssland”.

Det finns inte bara polska bidrag i tidskriften. I en intervju med vice generalsekreteraren för Nato, Alexander Veerschbow, förklaras även från högsta håll att Nato ska flytta fram sin förmåga till snabba och robusta ingripanden österut.

Hybridhot lyfts också fram som centrala från det politiska till det ekonomiska, från cyber till desinformation. Det ska mötas med hjälp av en hybrid-strategi där en del av verktygen främst tillhör EU vilket gör det nödvändigt att koordinera dessa ansträngningar mellan de två organisationerna. Man kan se det som något olyckligt att Nato här erkänner att även de kan tänka i termer av en hybrid-strategi. En empirisk undersökning av om västvärlden använt några ekonomiska, politiska eller desinformationsmedel gentemot Ryssland som kan klassas som hybridkrig enligt västvärldens måttstock kunde säkert ge lite proportioner åt debatten.

Ett försök till nyansering
En amerikansk professor intervjuas och säger en del mer realistiska ord om Ukrainakonflikten än att Ryssland är orsak till alla problem. Tidskriften säger sig också vilja vinna befolkningarnas ”hjärtan och sinne” i Östeuropa, genom civila samhället och socio-ekonomisk transformation. En undersökning om NGOs i EUs Östra partnerskapsländer som gjorts av tidskriften lyfts fram som något viktigt. Den visar sig bestå av en enkät som 47 NGOs svarat på. 97 säger sig vara oberoende av staten och 75 procent säger att EU:s bidrag har väsentligen bidragit till deras NGO.

Ur detta torftiga material, presenterat med mycket layout och bilder, drar tidskriften långtgående slutsatser om att det behövs stöd till den växande ”oberoende” NGO-sektorn från partners i väst. Hur nu detta stämmer med påståendet att dessa bidrag – som gör NGO:s beroende av väst – samtidigt gör dem oberoende framstår som en självmotsägelse. Än mer hur hjärtan och sinnen ska vinnas med hjälp av dessa NGO:s.

Grandet och bjälken
Intrycket är att de har hamnat i en ekokammare befriad från varje biblisk insikt om att ständig upptagenhet av att se grandet i grannens öga kan handla om att inte upptäcka bjälken i det egna ögat. Gång på gång upprepas mantrat om att vara realistisk, inga mänskliga förhoppningar om brobyggande – annat än den av västvärlden redan fastställda – är möjliga.

Den ekonomiska vinstlott som ska tillfalla alla som följer de regler som västvärlden ställer upp tycks dock ha svårt att infinna säg. Bara för 10 procent av befolkningen i de länder som var med i Sovjetblocket tycks chansen finnas att på allvar hinna ikapp väst levnadsstandard. Det är Polen och Estland som är med i EU samt Vitryssland och Armenien som är med i Eurasiatiska unionen. Den möjlighet som Polen haft som ett mindre undantag ses som en självklar möjlighet för alla. Här upphör all realism och ersätts av den typ av skönmålning som tillskrivs andra, så länge det handlar om säkerhetspolitik.

Tidskriften har rätt såtillvida att det behövs ett ekonomiskt uppsving i Östeuropa för att vinna hjärtan och sinnen, men någon realistisk syn på hur detta ska ske, när det motsatta sker, förs inte fram. Lika noga som varje säkerhetspolitisk förändring granskas, lika svepande blir man mot empiriska fakta när det gäller ekonomin.

Utom på en punkt där alla – från polska bidragen till NATOs vice generalsekreterare – är eniga: försvarskostnaderna måste drastiskt öka hos i alla västländer. De ska alla följa de enda två länder som det går bra för och som i kraft av detta också satsar stort på militären; Estland och Polen.

Varför länder som ständigt hamnar på efterkälken ska bekosta den aggressiva västvärldens militära, ekonomiska och politiska kamp mot periferin för att stärka centrum, där de själva är uteslutna från, framgår inte. Att påpeka det självgoda i att enbart se till vinnarna i den rådande politiken – och därmed ytterligare öka klyftorna mellan EU:s medlemsstater – är i realiteten inget annat än att delta i ryska hybridkriget för att söndra EU. Nåväl fakta talar för sig självt och de som hamnar på efterkälken lär hitta på metoder för att sätta käppar i hjulet i alla fall, med eller utan hjälp.

Sverige och Polen
Det är kanske begripligt att den typ av aggressiv hets – både militärt, ekonomiskt och politiskt – som denna tidskrift är ett uttryck för kan ges ut i Polen. Detta land har på ett helt annat sätt än Sverige utsatts för existentiella hot från alla håll, inte minst från Sverige, vilket sitter djupt. Räddningen från Sveriges förödande krig mot Polen tas till och med upp i nationalsången.

Mer anmärkningsvärt är att tendenser finns i samma riktning i Sverige. Historikern Lennart Palm har Nyhetsbanken just gått igenom en universitetslärobok där andra världskriget beskrivs på ett helt annat sätt än tidigare, då Nürnbergrättegångarna utgjorde ett gemensamt riktmärke. Denna svenska nytolkning närmar sig den polska. Det kanske finns anledning att fortsätta bevaka polsk debatt, så man i förväg får veta hur den svenska debatten kan komma att utveckla sig.

* SWIFT är det internationella system som finns för att överföra pengar mellan banker.

  13 kommentarer for “Sverige anpassar sig till det nya Östeuropa

  1. Hans Andersson
    2016-06-23 kl. 18:58

    Tord B!
    Bra att du tar upp den pågående förfalskningen eller revisionen av andra världskrigets orsaker och verkan på universitetet. Två av författarna till den nya grundlitteraturen för studenterna Klas Göran Karlsson och Martin Hågstedt slår nytt akademiskt rekord i historieförfalskning och försöker radera ut gedigen och etablerad kunskap om andra världskriget på rena fantasifoster och nonsens.

    En av författarna påstår att England var Hitlertysklands huvudfiende under hela andra världskriget. Den andre förnekar att krigets absoluta brytpunkt inte var på östfronten, till exempel vid Stalingrad. Skriver inget om alla offer i samband med motståndet på östfronten samt förnekandet av att Hitlerfascismens expansion var huvudskälet till att kriget utan Sovjet har del i ansvaret genom ickeangreppspakten.

    Denna vinkling på kommande utbildningar för till exempel lärare kommer att utarma historiemedvetandet så att nästa generation ungdomar i skolan blir totalt okunniga om hur andra världskriget växte fram och därmed lätt blir offer för falsk information i dagsläget om Ryssland.

    När det gäller försöken att koppla bort ryssarna från tillgång till det digitala finansiella systemet SWIFT så har det misslyckats. Flera ryska banker har anslutit sig till den alldeles nya CIPS d v s China International Payment System som är under intensiv utveckling. SWIFT utgår ju från Bryssel och de samarbetar med kineserna då de naturligtvis vet vilka som redan är den ekonomiska världsdirigenten.

  2. Mats Larsson
    2016-06-25 kl. 12:10

    Jag håller med om en hel del av vad Lennart Palm skriver, men när han skriver “Det räcker med att nämna Stalins blodiga utrensningar och deportationer samt svältkatastrofen i början av 1930-talet” får man intrycket att svälten var någon slags naturkatastrof, medan den i själva verket var ett resultat av medvetna beslut tagna av Sovjetledningen och i sista hand Stalin. Man tog beslut som man med säkerhet visste skulle leda till att miljoner människor skulle svälta ihjäl.

    Oleg V. Khlevniuk i sin Stalin-biografi och Timothy Snyder i “Bloodlands” ger samma beskrivning av händelseförloppet; Snyders beskrivning är den mer detaljerade.

    Svälten drabbade främst Sovjet-Ukraina men även delar av Ryssland.

  3. Anders Persson
    2016-06-25 kl. 12:55

    Mats L!
    I Tyskland hade det efter 1871 utbildats en s k “Alltysk” rörelse, som bl a hade som mål att erövra och kolonisera områden som beboddes av ryssar, vitryssar och ukrainare. Dessa skulle dödas för att ge jord åt tyska lantbrukare. En lite mer human falang ville “bara” deportera dem öster om Ural.

    I ett berömt tal 1931 ställer Stalin de facto bönderna i Sovjetunionen mellan två grymma val: att bli slagna och förintade av imperialisterna eller modernisera lantbruket och bygga upp en industripotential.

    “Antingen förgås, eller hinna upp och överträffa de avancerade kapitalistiska länderna. Vi är femtio eller hundra år efter de utvecklade länderna. Vi måste ta in detta avstånd på tio år. Antingen gör vi det, eller så går vi under.”

    Men som jag märkt i andra sammanhang, många människor vill hellre dö i sin traditionella roll än överleva i en ny. Hade de bönder som velat hålla kvar vid det gamla (och som 1931-34 mördades av kommunisterna) segrat hade de istället blivit mördare av nazisterna 1941-43.

  4. Sven-Eric Holmström
    2016-06-25 kl. 14:17

    Det här med svälten 1932-1933. Dags att återigen ställa saker och ting till rätta. Svälten var inte “man-made” och inte medveten på något sätt, vilket modern forskning visat. Märkligt att de här sagorna fortsätter att florera.

    Snyder är för övrigt en sällsynt fräck lögnare. En bok som kom för något år sedan gör totalmos av hans Bloodlands.

  5. Hans Andersson
    2016-06-25 kl. 18:37

    Professor Snyder vid Yale är en av de mer framträdande historieförfalskarna i vår tid.

    I skriften Fascism returns to the continent it once destroyed avser han naturligtvis Putin och Rysslands ledande företrädare. Ty dessa hyllar “manlig nakenhet” och är “besatta av homosexualitet samt hyllar ‘imperiet'” och ser ned på liberalism och demokratin.

    Snyder drar sig inte för att anföra rena skrönor som historiska evidens, som att Putin skulle ha erbjudit Polen att gemensamt dela på Ukraina, ett påstående som kom från det polska parlamentets talman Radoslav Sikorski. Denne hänvisade i sin tur till att han hör detta av dåvarande premiärminister Donald Tusk som naturligtvis flög i taket och direkt och kraftfull dementerade alltihop.

  6. Mats Larsson
    2016-06-26 kl. 10:43

    Intressanta reaktioner på min kommentar.

    Min frus farmor var en av miljoner människor som svalt ihjäl under 1932/33. Om jag förstår Anders P rätt, så var det nödvändigt att medvetet svälta miljoner människor till döds för att åstadkomma den nödvändiga förändringen av jordbruket.

    Hans A kritiserar Snyder genom att helt flytta fokus. Jag gav två referenser, en till en rysk forskare och en till en amerikansk forskare, som båda kom till samma slutsats, att svälten var ett resultat av medvetna beslut, inte ett resultat av misstag. Båda forskarna behärskar ryska språket och bygger sina slutsatser på arkivstudier.

    Snyder och hans bok “Bloodlands” har kritiserats av t ex den engelske historikern Richard Evans. Samtidigt måste jag säga att den innehåller den mest detaljerade beskrivningen av hur kriget drabbade Vitryssland som åtminstone jag har hittat. Den stämmer också med de beskrivningar jag fått från vitryska vänner, vars äldre släktingar drabbades av kriget. Om Hans A anser att Snyder är en historieförfalskare, så tar jag tacksamt emot tips om litteratur som ger en mer korrekt bild av hur kriget drabbade Vitryssland (det land som förlorade störst andel av sin befolkning av alla länder som deltog i kriget).

    Den 22 september 1939 paraderade Wehrmacht och Röda armén gemensamt i en stad jag nyligen besökte – Brest. Polens delning mellan Hitlertyskland och Sovjetunionen var ett faktum.

  7. Anders Persson
    2016-06-26 kl. 12:21

    Mats L!
    Du har inte “förstått Anders P rätt.” Läs innantill vad jag skrev.

    Angående “Polens delning” 1939 bör man hålla i minnet att stora delar av de “polska” delar som kom under Sovjetunionen tillhörde andra nationaliteter. 1919 hade konferensen i Versailles definierat en “rättvis” gräns mellan Polen och Ryssland/Sovjetunionen den så kallade Cuzonlinjen. Om denna hittar jag inget under Wikipedias artiklar om Polens historia! Det var fram till denna gräns som de sovjetiska trupperna ryckte fram 1939.

    Mats, jag vet inte om din hustru har eller hade några släktingar i dessa områden. I så fall kanske du kan berätta ifall dessa, som jag antar, icke-tyska invånare, “Untermenschen”, föredragit att komma under nazi-tysk kontroll redan 1939?

  8. Mats Larsson
    2016-06-26 kl. 14:15

    Nej, mig veterligt inga släktingar i de områden som tillföll Sovjetunionen 1939. Generationen direkt ovanför min hustru var födda och uppväxta i Sovjetunionen enligt gränserna som gällde före september 1939.

    Gränsen mellan Hitlertyskland och Sovjetunionen efter september 1939 definierades av Molotov-Ribbentrop-linjen, som sträckte sig från Svarta Havet i söder till Östersjön i norr. MR-linjen verkar i Polen ha sammanfallit med Curzonlinjen.

  9. Sven-Eric Holmström
    2016-06-26 kl. 14:33

    Återigen, det var INTE frågan om någon medveten svält. Det är för länge sedan avfärdat. Till och med totalitaristsidans överstepräst Robert Conquest medgav för 13 år sedan att svälten inte var avsiktlig. Svälten var en konsekvens av felslagna skördar och naturkatastrofer.

    Det är också en myt om en slags “gemensam segerparad” i Brest-Litovsk. Det som det handlade om var överlämnandet av makten. Det är sant att den tyska sidan föreslog en gemensam parad men det avvisades av den sovjetiska sidan.

    Polens delning var heller inte konsekvensen av MR-pakten, utan en konsekvens av det svaga polska militära motståndet. Tvärtom förutsatte MR-pakten ett självständigt Polen. Då Polen kollapsade blev det nödvändigt med en omförhandling av MR-pakten, vilket också skedde den 28 september 1939.

    Gällande Snyder så rekommenderas varmt boken Blood Lies av Grover Furr som är en svidande vidräkning med Snyder och avslöjar denne som den ohederlige lögnare han är.

  10. Anders Persson
    2016-06-26 kl. 17:38

    När det gäller de som dog i sydvästra Sovjetunionens jordbruksdistrikt var de
    1. Självägande bönder eller motsträviga bönder som dödades av kommunisterna
    2. Kommunistiska tjänstemän som mördades av motsträviga bönder och kulaker
    3. Men den övervägande delen av de döda avled av den brist på föda, och bristsjukdomar mm, som uppstod på grund av de politiska motsättningarna.

    Man behöver inte vara någon inbiten “stalinbeundrare” för att inse att hade inte Sovjetunionen drivit på sin industrialisering 1931-41 hade landet inte kunnat motstå den nazi-tyska invasionen och miljoner fler människor hade omkommit.

    En naiv tro hos många ukrainare att de tyska militärerna hade kommit för att befria dem kostade förmodligen också hundratusentals liv.

    PS: Den 14 november 1940 bombade Luftwaffe den lilla staden Coventry varvid 800 dog och tusentals skadades. Enligt obekräftade rykten kände Churchill till räden i förväg tack vare avkodade tyska telegram, men ville inte ge order om evakuering av staden för att inte avslöja för tyskarna att koden knäckts. Gör detta Churchill skyldig till mord på 800 människor?

  11. Anders Persson
    2016-06-26 kl. 18:55

    Nervärderingen av Sovjetunionens insatser i 2:a världskriget är inte nytt. Lånade häromdagen Ryssland – ett annat Europa, Historia och samhälle under 1000 år utgiven av UR i samarbete med SNS förlag 1995. Ambitionen enligt baksidestexten var att hjälpa läsarna förstå “hur det nya Ryssland känner, tänker och handlar”. På de 300 sidorna berörs 2:a världskriget, som något som präglat den moderna ryssen, med en textmassa på totalt knappt 3 sidor (se längre eller kortare snuttar på sidorna 81, 103, 161, 206 och 229-31) och då ofta i negativt tonläge. På tal om vitryssarna skriver Kristian Gerner så här på sid 277 (håll i dig Mats Larsson):

    “Beträffande vitryssarna är det osäkert om de existerar som folk. De är i allt väsentligt en produkt av 1920-talets sovjetiska nationalitetspolitik. Människornas identitet är knuten till den lokala miljön och till religionen – och till begreppet “rysk” i allmän mening… Man kan också definiera vitryssarna som inhemska ryssar i de gamla staterna Litauen och Polen. För både ryssar och ukrainare torde vitryssarna under alla omständigheter betraktas som en restpost som saknar förmåga att upprätthålla en egen stat.”

  12. Tord Björk
    2016-06-30 kl. 11:07

    Det är tur att Mats Larsson deltar i debatterna på denna blogg så de inte blir för ensidiga. Man kan frånkänna den sovjetiska statsledningen en medveten plan för att skapa svält, men hamnar då i bekymret hur europeiska kolonialismens förhållande till den svält som uppstått där den har härskat ska förklaras.

    Vilken syn ska vi ha på britternas förhållande till svälten i Indien 1943 där man beräknar att 3 miljoner dog, vilket är på liknande nivå som svälten i Ukrainadelen av Sovjet i början av 1930-talet? Den väsentliga skiljelinjen i denna fråga ligger i om svälten ska ses som ett folkmord på Ukraina i linje med den demonisering av ryska-finsk-ukrainska m fl folks bonde- och arbetarrevolutionen som nu pågår i Europa. Den demoniseringen är den farliga och här är vi eniga om jag förstått saken rätt.

    I vad mån utsvältningen av bondeklassen i Sovjet var helt och hållet nödvändig för att rusta landet inför kommande trolig konflikt med Tyskland och vad man menar i så fall med medveten handling kan diskuteras. Risken om man inte ser någon aktör bakom det som skedde är att man frikänner också alla andra som genomfört liknande tvångsmoderniseringsprojekt eller motiverat massvält med säkerhetspolitiska skäl.

    Svante Nordin menar att den europeiska kolonialismen var brutal under 1800-talet men att den också förde med sig en del gott som järnvägar. Att just dessa järnvägar var det som möjliggjorde global organisering av massvält glömmer han att tala om, med järnvägens hjälp kunde maten fraktas bort från t ex det svältande Bengalen så att storföretagen kunde bli rika på att sälja maten på andra plaster istället.

    Brutaliteten menar Nordin dock inte berodde på européerna. Moderniseringen hade kommit i alla fall är den geniala bortförklaring, idag motsvaras den av påstådd globalisering med dess lika anonyma möjlighet att skylla ifrån sig allt ansvar.

    Snarare än att se bort från ansvaret för politiskt handlande kan betoning av likheten i moderna staters agerande betonas tillsammans med de maktförhållanden som råder när bönder, torpare och arbetare försöker ifrågasätta makten och kräver jordreform, 8 timmars arbetsdag, bröd och fred.

  13. Anders Persson
    2016-06-30 kl. 15:02

    Tord B!
    Det är fel att formulera saken som att “utsvältningen av bondeklassen i Sovjet var helt och hållet nödvändig för att rusta landet inför kommande trolig konflikt med Tyskland”. Bönderna hade valet att bli mördade eller fördrivna av tyskarna, eller om de valde att motsätta sig kollektiviseringen, att bli fördrivna eller mördade av bolsjevikerna.

    De ukrainska m fl böndernas motstånd emot kollektiviseringen var förresten inte bara grundad på äganderättens princip, de var t o m emot att man införde traktorer! Det var hästar och nötkreatur som skulle gälla!

    Ett folk som följde Stalins politik före Stalin var japanerna som under senare delen av 1800-talet gav upp sin högt ärade månghundraåriga kultur för att inte bli fördrivna eller dödade av kolonialmakterna. Hellre leva som moderna japaner än dö som traditionella.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.