Sverige hänger inte med

niinisto gullranda

“Ni svenskar hänger inte med er tid”. Dessa oförblommerade ord kommer, överraskande nog från Finlands president Sauli Niinistö. Det skedde på ett offentligt säkerhetspolitiskt möte på hans sommarställe Gullranda utanför Åbo.

De svenska deltagarna sades enligt finska Yle ha varit “förbryllade” över att Niinistö inbjudit Putin senare i sommar. Hur detta formulerades kunde man höra 3.56 till 5.30 minuter in i SVT:s finska nyheter.

Karin Enströms undring framstår inte bara i formen som töntig, den tillhör också den typen av svenska “pekpinnar” som lätt retar upp finländare. Niinistö verkar också ha blivit småförbannad, annars hade han kanske inte valt så nedsättande ord om Sverige.

Den finländske ambassadören René Nyberg drog egendomligt nog in Norge i sammanhanget:
– Norge och Finland, men inte Sverige, har en djup och komplicerad och viktig bilateral agenda med Ryssland.

Sedan koncentrerade hon sig på Finlands traditionella och realistiska linje:
– Att upprätthålla en dialog med Kreml har för Finland alltid varit viktigt och oersättligt. Det här är den finska linjen, den är välgrundad, inte bara historiskt och geografiskt men också substantiellt.

De svenska töntigheterna fortsatte:
– Jag kan förstå Finlands behov av dialog, det är rationellt, medgav den svenske ambassadören Mats Bergqvist. Men Putin vore inte välkommen i Stockholm.

Det var nu som Niinistö sade att Sverige inte riktigt hänger med i tiden:
– Till exempel USA för en aktivare dialog med Ryssland än vi utåt ser.

Han hänvisade också till att EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker besökte det ekonomiska forumet i St Petersburg.

Min kommentarer:
Att Sverige “inte riktigt hänger med” har visat sig tidigare när vi gick i spetsen för att förödmjuka Vitryssland. Det ledde till att landet sade upp de diplomatiska relationerna, vilket i sin tur fick till följd att Sverige inte hade ackrediterade diplomater på plats när Vitryssland för något år sedan av EU togs in från kylan.

Problemet med den svenska utrikespolitiken är att den är naivt och orealistiskt moralisk. Den går kanske hem i stugorna, men är livsfarlig utanför Sveriges gränser.

Tyvärr kan man inte bara skylla naiviteten på Margot Wallström och Socialdemokraterna. De borgerliga, även moderaterna, kör på samma moraliska spår. Jag oroas dessutom av att denna moraliska eller moralistiska syn har rötter i det svenska folkdjupet, i synnerhet bland många inom “vänstern”.

Går det åt helvete så kan de svenska politikerna trösta sig med att de i demokratisk ordning hade stöd av folket…

... är läst 445 gånger!

  27 kommentarer for “Sverige hänger inte med

  1. Erik Skogh skriver:

    Missa inte denna film av Hans Barnekow.

    Även om den inte är en helt felaktig historieskrivning är den ett bra exempel på borgerlig historieskrivning. Borgerskapets skuld för vapenbrödraskapet med Hitlertyskland ignoreras och för hotet från Sovjetunionen lyfts fram, som om Finlands agerande före inte existerade. Att Finland kollektivt sörjde Mannerheim visas med led av gråtande äldre damer (vid den tiden delade synen på Mannerheim landet). Scener värda att nämnas när propagandafilmer visas för filmvetare som komplement till Chris Markers gamla exempel med tre olika versioner från Sibirien.

  2. Anders Persson skriver:

    Den finländske säkerhetspolitiska debattören Jukka Tarkka lär lite spetsfundigt ha undrat hur Sverige å ena sidan är redo att skrida till hjälp i militära konflikter i Östersjöområdet, å andra sidan vill bevara alliansfriheten.

    För ambassadör Mats Bergqvist är den svenska ståndpunkten fullständigt rationell, och han ser ingen motsättning eller paradox. Liberalen Allan Widman förklarade på engelska:
    – If you can´t convince them, confuse them. (Om dom inte kan övertygas förbryllar vi dom.) Som vår försvarsminister har sagt, vi förbereder oss nu på att taktiskt ta emot militär hjälp från Nato, men alliansfriheten ligger fast.

    Man undrar vilka som – när det kommer till kritan – är mest “förbryllade”, “dom” (ryssarna) eller “vi”?

  3. Kenth Gustafson skriver:

    “Jag oroas dessutom av att denna moraliska eller moralistiska syn har rötter i det svenska folkdjupet, i synnerhet bland många inom ”vänstern”.

    Går det åt helvete så kan de svenska politikerna trösta sig med att de i demokratisk ordning hade stöd av folket…” vet jag inte vad han får ifrån, käre lindelof.nu. Tvärtom har vänstern och folkdjupet en annan mening.

  4. Lars Jansson skriver:

    Anders P!
    Jag hoppas och tror inte att detta “moraliska spår” har förankring i folkdjupet. När vi båda var barn var Östen Undén utrikesminister och då drevs utrikespolitiken med Sveriges bästa för ögonen. Det var tiden före Palme då Sverige plötsligt skulle vara världens samvete. Visst fanns det mycket hyckleri under Erlander- Undén-epoken, men det fanns kvar under Palme också, fast den tog sig andra uttryck.

    Nu verkar det vara mest journalister inom den liberala pressen (och dit räknas även Aftonbladet) som driver “godhetsprincipen” i våra utrikesrelationer. Fast den är naturligtvis även den väldigt hycklande. Israel kan t ex begå vilka övergrepp som helst utan att godhetsivrarna reagerar.

    Vad som är vänster eller höger blir allt svårare att avgöra. Personligen tycker jag det är mer givande att diskutera med genuint konservativa människor än med S- eller L-märkta liberaler.

  5. Anders Persson skriver:

    I ett tidigare inlägg har jag påpekat finländarnas irritation på svenskar som agerar Storebror: “Förre utrikesministerer Erkki Tuomioja retade sig alltid på sin kollega Calle Bildts von oben-attityd och mästrande hållning.” På Gulldranda trampade Bildts partikamrat Karin Enström i klaverat, inte en gång (i TV) utan minst två (i ett uttalande i Hufvudstadsbladet “Putinvisit i Finland väcker frågor”).

    Jag befarade att finländarna skulle bli förbannade och det var ju knappt Niinistö kunde kontrollera sin ilska. Andra finländska politikerna slöt upp:

    Matti Vanhanen (C): “Sverige har inte tidigare haft lika mycket att göra med ryssarna som vi. Ryssland försöker inte påverka oss, men svenskarna tycks ha en uppfattning om att vi böjer oss för ryssarna.”

    Pertti Salolainen (Saml): “Finland har ingen orsak att skämmas. Det handlar om traditionell växelverkan mellan två länder och det är inget märkligt med det. I Sverige är atmosfären en annan.”

    Antti Kaikkonen (C): “Finland har 1 300 kilometer gemensam gräns med Ryssland. Det har inte Sverige.”

    Jussi Niinistö (Sannf): “Också USA, Tyskland och Frankrike håller kontakt med Ryssland. På den här punkten behöver vi inte några råd av Sverige.”

    Källa: Hufvudstadsbladet för er som kan läsa där.

  6. Hans Anderession skriver:

    Anders P!
    Precis som du så tydligt redovisar visar den svenska regeringen och utrikesdepartementet upp häpnadsväckande inkompetens och felbedömningar när det gäller den dialog som alltmer etableras från olika håll med Rysssland.

    Nyligen hölls en konferens i S:t Petersburg med 10 000 deltagare från Ryssland och andra länder samt universitet och civilsamhället. Bland de inbjudna talarna fanns Sergej Lavrov, Gazproms VD Akselij Miller och Frankrikes tidigare utrikesminister Juber Vedrin. På agendan fanns diskussioner om sanktionerna mot Ryssland.

    Även Frankrikes tidigare president Sarkozy fanns på plats för att delta i konferensen. Han argumenterade för sanktionernas ömsesidiga borttagande “vi behöver positiva förändringar i de rysk-europeiska relationerna. Det kan ske ömsesidigt och gradvis häva sanktionerna, steg för steg från båda hållen.” (APT)

    Vidare sa Sarkozy “vi måste arbeta med Ryssland, jag kommer att kämpa för det. Jag vill inte se ett kallt krig.”

    På plats för möte med Putin fanns såväl FN:s generalsekreterare som EU-kommissionens ordförande som höll öppningsanförandet.

    Alldeles nyligen yttrade sig Tysklands utrikesminister Franck Whalter Steinmeier kritiskt mot Natos övningar i östra Europa. Steinmeier menar att detta leder till att det säkerhetspolitiska läget snarare försämras.
    “Nato borde sluta upp med vapenskrammel och istället utveckla dialog med Ryssland” menar utrikesministern och förtydligar “Det vi inte ska göra är att förvärra situationen genom vapenskrammel och stridsrop. Den som tror att symboliska stridsvagnsparader vid alliansens östra gräns skapar säkerhet, har fel” avslutar Steinmeier.

    Det finns med andra ord allt fler politiska krafter som söker balans och dialog med ryssarna för att hitta gemensamma lösningar. Bakom den aggressiva retoriken pågår ständigt ett diplomatiskt spel där även amerikanska företrädare finns med.

    Den nuvarande svenska hållning är en katastrof då den bygger på total konfrontation även fortsättningsvis, trots att viktiga länder i vår omedelbara omgivning jobbar mot samförstånd och dialog med ryssarna.

    Detta är obegripligt. Regering och utrikesdepartementet med Wallström uppvisar total inkompetens i säkerhetspolitiska bedömningar och diplomati.

    Det var befriande att se den finske presidenten platsa de svenska företrädarna inför öppen ridå. När ska våra riksdagspolitiker och regering inse det som flera europeiska stater redan är på väg att inse.

    En sak är dock given. Ryssland kommer att använda sina möjligheter att försöka blockera den svenska kandidaturen till FN:s säkerhetsråd. Något mindre begåvat agerande än Margot Wallströms får man leta efter.

  7. Anders Persson skriver:

    Hans A!
    Följaktligen bör alla goda krafter i Sverige, i linje med vad jag utstakar i mitt inlägg om Lenins “landsförräderi” önska att Sverige inte får den åtrådda platsen i FN:s säkerhetsråd.

  8. Hans Andersson skriver:

    Det är min mening sedan länge. Sverige är den sämsta kandidaten med nuvarande regering och UD med Wallström i spetsen. En politisk inriktning som skadar vårt lands säkerhet och trygghet samt skulle skada även det internationella samfundet om vi fick plats i säkerhetsrådet.

  9. Monica Dahlby skriver:

    De har inte alls stöd hos svenska folket. Regeringens politik går på tvärs mot folkmajoriteten hela tiden.

  10. Anders Persson skriver:

    En liten nyhetsflash så här på kvällskvisten. Läser i Helsingin Sanomat, Finlands största och opinionsmässigt ledande tidning, att försvarsminister Peter Hultqvist varit i Helsingfors igår (tisdag). Där passade han på, så gott han kunde, att släta över Karin Enströms “svenska pekpinnar” på Gullrandamötet i måndags. I min lite haltande översättning från finskan:

    “President Niinistö värderas högt av Sverige. Niinistö har alltid samarbetet bra med svenska regeringen och vi respekterar honom mycket. Vilka länders företrädare som vill besöka Finland är dennes och Finlands sak. Den svenska regeringen har inte något att säga om detta.

    Vi har varit mycket kritiska mot Ryssland. Ryssland har rubbat den europeiska säkerhetsstrukturen. Vi inbjuder inte Putin till Sverige för närvarande. Den svenska regeringen har inte ens diskuterat frågan. Det som beslutas i Finland, är helt den finska statsledningens och presidentens sak.”

    Svenska massmedia tiger både om detta och om Gullrandaincidenten, vilket är korkat också ur den synpunkten att rena internetamatörer som undertecknad kan gå ut och få alternativ information från pålitliga utländska källor.

  11. Hans Andersson skriver:

    För att skapa lite förvirring. Varifrån kommer dessa textutdrag?

    “det finns förnyad tilltro till FN och det multilaterala systemets möjligheter att bidra till säkerhetsutveckling” och vidare “Ryssland distanserar sig alltmer från ett fritt demokratiskt samhälle, samtidigt som landet för en alltmer aggressiv utrikespolitik. Även om vi i Sverige inte ser detta som ett militärt hot riktat mot oss, så försvåras Östersjöarbetet i en tid då det skulle behövas mer avspänning i samarbetet kring Östersjön”.

    Jo, detta är taget ur en PM inom regeringskansliet (redovisat i SvD av JG nyligen) som kallas “En gränsöverskridande dynamik”. Den har cirkulerat på kansliet för kännedom och synpunkter. Samtidigt som värdlandsavtalet röstades igenom i riksdagen, med försvarsminister Peter Hultqvist i spetsen. Dokumentet som är ett arbetsmaterial är tänkt att ligga till grund för en samlad nationell säkerhetsstrategi.

    I materialet finns en del sensationella formuleringar som att Sverige inte upplever Ryssland som ett militärt hot mot Sverige.

    Värdlandsavtalet och det här dokumentet har diametralt olika utgångspunkter. Tala om parallellprocesser. Motsättningar inom regeringen? Vet inte den ena handen vad den andra gör?

  12. Knut Lindelöf skriver:

    Är JG Jan Guillou?

  13. Hans Andersson skriver:

    Nej. Jonas Gummeson medarbetare på SvD, duktig gällande säkerhetsfrågor, höll till på Rapport ganska länge om jag inte missminner mig.

  14. Erik Skogh skriver:

    Han var väl nyhetschef ett tag på TV4. En gossen ruda som inte gjort det lätt för sig i karriärsvängen. Skrivit en bok om (S) med Thomas Kanger, vilket inte underlättat för honom. Är inte så vattenkammad som många andra journalister i MSM utan tar ut svängarna – ibland ute och tassar i konspirationsmarkerna, men en som ofta har irriterat makthavare när han rapporterat “utanför boxen”. SvD har vunnit i trovärdighet på att Mikael Holmström gått till DN och JG tagit över.

  15. Jan Wiklund skriver:

    Lars Jansson!
    Även Palme resonerade nog i första hand realpolitiskt även om han moraliserade mycket till sitt eget fördärv. Han insåg helt enkelt att den nordatlantiska världen inte skulle bli lika dominerande i framtiden som den hade varit, och att det var klokt att hålla sig väl med resten av världen. Den politiken föll tyvärr med skuldkrisen på 80-talet – men skulle nog ha lönat sig om den hade hållit ut.

    Det är fullständigt orimligt att skylla den irrationella hållningen till Ryssland på moralism – varför bara där i så fall? Den är ju dessutom uråldrig, i alla fall se’n 1809. Snarare uttrycker den nån sorts nationellt trauma i vissa kretsar, som hålls vid liv via Sven Hedin och kalla kriget. Rädsla, kanske – men varför man ska vara rädd för ett land med Spaniens ekonomiska kapacitet (enligt CIA) är mer än jag begriper.

  16. Anders Persson skriver:

    Jan W!
    Av vad Lars Wiklund och jag skriver framgår inte att vi anser den svenska utrikespolitiken är moralistisk speciellt visavi Ryssland, utan generellt. Problemet med att dela in världen i “goda” och “onda” (i st f “bra” och “dåliga”) är att ehuru en “god” kraft inte behöver vara 100% “god”, så kan en “ond” kraft inte vara annat än 100% “ond” – förbli “ond”.

    Medan “bra” och “dåligt” relaterar till något relativt, t ex Sveriges aktuella behov, är de moralistiska “god” och “ond” absoluta och låser alla politiska möjligheter.

    Medan EU först klassade Vitryssland som “dålig”, när det hade nära relationer med Ryssland, kunde de sedan ompröva sin hållning och klassa det som “bra” när det distanserade sig från Ryssland.

    Sverige som ansåg Vitryssland som “ond” och såg de avbrutna diplomatiska förbindelserna som en moralisk seger, hade sedan svårt att “hänga med”.

  17. Jan Wiklund skriver:

    Anders P!
    Däri håller jag alldeles med. Hela det offentliga samtalet i Sverige är stöpt i Hollywoods kategorier. Föreställningen att handlingar har konsekvenser tycks stendöd. Förmodligen på grund av konsumistkulturen – vi har sen femti år indoktrinerats i att vi inte behöver handlingar, det räcker att handla i butik.

  18. Att svenska presstituerade journalister ägda av Wall Street och politiker beroende av god publicitet agerar som de gör är alls inget märkligt.

    Det är en konsekvens av den politik som förts i Sverige efter att individer med walkie-talkie i Norrmalmspolisen förmodligen utförde mordet på vår socialistiske statsminister, yttermera genomförde Novemberrevolutionen (film av Dan Josefsson), där Sverige sattes i skuld medvetet av nyliberalerna Kjell-Olof Feldt och Bengt Dennis, vilka på så vis förberedde Sverige för EU-medlemskapets fria handlande och vandlande med vår välfärd.

  19. Anders Persson skriver:

    I min ungdom fanns det en rysslandsexpert Sven Wallmark som satt i Härnösand och lyssnade på Radio Moskva och lusläste Pravda och Izvestija för att ur små detaljer och bestydelseförskjutningar avläsa de politiska konjunkturerna i Kreml.

    I fredagens Rapport 18.00 rapporterade Hasse Svens från Putins besök i Finland att “Sverige ifrågasatte” besöket, varpå följde snutten där Karin Enström framför sin kritik på Gullrandamötet.

    Omedelbart efter inslaget sköt dock nyhetsläsaren Ted Wigren in en rättelse. Ifrågasättandet hade inte kommit från “Sverige” utan från “moderaternas talesperson”.

    I 19.30 sändningen hade Rapport uppenbarligen kallat in Hasse Svens för att göra en ny intalning, ty nu berättade han att man ”från svenskt håll ifrågasatt” besöket.

    Hur ska detta tolkas vad gäller de politiska konjunkturerna på Rosenbad? Tyvärr gick Sven Wallmark bort 1988…

  20. Anders Persson skriver:

    ”Det har jag erfarit genom hela mitt yrkesliv, att man måste ha dialog och man måste prata med människor, särskilt om man vill att de ska förstå varför du tycker att de gör fel på det ena eller andra sättet. Det är en usel strategi att slänga igen dörren på folk och stå och skrika utanför att de ska ändra på sitt beteende. Det leder inte till någonting. Det leder inte till något bra för Sverige, och det leder inte till något bra för det land man vill påverka. Det är kanske de länderna som vi tycker har mest problem med demokrati, som vi ser det, som vi borde ha ännu mer dialog med.”

    EU- och handelsministern Ann Linde (S) i en längre intervju med SvD om – gissa – Saudiarabien!

  21. Erik Skogh skriver:

    Inom juridiken används ju begreppet proportionalitetsprincip. Många länder har begått (och begår) övergrepp mot folkrätten där “straffen är försumbara om ens några”. Saudiarabien i Jemen och Israel till exempel.

    Det finns ju uppenbarligen en tyst överenskommelse mellan västpolitiker åtminstone sedan G 20 i Australien att få Ryssland på knä. Krim är bara en provocerad förevändning. Det som förvånar är att så få journalister ser det orimliga i sanktionernas proportionalitet och vågar ifrågasätta! De drabbar ju även EU-länderna, t ex svenska mjölkbönder som Annie Lööf nämnde i P1.

    Polletten om att det handlar om något annat än Krim borde ju trilla ner hos någon med kurage nog gå djupare än mantrat “angrepp på Ukraina”.

  22. Anders Persson skriver:

    Vad som kanske förvånar är att USA, när det gäller Krim, inte fällt krokodiltårar över de tartarer som ursprungligen befolkade (halv)ön innan den införlivades i det tsarryska riket i slutet på 1700-talet. Men det var att förmoda att detta skulle leda till jämförelser med vad de amerikanska nybyggarna gjorde mot urbefolkningen i Nordamerika vid samma tid.

    En mer slående jämförelse är dock Hawaii – “Amerikas Krim”. Liksom Krim (Sevastopol) är ju Hawaii en mycket viktig amerikansk marinbas. En titt på historien https://sv.wikipedia.org/wiki/Hawaii visar att Hawaii, som självständig nation, ockuperades av USA 1893 efter en statskupp.

    Så låt oss tala tyst om krimtartarerna . . .

  23. Anders Persson skriver:

    Finlands president och statsminister har varit på Harpsund och talat med sina svenska kollegor. På svenska YLEs sida twittade förre
    utrikesministern Erkki Tuomioja (på finska i min översättning):

    “På Harpsund var Stefan Löfven idag värd för en krabbfest*) för att bland annat tala om säkerhetspolitiken i Finland och Sverige. När vi vet att kontakterna mellan grannländerna försiggår på alla nivåer kan talet att Sverige när som helst skulle kunna producera obehagliga överraskningar för oss, närmast ses som en del av några av våra pågående skrämselkampanjer.”

    Tuomioja avser omsvängningen i Sveriges attityd till EU i början på 90-talet, vilket skedde utan konsultationer med Finland. Nu är finnarna oroliga för att Sverige, hux flux, en dag går med i Nato.

    *) Jag misstänker att de åt kräftor.

  24. Anders Persson skriver:

    I förra veckan var Finlands förre, och ännu populäre president Tarja Halonen i Sotsji på en tillställning med Vladimir Putin. Detta rapporteras klart i finska medier som t ex Helsingin Sanomat länk och finska TV:n (Ta hjälp av Google för att få en 75% översättning till engelska).

    I svenska tidningar har jag inte sett en rad om det. Man undrar varför? Vore det inte på plats att man i vanlig still allvarligt förmanade ännu en av dessa finnar som inte kan hålla sig borta från Putin.

    Men mer remarkabelt är att varken svenskspråkiga Hufvudstadsbladet eller “Svenska Yle” har en rad om Halonen och Putins träff. Omfattas dessa icke-svenska medier också av den i Sverige i hemlighet inrättade “Informationsstyrelsen” och får också de små grå lappar där det står vad man bör och inte bör skriva?

  25. Anders Persson skriver:

    Vad var det jag sade? Sverige hänger inte med!
    Lite mer sardonikst uttrycker sig uppsalaprofesosrn Svante Hedlund i GP:

    “Det absolut sämsta måste vara den linje som förknippats med Carl Bildt (M) och Margot Wallström (S), ett högljutt politiskt orerande och fördömande, kopplat till en total avsaknad av egen militär förmåga. Det kan faktiskt drivas till en punkt där Putin i rent vredesmod beordrar ett angrepp mot Gotland, för att få tyst på svenskarna.”

    Om jag känner Putin och Lavrov rätt så kommer deras taktik mot Sverige snarare att vara tystnaden för att för alla övriga få oss att framstå som löjliga.

  26. Anders Persson skriver:

    Det verkar ha undgått de svenska medierna att Kinas president Xi Jinping på sin väg till USA gjorde en mellanlandning i Finland för att träffa president Sauli Niinistö, Se 3 1/2 minut in i Uutiset i onsdags.

  27. Anders Persson skriver:

    Dagens “Uutiset” dvs SVT:s finskspråkiga nyheter med SVENSK textning – hade tre intressanta nyheter:

    1. Utförligt och mycket intressant reportage om Niinistös besök hos Trump i Vita Huset. Den senare sade sig vilja ha bra relationer med Ryssland.

    2. En svensk muslim beskrevs som hjälte sedan han, på tillfälligt besök i Åbo, hjälpt attentatsoffer och själv blivit knivstucken

    3. Reportage om journalist som är på jakt efter ryska “troll” och andra fulingar från öst som sprider information som inte är sanningsenlig och därmed kan påverka svenska valet nästa år!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.