Jag hade glömt telefonen hemma, så jag kunde inte fotografera denna nedan beskrivna märkliga händelse. Här istället en bild av en förnuftigare liten skara på Stora torget i Uppsala vintern 2016.
TÄNK ER CIRKA 200 personer i hörnet på ett stort torg, i det här fallet Vaksala torg i Uppsala framför Musikens hus.
Jag var på väg till affären för att handla och inser tack vare de gul-blå flaggorna som vajade här och var i folksamlingen att det är en protestdemonstration mot det pågående kriget. Efter att ha handlat tog jag en sväng för att höra vad talarna hade att säga.
Där stod då en man i vit jacka med en stiliserad blåsippa och talade i en liten egen megafon, medan alla andra buar och taktfast skanderar Ryssland ut ur Ukraina, med en talkörsledare i besittning av mycket mer kraftfull ljudförstärkning, så att det blev absolut omöjligt att höra vad mannen i vita jackan sa. Jag såg också några unga kvinnor verbalt störa och attackera mannen i vita jackan och dennes lilla supporterskara på olika vis. Därefter upplöses demonstrationen.
Vad var det jag såg? Det var Uppsalas politiska partier som mobiliserat sina skaror för att på lördagseftermiddagen kräva Ryssland ut ur Ukraina. Ett parti var dock icke inbjudet. Gissa vilket?
Nu råkar det vara så att det oinbjudna partiet är helt överens med alla övriga om att Ryssland måste lämna Ukraina, att Sverige ska skicka vapen till, att Putin är en ny Hitler och att Putin till varje pris måste stoppas. Alltså, till varje pris.
Men att en man i vit jacka med stiliserad blåsippa framförde samma åsikter som de övriga demonstranterna väckte ännu större vrede än Putins krig. Det blev en huvudfråga. Gatuslagsmålet var inte långt borta.
Situationen är mycket märklig ute bland de politiska gräsrötterna nu i vårt land. Kanske någon liten fundering trots allt kan väckas hos en eller annan av att skiljelinjen mellan höger och vänster helt och hållet upphört. Alla tycker samma sak. Men för de demonstranter som dominerade; Socialdemokrater och Vänsterpartister är frågan om att skicka vapen till Ukraina något helt annat än att Sverigedemokraterna vill skicka samma vapen till Ukraina. Det kan väl vem som helst förstå (OBS! ironi).
I den episod du återger anar jag en strategi från SAP. Jag har sett tecken på tecken den senaste tiden, några exempel: Morgan Johansson vänder helt om och förklarar nu att massinvandringen och gängkriminaliteten i förorterna hänger ihop, den nya statsministern menar nu att det finns stora problem i förorterna och därför skall det vändas på stenar. Därmed har de gjort sig omöjliga att kritisera från SD-håll.
– Vi har ju egentligen alltid tyckt så här, det är en klassisk S-linje, tycks de mena. Alltså, oavsett om SD säger rätt saker eller inte, så ska de alltid utbuas på gator och torg. Vi ska få medborgarna (röstboskapen) i Sverige att bortse från att det var SD som sade allt det där först.
– För vi har egentligen alltid menat så där – och därför ska ni så klart rösta på oss.
Jag tror att denna strategi leder till att S vinner valet. Och då kan de ju knacka på hos Märta Stenevi igen. För med henne bredvid sig hade S inte kunnat finslipa denna nu rådande strategi. Men har man vunnit valet är det ju möjligt att vända på kappan en gång till. Allt medan buset fortsätter att styra över sina revir – och ingenting har hänt.
Lite kul, men ändå mest som en spegling av antipolitisk idioti. Vi får innerligt hoppas att SD ökar ordentligt till riksdagsvalet i höst, som ett svar på dessa trakasserier.
Men jag undrar: Hade det inte varit oerhört mycket värre om SD inte fått säga sin mening om det hade tyckt helt olika med alla andra?
Nå, vad tycker yttrandefrihetens vänner?
Valet närmar sig, folk är nervösa, det gäller att visa att man har ledningen i godhets- och rättänkarligan! Den som skriker mest har ledningen!
Det löjliga är ju att SD faktiskt hade en någorlunda vettig politik i en del frågor tidigare, men dessa har ledningen slängt ut för att vara moderaterna till lags. Snacka om mutkolvar. Men vad tänker SD:s kärnväljare om det?