”Det finns inget i konventionen som skulle förbjuda Sverige (om vi skriver under) att begära militärt stöd genom hänvisning till kollektivt självförsvar om vi blivit angripna. Förutsättningen är då att Sverige inte uttryckligen begär stöd i form av ett kärnvapenparaply eller genom direkt insättande av kärnvapen till vårt försvar.”
Läs L G Liljestrands sakliga genomgång av Lars-Erik Lundins utredning om FN:s kärnvapenkonvention på alliansfriheten.se>>
Vill också återge följande korta men viktiga påpekande från alliansfriheten.se:s utgivare:
Räkna med att bli sköld men inte med att få skydd
’NATO is instrumental in setting us apart from Russia’, sade en ledande kongressman i USA:s representanthus i samband med en omröstning om Förenta staternas fortsatta medlemskap i militäralliansen. Detta är just detta ’avskiljande från Ryssland’, det nuvarande Natos huvudmålsättning, som gör det så olämpligt för ett vänligt sinnat grannland till Ryssland som Sverige att ansluta sig till alliansen eller att ha ett alltför demonstrativt försvarssamarbete med Nato och med enskilda länder som ingår i alliansen.
Det är helt uppenbart att det officiella USA ser Ryska federationen som en ’geostrategisk motståndare’. Men ett sådant synsätt kan omöjligen småstaten Sverige anamma. Den bör göra allt för att hålla sig utanför strategiska överväganden av det slaget. En sak är att fördöma stormaktspolitik, när den överträder folkrättens regelverk, en annan att ta ställning i stormaktsspelet, att göra sig till knähund för endera parten. I det senare fallet riskerar Sverige att bli en sköld för den ena sidan, utan att tillförsäkras något som helst skydd av denna. Och detta gäller oavsett medlemskap i militäralliansen eller unilaterala transatlantiska förbindelser, som den svenska regeringen månar om.”
