Jag vet att Redax inte tycker om det, att jag, titt som tätt, framhåller min ”utlandsksvenskhet”. Men i den goda svenska traditionen av tolerans mot och erkännande av nationella minoriteter, så menar jag att majoriteten bör inse att cirka en halv miljon svenskar bor och verkar utanför Sverige. En del så nära som i Danmark eller Norge, men många i USA, Storbritannien, Frankrike o s v.
De är ”svenskar” i kraft av sitt svenska pass, men kan i övrigt kulturellt och mentalt lika för inhemska svenskar framstå som lika främmande som någonsin mörkhyade invandrare. I utlandet känner dessa utlandssvenskar sig väldigt ”svenska” något som dock ofta försvinner när de kommer hem till ”fosterlandet”. Då börjar den lille ”norrmannen”, ”dansken”, ”amerikanaren” o s v titta fram.
Varför skriver jag nu detta? Jo på Pål Steigans blogg gav han en länk till ett roligt avsnitt till ”Yes Minister” där det drivs med britternas ”egentliga” avsikt med att ansluta sig till EU – nämligen att sabba det. I en kommentar påpekade jag att britterna ofta tillskrivs, och tillskriver sig själva, en listig mentalitet över det genomsnittliga, som de kanske inte har.
I en andra kommentar funderade jag över om den påstådda bristen på humor i Sverige beror på att vi inte (ännu) har några starka motsättningar. Det verkar vara under förtryck som humor kan spira. I en slutkläm påstod jag att det kanske kan förklara varför norrmän, finnar och danskar aldrig är så humoristiska som när det gäller deras storebror, svensken – medan motsatsen knappast gäller.
Denna avsiktliga provokation öppnade fördämningarna. Signaturen AF svarade: ”Anders, det kan skyldes at svensker er mer ufrivillig komiske enn folk fra Norden for øvrig. Alle er best i noe. Og at svensker har mindre humoristisk oppfinnsomhet, altså er mindre frivillig komiske. Ingen kan være best i alt. For å rette på dette dypt urettferdige misforhold vil det fra nå av kun konkurreres på idealtid og med forhåndsbestemte handikap. Noen av oss bor faktisk fortsatt i Norge.”
Och Annebrit: ”Har ikke svensker humor? Og har dere ikke sterke motsetninger? – Jeg tror du må bruke sommeren til å reise rundt på landbygda. På slutten av nitti-tallet drev vi regelrett flyktninge-mottak for jämtlendinger her på gården. De har delvis returnert nå – men avskyen for 08:ere var påtakelig. Mye sterkere enn den tilsvarende norske. Jeg lurer på om det kan være vanskelig å lage god satire, når virkeligheten blir absurd nok.”
Signaturen Emma var på samma linje som Åsa Linderborg nyligen i SR och i Aftonbladet, som menade att man fick bättre och allsidigare nyhetsrapportering från de nordiska länderna: ”Svensker lever i en fantasiverden, og straffer de som påpeker at fantasien ikke er sann. At ingen tør si seg ueninge eller si noe morsomt under slik forutsetninger, er ikke så veldig rart.
’Det verkar vara under förtryck som humor kan spira’. Hadde du hatt rett, hadde du kunne vitset med hykleriet alle RESPEKTABLE og ANSVARLIGE svensker oppviser i det offentlige rom, noe eksempelvis ikke de som hykler selv kan gjøre?
Det ER eksempelvist slemt å invitere en svenske til en «kom som du er» fest i seks-syv tiden, da han ikke vet hva de andre skal ha på seg, eller helt når de kommer.
Nå var ikke dette en farlig vits, men om det er sant fordi svensken fra sentralt hold oppdras til å hate de som avvikere fra normen generelt, fordi dette gjør at media lettere kan forme folkeviljen, er det for totalitært til å være morsomt.
’Sverige beror på att vi inte (ännu) har några starka motsättningar.’ Jeg gikk fem på, og det er er litt pinlig, selv om det finnes svensker som tror lignende ting. Sweden YES er ikke tatt ut av løse luften.”
Emma slutade med att ge en länk som för mig introducerade detta ”Sweden – Yes”. Säkert känner ni alla ”riktiga” svenskar till det, men det var nytt för mig: någon slags internationell konspiration för att svartmåla Sveriges toleranta politik emot ”annorlunda” människor. ”Emma” tillhandahöll en youtube länk som verkar ge en bra sammanfattning av förtalet emot den svenska attityden
https://www.youtube.com/watch?v=es-hSpZB4v4
När jag såg den steg min patriotiska temperatur till nya höjder, som när jag i St Petersburg och Moskva ideligen måste försvara den svenska flyktingpolitiken:
– Jo, det är ett vågspel, det kan gå snett, men lyckas den kommer den att göra Sverige till en av de starkaste länderna i Europa.
Så kanske är jag ”svensk” ändå!
