Sommar sommar sommar, det är dans i folkets park… Visst får vi ett och annat Sommar i P1 som är lyssningsbara. Men de är få numera. Det är för mycket kändisar (i mycket vid bemärkelse), unga idrotts- eller mediehjältar med begränsad livserfarenhet och miljardärer som ska rädda världen, som berättar ”Mitt liv”. Jag ska inte…
Ambassadören Anna Lindstedt ska nu ställas inför rätta för att ha gjort för stora ansträngningar att få Gui Minhai fri. Vad som annars är brukligt inom UD är att låta svenska ambassadörer i respektive länder arbeta under förtroende med så kallad tyst diplomati för att få fängslade människor fria (särskilt svenska medborgare). I detta fall…
Magnus Fiskesjö skriver en artikel i Expressen (4/2) om den kommande rättegången mot Kinaambassadören Anna Lindstedt. Där nämner han fib.se och lindelof.nu som föredömliga i sin pudel angående våra egna skriverier om Gui Minhai. Tack för det! Men huvudsyftet med artikeln är att förknippa UD-veteranen Sven Hirdman med en Kinasmittad uppfattning om Gui Minhai. Fiskesjö…
Snaran dras nu åt omkring vårt lilla land. Vi har mycket att försvara och hoten mot oss och vår frihet känns allt mer påtagliga. Så här ser jag på saken. För att börja i det stora: USA:s två stora konkurrenter om den ekonomiska dominansen i världen, Ryssland och Kina, flyttar steg för steg fram sina…
Det gäller som vanligt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. För det första måste vi försvara de samtalsfora varest det är möjligt att diskutera åsikter och tolkningar av skeendet som icke får något utrymme i överhetens massmedier. Det är rätt att fråga vad som hände i Göteborg när Gui Minhai verkade där, och att…
Tucholskypriset gick i år till den kinesiske publicisten Gui Minhai. Lämpligheten i detta ifrågasattes här på bloggen i flera inlägg. Underlaget för denna kritik vilade på lösan sand. Diskussioner måste föras med respekt för oliktänkande. Därför gör redaktören nu en pudel.Det gäller följande artiklar. De bygger på för lösa uppgifter om huruvida Gui Minhai begått…
Var på konstvernissage i Enköping i lördags. Det var knappt så man kunde släcka lamporna utomhus den dagen. Hösten hängde gråtung över oss ända tills vi trädde in i det fina gamla huset som nu är Enköpings konsthall…
FiB-juristen Ingemar Folke skriver i en kommentar igår till min första artikel om fallet Gui Minhai: “Det är fegt och skamligt att som sker på denna hemsida smutskasta den för fyra år sedan kidnappade och i Kina sedan dess frihetsberövade Gui Minhai. Tror verkligen någon…” “Fegt och skamligt”… Upprördheten uppfattar jag som ett uttryck av enögdhet. Som vanligt är jag ingen djupt grävande detaljinriktad sanningssökare. Utan med en någorlunda fast förankring i 50 års politisk erfarenhet lyssnar jag av tonerna i de dominerande panflöjter som spelar i den rådande politiska vinden. Just nu blåser det minst styv kuling från ett håll i vårt land.
UD har handlat korrekt när de engagerat sig i Gui Minhais öde i den kinesiska folkrepubliken. Bland UD:s plikter ingår att understödja svenska medborgare som råkat i klammeri med rättsväsendet i andra länder, oberoende av brottets svårighetsgrad. Vidare har Svenska Pen rätt att ge sina priser till vem de vill, utan att drabbas av påtryckningar från utländska makter…
Motiveringen löd med Amanda Linds ord: “Priset ges till hans outtröttlig arbete för det fria ordet och till stöd för hans frigivning och rätt att återuppta sin publicistiska verksamhet.” Curt Tucholsky var en oppositionell författare i Waimarrepubliken, som tvingades i exil på grund av sin djupa motvilja mot nazisternas ökande inflytande och tog sitt liv i Sverige 1935 då han såg att tyskarna i förfärande stora skaror följde Hitler. Är Gui Minhai en värdig pristagare i Tucholskys anda? Det borde kunna ifrågasättas…
