Vi brukar gå på café en gång i veckan. Skillnaden i ålder mellan oss är ungefär en generation. Det är nyttigt att tala över generationsgränser utan att se skillnader som generationsbetingade. 60-åringar är olika liksom 30-åringar.
Idag blev det extra intressant när vi kom att tala om kvinnomisshandel som förde oss vidare till sexualisering, pornografi och prostitution. Min unge vän frågar mig varför ingen tar upp problemet och förklarade indignerat för mig att bakgrunden för den prostituerade undantagslöst är ensamhet, fattigdom eller annan social misär. Det tror jag också. Men jag har blivit tyst om detta. Myten om den lyckliga horan har fått mig (oss) att tro på den, eller i alla fall täppt till truten på oss.
Det här rör ju vid det allra mest privata. Som lärare predikade jag för 12-13-åringar att aldrig skilja på kärlek och sex – det måste höra ihop! Det var mitt viktigaste budskap till undrande barn då när frågan kom upp. Men med åren har jag tystnat och tänkt att det kanske trots allt är annorlunda nu, att det blivit på ett sätt som jag inte kan förstå. Men, inuti känns det fel, in i helvete fel.
Vem blir lyckligare av (tjänar på) att barn exponeras som sexobjekt? Eller att vi börjar tro på myten om den lyckliga horan? Eller att sex ses som en lek som allt annat lattjo man kan hålla på med, kompisknull för att man känner sig sysslolös.
Prydheten är förstås ingen lösning. Och nakenhet är säkert bra och frigörande för många. Men sex i offentligheten är sjukt. Det hör till människans mest privata. Därför blir det också svårt att tala om det här i det kalla och kantiga vardagsspråket. Musik, litteratur, poesi, men också varsam bild och film lämpar sig bättre. Det är ju skillnad på kärlek och anatomi.
Nej, det är inte lätt att tala om det här. Medan pornografin väller ut över nätet och medierna trumpetar ut sexbudskapen utan hänsyn eller blygsel rodnar de flesta vanliga människor och känner obehag. De täpper till truten på oss. Man känner sig som gamla tiders missionärer.
Är det profitörerna som river i våra innersta ömtåligheter, så borde vi kunna sätta stopp utan att skämmas. I alla fall borde vi kanske ta upp tråden och lyssna mera över generationsgränserna.
Läs även andra bloggares åsikter om generationer, lyckliga horan, pornografi, prostitution, sexualisering,
Bra inlägg! Apropå porrindustrin kan jag rekommendera ”Att älska som en porrstjärna – en sedelärande berättelse” av Jenna Jameson (med Neil Strauss). Inom porrindustrin talas det om att Jenna är den som kommer att branschen, men hennes eget liv har inte varit en dans på rosor. Boken är förvånansvärt uppriktig (den innehåller dock en del bilder som kan anses stötande).
Vad gäller våldtäkter och hur våldtagna behandlas i Sverige så är Katarina Wennstams ”Flickan och skulden” ett måste. I boken diskuteras ett antal gängvåldtäkter som uppmärksammats i media. Det rör sig om solklara våldtäkter, men trots det drar sig domstolarna för att döma för våldtäkt.
Missa inte heller uppföljaren ”En riktig våldtäktsman”, också det en oerhört bra och angelägen bok.