Tänk att återvända: Palestinierna i Jordaniens flyktingläger längtar fortfarande hem

Palestinsk man poserar i flyktinglägret i Jerash i norra Jordanien. Raad Adayleh | AP

Miko Peled berättar om sina besök i Jerashs Gaza-lägret, ett flyktingläger som hyser tiotusentals palestinier bara timmar från deras förfäders hemland.

Amman, JordanienAbna’a Gaza (barnen från Gaza) är en beteckning som getts till de palestinska flyktingar som flydde från Gazaremsan till Jordanien 1967. De flydde från kriget och den påföljande israeliska ockupationen av Gaza. Dessa palestinier flydde ursprungligen till Gaza från sina hem i [historiska] Palestina 1948 och uppgår idag, mer än fem decennier senare, till 150.000. De flesta stannar kvar i flyktinglägret, oförmögna att lämna och oförmögna att [få] arbete förutom enkla, [okvalificerade] arbeten och dessutom avsaknad av sjukvård och utan någon formell nationell identitet.

Den stora flyktingfrågan
Israel och andra olika sionistiska inrättningar har alltid hävdat att flyktingproblemet inte har något med dem att göra. De kommer med alla möjliga slags historier för att förklara att nära en miljon palestinier flydde från sina hem och sina egendomar [1948]. Ändå kan alla världens försök att fördunkla sanningen inte ändra det faktum att den sionistiska milisen tvingade palestinierna att fly från Palestina i ett försök att upprätta en stat med en klar – om än inte absolut – judisk majoritet.

I städer som Tabariya och Safad norrut och i stora områden i Naqab söderut samt i västra Jerusalem, som blev Israels huvudstad, var den etniska rensningen så fullständig att inte en enda palestinsk familj fanns kvar.

Barn i en dörröppning i Jerash Gaza flyktingläger, feb. 2020. Photo | Miko Peled

Nu, mer än sju decennier senare, beräknar man att den palestinska flyktingpopulationen uppgår till cirka fem miljoner människor. De är förbjudna att återvända till sina egendomar och sina hem och de bor i eländiga flyktingläger som oftast ligger bara ett fåtal kilometer från deras ursprungliga hemort.

Flyktinglägret Gaza
I norra delen av Jordaniens böljande landskap ligger Jerash som sägs vara en av de bäst bevarade antika romerska städerna utanför Italien. En stor del av de forntida ruinerna är fortfarande intakta och de utgör en fantastisk syn. Några kilometer från Jerash ligger det palestinska flyktinglägret Gaza. Det är likaså en otrolig syn att beskåda men av helt andra skäl.

Första gången jag besökte flyktinglägret Gaza var 2013 och återigen nu i februari 2020 och även om man kunde se några små förändringar så i det stora hela förblir livsvillkoren och den miserabla fattigdomen densamma. Just detta läger är ungefär 63 hektar stort och här bor 40.000 personer (1).

Alla invånare i lägret är Abna’a Ghaza vilket är en arabisk fras som betyder Gazas söner. Alla förvandlades till flyktingar 1948 då de fördrevs till Gaza för att bosätta sig där. 1967 flydde de från Gaza när de israeliska styrkorna ockuperade området. Då bosatte de sig i detta läger där de lever än idag och tvingas leva i denna hopplösa situation.

Under mitt besök i flyktinglägret Gaza hälsade jag på i Oum Mohammeds (2) hem. Hon bor tillsammans med sina barn och barnbarn i ett litet hus med flera rum. Huset är byggt av cementblock och plåt och är isande kallt. Barnen springer omkring barfota och det råder stor brist på resurser. Den lokala skolan i lägret har 6.000 elever och skoldagen delas upp i två skift. Pojkar och flickor turas om och byter skift varje månad.

Oum Mohammad härstammar från en by nära staden Bir-a-Saba i Naqab-öknen. Idag heter staden Be’er Sheva och öknen har bytt namn till Negev. En del säger att det enbart i Jordanien finns nära en miljon flyktingar från staden Bir-a-Saba. 1948 var Oum Mohammad 13 år gammal när de sionistiska styrkorna fördrev hennes familj. Hon berättar: “Jag var 13 år och vi gav oss av med en karavan med kameler”. Hon fortsätter sin berättelse och säger att: “judarna begick en massaker och dödade människor medan de sov.”

En gata i flyktinglägret Gaza i Jerash, 8 februari 2017, Raad Adayleh | AP

Tänk att återvända
Zochrot betyder “hågkomst” på hebreiska. Det är också namnet på en icke-statlig organisation som “sedan 2002 arbetar för att främja ett erkännande av och ansvarsskyldighet för de fortsatta orättvisorna på grund av Nakba, den palestinska katastrofen 1948, samt att återuppta idén om rätten till återvändanden som en nödvändighet och upprättelse för Nakba – Katastrofen – och för att skapa förutsättningar för ett bättre liv för alla landets invånare.”

Zochrot ägnar sig åt att hålla minnena levande av alla förstörda palestinska städer och byar genom att tillhandahålla information, arrangera guidade turer i hela det historiska Palestina med mera. Zochrot driver också en webbsida smockfull av artiklar, studier, vittnesmål och ett överflöd av annan värdefull information om alla frågor rörande det historiska Palestina.

Organisationen lanserade nyligen en kampanj som heter “Att välja hågkomst – rösta för ett återvändande”, för att uppmuntra israeliska medborgare att komma ihåg de palestinska flyktingfrågorna under det israeliska valet den 2 mars 2020.

Zochrots Facebook-sida, där man bland annat läsa:

“I morgon (2 mars 2020) kommer Israels medborgare att för tredje gången inom ett år, gå till val. Återigen är de viktigaste och kritiska frågorna för våra liv ingen del av de sionistiska partiernas agendor eller plattformar. Att erkänna Nakba, inklusive de brott som begicks 1948 samt den fortgående Nakba, föreslås inte av något parti. Att erkänna rätten att återvända samt utarbeta en praktisk plan för flyktingarnas återvändande diskuteras inte ens. Det politiska systemet och det israeliska samhället fortsätter att förneka och utradera dessa frågor…

Vi väljer att komma ihåg brotten som begicks under Nakba och påminna det israeliska samhället om dem och göra dem synliga och närvarande överallt vid varje tillfälle, och vi motsätter oss försök att utradera dessa brott. Vi röstar för rätten för palestinska flyktingar att återvända och ser denna återkomst som en möjlighet att befria oss från det koloniala tankesättet och praxis som definierar israelisk politik.”

När Israel och USA presenterade den senaste versionen av planen för att få palestinierna att ge upp, mer känd som Århundradets uppgörelse, så utgör [jämförelsevis] Zochrots strategi ett verkligt alternativ. I det nuvarande politiska klimatet kommer en diskussion om hur palestiniernas rätt att återvända ska hanteras rent praktiskt, samtidigt som man ställer det kravet på alla politiska plattformar, att skapa den polarisering som krävs för att kunna skilja ut dem som söker rättvisa och fred från dem som vill fortsätta att spilla oskyldigt blod.

Att finansiera brott
Flyktinglägret Gaza i Jordanien ligger bara en timmes bilresa från gränsen till Palestina. De flesta, om inte alla invånare, kom i samband med Nakba. Med andra ord skulle alla dessa flyktingar kunna vara hemma i sitt land och på sin egendom efter mindre än en tre timmar lång bilresa. Israel skulle naturligtvis aldrig tillåta det.

En grupp pojkar poserar i flyktinglägret Gaza, bara tre timmars bilresa från deras förfäders hem i Palestina. Foto | Miko Peled

När man går genom lägret ser man att fattigdomen grasserar. Man ser smärre projekt i olika stadier av färdigställande här och var, bekostade med donationer från olika icke-statliga organisationer, ett projekt för att asfaltera en väg, ett annat för att renovera skolan. Man kan inte låta bli att tänka på de fyra miljarder dollar som USA ger till Israel varje år. Israel är ett rikt land och har inget behov av utländskt bistånd och trots detta lever palestinier i flyktingläger i miserabel fattigdom. Ändå fortsätter USA, Tyskland och andra länder ständigt att bidra till Israels rikedom samtidigt som de ignorerar och till och med vidmakthåller den fattigdom som palestinierna utsätts för.

En stark israelisk stat garanterar att palestinierna förblir fattiga och utan hopp. Föreställ dig omvända roller. Föreställ dig vad tre eller fyra miljarder dollar per år kan göra för att kompensera de palestinska flyktingarna och ge dem möjlighet att återvända och därmed säkerställa en bättre framtid för alla som bor i det historiska Palestina. Som Zochrots slogan lyder: “Tänk att återvända.”


Översatt till svenska av: Kjersti Rekve

(1) Detta motsvarar cirka 15-16 kvadratmeter/person, med reservation för eventuellt räknefel.

(2) Oum betyder mamma och här får det betydelsen Mohammeds Mamma – jag har valt att låta det kvarstå som Oum eftersom det i detta sammanhang blir som en hederstitel. Som jämförelse kan jag nämna att pappa på arabiska är Abu och på samma sätt kan man säga Abu Mohammed.

Länk till originalartikeln

... är läst 711 gånger!

  1 kommentar for “Tänk att återvända: Palestinierna i Jordaniens flyktingläger längtar fortfarande hem

  1. Gösta Lilja skriver:

    FN:s förklaring av de mänskliga rättigheterna inleds med: Alla människor är fria och lika i värde och rättigheter.

    Deklarationen avslutas med: Ingen ting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra några av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.

    Obama hävdade att USA är en exceptionell nation med exklusiva rättigheter överallt i världen.

    Sionister med rötter i Europa hävdar att Israel är en exceptionell nation vars exklusiva rättigheter står över FN:s skrivningar om människors rätt till frihet och egendom.

    De semitiska folken är idag, enligt vedertagna uppfattningar, i huvudsak antisemiter och Israel anklagar offren för sin apartheidpolitik för antisemitism. Nyspråket i George Orwells 1984 började som sig bör redan 1948.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.