Tar Boris Johnson klivet och närmar sig Ryssland?

Boris Johnson i samtal med Vladimir Putin. Foto: Alexei Nikolsky/AP/TT

Som prognosmeteorolog blir man inte bara förgrämd över alla prognoser som inte slår in, utan lika förvånad över alla, som, ofta i “omöjliga lägen”, sedan stämmer. Detsamma gäller på den politiska världskartan. Efter EU-valet 2016 (Brexit eller Remain) har jag gått omkring och sagt att Storbritannien kommer att lägga ner hetsen mot Ryssland och till och med inleda samarbete.

Nu ser jag i The Times, som en bekant skickat mig, att man på den redaktionen håller på att varna för just detta. Som jag nämnde i en kommentar igår har det brittiska parlamentets underrättelse- och säkerhetsutskott inte kunnat slå fast huruvida Ryssland försökt påverka EU-valet 2016. Orsaken är att det inte gjorts “tillräckliga ansträngningar” för att undersöka saken.

The Times farhågor
Brist på grundlighet brukar inte hindra britterna att komma upp med både det ena och andra tvärsäkra påståenden, till exempel 2018 i Skripalaffären. Jag upprepade min tes att detta kanske är det första tecknet på det av mig länge förutsagda närmandet mellan London och Moskva. Kanske blir det Boris Johnson som gör en överraskande visit i Kreml nästa år? Och nu verkar det som sagt The Times befarar exakt samma sak.

I en stor artikel i gårdagens tidning varnar David Aaronovitj för att “ett självbelåtet Storbritannien är ett lättlurat offer för Ryssland”. Det brittiska etablissemanget lever på minnen av fornstora dagar, enligt Aaronovitj, och blundar för främmande inblandning och “smutsiga pengar”.

Medan amerikanarna och australiensarna fördömligt gått i bräschen för att avslöja rysk inblandning i inhemsk politik, har brittiska underrättelsetjänsten tagit saken med ro. Man hade inte hittat någon rysk inblandning, därför att man inte letat tillräckligt noggrant enligt Aaronovitj.

Ryska penningdonatorer
Idag fortsätter The Times och höjer rösten: “Konservativa ministrar finansierade av donatorer kopplade till Ryssland”. Det gäller 14 ministrar varav två sitter i utskottet för säkerhetstjänsten. Pengarna, upp till tiotusen pund, hade donerats både till personer och deras partidistrikt. Donationerna har varit inom lagens ramar, det medger The Times, men ser likväl stora faror. Ty The Times vet innerligt väl att eliten i Storbritannien är långt ifrån naiv eller oansvarigt självbelåten, även om den av taktiska skäl ibland gärna vill att det ska se ut så. The Times är rädd för just det som jag varslat om sedan 2016; att Storbritannien på ett eller annat sätt närmar sig eller till och med lierar sig med Ryssland.

Men varför skulle Storbritannien göra det, och hur kan jag, sittande i skogarna norr om Uppsala, ha den minsta susning om detta? Jo, britternas utrikespolitiska Plan A har i 400–500 år varit att stödja den näst starkaste makten på den europeiska kontinenten. Det var svårt att förverkliga den politiken som medlem av den starkaste makten, men väl utanför EU går det bra. Och vilken är den näst starkaste makten?

PS: I hastigheten hade The Times i nätet också fått en ukrainsk oligark, Alexander Temeko. Denne slog vilt ifrån sig och försäkrade att som affärsman stöder han de konservativa på grund av deras positiva hållning till fri företagsamhet. Ukraina är hans hemland och han är tacksam för de konservativas stöd mot den “ryska aggressionen”.

... är läst 663 gånger!

  8 kommentarer for “Tar Boris Johnson klivet och närmar sig Ryssland?

  1. Bo Persson skriver:

    Anders P!
    Bra att du bevakar Storbritannien. Det federalisterna i EU-kommissionen nu är mest rädda för är att Boris Johnson skapar ett Singapore vid Themsen.

  2. Dennis Zackrisson skriver:

    Men Bo P!
    Är det inte det man redan gjort och nu skaffat sig möjligheter att bibehålla? Medan Sverige nu tvingas betala för konsekvenser att den “icke-opitamala valutaunionen” håller på att krascha, trots att vi inte ens är med!

  3. Bo Persson skriver:

    Jag kan inte bedöma det. Men jag skulle inte bli förvånad om det EU-befriade Storbritannien utvecklade det gamla västs mest konkurrenskraftiga ekonomi. Vad säger Anders P?

  4. Björn Nilsson skriver:

    Det kan finnas ett problem för brittisk utrikespolitik, i och med att landet inte är en första klassens stormakt längre: man kan stöta sig med många, men måste också ha pålitliga vänner. Alltså går det att trampa på EU-tårna, men om priset för det är att man binds upp än mer än tidigare till ett opålitligt USA är det olämpligt att skaffa sig fler fiender. Då kunde bättre kontakter med Ryssland vara ett alternativ och ge öppningar. Ryssarna skrotar inte fördrag från den ena dagen till den andra och börjar hota med sanktioner.

    Men detta förutsätter att GB i viss utsträckning måste (våga) utmana USA. Kan man gissa att det pågår knivkastning om rätt politik mellan USA- och Europafraktioner i brittiska UD?

  5. Anders Persson skriver:

    Det är en myt att britterna och amerikanarna alltid hängt ihop, och hänger ihop, som ler och långhalm. Både på högsta nivå och på det folkliga basplanet har de alltid haft svårt att tåla varandra. På 1920-talet spekulerades det t o m om krig mellan dem. Men likaväl som britterna haft långvariga allianser med fransmännen, som de ogillar emot större hot, kan de gå samman med ryssarna om det finns en tillräckligt stark intressegemenskap.

  6. Mats Larsson skriver:

    Det vore väl alldeles utmärkt om Boris Johnson flög till Moskva och berättade för Putin hur hopplöst det är att återupprätta ett kollapsat imperium. Putin har ju visserligen återfört Krim till Ryssland, som, om jag förstår saken rätt, tillhört Ryssland sedan urminnes tider. Å andra sidan har han lyckats att för överskådlig framtid förlora Ukraina, vilket är något som varken tsarer eller Lenin et al lyckades med (annat än temporärt).

    Eftersom Skripal fortfarande dyker upp ibland kan jag rekommendera läsning av den mycket kunnige danske kemisten Lars Carlsen.

    För den som vill läsa en mer detaljerad framställning finns den här.

    Lite kort: Lars Carlsen argumenterar på basis av egna vetenskapliga simuleringar att novitjok dels inte är så giftigt som hävdats, dels inte tas upp genom huden så effektivt som antagits. Och som vi vet dog inte spionen!

  7. Dennis Zackrisson skriver:

    Det är nog en bra gissning, Björn N, och vettigt att hålla den i huvudet vid fortsatt studium av UKs politik. Jag misstänker att det är stridande viljor som ligger bakom de olika beskeden kring Huaweis status i upphandlingsstriderna om 5G.

  8. Per Larsson skriver:

    Att det är en myt att britterna och amerikanarna alltid hängt ihop, var ett väldigt intressant påpekande av Anders Persson!

    Tänkte på amerikanska frihetskriget 1775–1783 mellan kungariket Storbritannien och tretton brittiska kolonier som slutade med ett globalt krig mellan flera europeiska stormakter.

    Det blev en allierad seger och vid Parisavtalet 3 september 1783 erkände Storbritannien slutligen USA som självständigt. Beskrivningen här i korta drag.

    Jag tror att Boris Johnson kommer leda britterna på vägen rätt? Kanske hade han känning av hur ekonomiska situationen skulle utvecklas inom EU.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.