Aksel Larsen under ett tal i Fælledparken 1 maj 1956. (Foto: Allan Moe)
9 april 1940 anföll Hitlers Tyskland Danmark och Norge. Det har florerat en illasinnad föreställning om att danskarna helt sonika lade ned vapnen och fegt gav upp.
Därefter kröp och gjorde sig till för ockupationsmakten, som omtalade Danmark som flødeskumsfronten, fram till att man förstod att Tyskland höll på att förlora kriget. Och var försvagat.
Då vaknade motståndet, även det våldsamma. Sabotage utfördes mot fabriker och infrastruktur. Jag har själv varit offer för den danskarna förklenande föreställningen. Men den är inte helt och fullt sann. Det förekom faktiskt tappert militärt motstånd redan 9 april nere i Sønderjylland när fienden korsade gränsen, men det krossades av överlägsna Wehrmacht.
Motståndet fortsatte oförtrutet under besættelsen, som det heter på danska. Även om det inte var vida omfattande. Se filmen Hvidstengruppen (2012) om civilpersoner som hjälpte till att ta emot vapen och sprängämnen från England i skydd av mörkret bortom ockupanternas ögon.
Det slutade med döden för männen, krögare och helt vanliga danskar, i gruppen. Efter att dödsstraff införts för dylika gärningar som Hvidstengruppen dristade sig till.
Eller filmen Rebellerna i S:t Petri (1991) om modiga unga pojkar som på olika sätt bjuder ockupationsmakten motstånd. Kyrkan, där de våghalsiga samlades för planering ligger mitt i Aalborg, den drar alltid till sig min blick när vi rör oss i staden.
Flamman och citronen (2008) ännu en film om danskt motstånd. Ställer svåra etiska frågor. Vad göra med dem som kollaborerar med ockupationsmakten? Det kan till och med beslutas att likvidering skall ske. Vem hålla i vapnet? Jane Horney, ett omtalat fall, avrättades under obehagliga former ute på Öresund. Beskylld för att ha spionerat åt nazisterna. Men i efterhand har tvivel väckts om hon verkligen var så skyldig som man ansåg. Jag tror att saken ännu inte är utredd.
Frestande undra: var går gränsen som inte bör passeras? När är det befogat hävda att den överskridits?
Minns dem som pratade med Stasi i DDR utan att förstå, eller genomskåda, att de i praktiken samarbetade med förtryckarorganet som var skickligt på att dupera. Eller i efterhand har påstått att de gjorde det för att skydda systemkritiker.
Norge fortsatte oförskräckt att under hela ockupationen bjuda väpnat motstånd. Med stöd från Storbrittanien. Se filmer som Max Manus (2008) och Den 12:e mannen (2017), tv-serien Kampen om tungvattnet (2015) och gastkramande filmen Narvik (2022).
Lätt att förstå den starka patriotism som norrmän känner. Med all rätt kan de vara stolta över sitt land och besjunga det varje syttende mai.
Jag har, ända sedan uppväxten i Sandvikens brukssamhälle, fascinerats av lydnaden som fenomen. Det uteblivna eller inställda upproret. Jag när sedan länge en idé om att fortsätta luska i detta spår. Men ta ett steg vidare: fokusera på överlöpare och kollaboratörer med Danmark som mitt case.
Jag vet att många, som man absolut inte trodde det om, efter kriget avslöjades som samarbetsvilliga med tyskarna. Jag tänker främst på kommunisten Aksel Larsen.
Kanske berättar överlöpandet och samarbetet något mer generellt? Kanske bör jag också noggrant reda ut varför jag vill skriva om detta. Vad berättar det om mig och mina drivkrafter?
Hur skulle jag själv ha agerat i ett skarpt läge? Enkelt vara stursk och visa civilkurage när man inte behöver bevisa det. Jag återkommer.
Mot Universitetsbiblioteket i København!
Lasse E och Tommy S!
Vår PO Enquist (ständigt aktuell på den här sajten :-)) är väl den som djupast tagit sig an Aksel Larsens dilemma. I den fantastiska pjäsen Magisk cirkel snurrar PO kring de tre valen: offer, bödel, förrädare.
Pjäsen är ett riktigt Judas-drama (”Vad vore Jesus utan Judas”).
I SVT-versionen från 1995 spelade Sven Wollter Aksel Larsen, Lena Granhagen Elna (hon som söker sin man som försvann i Moskva 1937, i de där rättegångarna som var nödvändiga samt icke existerande), och Henry på redaktionen spelas av av Erland Josephson.
Undrar om det går att se den fortfarande? Tommy S brukar veta sådant.
Aksel Larsen bildade sitt socialistparti och blev CIA-agent. Det är sanningen om den man som också hade sympatier inom dåvarande VPK:s ledning långt in på 1970-talet.
Norge gjorde starkt motstånd och det blev även en stor motståndsrörelse.
Men sällan nämnt var att i Norge var det många som kollaborerade och långt fler norrmän än danskar anslöt sig till SS.
Och Norge gjorde långt ifrån lika mycket för att rädda sina judar som Danmark.Runt 90 procent av Danmarks ca 5000 judar räddades över till Sverige (det finns antaganden att tyskarna mer eller mindre blundade). Av de som var kvar hittades runt 400 som deporterades till Theresienstadt.
Danmark tilläts skicka matpaket och de flesta kunde återvända hem. När judarna återkom 1945 fann de att danskar hade bevarat deras hem intakta och i gott skick.
Bakgrund till dikten.
Den 25 september 1940 överlämnades den politiska ledningen i Norge till Quislings parti National Samling med Terboven som tysk riksprotektor. Den s k nyordningen igångsättes omedelbart och ett år efteråt den 10 september 1941 proklameras undantagstillstånd i Oslo med omnejd, ståndrätt införes och träder omedelbart i funktion. Två arbetarledare döms till döden och domarna verkställs; dessutom döms flera personer till livstids- och tukthusstraff och en mängd arresteringar företas.
En våg av dödsdomar, arkebuseringar och namnlösa lidanden går under det kommande året över det olyckliga landet.
Per Anders Fogelström och Svend Bahnsen 1943
För friheten.
text: Albert Viksten
musik: Tommy Rådberg
Ur Vår broder i nöd (antologi)
Han fördes fram och blev ställd mot en mur
i gryningens röda timma,
och morgonstjärnan var skymd av en skur
och ögonens ljus av dimma.
Han såg mot rymden och spände sitt bröst
och fyllde med luft sin lunga,
han ville ropa med tordönsröst,
förlamningen band hans tunga.
Han ville ha ropat till himlens Gud,
men inte i bön och klagan,
men blott några ord om frihetens bud,
den evigt heliga sagan.
Då slocknade allt för en salvas brak,
och himlen blev svart som natten,
och fria duvor flög upp från ett tak
vid bruset från fria vatten.
Men salvans eko gick långt därifrån
i tidiga morgonbranden,
det växte och blev till ett frihetsdån
långt ut över nordanlanden.
Ty ingen kan stäcka en tanke med bly,
det hämnas utan förskoning.
Ett liv kan släckas men tanken skall fly
och söka sig annan boning.
Och döda en trast som i eldigt hopp
sin frihet med sång vill prisa,
det sitter en annan i nästa topp
och sjunger på samma visa.
Lennart P!
Verkligheten är, som du påminner om och tack för det, aldrig en och ensidig. Jag har tyvärr glömt namnet på en judinna som kom till Norge från Centraleuropa, trodde sig ha funnit en fristad. Till den norska polisens skamliga, kanske nedtystade historia hör hur de utan att protestera handräckte vid deportationen av judar. Jag har, som sagt, dessvärre glömt namnet, men inte glömt och kommer aldrig att göra hur hon togs till Auschwitz och där upphör spåren efter henne. Hennes dagbok hittades av någon som skrev en bok om hennes öde.
Att följa sin ledstjärna med övertygelse om rättvisa, samt alla människors lika värde är en fråga, inte minst i påskens tider, något som berör vår innersta kärna om samvetets röst.
Och den kristna tro i fråga att följa bergspredikan som rättesnöre i vårt förhållningsätt till inbördes hjälp ligger nära den sociala grundtanken som finns i arbetarrörelsens vision om frihet, rättvisa och jämlikhet.
Vilka besvikelser Aksel Larsen grundade sitt svek eller övertygelse och agerande liksom Sverige gjorde med förhållandet till Nazityskland är en fråga som är svår att bedöma och skuldbelägga utifrån en moralisk historisk analys.
Att varje enskilt begränsat beslut i ett sammanhang måste följa samvetets röst är inte alltid det mest önskvärda, med betraktelse i ett allomfattande framtida resultat. En fråga för varje ansvarstagande representant i ett förtroende måste förhålla sig till och kanske bedöma med samvetets röst vad som är det bästa.
Sverige lyckades hålla sig borta från andra världskriget på grund av sitt medlöperi visa vi Tyskland, vilket gynnade oss till följd att vi sannolikt räddade många människoliv här hemma och samtidigt stod väl rustade när behovet att bygga upp något nytt, som blivit raserat skulle ske.
Svåra frågor om samvetets röst att förhålla sig till som vi grundlägger i viktiga social sammanhang under unga år.
Och där i sammanhanget finns, som mitt barnbarns barn svarade – 8 år – när jag frågade honom vid ett tillfälle om han visste vad ordet team betydde. Jo, svarade han; ”det betyder att man hjälper varandra.”
Kloka ord som jag tror för honom innehöll en äkta övertygelse, vilka han förhoppningsvis bär med sig framgent när det är dags att bevista en minst sagt krass vuxenvärld med dess inte alltid socialt präglade verklighetsbild.
Om Q kan väl sägas att han egentligen inte var särskilt önskad av ockupanterna, man insåg hans inkompetens och att han knappast var accepterad av folket.
Helst hade man sett en lösning som i Danmark med kung och regering kvar för det civila styret men nu blev det som det blev.
Vid rättegången framhöll Q hur han tagit över i en svår situation där kung och regering flytt från landet. Särskilt framhöll han ett besök hos Hitler i Berlin där H hade berömt honom och Norge. H hade alltid uppskattat Norge och norrmännen och efter kriget hade han stora uppgifter för Norge.
På ett märkligt sätt hade man nu fått tag i Hitlers adjutant som var med vid besöket och denne avslöjade obarmhärtigt vad Hitler hade sagt efter besöket, i översättning till svenska: ”ja man måste ju lite då och då pumpa upp de där små gummigrisarna så dom står upp för sig själva”. Q lär ha sjunkit ihop helt efter det avslöjandet och en skicklig åklagare lyckades effektivt mala sönder alla hans argument.
Min åldrige lindelof-skribent-kollega Lasse E!
När man lärt sig söka på världsvida väven med sökord som ”jødisk” ”til norge” ”Auschwitz” ”dagbok”, då tar det 10 sekunder att finna namnet Ruth Maier:
Om Ruth Maiers dagbok
Den gripende dagboken til en ung jødinne i Norge – før og under siste verdenskrig Ruth Maier var en bråbegavet jødisk flyktning fra Wien som kom til Norge før krigen, tok norsk artium i 1940, ble kjent med lyrikeren Gunvor Hofmo og kamperte sammen med henne i to år. 26. november 1942 ble hun tatt i den store massearrestasjonen av jøder i Norge og fraktet til Auschwitz og gasskammeret der. Ruth Maiers dagbok inneholder hennes opptegnelser livet ut, fra hun var en skolepike på tolv. Dagbøkene fra Norge var det vår store dikterinne Gunvor Hofmo som tok vare på. Hun fant i Ruth Maier en ”tvillingsjel”, og sorgen over Ruth skaper grunntonen i hennes diktning. Jan Erik Vold har arbeidet et tiår med denne boken og blant annet oppsøkt Ruths søster i England. Den gir et bilde av et dramatisk og innholdsrikt liv. Da Ruth Maier myrdes 22 år gammel, er det et levd liv som tar slutt.
Tänker man ut rätt sökord gör det inget om man glömmer namn.
Tack, bäste Jan-Arvid G!
Så var det. Ruth Maier.
Jag blev starkt berörd av hennes öde: vi får följa den begåvade kvinnan först under en för henne bra tid i Norge där hon trivs. Sedan när norsk polis – ett skammens mörka kapitel – hämtar henne. Därefter med båt till Polen. Auschwitz väntar. Där upphör spåren. Tror hon skriver det sista i sin dagbok ombord på båten.
Jag brukar vara bra på att googla. Men var så inne i min text.
Tur att du finns!
Den viktigaste uppgiften för en statsledning är att värna om den egna befolkningens välbefinnande och detta inbegriper att hålla det egna landet utanför krig och hindra att landet blir ockuperat. Detta görs först och främst genom att lita till egna krafter och inte genom att alliera sig med någon stormakt. Sverige och våra tre närmaste grannländer Danmark, Finland och Norge har helt olika erfarenheter av andra världskriget. Endast Sverige lyckades hålla sig utanför kriget. De övriga tre blev på olika sätt indragna i kriget.
En fråga som av och till poppar upp är om den svenska statsledningen på ett fegt sätt vek ned sig för de tyska kraven eller om samlingsregeringen genom en klok politik lyckades hålla Sverige utanför kriget. Det går givetvis inte att svara på den frågan, men det kvarstår dock som ett faktum att Sverige inte blev indraget i andra världskriget. Ett exempel då Sverige frångick sin neutralitet var när regeringen i samband med att Tyskland anföll Norge i april 1940 godkände de tyska kraven på att få transitera trupp och utrustning från Tyskland genom Sverige till Norge. Ett annat exempel är att den svenska regeringen 1941 i samband med Tysklands angrepp på Sovjetunionen gick med på att överföra Engelbrechtdivisionen bestående av cirka 15.000 soldater och utrustning från Norge till Finland.
Den 30 november 1939 anföll Sovjetunionen Finland, som i mars 1940 var tvunget att gå med på ett fredsavtal med rejäla landavträdelser till Sovjetunionen. Den 22 juni 1941 anföll Tyskland Sovjetunionen och Finland slöt upp i kriget på Tysklands sida. Efter hand som kriget gick allt sämre för Tyskland blev därför det nödvändigt för Finland att avsluta kriget mot Sovjetunionen. Detta skedde genom att fredsavtal som i september 1944 fastställde att Finland förlorade ytterligare territorium, skulle driva ut de tyska trupperna ur landet och betala ett krigsskadestånd. Vinterkriget kostade Finland drygt 20 tusen döda och drygt 40 tusen sårade. Motsvarande siffror för fortsättningskriget är knappt 60 tusen döda och knappt 160 tusen sårade.
För Danmark ser bilden helt annorlunda ut. Det tyska anfallet på Danmark den 9 april 1940 var en tämligen oblodig historia med endast ett mindre antal dödade tyskar och danskar. Den danske kungen stannade kvar i landet och det bildades en dansk samlingsregering, som under tyskt överinseende ledde och administrerade landet. Detta medförde att den tyska ockupationen till att börja med blev tämligen mild. Det danska motståndet ökade efter hand och i augusti 1943 avsatte tyskarna den danska regeringen och införde undantagstillstånd. Drygt ett par tusen danskar dog till följd av andra världskriget.
Även Norge anfölls den 9 april 1940 av Tyskland, men här möttes det tyska angreppet av ett kungahus och en regering som ställde sig i spetsen för väpnat motstånd mot inkräktarna. I Oslofjorden sänktes den tyska kryssare Blücher som tog med sig över tusen tyska soldater i djupet. Med stöd av brittiska och franska trupper pågick det väpnade motståndet fram till början av juni 1940. I samband med att striderna upphörde flydde kungafamiljen och regeringen till Storbritannien där det upprättades en exilregering. Drygt ett par tre tusen norska män och kvinnor dog till följd av andra världskriget.
Utifrån ovanstående kan man ställa frågan: vilken av de fyra ländernas statsledningar förde den mest framsynta politiken under andra världskriget? Definitivt inte den finska statsledningen som 1941 slöt upp på Tysklands sida i kriget mot Sovjetunionen. Men i övrigt?
Hej Leif S!
Det säkraste är att läsa P O Enquists dramatik.
Här kommer en dansk biografi (Aksel Larsen).
I næsten 15 år var Kurt Jacobsen aktiv kommunist bl.a som Land og Folk’s sidste korrespondent i Moskva. Sit indgående kendskab til kommunismen har han nu som historiker bl.a. benyttet til at skrive en meget rost biografi ”Aksel Larsen – en politisk biografi”.
På Youtube finns pjäser av bl a P O Enquist av ”Rosa mannen”
Här ett litet avsnitt av Jan Myrdals bok (Maj:en kärlek)
Olle P!
Man bör vara vara mer försiktig med att tala om medlöperi. Som historikern Alf W Johansson visat bygger det på en nidbild av samlingsregeringens agerande.
En som är särskilt tacksam att kolportera när vi nu är på väg att sälja ut alliansfriheten.
Wikipedia har en rätt omfattande sida med Axels livsgärning. Alla uppgifter är tydligen inte bekräftade men ändå intressant. Men att sitta i Sachsenhausens hemska läger och under tortyr (?) tvingas berätta kan väl ifrågasättas om det är förräderi.
Men många danskar gjorde saker under ockupationen. Min farfar var från Danmark och var helt förtvivlad efter ockupationen när han trodde att han aldrig skulle få se släkten inklusive en dotter i Köpenhamn mer.
Men en mörk natt i Halmstad knackade det på dörren, några släktingar hade tagit sig med en liten båt från Danmark. Och de hade med sig intressanta saker: ”här är något ni kan ha nytta av” sa de innan de återvände med sin båt.
Vad de hade med sig var sjökort över Köpemhamns hamn och inlopp med uppgifter om djup, tänkbara mineringar och annat. Vad jag fått höra så skickades de vidare till brittiska konsulatet i Göteborg och vidare öden för dessa dokument vet jag inte.
Men den 4-Maj 1940 kapitulerar gemeral Frideburg för norra Tyskland och Danmark. Officiellt gällde den från 5-Maj men tyskarna gav upp redan den 4:e och brittiska Royal Navy seglar in i Köpenhamn och tar kommandot. Med eller utan sjökort? Fan vet men lite stolt kan man väl vara över den vågade smugglingen.
Danmark råkade f ö ut för att bli ockuperat av 4 stormakter. USA tog Grönland, med samtycke av den lokala regimen, britterna tog Färöarna och Island, för att förekomma. Och Tyskland tog själva Danmark. Men i slutet så befriade Sovjet Bornholm från Tyskland, men stannade kvar ett helt år, okänt varför. Danmark låg mycket lågt i saken men Bornholm löstes till sist med dipolomati.
Mats D!
Jo men visst skall man vara försiktig med orden. Borde noterat ”medlöperi” med citattecken.
För övrigt att försöka göra min mening tydligare; Vilka grunder som fanns till Aksel Larsens svek eller övertygelse och agerande, liksom Sveriges förhållande till Nazityskland är en svårbedömd fråga att svara rakt av på, och därmed inte enkel utifrån en moralisk historisk analys.
Sveriges förhållande till Tyskland har väl analyserats och diskuterats även under senare år med största noggrannheten. Jag tror de flesta lutar åt att vi egentligen inte behöver skämmas i så stor utsträckning.
Något som ständigt sticker ut är transiteringen av division Engelbrecht från Norge till Finland med tågtransport genom Sverige. Men uppenbart skedde det under hot och trots allt var ju en division ett gruskorn i det tyska krigsmaskineriet (med kanske 150 divisioner?). Transittågen Norge-Tyskland hade kunnat ersättas med sjötransporter.
Vi handlade järnmalm mot kol och det har sagts att Sverige behövde kolet mer än Tyskland behövde malmen, det fanns alternativ för dem med t ex gruvor i det erövrade Frankrike. Även USA bedrev handel med Tyskland ända fram till krigsförklaringen 1941 och amerikanska affärsintressen som Opelfabrikerna förblev intakta. 1943 upphörde transittågen, en logisk följd av att Tyskland i princip var statsbankrutt och inte kunde betala för utlandsaffärer.
Vi kan ju också tänka på möjligheten att vi blivit ockuperade, inga flyktingar hade tagits emot, hela den svenska industrin hade funnits till Tysklands förfogande för produktion av krigsmateriel.
Och kanske inte så välkänt är att även svenska människoliv gick till spillo i kriget, nämligen de ca 2.000 sjömän som miste livet varav 1.400 på svenska fartyg.
Faktiskt var det fler svenskar än danskar som miste livet i andra världskriget.
För Danmark kan ju också nämnas strejken på Burmeister & Wain från Juni 1944 som brukar nämnas som enda exempel på att nazisterna gav efter för ett folkligt uppror i ett ockuperat land.
Lite i tillägg så kan det ju sägas att visst fanns det fläckar, som när norske kungen nekades transit genom Sverige och initialt även kronprinsessan som dessutom var född svensk.
Och att Sverige var initiativtagare före kriget till att Tyskland stämplade in ett J för jude i passen.
Å andra sidan visades stort hjältemod i krigets slutskede med de vita bussarna och räddningsaktionerna. Chaufförer riskerade bombanfall eller att Tyskland bröt överenskommelse. Och det finns exempel på att sjuksköterskor smittades av tyfus och dog. Även den aktionen har ifrågasatts av sentida men det ingick ju i överenskommelsen med Himmler om att räddningen skulle omfatta nordiska medborgare.