Tillbaka till Petrograd – resebrev (15)

Banderoller på Nevskij Prospekt som högtidlighåller S:t Petersburgs 315:e födelsedag. I bakgrunden “Upprorstorget” (Ploschad Vosstanija) med segermonumentet från andra världskriget.

Många Rysslandsresenärer har inte förlikat sig med att gamla Leningrad återtagit sitt ursprungliga namn. Eftersom jag besökt Leningrad bara en gång för femtio år sedan, har jag aldrig utvecklat en personlig relation till den staden, som jag gjort med S:t Petersburg och, tack vare 1917-serien, Petrograd året 1917. Att vandra omkring på dess gator, torg, avenyer och gränder är för mig inte bara ett sätt att bekanta mig med den gamla kejsarstaden utan lika mycket, eller mer, med den gamla revolutionsstaden.

Greve Grabbes hus på Furshtatskaya Ulitsa 34, som 1909–17 fungerade som amerikanska ambassaden (ovan) och idag (nedan). Man känner igen huvudingången och fönsternas placering. Dagens amerikanska konsulat ligger på samma gata, nummer 15.

En eftermiddag tog jag en promenad nerför hela Liteinij Prospekt. Avenyn hade spelat en stor roll under 1917 och jag ville bekanta mig med den. Den visade sig vara bredare och längre än vad jag trott. Jag sökte hitta platsen med de döda kosackhästarna i avsnitt 42, men lyckades inte helt. Hittade portgångar med samma runda fönster som på fotot, men inte exakt samma. Kanske hade husen bombats, rivits eller renoverats?

Jag sökte på en sidogata upp huset som 1917 hade fungerat som den amerikanska ambassaden. Byggnaden gick inte riktigt att känna igen, den pampiga stenbalkongen hade av någon anledning försvunnit. Sic transit gloria mundi…

Men det tillhör sällsyntheterna att husen från 1917 inte går att känna igen, om de nu inte bombats eller rivits. Myndigheterna har lagt ner mycken möda på att restaurera och snygga till gamla byggnader.

Durnovos datja, sommarhus, vid stranden av Nevan håller på att restaureras.

Durnovos sommarhus
En dag tog jag spårvagnen till norra Nevastranden, mitt emot Smolnyinstitutet. Där ligger den byggnad som blev känd som “Durnovos datja” när den 1917 ockuperades av hundratals anarkister.

Byggnaden var länge i förfall, men har nu restaurerats. Den vackra trädgården på baksidan är dock sedan länge upptagen av en stor fabriksbyggnad. Kanske kommer den att rivas och den vackra trädgård som en gång fanns där att återuppstå? Som jag kommer att visa längre ner kan “datjan” bli aktuellt igen . . .

Utsikten från Durnovos villa söderut över Nevan bjuder på Smoljnykatedralen, icke att förväxla med det närliggande och från revolutionen legendariska Smolnyjinstitutet, en f.d. flickskola, där de revolutionära etablerade sitt högkvarter under andra halvan av 1917

Pjotr Durnovo ungefär vid tiden för hans memorandum.

Den tsarryske ämbetsmannen och politikern Peter Durnovo (1845-1915) har inte fått något smickrande eftermäle. I Wikipedia heter det t ex:

“Han var ett av tsardömets trogna redskap, utpräglat reaktionär och bekämpade energiskt revolutionära rörelser, men var mindre nogräknad om medlen. Spioneri, provokation, godtyckliga häktningar, fängslande och förvisning på ‘administrativ väg’ hörde till ordningen för dagen.”

Men i många historiska verk omnämns han med viss vördnad. Sin djupt reaktionära verksamhet till trots verkar han inte ha varit någon ideologiskt förblindad dumbom. I februari 1914 satte han ihop ett långt memorandum som han skickade tsar Nikolaus II. Där argumenterade Durnovo kraftfullt för att Ryssland inte skulle engagera sig i det krig han såg komma*).

Hans ton är förbluffande klarsyntDet bekräftar vad Jan Myrdal ofta framhållit: man behöver inte vara “socialist” eller “kommunist” för att kunna anlägga ett “materialistiskt” synsätt på skeendet  i världen.

Stormaktsrivalitet
Durnovo började med att slå fast att den allt avgörande världspolitiska faktorn var rivaliteten mellan Storbritannien och Tyskland. På ena sidan ett örike vars makt vilar på dess dominans av havet, dess världshandel och dess otaliga kolonier, på andra sidan ett starkt kontinentalt imperium vars begränsade territorium är otillräckligt för en ökad befolkning. Tyskarna har därför öppet förklarat att deras framtid ligger på havet. De har utvecklat en enorm världshandel och skapat en dödlig fara för sin rivals industriella och ekonomiska välstånd.

Denna anglo-tyska rivalitet kommer oundvikligen att leda till en väpnad kamp på liv och död, men inte begränsas till en duell mellan Storbritannien och Tyskland. Deras resurser är alltför olika och samtidigt har de svårt att komma åt varandras svaga punkter. För båda gäller det därför att skaffa sig allierade. Det framtida kriget kommer därför att omvandlas till en väpnad konflikt mellan två grupper av makter, en med en tysk, en annan med en brittisk orientering.

Propagandaffisch för tremaktsalliansen. Den ukrainska (!) texten lyder: Låt oss möta det! Världen kommer att se Germania förstörd! Våra hjärtan är fulla av eld! Gud är bakom rättvisan! Han kommer att leda oss att besegra fienden!

Rysslands roll i konflikten
Det rysk-japanska kriget 1904—05 ledde bl a till bildandet av Trippelalliansen 1907 mellan Frankrike, Ryssland och Storbritannien, där den senare makten kom att spela huvudrollen. Men, undrade Durnovo, vilka fördelar gav det Ryssland att överge sin misstänksamma politik emot Storbritannien och bryta de vänskapliga relationerna med Tyskland? Svaret han gav var: “Ingenting”. Det gav ingenting mer än en ökad risk att dras in i krig på Storbritanniens sida mot Tyskland.

“Huvudbördan av kriget kommer utan tvekan att falla på oss, eftersom Storbritannien knappast kan ta en stor roll i ett kontinentalt krig, medan Frankrike, som har ont om folk förmodligen kommer att hålla sig till en strängt defensiv taktik mot bakgrund av de enorma förlusterna ett krig kommer att medföra med nuvarande militär teknik. Det kommer att falla på oss att utdela det förödande slaget emot den tyska krigsmakten.”

Men Ryssland är inte rustat för det “envisa och långdragna krig” som det framtida kriget i Europa kommer att bli.

“Vi har gjort mycket för vårt försvar sedan det japanska kriget, det är jag den siste att förneka, men det är ändå ganska otillräckligt med tanke på den oöverträffade omfattningen som ett framtida krig kommer att ha. Som visades i det japanska kriget, är vårt tunga artilleri otillräckligt, och det finns för få maskingevär. Uppbygget av vårt fästningsskydd har knappt startats, och det strategiska järnvägsnätet är otillräckligt.”

Det var ingen tvekan om att kriget skulle komma att kräva utgifter som låg utanför Rysslands begränsade ekonomiska medel. Krediter från allierade och neutrala länder kommer inte att ges utan krav om gentjänster. Det vore en ekonomisk katastrof att förlora kriget, men inte så bekymmersfritt att vinna det heller. Efter en förintelsen av den tyska makten kommer de västallierade inte längre att behöva Ryssland:

“Vad värre är, vår politiska kraft, förstärkt av vår seger, kommer de att söka försvaga, åtminstone ekonomiskt. Och därför är det oundvikligt att vi, även efter en segerrik avslutning av kriget, kommer att falla in i samma slags finansiellt och ekonomiskt beroende av våra fordringsägare, jämfört med vilket vårt nuvarande beroende av tysk kapital kommer att verka som ett ideal.”

Nu kommer den del av Durnovos memorandum som blivit mest uppmärksammat av historikerna: hans häpnadsväckande exakta prognos av den ryska revolutionen.

“Massorna bekänner sig till socialismen”
Ty, fortsatte Durnovo, oavsett hur negativa de ekonomiska utsikterna som följer av föreningen med England, och ett krig med Tyskland, är de ändå av sekundär betydelse med tanke på de inrikespolitiska konsekvenserna:

“Det är vår fasta övertygelse, som grundar sig på en lång och noggrann studie av alla nutida subversiva tendenser, att det i det i det besegrade landet oundvikligen måste bryta ut en social revolution som i själva verket kommer att sprida sig till det segerrika landet.”

Om kriget slutar med seger, d v s tyskt nederlag, kommer nedkämpandet av den ryska socialistiska rörelsen inte att erbjuda några oöverstigliga hinder. Enda faran är att en social revolutionsvåg från det nederlagsdrabbade Tyskland också skulle nå Ryssland. Men i händelse av ett ryskt nederlag kan en social revolution “i sin mest extrema form” bli oundviklig.

I täten för att försvara Petrograd! Revolutionsaffisch från 1919

“Som redan sagts kommer problemen att börja med att regeringen ges skulden för alla katastrofer. I de lagstiftande institutionerna börjar en bitter kampanj mot regeringen, följt av revolutionerande agitation i hela landet, med socialistiska slagord som kan väcka och samla massorna, börja med uppdelningen av jorden och fortsatt med en uppdelning av alla värdesaker och egendom.

Den besegrade armén, som har förlorat sina mest tillförlitliga män, och känslomässigt ryckts med av den enkle bondens önskan om jord, kommer att finna sig alltför demoraliserad för att tjäna som en bålverk för lag och ordning. De lagstiftande institutionerna och de intellektuella oppositionspartierna, som saknar verklig auktoritet i människornas ögon, kommer att vara maktlösa att stoppa den populistiska strömning som rests av sig själv, och Ryssland kommer att bli kastad i en hopplös anarki, vars resultat inte kan förutses.”

Det intressanta med Durnovos långa memorandum är också vad den avslöjar om en stark tyskvänlig fraktion inom det tsarryska etablissemanget. Som han framhöll i sin sammanfattning såg han i framtiden ett närmande mellan Ryssland, Tyskland, Frankrike (förenat med Tyskland) och Japan (förbundet med Ryssland genom en strikt defensiv union).

“En politisk sammanslutning som denna, som saknar all aggressivitet gentemot andra stater, skulle i många år skydda de civiliserade nationernas fred hotade, inte av Tysklands militanta intentioner, utan enbart genom Englands strävan att till varje pris behålla sin minskande dominans på haven.”

Byt ut England mot USA och kalla den politiska sammanslutningen Den Euroasiatiska Unionen och vi har plötsligt förflyttats till våra tider. Kanske kommer Durnovo och hans memorandum att lyftas fram i ljuset när renoveringen av hans datja har avslutats, byggnaden invigs och öppnas för allmänheten efter ett välkomsttal av Vladimir Putin? Det vore som om historien slagit knut på sig själv.

Affisch på tunnelbanan i St Petersburg som gör reklam för “komfortabla” lägenheter planerade och byggda av finländare. Eftersom ordet “finskie” uppfattas som en kvalitetsgaranti förekommer det tre gånger i annonsen.

St Petersburg då – och nu
På Durnovos tid var S:t Petersburg en magnet för alla som ville tjäna pengar, från den tidens oligarker till vanliga jobbare. Det gällde inte bara ryssar utan också icke-ryssar, bland annat finländska snickare och byggnadsarbetare. Traditionen hänger i, också i vår tid. På tunnelbanan kunde jag se reklam för komfortabla finska lägenheter som håller på att byggas i Jukki, en förort strax norr om staden.

Dessa av finländare planerade lägenheter har både terrasser och plats för att förvara rullstolar och cyklar, samt förstås sauna och fitness klub. Hugade spekulanter kan få upp till en miljon rubel i rabatt (c:a 140 000 kr). Men det är bråttom, ty husen är snart fulltecknade…

Nästa och sista avsnittet: Tankar på hemvägen från St Petersburg.

Fotnot
Det fullständiga texten till Durnovos memorandum finns på ryska här och i fullständig engelsk översättning i denna pdf, samt något nedkortat här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.