Ilan Pappe föddes 1954 i Haifa, Israel. Hans föräldrar hade redan på 1930-talet flyttat från Tyskland till Palestina. Han växte upp och gick i skola i Haifa och fortsatte sedan med högre studier vid universitetet i Jerusalem där han tog examen år 1978. Han fortsatte sedan sina studier vid universitetet i Oxford och doktorerade i historia år 1984 med avhandlingen Britain and the Arab-Israeli Conflict. Han arbetade sedan vid universitetet i Haifa mellan 1984 och 2006 och år 2006 utkom hans bok The Ethnic Cleaning of Palestine.
Pappe tillhörde den israeliska forskargrupp som kallas de nya historikerna och arbetade med de israeliska statsdokument som frisläpptes i början på 1980-talet och gav underlag till hans bok om den etniska rensningen av Palestina. Han lämnade Israel år 2007 och arbetar sedan dess vid universitetet i Exeter i Storbritannien.
Den nämnda boken gavs år 2007 ut av Karnevals förlag i svensk översättning med titeln Den etniska rensningen av Palestina. Jag har skrivit om boken i artikeln ”En Wannseekonferens i Palestina”.
Genom att Ilan Pappe är född och uppvuxen i Israel talar han hebreiska som är det officiella språket i Israel. Det ger honom möjlighet att läsa israeliska dokument på originalspråket och han känner väl till den israeliska kulturen då han levat där under hela sin uppväxt och även gjort sin värnplikt i Israel. Han tjänstgjorde då på Golanhöjderna under Yom Kippurkriget år 1973.
En ny bok av Ilan Pappe har år 2020 getts ut i svensk översättning av Karneval förlag. Den har titeln Tio myter om Israel, är på drygt 200 sidor i ganska litet format, men är mycket innehållsrik. Pappe går noggrant igenom tio olika frågeställningar om Israel som han kallar myter och han har mycket starka belägg för sina slutsatser.
För palestinavänner är det en utmärkt sammanfattning av vad som historiskt har hänt och vem som har ansvaret för att befolkningen i området Palestina fördrivits från det område där de bott sedan många generationer tillbaka.
För israelvänner, och andra som inte är insatta i frågan, är det en viktig lärobok som tar upp historiska fakta och avslöjar många vitt spridda myter.
Som avslutning konstaterar Pappe att man har slösat bort år med prat om tvåstatslösningen, som om den hade någon relevans för framtiden. Han menar att det måste upprättas en demokratisk stat i hela Palestina som omfattar alla dess invånare.
Nyligen har ytterligare en fråga aktualiserats. Israels användning av lönnmord för att bli av med motståndare i andra länder. Det är mordet på den iranske kärnfysikern Mohsen Fakhrizadeh som fört upp frågan på nyhetssidorna.
År 2018 kom boken RISE AND KILL FIRST, The secret history of Israel’s targeted assassinations skriven av Ronen Bergman. Jag har tidigare berättat om den boken i texten Med berått mod. Hans efterforskningar visar att israeliska lönnmord på politiska motståndare i andra länder är en etablerad metod som förbigås med tystnad eller anses berättigad av dem som stödjer israelisk politik. Som om internationell rätt inte är något som gäller staten Israel.
Israel har mördat flera iranska kärnfysiker varav Mohsen Fakhrizadeh är den senaste. Man anser sig ha rätt att hindra länder i sin närhet, som Iran, att skaffa sig kunskap om kärnfysik medan man själv sedan många år i hemlighet har tillverkat kärnvapen. Vilket bekräftades när den israeliska kärnteknikern Mordechai Vanunu, som arbetat med plutonium vid Israels anläggning i Dimona, lämnade över bildbevis till brittisk press. Den 5 oktober 1966 publicerade The Sunday Times uppgifterna om Israels kärnvapenprogram med de foton Vanunu tagit i Dimona som bildbevis (vinjettbild).
Men då hade redan Vanunu fastnat i en honungsfälla då en ung kvinna som utgavs sig för att vara amerikanska, men var Mossadagent, lockat med sig honom till Rom. Därifrån transporterades han i drogat tillstånd till Israel där han i en hemlig rättegång dömdes till 18 års fängelse. Efter frigivandet är han minst av allt fri. Med förbud att lämna Israel och förbud att kontakta utlänningar har han under alla år grymt trakasserats av de israeliska myndigheterna.
Läs vad som skrivs om Mordechai Vanunu på Wikipedia. På Wikipedia finns också en lång artikel Nuclear weapons in Israel om Israels atomvapen.
Jag kan rekommendera ytterligare en bok som beskriver palestiniernas politiska, sociala och ekonomiska situation i Israel från bildandet till slutet av 1970-talet. Det är Arabs in the Jewish State. Israel´s control of a National Minority av Ian Lustick. Den hade jag användning för när jag reste runt i Israel i slutet av 1970-talet och början 1980-talet. Den gavs ut 1980 av University of Texas Press, Austin and London. I boken tar han bl a upp de egendomar och dess värde som Israel konfiskerade från palestinierna när staten bildades.
På RT har Afshin Rattansi en intervju (5.12) med en chef för mossad, Efraim Halevy. Denne resonerar kring morden som något helt självklart. Han säger också att ”ingen kommentar” betyder just ”ingen kommentar”, även om det också självklart oftast betyder att påståendet som det gäller också stämmer med vad som hänt. Han säger också, i stort sett, att när det gäller mord så är CIA på ett vis en förebild för mossad; själv är jag osäker på vem som är ”förebild” för vem när det gäller mördandet.
Former Mossad Chief Efraim Halevy challenged on Iranian scientist assassination, Syria airstrikes (E956) — RT Going Underground
Fler boktips i anslutning till artikeln ovan. Ilan Pappé har skrivit boken On Palestine tillsammans med Noam Chomsky. Även boken Gaza in Crisis är skriven av Ilan Pappé tillsammans med Noam Chomsky.
Det är väl ingen som betvivlar att Israel ligger bakom mordet på Mohsen Fakhrizadeh. Vad som är mycket märkligt är hur Irans säkerhetstjänst kunde agera så inkompetent.
Enligt Nyhetsbanken så var inte mindre än 62 personer inblandade i attentatet, och detta i en liten stad utanför Teheran mitt på dagen. När ett land inte kan skydda en av sina nyckelpersoner från att mördas i sitt eget land av landets dödsfiende nr 1, så är det ju ett klart underkännande av säkerhetstjänsten, som rimligen måste ha infiltrerats av Israel på hög nivå. Det kan ju inte ha kommit som en överraskning att Mossad var ute efter Fakhrizadeh.