Lars Vilks ritade för en tid sedan en hund i en rondell med ett huvud som föreställde profeten Mohammed. Det här upprörde muslimer eftersom hunden i deras föreställningsvärld är ett orent djur. Det politiskt laddade klimat som råder mellan ”västvärlden” och den ”muslimska världen” efter 9/11 2001 förklarar upprördheten.
Att denna oförargliga lilla hund upprör muslimer kan vi möjligen förvånas över, men det är trots allt ett faktum. Kanske kan det jämföras med om en svensk muslim (konstnär) framställt en bild av Jesus i naziuniform. Det hade nog satt fart på ledarskribenterna. Det är som Jan Guillou sa i Agenda, en lättköpt framgång att få ledarskribenterna på sin sida och göra sig ett världsnamn på Mohammed som rondellhund. Islamofobin är ju allmänt utbredd och det hela konceptet tjänar världens mäktigaste.
Därmed inte sagt att man ska införa hädelseförbud. Lars Vilks har sin fulla rätt att häda. Hot och våld mot honom är lika avskyvärt i det här fallet som om han målat en spelande tjädertupp i motljus. Att hans politiska omdöme är jämförbart med tjädertuppens är inte heller straffbart.
Vi vet var man kan hamna om man släpper loss ”förnuftet”. Man hamnar i 1930-talets tyska diskussion om ”Entartete Kunst” (degenererad konst). Då listades ett stort antal konstverk och konstnärer som just degenererade. 1937 sattes en stor utställning ”Entartete Kunst” upp i München. Den presenterade hela programmet av urartad konst. Det var en våldsam uppgöresle med modernismen som framförts av konstnärer och arkitekter i kretsen runt Bauhausskolan i Dessau, men också mot allt som kunde betecknades som avantgardistisk, och/eller ”judisk” konst. Musiker och författare drabbades också och bokbålen flammade. Här en intressant text om saken av en okänd bloggare.
Historien om Jihad Jane verkar närmast arrangerad av någon neokonservativ tankesmedja. Den är för bra för att vara sann. Å andra sidan överträffar ofta verkligheten dikten. Att stollar triggas igång i uppblåsta medieklimat är också välkänt. Tänk bara på glasbitarna i kycklingen häromåret.
Nå, hoten mot Vilks gagnar mest hans eget kändisskap, efterfrågan på hans konst samt hotar yttrandefriheten och konstens frihet. Man får förutsätta att han vet vad han gör.
Artiklar om saken: Expressen 1 idag, Expressen 2 dag, Expressen 1, 2010-03-13, Expressen 2, 2010-03-13, SvD igår, Johanna Hilderbrandt i AB
Bloggportalen Intressant
Andra bloggar om: Lars Vilks, Entartete Kunst, Jan Guillou, konst
Finns inte i det här också en ”den vite mannnens börda”-dimension? Visar inte den muslimska upprördheten, att vi i väst här har en uppfostrande och moderniserande uppgift? Jag menar, att bli så upprörd över en bild av en hund med människoansikte, är det inte rena rama medeltiden? Alltså: Sänd fler svenska moderniseringssoldater till Afghanistan. Vi behövs verkligen där. Leve framsteget!