År 1929, vid 15 års ålder, började Tove Jansson arbeta för tidningen Garm. Hennes mor, Signe Hammarsten-Jansson (signaturen Ham), hade då arbetat på tidningen sedan dess start år 1923. Tove och hennes mor skulle sedan fortsätta att medarbeta i Garm till dess nedläggning 1953. Tove hade då ritat mer än 500 karikatyrer, gjort mer än hundra omslagsbilder och ett oräkneligt antal andra illustrationer för tidningen. Garm startades av den mångsidige, idérike och kreative Henry Rein som hade en förmåga att få ut det bästa av sina medarbetare. Genom åren levde tidningen upp till programförklaringen från första numret: ”Garm är den skämttidning som alla väntat på. Den kan inte undvaras – därför att de andra tidningarna, de allvarliga, är så löjliga.” När det gäller skrivande medarbetare kunde Garm alltid ståta med starka litterära profiler. Från
Jarl Hemmer till Arvid Mörne och från Henrik Tikkanen till Tito Colliander. Garms styrka var dess humanistiska och liberala samhällssyn som symboliseras i den öppet kritiska inställningen gentemot såväl Stalin som Hitler under slutet av 1930-talet. Att konsekvent driva med Hitler väckte mycket ont blod i Finland på den tiden. Det var också i Garm som Tove Jansson i början av 1940-talet för första gången framträdde med en teckning av den figur, som hon kallade Snork och vilken så småningom blev Mumintrollet. Figuren blev så småningom en signatur för hennes teckningar i tidskriften. Snorkmumin kommenterade händelserna i bilden med gester och poser. När Henry Rein dog den 21 augusti 1953 samlade sig medarbetarna för att göra ett nummer som hedrade hans minne. Men efter det var det slut.




Den hund som skymtar mellan parets ben är tidningens logo, skapad av Signe Hammarsten-
Jansson.


GARM höstnummer 1941.

GARM juli 1945.

Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)





