Trollflöjten

Till Maria julen 1997

Maria övade skalor på flöjten. Först så gick det upp, sen så gick det ner. Så gick det upp igen med ett litet snedsteg på vägen. Så gick det ned och så gick det upp igen. Maria tyckte egentligen att det inte var så dumt med de där snedstegen som smög sig in ibland. Det var som om flöjten levde sitt eget liv och ville visa att den kunde mycket mer än att bara fantasilöst trampa upp och ned i tontrappan. Men det gick ju inte att säga till läraren. Det är inte allt som vuxna kan förstå.

Nu hade det gått felfritt en lång stund och Maria hade gärna velat att pappa Göran kunnat lyssna. Men han var aldrig hemma när hon övade trots att han alltid berömde henne för hennes flit. ”Nu tror jag visst att Tomas vill gå ut” brukade han säga så snart de första flöjttonerna hördes. Sedan ville Tomas alltid gå en extra lång skogspromenad. De hann aldrig hem förrän flöjten återigen låg ordentligt nedstoppad i sitt fodral.

Nu ropade Maud att maten var klar och Maria hörde att hon gick och muttrade för sig själv medan grytorna åkte fram på bordet. ”Att han aldrig skall lära sig att passa tiden. Ge sig ut så där när det snart är matdags. Här står potatisen och kallnar och smöret smälter och man vet aldrig när de är hemma igen.”

Men så hördes steg på förstubron som tycktes klampa lite hit och dit utan att komma någon vart. Samtidigt trängde Görans röst in genom köksdörren som ett dovt muller utan att de kunde urskilja orden. Detta pågick en lång stund medan Maud och Maria gjorde allt större ögon medan de förvånat tittade på varann. ”Nej nu får du gå och öppna och se vad de håller på med”, sa Maud. Och Maria gav sig motvilligt iväg och gläntade försiktigt på dörren.

Därutanför stod Göran och Tomas och drog i var sin ända av en käpp. ”Att han skall vara så förtvivlat envis”, sa Göran och drog lite extra i sin ända, varvid Tomas gjorde detsamma i sin. ”Tomas har hittat en gammal pinne i skogen och nu vill han absolut ha den med sig in. Och stark som en björn är han, ja till och med starkare än Björn, så jag vet inte hur jag skall få honom att släppa taget”.

”Äsch, låt honom ta den med sig in då”, sade Maud uppgivet. ”Nu måste vi äntligen se till att få i oss lite mat”. Tomas traskade förnöjt in med ett stadigt grepp om käppen. Han tog först ett par extravarv runt köksbordet. Sedan gick han fram till Maria och höll fram käppen mot henne. ”Den är till mig” sa Maria. ”Tomas har plockat en käpp åt mig. Vad fin den är Tomas. Är det säkert att den är till mig?”.

Jo det var inget tvivel om saken. Det var Maria som skulle ha käppen och det var en osedvanligt fin käpp. Lika lång som Marias flöjt. Med ytan alldeles glatt och finpolerad och med en lång rad kvistar som stack ut som vore de ventilerna på en tvärflöjt. Om man nu inte visste att tvärflöjterna tillhör bleck-blåsinstrumenten och är gjorda av metall så kunde man tro att det var en riktig flöjt.

På kvällen tog Maria käppen med sig upp på sitt rum och satt en lång stund och smekte det silkesmjuka träet innan hon kröp ner i sängen. Tänk vad rart av Tomas att ta den med sig hem från skogen bara för att ge den till henne. I morgon skulle hon be Maud om ett vackert sidenband så att Göran kunde hjälpa henne att hänga upp den på väggen över sängen. Maria la den vackra käppen försiktigt på nattduksbordet, vände sig mot väggen och somnade tvärt.

Maria vaknade sakta av att rummet var fyllt av musik. Det var som när ett stilla vårregn fyller blommornas kalkar med glittrande vattendroppar. Det är Vivaldi tänkte Maria medan hon halvt i sömnen vände sig om och fick se Tomas sitta där med en silverglänsande flöjt mot läpparna och ett skimmer av lycka omkring sig. ”Låt mig vara med” ropade Maria och fick snabbt fram sin egen flöjt ur fodralet.

Sedan hittade de omväxlande den ena melodin efter den andra som de tillsammans trollade fram på sina instrument. Såväl Haydn som Mozart, liksom Duke Ellington, Lars-Erik Larsson och många andra fick lov att stiga upp mitt i natten och vara med i deras jam session.

Tomas tycktes aldrig få nog men till slut var Maria så trött att hon bara släppte sin flöjt i golvet, stupade i säng, somnade och sov som en stock till långt fram på morgonen.

Hon vaknade av att Maud kom in i rummet och förskräckt ropade: ”Men Maria, har du lagt din fina flöjt mitt på golvet. Tänkt om jag hade trampat på den. Du som alltid brukar vara så försiktig med den. Vad har det nu tagit åt dig?”.

Maria lät sig långsamt vakna för att få tid att tänka efter vad som egentligen hade tagit åt henne. Hon sneglade försiktigt på nattduksbordet och såg att Tomas trollflöjt låg där, lika len och fin i träet som kvällen innan. Så bestämde hon sig för att det som tagit åt henne inte var lämpligt att berätta för de vuxna. De har så svårt att förstå vissa saker.

”Jo jag tog fram den i går kväll för att öva lite och så somnade jag bara ifrån den. Men säg snälla Maud, kan jag inte få ett sidenband så att jag kan hänga upp Tomas flöjt på väggen. Jag vill så gärna ha den kvar så att vi kan spela tillsammans”.

”Det är klart att du skall få ett sidenband” sa Maud. ”Men du får allt vänta ett tag innan du kan leka med Tomas. Han verkar alldeles uttröttad och ligger och sover som en stock fast det är frukostdags för länge sedan. Jag vet inte vad som har tagit åt honom”.

”Men det vet jag”, sa Maria och log underfundigt.

Sedan sa hon inte mer.