Utrikesminister Rex Tillerson som nyligen besökt Australien berättade då att Donald Trump till honom framfört sin vilja att på sikt få till stånd en process mot normalisering av relationen till Ryssland. Redan i valkampanjen framförde han öppet denna önskan. Men få hade kunnat förutse det ramaskri som utlöstes hos The Deep state; Pentagon och den amerikanska vapenindustrin.
Rex Tillerson sa ordagrant: ”Trump wants to se the US-Russia relationship stabilize and for trust to be rebuilt. He added that Trump insisted that the alligations surrounding election hacking by Russia mustn´t be allowed to imped the attempt to restore diplomatic ties”.
Beroende på de komplikationer som nu uppstått med anklagelser om rysk manipulation i presidentvalet och konflikter gällande Syrienkrisen är normaliseringen med Ryssland för närvarande lågt prioriterad. Men den är inte avskriven i ett längre perspektiv.
Ledande företrädare för den avgående administrationen motarbetade aktivt Rysslands-normalisering. Tidigare medarbetare i Obamas administration bestämde sig för att till varje pris motverka alla försök till en sådan. Förre vice utrikesminister Tom Malinowski var synnerligen aktiv i ärendet och formulerade ett förslag om att i lag förbjuda att upphäva de tidigare sanktioner som USA genomfört.
Dan Fried, tjänsteman på utrikesdepartementet, tog på sig rollen att ta tag i de protester och reaktioner – på gränsen till panik – som utbröt på departementet med anledning av Trumps försök att närma sig Ryssland. Målet var att till varje pris skjuta minsta tendens till en sådan normalisering i sank.
Fried sammanställde informationen om kaoset som uppstod av på departementet och träffade i hemlighet ledande företrädare för republikanska och demokratiska partieerna och redovisade sin slutsatser.
Lindsey Grey (R) och Ben Gardin (D) föreslog också att man skulle arbeta fram ett lagförslag om förbud att upphäva sanktioner riktade mot Ryssland.
Detta genomfördes dock aldrig då det massiva politiska drevet och media i USA ändå gjort det omöjligt för Trump att driva frågan om ens en försiktig Rysslands-normalisering. Trump har fullt upp med att kontinuerligt försvara sig mot anklagelser om sina Ryssslandsrelationer, såväl under valkampanjen som efter tillträdet till Capitol Hill.
Ett tydligt exempel är när den dokumenterat skicklige lobbyisten Paul Manafort tillsattes som kampanjledare för Trumps valkampanj. Trump och Manafort attackerades omedelbart i alla etablerade medier, för att gå ryssarnas ärenden och Manafort utpekades såväl som Rysslandsälskare, Putinlakej och som en säkerhetsrisk.
Vem var då Paul Manafort? Som lobbyist och delägare i den väletablerade och erkänt skickliga firman BMSK i Washington fick han ofta internationella uppdrag av känslig natur, efter godkännande av makten i Washington. Redan 2004 anlitades han av Janukovytj. Det var då den orangea revolutionen precis störtat den legitimt valde presidenten efter massiva och systematiskt organiserade och våldsamma demonstrationer, som i sin tur resulterade i ett omval, där motkandidaten Justjenko istället utsågs till president. Janukovitj återkom dock som president redan 2010, för att sedan störtas genom statskuppen 2014.
Under hela den perioden anlitades Manaforts firma som politiska rådgivare och som lobbyist för amerikanska intressen, med målet att störta den legitimt valde Janukovitj.
Journalisten Ian Traynor skrev 2004 i The Guardian: ”But while the gains of the orange bedecked chesnuts revolution is Ukrainian, the campaign is an american Creation, sophisticated and brilliantly conducted exercise in western branding and mass marketing that in four conutries in four years, has been used to try salvage rigged elections on topple unsavoury regimes”. Vidare skrev han: ”…funded and organized by the US government, deploying US consultancies. Pollsters, diplomats, the two big american parties and US non-government organisations, the campaign was first used in Europe in Belgrad in 2000 to beat Slobodan at the ballot box”.
Från millennieskiftet och fram till nu har amerikanarna systematiskt arbetat med smutskastning av sittande regimer man ogillat. Man har organiserat massprotester (främst genom ungdomar och studenter) med start i Belgrad 2000, senare i Ukraina, Vitryssland och Georgien, alla med stor framgång. Delmålen har varit att byta ryssvänliga regimer till motsatsen och göra situationen i de gamla sovjetrepublikerna fientlig till Ryssland. Slutmålet har förstås varit att destabilisera Ryssland. För amerikansk del medförde detta att russofobin i USA ökade, vilket förstås också var ett viktigt syfte.
Journalisten Jason Ditz formulerar det på ANTIWAR.COM: ”While this is all being presented in the context of Obama’s hostility toward Russia, and the mainstream political support for keeping the US and Russia speeding toward a new Cold War, if true the report also reveals that elements in the State Department, which in theory is America’s diplomatic corps, went out of their way to engage in behind-the-scenes chicanery specifically to prevent diplomatic efforts toward improving ties with Russia.”.
Inledningsvis framstod anklagelserna och hysterin mot Ryssland över infiltration och hacking av demokraternas valorganisation som rena dårhuset, men nu i efterhand är förklaringen ganska uppenbar. The Deep State (de olika säkerhetsorganen – ”intellegence community” – Pentagon och det militärindustriella komplexet) ville till varje pris undvika varje ansats till normalisering med Putins Ryssland. Minsta steg åt det hållet hade riskerat att minska profiterna till de amerikanska vapenindustrierna och deras aktieägare.
De imperialistiska krigen behöver hotbilder för för att marknadsföra och erbjuda vapen från den amerikanska vapenindustrin. Och dess största kund är den amerikanska staten. De nu pågående krigen i Irak och Syrien – där Ryssland (som deltagare på den syriska regeringens sida) faktiskt agerar i enlighet med folkrätten – gör ”bilden av det hotfulla Ryssland” helt nödvändig för bedrägeriet ska fungera. Den senaste konflikten mellan Qatar och Saudiarabien förklarades också vara orsakad av ryska manipulationer för att dölja USA:s inblandning i Saudis avskyvärda Jemenkrig samt deras olagligt upprättade militärbasen i Al Tanf.
Så, Trumps strävan till normalisering med Ryssland uppfattar jag faktiskt som seriös. Men som Tillerson beskrev det vid sitt besök i Australien, en sådan utveckling är inte möjlig nu. Rysslandshysterin är helt enkelt för stark i dagsläget.
Idag beslutade den amerikanska senaten om nya sanktioner mot Ryssland med röstsiffrorna 97-2. Beslutet ”Crape Amendment, which imposes a serious of new sanctions on Russia over what it claims is it´s aggressive behaviour”. (Jason Ditz, Anti War)
Sanktionera riktar sig främst mot den ryska gasindustrin och metallindustrin.
För säkerhets skull innehåller beslutet en klausul som förbjuder president Trump att ta bort sanktionerna om han skulle få för sig något sådant.
För övrigt fortsätter USA sin olagliga ockupation av syriskt territorium vid sin militära bas i Al Tanf i sydöstra Syrien. Där har för övrigt de amerikanska och brittiska specialstyrkorna sällskap av en norsk specialstyrka från NATO på 120 personer.
Detta utan diskussion i det norska Folketinget.
Vilket föranleder Tyskland och Österrike att idag protestera mot de amerikanska sanktionerna genom ett gemensamt yttrande av Sigmund Gabriel och Österrikes kansler Christian Kern.
”Europés energy supply is a matter of Europe and not for the United States of America.”
Irritationen verkar uppenbar och man hotar med minskat samarbete gällande Ukraina. Båda nationerna är starkt beroende av rysk naturgas. Dock är sanktionerna ensidigt utlysta av USA, och Europa kan fullständigt strunta i beslutet om det missgynnar EU.