Trump vann och medierna förlorade

Skärmdump idag... Klicka för att komma till alla artiklar om presidentvalet.

Skärmdump idag… Klicka för att komma till alla artiklar om presidentvalet.

Trump vann presidentvalet. Det måste alla nu finna sig i. Men lätt är det inte för alla dem som tror att USA, EU och Nato är deras främsta stöttepelare mot “alla onda krafter” – ni vet vilka. Det finns idag ingen ände på eländet som nu kan inträffa, men också aningen nyktrare tongångar här och där noteras med tacksamhet.

Alla USAs nu gamla makthavare måste också finna sig i sitt nederlag. I så motto är det en seger för amerikansk demokrati – trots alla brister. Clintons erkännande av sin förlust var bra.

En fråga för oss är nu varför den Natosvansande Sverigeeliten:s (DNS) och dess mediers (inkl. public service) uppslutning kring Hillary Clinton i presidentvalet blev så aktivistisk? Man kunde ju valt att ligga lite lågt. Men icke! Varje försök till fördjupning i vad som sker, hur maktstrukturerna förändrats, hur kriserna slagit och klassklyftorna vidgats, vad krigen betyder etc… och att Trump kanske är ett svar på dessa frågor… och att Clinton är ännu mera hatad för det hon representerar. Sådant har viftats bort som kvinnohat, homofobi, abortmotstånd, invandrarfientlighet, isolationism och Putinkramande.

DNS trodde kanske i sin oändliga enfald att man kunde påverka USA-opinionen härifrån. Eller var allt bara ett inrikespolitiskt revirpinkande för att markera mot “populister och Putinakramare”. Ja mediebevakningen av USA-valet har stundtals varit rena dårhuset.

Det lilla fönstret
Tur då att det finns bloggar som denna. Inte för att jag inbillar mig att vi härifrån har något reellt inflytande på DNS, nej sannerligen inte. Men några vet att vi finns och läser oss i smyg. Och fler kommer att läsa oss, för droppen urholkar stenen. Och det vet de.

Vi är ett bevis på att det med mycket små resurser och enkla medel går att bevaka och göra betydligt mer kvalificerad journalistik än vad elitmedia förmår. Det gör att Public Service tappar tittare och lyssnare, tidningarna tappar läsare medan nätet blir platsen att informera sig på. Det är nämligen där som de klokare och bättre underbyggda resonemangen förs. Den här bloggen är en, inte den största, men kanske en av de bästa på svenska.

Som test på den saken kan du gå in och läsa vad som skrivits här om det amerikanska presidentvalet det senaste halvåret. Det är en hel del. Vi har ingen anledning att skämmas. Tillsammans ger vi som skrivit artiklar och kommentarer  här helt enkelt en bättre bild av världsläget och politiken än elitmedierna, utan ett öre i stöd.

Begrunda detta…

  38 kommentarer for “Trump vann och medierna förlorade

  1. Björn Nilsson
    2016-11-10 kl. 7:46

    Helt rätt, lindelof.nu är ett ljus i … ‘mörkret’ är väl för hårt att säga, men i alla fall ett klart ljus i skumrasket. Det kanske skulle behövas fler bra artiklar om socialism, men exempelvis bloggposterna om historia är mycket upplysande.

  2. Knut Lindelöf
    2016-11-10 kl. 8:42

    Kanske det… (fler artiklar om socialism alltså). Men just det ämnet blir så förfärligt lätt tros- och testuggande i den “maxiststecilistiska” skolan. Men bra artiklar även om detta välkomnas förstås.

  3. Leif Stålhammer
    2016-11-10 kl. 9:56

    Instämmer med BN. Ytterligare testuggande tar musten ur en. Hellre än läsfrukter, erfarenheter ur verkligheten. Artiklarna om Baltikum har t ex varit utmärkta. Diverse oraklers oförmåga att tolka stämningar i det s k folkdjupet beror på deras svåra isolering och att de gyttrar ihop sig i sina egna tankemiljöer.

    När det gäller socialism och dylikt tar jag mig friheten att citera en österländsk bondeledare som lär ha sagt: Många som har läst marxistiska böcker, har blivit revolutionens renegater, medan obildade arbetare ofta förstår marxismen mycket bra. Han tyckte också att: man måste undersöka det faktiska läget. Inte så dumt, tycker jag.

  4. Hans Andersson
    2016-11-10 kl. 15:45

    Gud bevare mig för testuggande! Har nog sin plats i bland, men inte huvudsak. Redovisning av okända historiska skeenden är bra och givande, där AP hela tiden bjuder på intressanta ingångar och egen forskning.

    För övrigt de dagsaktuella frågorna är givna och lindlof.nu håller sig väl även där. Yttrande- och tryckfrihetsfrågorna har hög prioritet hos KL där ligger bloggen i topp tycker jag, helt överlägset bland bloggar – avser då viljan att ta upp och bekämpa alla de hot som duggar tätt mot denna demokratins fundament. Bra diskussioner genomgående.

  5. Bo Persson
    2016-11-10 kl. 18:08

    Knut!
    Mig förvånade det inte att den politiska klassen hos oss och deras media så hårt satsade på Hillary Clinton. Hon stod ju för fortsatt amerikansk hegemoni och på den har ju denna klass byggt hela sin politiska identitet. USA skulle för evigt förbli den världspolis man blev då Sovjet brakade ihop.

    Och så kommer Donald Trump med sitt “America first”-tal, alltså den direkta motsatsen till det som Clinton stod för. Och så vinner han till och med.

    Inte konstigt alltså att man i våra media idag är helt förskräckta. Hur skall det bli nu när USA har abdikerat och allt det vi trott på inte längre finns.

  6. Christer Strandberg
    2016-11-10 kl. 18:40

    Knut!
    Nigel Farage och Marine Le Pen jublar. Europas mörkaste högerkrafter är glada. Det är inte jag. En president som vill förbjuda aborter och förnekar den globala uppvärmningen, ger mig kalla kårar.
    Om du tror att USA abdikerat, så tror du fel. Natos och USA:s roll i Europa kommer inte att förändras det minsta under Trump. Frågan blir Trumps Guantanamo.

  7. Torbjörn Wikland
    2016-11-10 kl. 18:41

    Efter USA-valet – fokus på säkerhetspolitiken

    Jo, Knut, din kommentar till USA-valet var bra. Men det är inte bara etablerade massmedia i Sverige som grovt misskött sin uppgift att göra världen begriplig för sina läsare och tittare. Hela det politiska etablissemanget från Moderaterna till Vänsterpartiet har efter valet djupt beklagat att Hillary Clinton inte blev vald och samtidigt uttalat sin oro för att det blev Trump. Till och dem har också Jimmie Åkesson anslutit sig (förmodligen för att visa att han är regeringsfähig tillsammans med Moderaterna).

    Denna politiska samstämmighet säger mer om det svenska politiska etablissemanget än om USA. Det enda i valet som riktigt berör Sverige är den kommande presidentens signaler om sin utrikespolitik och dess konsekvenser för svensk säkerhetspolitik. Amerikansk inrikespolitik berör oss möjligen indirekt, men det är bara något som amerikanerna själva kan påverka.

    Därför är jag själv glad och lättad över att Hillary Clinton inte blev president. Har man följt presidentvalet ordentligt vet man att Clinton inte bara avsåg att fortsätta Obamas krigiska politik runt om i världen, utan avsåg att stegra den. Vad Trump kommer göra vet vi ännu inte, men om han bara genomför en mindre del av vad han signalerat kommer världen och Europa åtminstone få en andhämtningspaus i det stegrade vapenskramlet. Det är vackert så.

  8. Pär Engström
    2016-11-10 kl. 18:49

    Utan att förringa denna blogg – ni har en mycket viktig funktion att fylla – vill jag ändå nämna att det även finns hopp om “gammelmedia”.

    Åsa Lindeborg ger i artikeln “Så blir vänstern great igen” i gårdagens (9/11) Aftonbladet en mer balanserad analys av det amerikanska valet än vad många av hennes kollegor har gjort under de senaste månaderna. Lindeborg sätter in både Trump och Clinton i ett sammanhang där problemen i USA antas grundas i både globalisering, nyliberalism etc. och i den amerikanska vänsterns tillkortakommanden. Och hon ger Trump rätt i sin kritik av att Hillary är korrupt eller vad sägs om följande:

    “Den delen av utrikespolitiken som Hillary Clinton ändå fick förfoga över, privatiserade hon som en feodalherre genom att ge sin och makens privata fond en rad lukrativa uppdrag. Den fonden har för övrigt byggt upp hela sitt miljardkapital på bidrag från allsköns rovgiriga företag och diktaturer”.

    Med dylika beskrivningar av Clinton bidrar Lindeborg till att göra valutgången förståelig för utomstående. Hon bemödar sig även med att analysera Trumps agerande i valkampanjen, t ex menar Lindeborg att Trump vänder ryggen åt “Reagens nyliberalism”.

    Lindeborg blickar också framåt genom att diskutera en eventuell kohandel mellan Trump och det republikanska partiet. T ex förutspår hon att partiet kommer att få igenom en fortsatt nyliberal politik “i utbyte mot att Trump kan gå stenhårt fram i moral- och flyktingfrågor för att inte svika sin väljarbas”. Vi får se om hon får rätt.

    Hon nämner dock inget om framtida amerikansk utrikespolitik.

    Lindeborg grundar sin artikel på bl a Laura och Saska Saarikoskis bok Trump och vredens Amerika och på SVTs dokumentär “Vägen till vita huset”.

  9. Knut Lindelöf
    2016-11-10 kl. 19:06

    Pär E!
    Du har förstås helt rätt. Det är den stora mediebilden jag försöker fånga i några korta meningar. Åsa Linderborg ska vi värna, som en av de mycket få som fortfarande förmår och tillåts skriva relativt fritt från en USA-kritisk position i svensk elitmedia. Det finns fler som gör bra saker, men de är undantag och utgör förmodligen en krympande skara. Jag ska genast lägga ut en länk till hennes artikel. Tack!

  10. Bo Persson
    2016-11-10 kl. 21:01

    Christer S!
    Det brukar heta att det är lättare för en amerikansk president att ändra på utrikespolitiken än det är att ändra på inrikespolitiken. Men du säger tvärtom. Vad grundar du det på?

  11. Hans Andersson
    2016-11-10 kl. 23:11

    Det allvarliga är att vår regering konsekvent satsat på fel häst. Svenska utrikesdepartementet och dess utrikesminsister M Wallström har öppet i massmedia tagit ensidigt ställning i presidentvalet för Clinton och även direkt hånat och bespottat Trump. Det kommer helt säkert att avsevärt försvåra kontakterna med den kommande amerikanska administrationen.

    Att Trump kommer att närma sig Ryssland och Putin kan man nog utgå från, då han gör bedömningen att det inte tjänar de amerikanska intressena med dåliga relationer. Ukraina tillhör inte på sikt de viktigaste prioriteringarna för USA. De kommer att lämnas åt sitt öde, EU och ryssarna får lösa den geopolitiska frågan själva.

    USA behöver goda kontakter med ryssarna på grund av den stora konflikten under uppseglande med Kina. Kineser och ryssar samverkar redan, inte minst genom militära övningar i sydkinesiska sjön.

    Detta område inklusive andra delar av Asien samt Mellanöstern är de viktiga prioriteringarna framöver för USA, inte Europa, det är i praktiken sedan länge nedprioriterat.

    Trump genomdriver nog skyddstullar mot kineserna och deras stålexport, vilket för övrigt EU redan gjort. I så fall räddar det tusentals jobb i USA.

    Ett klokt beslut naturligtvis och första steget på länge som ger den kinesiska ekonomiska dominansen en rejäl törn. Mindre av frihandel och mer protektionism är bra globalt sett och drar ner temperaturen i de internationella konflikterna.

  12. Christer Strandberg
    2016-11-11 kl. 6:20

    Bo P!
    Den amerikanska utrikespolitiken har inte förändrats på något avgörande sätt sedan Truman tog över efter Rooseveld. Internationella åtaganden och överenskommelser visavi Saudiarabien, Israel och Nato, gör att jag inte tror på några betydande förändringar nu heller. Detta trots Trumps isolationistiska retorik i valrörelsen.

    Inrikespolitiskt kan det vara lättare att t ex avskaffa Obamacare och att sänka skatter, då det finns en majoritet för detta i Kongressen och Representanthuset.

  13. Anders Persson
    2016-11-11 kl. 9:46

    Christer S m fl!
    Nej, jag tror att vi verkligen står inför en ändring i den amerikanska utrikespolitiken. Tendenser till detta har varit synliga före Trump och är oberoende av honom. Man kan säga att han snarare rider på dem.

    Den nya inställningen bottnar, enligt min förmenande, i ett ökat medvetande om att USA inte har råd, politiskt, ekonomiskt eller militärt att fungera som ”världspolis”. Dels har man inte så lyckats så bra militärt, bl a för att man med tanke på hemmaopinionen är ovillig att ha ”boots on the ground”. Men man kan inte kontrollera världen med drönare.

    Ekonomiskt har man inte råd, i synnerhet som militära konflikter med Kina, Ryssland osv skulle bli katastrofalt kostsamma och riskabla, om de än lyckades.

    Politiskt måste man också ha lite omtänk. Även mina USA-vänner medger att amerikanarna inte är speciellt bra diplomatiskt. I ett världsläge där man inte längre kan tvinga på folk sin uppfattning är det diplomati som gäller.

    Så hela den problemformulering som ”etablissemanget” har pumpat ut åt oss är fel från början: det är och ha varit poänglöst att orda om Trumps ”galenskap” när frågan snarare borde vara varför halva folket röstar på honom. Det är och ha varit poänglöst att fördomsfullt orda om ”galna, rasistiska, obildade” amerikaner eftersom detta omöjligen kan gälla halva befolkningen.

    USA har sedan lång tid stått inför växande problem. Hillary ville, misstänker jag, lösa det genom den traditionella vägen: KRIG. Trumps recept är att vänta med eventuella krig till man fått ordning därhemma. Och det kan ta 15-20 år – och till dess hinner mycket annat hända.

    Och: säga vad man vill om valresultatet, men visar det inte, som jag sade i mitt inlägg för åtta månader sedan att USA, trots allt, är en demokrati.

  14. Erik Skogh
    2016-11-11 kl. 11:03

    Ingen demokrati är perfekt men den i USA har så många brister att vi bör ifrågasätta om USA når upp till kraven.

    USA har efter segern* i WW2 alltid varit demokratin med stort D i Sverige. Vi är i vissa fall mer amerikaner än amerikanerna själva (d v s de amerikaner vi ser i våra medier och i Hollywoodfilmerna). Amerikaner som röstade på Trump vill varken vi eller amerikanska medier veta av. För Jan Björklund et consortes är USA demokratins försvarare i världen. Flera borgerliga politiker har inför valet öppet stött Clinton för att som de uttryckt det “ska förbli den ledande makten i världen”. Alla partier, även V, ser USA som värnare av demokratin i världen…

    I modern tid har USA imperialismen motiverats med slagordet “exportera demokratin”!

  15. Anders Persson
    2016-11-11 kl. 11:56

    Erik S!
    Du gör rätt som korrigerar mig. Mer precist hade varit att säga “borgerlig demokrati” eller “parlamentarisk demokrati”. Att, som jag gjorde, bara tala om “demokrati” är idealistiskt. Först när det någonstans i verkligheten uppstår ett “bättre” system är de ovan nämnda kan vi, möjligen, tala om “Demokrati”. Men nu, som då, gäller att det är folket själv som avgör i vilken grad deras system är “demokratiskt”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.