Vad som nu händer i förhandlingsspelet om fred i Ukraina, är nog mest teater. Det är viktigt att inse att Trumps politik inte är mindre imperialistisk än Bidens, den är bara ett sätt att primärt rädda vad som räddas kan och sekundärt att stärka USA:s ställning i världen – fast med andra medel än med krig just i detta fall. Det misslyckade mineralavtalet (”The Mineral Deal”) är det kanske tydligaste exemplet på detta. De bisarra utspelen mot Grönland, Kanada, Mexiko och Panama, stödet till Israel och bombningarna av Jemen pekar tydligt åt samma håll.
Kriget på marken i Ukraina är förlorat. Det har Trump förstått och försökt dra slutsatser av. Ryssland har i stort sett nått sina mål och tagit kontroll över de fem oblasten man anser ska höra till Ryssland.
De två stora på förlorarsidan i markkriget (vid sidan av Ukraina) är USA/Nato och Europa. Restukraina är ett resursrikt men försvarslöst offer som ingen stormakt egentligen bryr sig om, bara om dess naturresurser och i viss mån dess strategiska läge.
Vad Trump nu håller på med är att trots krigsförlusten ändå på något sätt förhindra en egen ekonomisk katastrof genom att försöka kratsa kastanjerna ur elden.
Men för Europas del är allt förlorat och man överges nu t o m av sin starkaste bundsförvant USA. Europa får nu inte ens vara med och dela på det som eventuellt kan vinnas ur det förstörda Ukraina, de kommer bara tvingas dra sig tillbaka med en raserad ekonomi och samtidigt bekosta Ukrainas återuppbyggnad.
Det börjar likna en ”Versaillesfred” där Europa (Tyskland) straffas med ett gigantiskt krigsskadestånd. Att en ny dolkstötslegend kan uppstå är inte otänkbart, för det är vad det faktiskt börjar likna.
Med Trump överger USA nu sitt utslitna Rysslandsnarrativ och därmed sina tidigare allierade. Den ”transatlantiska länken” som var ett så viktigt argument för svenskt Natomedlemskap är nu plötsligt oviktig för USA. Istället är USA på väg att ensam ta för sig så mycket som möjligt ur de restukrainska tillgångarna. Det är vad mineralavtalet – The Mineral Deal – handlade om, alltså att göra rest-Ukraina till en amerikansk ekonomisk lydstat. Trumps motiv är att Ukraina har en skuld till USA att betala för allt de fått (pengar och vapen) sedan 2014 – 30 miljarder dollar (mellan tummen och pekfingret). Själva kriget skyller han på Obama och Biden och menar att om han varit president hade kriget aldrig startats.
Utan USA som murbräcka mot Ryssland förmår Europa inte mycket. Ukrainas naturtillgångar får man ingen del av, man står där nu med en raserad ekonomi och förstörd energiförsörjning – helt snuvad på konfekten.
Europa (EU) kan omöjligen göra som Trump, att skylla kriget på någon annan. De är fastsurrade vi det gamla narrativet med rysskräck och Putin som dagens Hitler. 27 EU-länder (+ Storbritannien) kan omöjligt vända på klacken, vilket faktiskt skett i USA. De är inmålade i ett hörn och tvingade att tappa ansiktet inför sina väljare för att kunna enas om att upphöra med sitt deltagande i kriget (i Ukraina) mot Ryssland. Det är en politiskt omöjlig process – i ordnade former. I USA behövdes det bara ett presidentval för detta. Allt står nu på spel. EU, Nato… Hur Europa ska ta sig vidare är omöjligt att spå om. Ingen nu levande har varit med om något liknande.
I söndagens Godmorgon världen i Sveriges Radio diskuterades faktiskt vad ”den liberala regelbaserade världsordningen” (LRVO) egentligen betyder. Ulf Kristersson använder sina djupaste brösttoner och beskriver LRVO som något fullkomligt omistligt för Europa.
Den regelbaserade världsordning som skapades av USA efter andra världskriget … är värd att skydda och bevara … vår syn [är att] det ytterst bara är frihet som ger fred.
Men det här stämmer inte. LRVO skapades inte av USA efter andra världskriget. Kristersson har fel här. Han menar kanske med sitt uttalande rätt och slätt att regler är bättre än anarki i världen. Men Kristersson och många med honom framställer LRVO som den folkrätt som skapades efter andra världskriget med FN och FN-stadgan. Men, LRVO är ett ”regelverk” som USA – som ensam supermakt efter 1990 – skapat och som man med alla medel försökt tvinga på övriga världen. Det är upplösningen av denna o-ordning som nu pågår.
Hur kan jag nu säga allt detta med så stor övertygelse? Jo det klarnade när jag fick förklarat för mig vad ”The Mineral Deal” gick ut på. Det är ett förslag till avtal som ger USA allt och Ukraina ingenting. Bestämmandet över den fond som ska skapas är tänkt att ligga helt i USA:s händer. Allt som kan fås fram av mineraler, olja, gas o s v ur Ukrainas jord ska komma under USA:s kontroll. Det är fullt jämförbart med vad Storbritannien och USA tvingade på Iran efter störtandet av den demokratiskt valde ledaren Mohammad Mossadeq 1950-talet.
Rysslands strävan är ett stabilt och genomarbetat fredsavtal som tillgodoser deras säkerhetsintressen och reglerar förhållandena i Europa och världen efter att LRVO har fallit. Rysslands dilemma är att motparten inte vet vad den vill. Zelenskyj och hans korrumperade omgivning spelar mest teater, USA försöker dra sig ur markkriget och Europa är helt satta åt sidan p g a sin inre splittring. Ryssland har alltså ingen pålitlig motpart att göra upp med. Så de kan bara mala på med sitt utnötningskrig längs hela fronten. För ukrainarna fortsätter kriget alltså som vanligt. Lidandet och dödandet bara fortsätter…
Väl sagt Knut, men ändå ofullständigt.
Du måste också beakta, att det pågår en oerhörd strid om makten inom den anglosachsiska finansoligarkin.
De hittillsvarande härskarna har inte dragit sig för något, som vi kunnat se. Här några exempel:
1. Två mordförsök på Trump under förra årets valrörelse.
2. Alla försök av den gamla eliten, mellan valdagen i höstas och Trumps återinträde på presidentposten, att få igång det tredje världskriget: Sydkoreakuppen, Georgien, Moldavien m fl.
3. Samma krets saboterade totalt Trumps förra valperiod med bl a det s k Russiagate – ett samarbete mellan Hillary Clinton-kretsen och MI6 i London. Då alltid lika troget rapporterat av svensk Public Service (med den senare så kallade globala klimatkorrespondenten Erika Bjerström i spetsen).
Det är i det här sammanhanget man ska förstå, varför Robert Kennedy jr, Tulsi Gabbard och Musk m fl ställt upp för Trump. Ska också tilläggas att demokraternas hittillsvarande radikala alibi Bernie Sanders spelade en oerhört ynklig roll vid kongressförhöret inför utnämningen av Kennedy till hälsominister.
Kort efter sitt tillträde gav Trump en presidentorder om DOGE, om effektivisering av statsapparaten, att ledas av Musk.
Musks kommentar till detta den 11 februari var:
”Vi har denna icke-valda, icke konstitutionella fjärde statsmakt – byråkratin – som löpande, obehindrat innehar mer makt än varje politiskt vald församling. Denna byråkrati återspeglar inte folkets vilja. Det här är något vi måste ordna upp.” (Anm. Min översättning)
Sett detta citat någonstädes i etablerade svenska media? Nähä, förstås inte.
Kan jämföras med hur det går till i Sverige:
Den som kallas till en anställningsintervju för en kvalificerad tjänst i svensk byråkrati möter som regel två unga kvinnor från HR-avdelningen (som det heter på svengelska) – båda utan kunskap eller insikt om tjänstens innehåll. Förhöret inleds med ett par politiska, helt ovidkommande frågor om hur sökanden ser på ”Agenda 2030” och på detta med värdegrund o dyl Fel svar – och du är spolad för anställning redan här.
Som vi kan notera hade valresultatet i Sverige hösten 2022 ingen som helst effekt på denna byråkrati, med i spetsen 5.000 anställda tjänstemän i Regeringskansliet, för att inte tala om alla andra svenska myndigheter. Bara ett ex: Förra våren, inför EU-valet, gick Naturvårdsverket ut med en förordning om eldningsförbud i svenska trädgårdar. Man fick ge sig den gången om denna stolleförordning, på grund av det uppror som snabbt spred sig hos allmänheten inför EU-valet.
Det finns hur många som helst anvisningar av den här typen som speciellt drabbar svensk landsbygd (rivning av sedan länge etablerade dammar är ett annat monstruöst exempel). Kristersson har heller aldrig låtsats om att det var denna landsbygd (och blåställen), som genom (sd) gjorde honom till statsminister. Som vi kunnat se har också (sd) bara fungerat som dörrmatta åt (m). Redan i EU-valet förra sommaren såg vi att det partiet var hjälplöst förlorat med sitt nuvarande ledargarnityr – i avsaknad av varje ledarkraft. De kunniga har successivt sparkats ut, som exempelvis Elsa Widding och Roger Richthoff.
Men den här jämförelsen kan man förstå Trumps totala Blitzkrieg mot den inhemska byråkratin. Man ska också veta att 95 procent av rösterna i Washington DC – alltså administrationens röster – gick till Trumps fiender.
Till det ska läggas Trumps skuggboxning på en lång rad andra områden – för att förvirra, innan motkrafterna hunnit samla sig.
Utgången av detta skoningslösa krig inom anglo-oligarkin är vad som kommer att avgöra världens fortsättning.
Jan H!
Du skrev: “De hittillsvarande härskarna har inte dragit sig för något … Två mordförsök på Trump under förra årets valrörelse.” Det är fel. Inga organiserade intressen hade något att göra med mordförsöken.
Hegseth och grabbarna tenderar att på ett nästan komiskt sätt ogenerat tillskriva oraklet Trump sina utfästelser och som en till en Thailändsk Gudastod the only with the great power to change the world America first. En sådan inställning till sin ledare gör bara skolbarn rädda för att säga fel. Det i sin tur skapar en atmosfär av religiöst symptom och som straffar sig i längden.
USA är inte den enda makten i världen. USA är på sluttande plan isolerad i meningen att ingen kan lita på USA, blott att USA älskar och bygger på politisk splittring. Och okunskapen om BRICS emorma utbredning i Asien; Braslien, Indonesien, Indien, Ryssland, Kina, Iran m fl talar mot Hegseths tes om USA:s verkliga potential att motverka folken i BRICS länderna och dess intressen att gå sin egen väg och där USA blir rejält på efterkälken!