Två böcker och två succéfilmer

Nyligen såg vi filmen Sommaren med Monika på SVT Play och jag fick lust att återigen läsa Per Anders Fogelströms bok som publicerades år 1951 och var hans tredje roman. Filmen hade premiär år 1953 och då hade redan hans andra roman, Ligister från år 1949, filmatiserats år 1950 med titeln Medan staden sover.

Läsningen av boken bekräftade mina misstankar. En film kan aldrig visa den bredd och det kunskapsdjup som en roman har. Boken blir, oavsett de kvaliteter den har, bara till en inspirationskälla för regissören att utveckla de förlopp i boken som han vill visa fram.

Romanen Sommaren med Monica visar i stället på all den kunskap som Fogelström hade om arbetarmiljöer i Stockholm och förhållandena för de människor som levde och arbetade långt ned på samhällsstegen. Förhållanden som var helt okända för mig när jag under tonåren på 1950-talet började ta cykeln in från villaförorten Lidingö till fotoaffärerna i Stockholm för att köpa filmrullar, fotopapper och kemikalier som behövdes för mitt stora fotointresse.

Filmen Hon dansade en sommar hade premiär år 1951 och baserar sig på Per Olof Ekströms bok Sommardansen från år 1949, som efter filmens tittarframgångar utgavs i nya upplagor med titeln Hon dansade en sommar. Mitt exemplar är från nionde upplagan 81–100 tusendet. Tryckt år 1952.

Per Olof Ekström föddes år 1925 i en lantbrukarfamilj på gården Björkehaga i Dalsland och övertog efter föräldrarnas död gården och drev den under ett antal år. Han debuterade som författare år 1947 med boken Den ensamme och två år senare utkom boken Sommardansen, som utgör underlaget för filmen.

Ekström hade genom sin uppväxt en bred kunskap om förhållanden på vad stadsmänniskor brukar kalla ”bondlandet”. En kunskap jämförbar med den som Vilhelm Moberg hade och visade fram i sina böcker om hur livet gestaltade sig på den småländska landsbygden.

Själv fick jag genom mina somrar på min farbrors gård i Flärke, nära Örnsköldsvik, en mycket idyllisk bild av livet som småbonde. De första åren fanns en stor grupp jämnåriga grabbar i grannbyn och vi samlades alla för bad i ån. Senare fick jag och kusinen Bertil ansvar för att följa korna upp till skogsbetet och hämta hem dem därifrån. Sedan fick vi barn trampa höet i ladorna och så småningom lära oss att hantera en lie och hässja hö. En liten inblick i byns religiösa liv blev det när Bertil och jag såg hur nyfrälsta i ortens baptistförsamling döptes i Flärkeån.

En idyllisk bild av livet på landet, som landsbygdsförfattare har kunnat visa på, inte alltid stämmer. Under ytan göms ofta motsättningar som Ekström visar fram i sin bok Sommardansen.

När den manlige huvudpersonen Göran efter sin studentexamen kommer till sin farbrors gård förstår han snart att den högkyrkliga kyrkoherden är en mäktig person som han vill lära känna lite närmare. Så han följer en kväll med till ett möte i prästgården där allt är stelt och välkontrollerat. Årets konfirmander sitter som tända ljus, liksom de äldre besökarna, och väntar på att kaffet skall serveras.

Kyrkoherden har hört att Göran är en god sångare, så han ber honom att slå sig ned vid pianot och sjunga något. Göran förstår att det förväntas av honom att hålla sig till religiösa och sedesamma visor och inleder med Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Sedan fortsätter han med andra lika sedesamma texter. Men så flyger fan i honom och han avslutar med Nils Ferlin:

När skönheten kom till byn då var klokheten där
då hade de bara törne och galla
Då sköto de efter henne med tusen gevär
ty de voro ju så förklokade alla…

Kyrkoherdens ögon blixtrade och Göran insåg att han fått en dödsfiende.

Mycket av handlingen i boken rör sig kring bygget av en bygdegård, där ungdomen kan bedriva olika aktiviteter. Göran kommer till bygden med sin studentmössa på huvudet, men inser snabbt att det är klokast att ta av den. Han är både teoretiskt kunnig och praktiskt lagd, så han kan göra en bra insats. Men det finns många som vill sätta en käpp i hjulet för bygget. Trots detta går det stadigt framåt och det mesta står klart vid invigningen.

Bygdegården skall invigas med en teaterföreställning där Göran och Kerstin skall spela huvudrollerna. Grannflickan Kerstin och Görans kärleksförhållande har varsamt växt fram och är det andra huvudtemat i boken. Men det får ett abrupt slut när de på Görans motorcykel är på väg hem en kväll och en, förmodligen berusad bilist, får dem att köra av vägen och Kerstin dör av sina skador.

Nu vänder sig också Görans nyvunna kamrater mot honom. Bygdens fördömande är kompakt. I filmen visas det genom kyrkoherdens oförsonliga ord vid jordfästningen: ”tung faller domen över förföraren”.