Fredrik Vilhelm von Buxhoevden möter lndshövdingen (Fänrik Ståls sägner)
Två frågor om det pågående kriget behöver lyftas upp ur kommentartrådarna, så att frågorna och svaren får fler läsare. Den första är frågan om gränser, och vad som är Ukrainas territorium. Knut Lindelöf, Dennis Zackrisson, Anders Åberg med flera, föreslår något oerhört: att det vore rimligt, att en stormakts riksterritorium utvidgades på en mindre grannstats bekostnad.
Något sådant har vi inte sett sedan andra världskrigets tid. Några beklagliga, men mindre omfattande fall av gränsändringar har skett sedan dess, som att bryta ut Kosovo utan Serbiens medgivande. Men överförandet av fem oblast till Ryssland är ett nytt slag av brott mot folkrätten, och mot Helsingforsavtalet, och mot flera andra avtal underskrivna av Ryssland. Knut L med flera förordar att vi toge ett steg tillbaka till 1700-talet, när Polens delningar var comme il faut. Ett sådant steg tillbaka till Buxhoevdenprincipen ”Oss tillhör landet nu med vapnens rätt”* fordrar bättre motiveringar, än vad skribenterna hittills erbjudit.
De andra frågan är Knut L:s med fleras blåögdhet om vad effekten bleve av minskad västlig vilja till krigshjälp för Ukraina. I västvärlden är yttrandefrihet och parlamentsval viktiga faktorer. Så icke i Ryssland och Kina. Det betyder, att påverkan på opinionen i Västvärlden är ett möjligt vapen för de euroasiatiska stormakterna. Opinionen hos motståndaren är en krigsskådeplats, varest det eurasiatiska blocket kan bekämpa Västvärlden, men inte tvärtom. Väst kan inte påverka opinionen i östliga stormakter, eftersom den exekutiva makten i öst har samhällena i järngrepp. Men Ryssland och Kina kan göra utspel, som påverkar opinionen i väst.
Om ”Inga vapen till Ukraina!” och ”Vapenstillenstånd nu och förhandlingar!” bleve förhärskande opinioner i Västvärlden, skulle det eurasiatiska blocket inte verka för fred. Ryssland skulle inregistrera en framgång på opinionsslagfältet, och gå till offensiv för att intaga hela Ukraina.
Jag har inga åsikter om att Ryssland skulle ha sprängt Nord Stream. Det enda som talar för den hypotesen, är att det skulle vara intelligent av Ryssland att göra det. Det vore som att detonera en ”opinionsbomb” i Väst. Så snart där finns något att diskutera, så spenderas en stor del av Västvärldens energi på att prata ihjäl varandra, i stället för att enas om hjälp till Ukraina – så ser det ut från Moskva.
* Citat ut Fänrik Ståls sägner
Jan Arvid Götesson skriver igen om Ukraina, denna gång som en artikel. Jag har synpunkter på nedanstående citat ur artikeln.
”… överförandet av fem oblast till Ryssland är ett nytt slag av brott mot folkrätten”
Rent juridiskt sett är det ju så. Men här handlar det om mer än juridik. Det handlar om att övriga världen är i färd med att befria sig från USA:s hegemoni. Det vore knappast möjligt om Ryssland vikt ner sig inför USA:s ständiga provokationer. Glöm inte att all omstörtande verksamhet, alla färgrevolutioner, alla ekonomiska sanktioner också bör betraktas som brott mot folkrätten och folkrätten är inget värd om bara västvärlden, anförda av USA, fritt får bryta mot den. Man måste kunna lyfta blicken från juridiken och se de stora linjerna. Dessutom har befolkningen sagt sitt i omröstningar. I demokratisk ordning. Jag associerar även till svensk lag, som tillåter att man tar barnen från föräldrarna om de utsätts för övergrepp. Något som de flesta nog tycker är helt OK. Men enligt folkrätten är det tydligen OK för ett land att ta livet av sina minoriteter (läs Donbass 2014–2022), men inte för omvärlden att ingripa för att skydda dem. Logiskt?
Götesson skriver att ”I västvärlden är yttrandefrihet och parlamentsval viktiga faktorer, så icke i Ryssland och Kina” Visst, vi har yttrandefrihet, men vad är den värd om den fritt kan censureras, som vi vet sker på de USA-kontrollerade sociala medierna. Och vad är den värd om den inte tillåts att manifesteras i Main Stream Media, som ägs av kapitalintressena. Vi har ju sett vad som tillåts komma fram i svensk Public Service. Den liberala demokratin med parlamentsval och flera partier verkar bli allt mindre viktigt. De som sitter vid makten struntar i folkliga opinioner (Frankrike), bryter ogenerat mot grundlagen (Sveriges Nato-ansökan) och kan, utan konsekvenser, bryta mot sina vallöften och överge sin befolkning (senast i Sverige, Baerbock i Tyskland har i klartext uttryckt att sanktioner mot Ryssland är viktigare än de egna medborgarnas välfärd). Beträffande Ryssland och Kina, så har Ryssland ett parlament med, om jag minns rätt, 8 partier är representerade, där ledamöterna i duman utses i fria val, liksom presidenten. Man kan visst ha synpunkter på Ryssland och företeelser där, men inte döma ut det på det vis Götesson gör. Kina har på relativt kort tid lyft 800 miljoner ur fattigdom och har som mål att befolkningen skall ha en rimlig nivå av välstånd. Befolkningen tycks trivas under sitt diktatoriska, autokratiska styre, eftersom de uppger sig vara lyckliga under sin ledning.
Vidare ”… påverkan på opinionen i Västvärlden är ett möjligt vapen för de euroasiatiska stormakterna”
För det första finns det en språkbarriär mellan den engelskspråkiga västvärlden och resten. För det andra har västvärlden stängt ner tillgången till de ryska engelskspråkiga media på nätet (RT och Sputnik News). Hur många i västvärlden tar del av media i övriga världen tror Götesson? För att inte tala om alla USA-finansierade NGO:er och tankesmedjor som bildar opinion i, för USA, misshagliga, men också andra nationer.
”Väst kan inte påverka opinionen i östliga stormakter, eftersom den exekutiva makten i öst har samhällena i järngrepp. Men Ryssland och Kina kan göra utspel, som påverkar opinionen i väst.”
Se ovan. Väst har alltsedan slutet av WW2 överöst andra länder med etermedia typ Voice of America och Radio Free Europe/Radio Liberty. För att inte nämna den USA-propaganda kubanerna är utsatta för. Rysslands och Kinas handlande kan säkert påverka opinionen i övriga världen, men knappast i västvärlden.
”… det skulle vara intelligent av Ryssland att göra det (spränga sin egen gasledning /RN). Det vore som att detonera en ’opinionsbomb’ i Väst.” En obegriplig slutsats. Västvärlden är inte ens informerad om Seymour Hershs avslöjande av att USA och Norge ligger bakom sprängningen (brott mot folkrätten eller?) MSM förtiger och väst lanserar egna nonsensteorier för att skapa förvirring. De demokratiska ägarna (Tyskland, Frankrike, Nederländerna) tiger dessutom och tillvaratar inte sina egna befolkningars intressen.
Om Jan Arvid G:s frågor:
Fråga 1 handlar om huruvida förslaget om vapenvila och förhandlingar är ett så stort brott mot folkrätten som Jan Arvid G (JAG) påstår. Eftersom vi ser på kriget på olika vis kommer vi till olika slutsatser. JAG liksom västvärldens ledande politiker (inkl vår svenska regering) ser Ukrainakriget som oprovocerat. Det gör inte jag. JAG biter sig därför fast i folkrättsregeln att ingen stat har rätt att med militära medel roffa åt sig territorium från en annan stat. Så är det. Därför må man fördöma Rysslands från början begränsade militära operation mot Ukraina.
Men om den som ropar ”Stoppa tjuven!” (Ryssland ut ur Ukraina) har arrangerat hela situationen och mobiliserat (tvingat) alla sina underlydande att också ropa ”Stoppa tjuven!” Då kommer situationen i en annan dager och blir betydligt mer komplicerad.
Tjuven (Putin) kan därmed med fog hävda att han blivit hotad, att hela situationen är riggad och att man därför inte kan lita på alla de där som ropar ”Stoppa tjuven”, de är egentligen bedragare hela bunten. Tjuven (Putin) börjar istället motivera sina krigiska erövringar med att bytet egentligen tillhör honom, vilket – om man bortser från dagens folkrätt (som faktiskt bara är 17 dagar yngre än jag) – äger viss relevans. Att nu dessutom Tjuven (Putin) och de som riggat situationen och ropar ”Stoppa tjuven!” båda sitter på enorma sprängladdningar, som kan utplåna allt mänskligt liv, är ännu en omständighet att ta i beaktande – eller hur? För att inte tala om krigets miljöskadliga effekter…
Och! eftersom alla med rudimentär historisk överblick vet att i krig de facto gäller ”Oss tillhör landet nu med vapnens rätt” (Buxhoevdenprincipen), eller annorlunda uttryckt att ”politisk makt växer ut ur en gevärspipa” (Mao-principen), finns mycket goda skäl att sansa sig och sätta sig ner och förhandla – även om folkrätten säger att Tjuven (Putin) är en tjuv (men ingenting om att den som ropar ”Stoppa tjuven” faktiskt riggat hela situationen).
Fråga 2 gäller om Ryssland skulle utnyttja situationen – om Västvärlden slutade skicka vapen – och inta hela Ukraina. JAG verkar övertygad om den saken. Det är inte jag.
Här tangerar vi frågan om Ryssland är en lika hungrig imperialistmakt som USA/EU/Nato. Den saken diskuteras ibland, men ofta mycket slarvigt. JAG och våra vanligaste medier jämför aldrig, utan utgår endast ifrån att Ryssland (Putin) är den olaglige och omättlige landslukaren, medan USA/EU/Nato är den som står för lag, rätt och demokrati. Det gör inte jag.
Även vår demokrati och vår yttrandefrihet hotas nämligen av de eskalerande spänningarna i världen. Se bara på våra stora mediers bisarrt ensidiga samstämmighet. Visst får vi ännu skriva fritt här på lindelof.nu, men marginaliseringen av avvikande röster är ingen slump, den är ett faktum och ett allvarligt hot mot den grundlagsfästa informationsfriheten (nedsänkningen av RT, lagen om utlandsspioneri m m). Och detta är en inrikespolitisk fråga som är aktivt förbisedd.
Att som JAG anse att det vore ”intelligent av Ryssland att göra det. Det vore som att detonera en ’opinionsbomb’ i Väst”, alltså att utnyttja Västs yttrandefrihet som ett vapen för att skapa kaos i Västvärlden gränsar till det mer bisarra. Med sådana resonemang kan allt vridas till sin motsats så att alla till sist tappar förståndet.
”vad effekten bleve av minskad västlig vilja till krigshjälp för Ukraina” Det är en mycket bra fråga. Det har på denna sida debatterats om jämförelsen med Vietnam är relevant eller ej. Själv gör jag hellre jämförelsen med det spanska inbördeskriget. De allra flesta länder förhöll sig passiva och vad jag vet var Sovjet det i stort sett enda landet som gav stöd till fascisternas motståndare. Kanske var Sovjet det enda landet som skickade vapen trots att de skrivit på att förhålla sig passiva.
Idag vet vi att stödet helt klart förlängde kriget och dess lidande. Gjorde därmed Sovjet fel? Alla de tusentals frivilliga från främst Europa som kämpade mot fascisterna. Gjorde de fel?
Att Sovjet avslutade sina vapenleveranser när man närmade sig en överenskommelse med Nazityskland är en annan historia. Det kostade 100-tusentals människor livet.
Jag ser exempelvis att tidningen Arbetet gör samma jämförelse.
Intressant, Hans E!
Har du någon brukbar klick-referens till Arbetets ”jämförelse”?
Dennis Z!
Jag försökte mig på att göra en hyperlänk men det blev kanske fel. Här är länken.
När jag googlade om spanska inbördeskriget för att kolla mitt inte alltid så pålitliga minne hittade jag Arbetets ledare. Marxistiskt arkiv har en del bra skrivet om det spanska inbördeskriget.
Hans E!
Jag hade inga problem att hamna rätt med din länk till Arbetets ledare; mycket intressant!
Tack!
Jag har här försökt ta upp frågan om hur gamla FiB-veteraner kan hamna på så olika sidor i Rysslands angreppskrig mot Ukraina, man skulle ju naivt tro att efter 50 år har parollen ”antiimperialism” stötts och blötts så många gånger att den skulle vara väl avslipad och knappast ämne till konflikter. Men tydligen inte.