Två sidor av samma mynt

Ett av argumenten till stöd för Bushregimens illegala invasion av Irak var att amerikanska värderingar skulle spridas till det irakiska folket. Men efter terrordåden i Bryssel har ordspråket ”Barn gör inte som man säger åt dem att göra, de gör som man själv gör” än en gång visat sig sant. Islamiska staten och dess krigare har tagit efter de amerikanska soldaternas beteende.

Under 2015 släppte USA 23.144 bomber på fem länder. Det är i genomsnitt 63 bomber om dagen.

Föreställ er terrordåd som de i Bryssel – fast inte som något som inträffar någon gång då och då, utan flera gånger på daglig basis. Det är vad USA utsätter Mellanöstern för dag in och dag ut.

ISIS och USA är två sidor av samma mynt. ISIS mördar, precis som USA mördar. ISIS lemlästar, precis som USA lemlästar. ISIS terroriserar och torterar, precis som USA terroriserar och torterar. Den tidigare New York Times-korrespondenten Chris Hedges skrev: ”Det barbari vi fördömer är det barbari vi begår. Den linje som skiljer oss från Islamiska staten i Irak och Syrien (ISIS) är teknologisk, inte moralisk. Vi är de vi krigar mot.” Han citerar sedan Primo Levi: ”Ur våld föds bara våld.”

Den flyktingkatastrof som vi nu tvingas bevittna är inget som ”bara hände” utan är tillverkad i Washington. De nykonservativa visste mycket väl vad ett amerikanskt intåg i Mellanöstern skulle kunna få för konsekvenser. Och samma typer som lobbade för invasionen av Irak vill nu till varje pris åstadkomma regimskifte i Syrien. I ett läckt e-postmeddelande skickat till Hillary Clinton skriver hennes rådgivare Sid Blumenthal den 23 juli 2012:

En viss bestämd källa säger att den brittiska och den franska underrättelsetjänsten menar att deras israeliska motsvarighet är övertygad om att det finns någonting positivt med inbördeskriget i Syrien; om Assadregimen störtas förlorar Iran sin enda allierade i Mellanöstern och skulle bli isolerat.

Samtidigt skulle Assadhusets fall mycket väl kunna leda till ett sekteristiskt krig mellan shiiter och den sunnitiska majoriteten i regionen och dra in Iran [i kriget], vilket ur de israeliska befälhavarnas perspektiv inte vore något dåligt för Israel och dess västerländska allierade. Enligt denna individs åsikt skulle ett sådant scenario distrahera och möjligen hindra Iran i dess kärnvapenförehavanden under en lång tid framöver.

Sedan 1990 har åtminstone fyra miljoner muslimer utplånats i Västvärldens krig (inklusive sanktioner), men siffran kan vara betydligt högra. Västerlänningar är bortskämda med att ostraffat kunna bränna ihjäl människor i andra delar av världen utan att de märker av det i sin vardag. Det blir därför en chock för dem varje gång de själva tvingas uppleva den terror som de inte tycks tveka att utsätta andra för. Och varje gång är attackerna mot dem själva fullständigt ”obegripliga”, något som beror på ”hatet” för vår ”demokrati” och vår ”frihet” – inte på att vi mördar och traumatiserar många gånger fler människor med våra bomber.

Den enda trösten är att det västerländska mördande i dag är förhållandevis återhållsamt jämfört med de otaliga förintelserna under kolonialeran. Exempelvis under kung Leopold II av Belgiens styre dog i storleksordningen tio miljoner människor i Kongo. Det ger lite perspektiv på terrordåden i Bryssel.