Två bilder lite längre ner illustrerar det rubriken uttrycker. För inte syns det på mitt foto ovan att det verkligen är fråga om två helt olika temperament som träder fram ur deras respektive konstnärliga skapande.
Det roliga är att de ställer ut tillsammans, Gerd Vading och Hans Jivander. De är båda sedan många år knutna på olika sätt till Östhammar. Därför är det naturligt att de visar sina bilder i Bruksgården i Harg. Här ställer Östhammarskonstnärer ut varje sommar då många ”badjävlar” är i farten.
Vi sätter oss ner och pratar lite och jag ställer frågan: Varför håller ni på så här? Varför slutar ni inte – ni blir ju inte rika och berömda på att måla tavlor?
Hans guppar till i ett litet skratt och säger att han hållit på sedan han var barn då han ritade gubbar, bilar och allt som han var intresserad av på den tiden. Gerd säger att hon måste hålla på, att hon alltid hållit på, förr skrev hon mycket poesi, men nu har måleriet tagit över. Man orkar inte hålla på med båda. Man utvecklas ju hela tiden, säger hon, och det är så spännande att se om det kan bli något. Vi blir överens att det finns ett uttrycksbehov som måste få näring. Precis på samma sätt som att jag inte känner mig tillfreds förrän jag fått ur mig lite tankar på denna blogg.
Gerd Vadings bilder är dekorativa ofta i mjuk paställ, landskap där himmel möter jord eller hav, figurer i kontakt på olika vis – eftertanke, samtal. Gerd älskar färgernas subtila spel. I samtalet över kaffekoppen berättar hon om en bild hon kallar ”Stubbe”, som hon arbetat hårt och länge med. Den är hon helt nöjd med. Inte förrän jag läste titeln ”Stubbe” i listan kunde jag se någon stubbe.
Gerd är verbal, uttrycker sig klart och nyanserat om konstens – i allmänhet – olika uttryck och talar lätt och gärna om sin egen konst.
Hans Jivander däremot säger inte mycket om sin konst, han ler endast lite illmarigt. Man anar en gravad hund bakom pannbenet. Men hans bilder däremot är inte sällan små och stora fyrverkerier. Kandisnky måste vara en inspiration och förebild. I Wikipedia finner jag följande passus som lika väl skulle kunna gälla Hans Jivander: ”… Abstrakt expressionist. Hans måleri kännetecknas av starka, symboliska färger, där färgen är befriad från formen.
Två okuvliga amatörkonstnärer, så lika vid en hastig anblick på fotografiet – aktiva pensionärer med en brinnande konstintresse – men ack så olika i temperament. Genial utställningsrubrik och en upplivande konstutställning denna regniga Roslagssommar!
Alla uppgifter om tid och plats finns här.
Tack för besöket, Knut! Det är alltid roligt att prata med dig.
Gerd!
Detsamma!