Ludendorf, Hindenburg och Wilhelm II i bakgrunden. Nuland, Biden och Blinken i förgrunden (Montage: Redax)


Här på lindelof.nu kämpar några tappra personer för att rädda mig och andra från att hamna i diktatorernas fälla. Jag uppskattar emellertid deras försök, och tack vare dem är jag nu än mer övertygad om att de är inne på fel spår och att situationen i världen är mycket farligare än någon av oss ens kan ana. Att det hela kan sluta i den total kärnvapenkonfrontationen vill de helst inte ens diskutera.

Jag beklagar alla människor som på grund av nyhetsutmattning, ointresse eller brist på tid hålls okunniga om vad som händer på riktigt i detta krig mellan USA-världen (Ukraina) och Ryssland. Eftersom jag ägnar mycket tid (för mycket tid anser mina närmaste) att informera mig via andra kanaler vid sidan om DN och SR/SVT har jag en helt annan bild av läget än de flesta i min omgivning. Den som eventuellt undrar över varifrån jag hämtar mina uppgifter kan titta på listan över ”Läsvärt på nätet” på öppningssidan, fr a de engelskspråkiga.

En helgalen tankefigur jag bemötts med är att bristen på yttrandefrihet i Kina och Ryssland är så till den milda grad krigsdrivande att den måste lyftas upp över kärnvapenhotet. När jag t ex lade ut Jeffrey Sachs´ anförande som refererade till John F Kennedys tal 1961 om att till varje pris undvika en kärnvapenkonfrontation med Sovjet, avfärdades detta på följande märkliga sätt: ”Jag noterar att Knut L […] går till Förenta staterna för att hämta ´ett omistligt anförande´ (Sachs´anförande /KL) om hur dålig och farlig Förenta staternas politik är. Mina värderade meddebattörer har inte givit mig länkar till något motsvarande inifrån Ryssland och FR Kina om de staternas politik. Vilket i och för sig skulle kunna bero på att de staternas politik vore fredsfrämjande.”

Jag ska lämna dessa frågor nu och istället grovt teckna min bild av den nuvarande situationen.

Min aktuella lägesbild

Att krigets inledning var ett stort ryskt militärt fiasko är en grov förenkling. Ryssland gick in med stora styrkor mot huvudstaden Kiev. Efter att USA-världen vägrat att ens diskutera med Ryssland om en ny europeisk säkerhetsordning i december 2021 försökte Ryssland på detta (olagliga) sätt bryta dödläget för att snabbt tvinga fram förhandlingar med Kievregeringen, vilket också skedde. Ett avtal skrevs under av både Ukraina och Ryssland i Istanbul i mars 2022 som innebar: inget ukrainskt Natomedlemskap, begränsning av Ukrainas krigsmakt, Krim till Ryssland, självstyre för Donbass och sedan möjlighet för Ukraina att ansöka om EU-medlemskap. Men detta avtal stoppades av Väst (USA – Boris Johnsson). Ukraina fick alltså inte själva bestämma och Ryssland blev grundlurade.

Så långt hade den ryska militära operationen rent politiska motiv och styrdes av Putin. Därefter drog sig de ryska styrkorna tillbaka till östra delarna (de fyra oblasten som utgör landbrygga till Krim) och professionella militärer tog över kriget och inledde en systematisk upprustning och har idag, trots mycket larmande om framgångsrika ukrainska offensiver, full kontroll över landbryggan till Krim mellan Svarta havet och floden Dnepr, full fart på sin vapenproduktion och mobilisering av soldater. De har byggt starka försvarslinjer, är välbeväpnade, har effektiva försörjningslinjer samt stora reserver av vapen och soldater i beredskap.

Mot detta står Ukraina med en hårt prövad armé efter enorma materiella och personella förluster, som hela tiden attackeras av allt effektivare ryska robotar, artilleriattacker, helikoterbombningar, flyg- och drönarattacker. Talet om att USA-världens avancerade vapen skulle innebära vändningar och få ryssarna att fly har gång på gång visat sig inte stämma. Ukrainarna förmår inte hålla samman sina styrkor, har en irrationell ledning, interna slitningar, en frånvarande överbefälhavare, enorm korruption… Det enda de har är en stark stridsvilja i de västra delarna för att försvara hela sitt land ända till Krim. Men även den är kraftigt överdriven i västpressen. Mest av allt vill säkerligen de allra flesta ukrainare – i både väst och öst – ha ett slut på det pågående helt meningslösa dödandet.

Diplomatiska initiativ

Nu börjar det komma diplomatiska initiativ. Häromdagen var USA:s utrikesminister Blinken i Kina. Han tillstod då att USA står fast vid överenskommelsen från 1972 mellan USA och Folkrepubliken Kina (PRC) om den så kallade ”ett Kina-politiken” (USA erkände då – 27 år efter andra världskriget – att Fastlandskina och Taiwan var ett och samma land). Men Blinken fick kalla handen från Kinas höga företrädare om att försöka påverka Ryssland att dra sig tillbaka från Ukraina. Kina vek sig inte en tum från vad man sagt hela tiden under denna konflikt. Hur detta kommer att tas emot i Washington får vi se. Biden kallade Xi Jinping för diktator på ett valmöte dagen efter Blinkens hemkomst, så det ser mörkt ut. I USA:s regering vet den ena handen inte vad den andra gör, de verkar kraftigt okoordinerade.

En delegation av ledare från afrikanska länder, med Sydafrikas president Ramaphosa i spetsen, har rest runt till de närmast inblandade i konflikten och försökt lobba för fredsförhandlingar. I Polen blev de inte ens insläppta, de tvingades sitta kvar i flygplanet och vänta i nio timmar. I Kiev hade de resultatlösa samtal med Zelensky och i Moskva blev de väl mottagna, de fick träffa Putin som förklarade att förhandlingar är otänkbara så länge man riskerar att bli grundlurad av USA-världen, som man blev i krigets inledning.

Offensiven och situationen i USA

Det står nu alltmer klart att den stora motoffensiven är en katastrof för Ukraina. De lyckas inte bryta igenom det ryska försvaret på något ställe. Offensiven når inte ens fram till ryssarnas främsta befästningslinje. De anfallande drabbas av enorma mänskliga och materiella förluster redan i den grå zonen, som är ett slags evakuerat ingenmansland. De sofistikerade Leopardstridsvagnarna ligger i högar som utbränt skrot.* Det här blir allt svårare att dölja för omvärlden, fast man gör sitt bästa. Offensiven kommer att bli ett monumentalt misslyckande, ja en katastrof på alla plan.

Inom ukrainska ledarkretsar – militära och inom underrättelsetjänst – har det funnits allvarlig tveksamhet om den stora motoffensiven. Några förstod tidigt att det finns en gräns för att lyckas mot en fiende som Ryssland. Offensiven verkar vara framtvingad av USA och dess närmaste allierade som betalning för alla vapen man bistått med och för att ge Biden en framgång inför presidentvalet. Man kräver nu resultat. Zelensky har länge suttit i denna kniptång.

Men i Vita huset driver Biden och hans närmaste (the neocons) på för eskalering. Misslyckas offensiven måste man istället inrikta sig på ett förlängt krig, kanske med flyg (F16, JAS-Gripen…). Man föreställer sig fortfarande att västerländska vapen är så överlägsna att till slut kommer ryssarna att krokna.

Inom USA:s militär och underrättelsetjänst finns tvivel på det förnuftiga i att bränna alla resurser på Ryssland, när det är huvudfienden Kina man borde koncentrera sig på. De vill göra upp med Putin och ladda upp mot Kina istället, vilket torde vara ett ännu mer omöjligt projekt. Det är ungefär denna linje som förs av Donald Trump. Det enda som skulle kunna få Biden att vinna valet verkar vara att först nå någon slags seger i Ukraina. Men efter den misslyckade motoffensiven ser det mörkt ut. Därför gör de nu allt för att få Trump dömd till ett långt fängelsestraff, få republikanerna att splittras och på så sätt få Biden återvald. Men det är ett mycket högt spel, inte minst med tanke på sonen Hunter Bidens tidigare eskapader och familjens djupa inblandning i ljusskygga Ukrainaaffärer i krigets upptakt.

Ekonomin

Västs generalplan var att rusta Ukraina till tänderna och när kriget väl kommit igång införa drakoniska sanktioner mot Ryssland och knäcka dem ekonomiskt. Hörde idag att EU beslutat om sitt 11:e sanktionspaket, trots att sanktionsvapnet visat sig i det närmaste verkningslöst. Ryssland har löst sina ekonomiska problem med handel under radarn och ökad handel österut. Ryssland har också kvar sin industriella kapacitet och kan förse sin egen krigsmakt med fungerande, väl beprövade vapen. Ryssland har en ekonomi i god ordning och rubeln håller sitt värde. Istället lider framför allt Europas länder, av energibrist, råvarubrist, matbrist, gödningsmedlesbrist, inflation och recession.

Vapenindustrin i Väst är den enda som gynnas och som tjänar massor av pengar. Fast den är inte strukturerad för krigsförhållanden, eftersom den verkar under marknadslagar för fredsförhållanden. Det mesta av tung industrin som fanns i USA och Europa efter andra världskriget är nu till stora delar utraderad och kan inte sättas på fötter igen utan enorma uppoffringar.

Världsordningen

Att en ny världsordning efter den så kallade ”transatlantiska eran” håller på att formas, verkar för många obegripligt. Men det är äntligen så att den del av världen som sedan slutet av 1800-talet lidit under europeisk kolonialism och nykolonialism håller på att resa sig ur förnedringen. Asiens giganter, Ryssland, Kina och Indien samt Afrika och Latinamerika kliver äntligen fram ur skuggorna i egen rätt. Det är detta som kallas en ny multipolär världsordning. Det är detta USA-världen med alla medel motsätter sig. Det var detta de fruktade skulle kunna ske om de gick med på förhandlingar med Ryssland om en ny europeisk säkerhetsordning i december 2021. Istället fick de sitt krig med Ryssland, som de var övertygade om att de skulle vinna. Men, det visade sig som sagt vara en monumental missbedömning.

Slutet närmar sig

Slutet närmar sig alltså – i dubbel bemärkelse. Det kan bli det alla till varje pris borde försöka undvika, alltså vad Kennedy och Chrustjev i samförstånd lyckades undvika 1961 – en kärnvapenkonfrontation. Men låt oss tänka bort det just nu och istället konstatera att man inte kan fortsätta mycket längre med nuvarande intensitet, eftersom Västs resurserna håller på att sina. Men slutet kan se ut på många olika sätt beroende på hur USA agerar efter att motoffensiven misslyckats, alla med risk för mer eller mindre katastrofala följder. Jag skissar några.

Kanske politiska krafter i USA till sist inser – liksom kejsar Wilhelm II, Ludendorf och Hindenburg i Tyskland 1918 – att slaget faktiskt är förlorat på grund av att resurserna är slut och därmed föreslår eld upphör och förhandlingar i någon form. I Tyskland 1918 hade revolution då utbrutit, vilket idag inte verkar aktuellt i Europa eller USA. Dessa goda krafter är således ännu svaga, så denna utgång är i dagsläget osannolik.

En annan möjligheten är att Väst skickar soldater från forna Sovjetstater in i Ukraina och att man ger dessa flygunderstöd från europeiska Natostater. Denna möjlighet är också osannolik, främst för att de europeiska länderna knappast kommer att gå med på det, samt för att det skulle kunna leda till eskalering till taktiska kärnvapen.

En tredje och kanske den mest troliga möjligheten är att kriget fryser fast vid nuvarande frontlinje för att Väst må samla krafter till en oviss framtid. Det kan innebära ett långvarigt ekonomiskt utnötningskrig med katastrofala följder för EU:s länder.

En fjärde möjlighet – efter att Ukraina tömt sina resurser i den misslyckade motoffensiven – är ett ryskt anfall för att definitivt knäcka Ukrainas krigsmakt. Ett sådant anfall skulle säkert kunna bli framgångsrikt rent militärt, men vad som skulle kunna vinnas med det är ändå svårbedömt. Kanske även det kan provocera fram kärnvapenanvändning.

Dystert minst sagt. Låt oss hoppas på en växande fredsrörelse och att förnuftiga krafter i USA och Europa – likt i Tyskland 1918 – måtte inse att slaget faktiskt är förlorat.

Det dystra världsläget till trots önskar jag alla läsare en skön midsommar.

* Tillägg 23 juli 16:19: Läser på Regeringens hemsida den 24 februari 2023: ”Sverige avser också bidra med upp till 10 stridsvagnar av modell Leopard 2 (stridsvagn 122).” Dessa kanske nu är skrot i Ukraina.

Föregående artikelVarifrån kommer hotet mot Sverige?
Nästa artikelMitt politiska liv… (del 22) – Paus från FiB/K
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

37 KOMMENTARER

  1. By John Helmer, Moscow Saturday, June 24th, 2023

    ”In brief statements issued late last week in Moscow – their significance missed in the western press — President Vladimir Putin ordered a reality check of Russia’s war strategy. He then answered himself by declaring the war will be over when no Ukrainian army will be left on the battlefield, nor NATO weapons.”

    Man säger att sanningen är krigets första offer. Det är inte sant, för den har alltid offrats redan innan det bröt ut.

    Förhandlingar har bevisligen förts mellan Ryssland och Ukraina, sannolikt har mer än en text funnits utarbetad. Det enda som gäller är att inget avtal om vapenvila eller fred ingåtts. Man kan spekulera om varför det är så, men det är så och vad alla har att utgå ifrån.

    Det är ett önsketänkande och grov underskattning av Ukraina att tro att Nato hindrade dem att ingå ett fredsavtal. Kom ihåg att John Helmers citat ovan bara är en upprepning av vad Putin sagt både före och efter den 24 februari 2022.

  2. Peter P!
    Hur vet du att det är ”ett önsketänkande och grov underskattning av Ukraina att tro att Nato hindrade dem att ingå ett fredsavtal”?

  3. 2021 hade Ryssland den näst (nåja) starkaste armén i världen.
    2022 hade Ryssland den näst starkaste armén i Ukraina.
    2023 hade Ryssland den näst starkaste armén i Ryssland.

    Att det finns de som omväxlande applåderar detta fullständiga militära fiasko som någon slags framgång, omväxlande bortförklarar den med att ”Ryssland tog inte i på riktigt” är inte så förvånande. Bagdad Bob gjorde samma sak, det funkar ett tag. Man kan ignorera de tiotusentals krigsbrott och det folkmord Ryssland gjort sig skyldigt till och att Putin är efterlyst av den Internationella Krigsförbrytartribunalen i Haag för folkmord. Man kan t o m i sina inlägg sätta en parentes runt att Rysslands aggression är (olaglig). Jag uppmuntrar t o m att man använder sig av rätten att Bagdad-Boba debatten, för den rätten finns inte i exempelvis Ryssland eller Kina.

    Vad som är mer beklämmande är att det stjärnögda beundrandet av Rysslands rena terrorbeskjutning av bostadshus, lekparker, sjukhus, elinfrastruktur med ”allt effektivare ryska robotar och artilleriattacker”. Den klarar jag mig utan.

  4. Krigets fasor verkar i det oändliga utan egen vilja att ta slut! Människorna själva måste inse det orimliga med alla krig.

  5. Mats Ö!
    2023 har Ryssland gjort slut på en stor del av den Ukrainska armén, trots att den 2022 var den näst starkaste i hela Europa.

    Massor av västvärldens fantastiska stridsvagnar, artilleripjäser, missilsystem och luftförsvarssystem har skjutits sönder. Ukrainas flygvapen finns knappt längre. Västvärlden har snart slut på både ammunition och nya vapen att skicka till Ukraina och den så omtalade motoffensiven kommer knappt någonvart.

    Just nu ser det ut som om Ryssland demilitariserar både Ukraina och västvärlden.

    Någon terrorbeskjutning mer än den från Ukraina emot bostadsområden i Donetsk finns inga rimliga bevis för.

    Krigsförbrytartribunalen i Haag har olika regler för ryska presidenter och amerikanska presidenter och har skämt ut sig fullständigt. Likhet inför lagen tillämpas inte där.

    Trots allt detta så måste man fördöma den ryska invasionen för dess oerhörda hänsynslöshet. Den hänsynslösheten förefaller mindre än den USA utövar vid alla sina angrepp på suveräna stater, men likafullt har den resulterat i hundratusentals dödsoffer.

    Den enda civiliserade reaktionen måste vara att kräva omedelbart eld upphör och att förhandlingar ersätter massmördandet.

  6. ”Låt oss hoppas på en växande fredsrörelse och att förnuftiga krafter i USA och Europa – likt i Tyskland 1918 – måtte inse att slaget faktiskt är förlorat.” Så slutar Lindelöfs artikel.

    Om man nu rent teoretiskt tänker sig att man inser att slaget är förlorat, att Ukraina inkl allierade hissar vit flagg, vad skulle det innebära? Blir Ukraina då en del av Ryska federationen? Att det område som idag är Ukraina upphör att existera som självständigt land, med ett styre likt det i t ex Tjetjenien. Är det ett önskvärt scenario? Eller hur ser den önskade fortsättningen ut om man inser att slaget är förlorat?

  7. Anders B!
    Ju fortare Ukraina och allierade inser att slaget är förlorat – i meningen att man inte kommer att kunna knäcka Putins Ryssland – desto bättre utsikter för att Ukraina inte helt ska utplånas som en sammanhållen stat. Det som Ryssland obevekligen kräver är att ett framtida Ukraina inte ska gå med i Nato. Men vad som händer vet ingen, allra minst om kriget drivs vidare med Västvärldens ekonomiska och militära stöd. Det framstår för mig som en ännu mörkare framtidsbild.

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.