”Ukrainakrisen” är inte en Ukrainakris

DET BLIR ALLT mer uppenbart att ”Ukrainakrisen” inte främst handlar om Ukraina. Den handlar om USA:s fortsatta inflytande i Europa i allmänhet och ytterst om kontrollen över Tyskland, Italien och Frankrike och därmed EU i synnerhet. Om Tyskland fullföljer Nord Stream 2 blir Ryssland en del av Europa, vilket USA till varje pris vill förhindra.

2015 stod det klart att Tysklands Angela Merkel och Rysslands Vladimir Putin enats om att Ryssland skulle bygga Nord Stream 2 genom Östersjön direkt till Tyskland. Tyskland är nämligen beroende av denna pipeline för billig rysk gas för att i framtiden täcka landets stora energibehov. En viktig orsak till detta är att i maj 2011 beslutade Tyskland att stänga ner landets hela kärnkraftprogram (tre månader efter Fukushimaolyckan i Japan). Det var ganska snart efter Majdankrisen (-kuppen) i Ukraina, vilket fick sin betydelse. Rysk gas passerade nämligen Ukraina på sin väg till Europa, vilket var en lönsam affär för Ukraina. Så, Ukraina var motståndare till ännu en direktledning till Tyskland och på grund av att man därmed skulle förlora inkomster.

Nu har sju år gått och vi ser konsekvenserna. Hela Europa (EU) är i en energikris. Det drabbar som bekant även Sverige med stigande elpriser, ökande bränslepriser som medför stigande inflation, stigande räntor, vilket kan leda till en riktigt djup ekonomisk kris.

Under denna tid har emellertid byggandet av Nord Stream 2 tickat på, är nu klart och håller på att genomgå sertifieringsprocesser för att i sommar eller tidig höst få tillstånd att sätta igång att pumpa billig rysk gas direkt till Tyskland.

Det är det här som USA – till nästan varje pris – vill stoppa. Istället vill de att Tyskland ska köpa (mycket dyrare) flytande gas via båttransporter från USA och Mellanöstern. Men framför allt ser de i med Nord Stream 2 att Ryssland integreras med europeisk ekonomi, vilket kommer att splittra Nato, EU och minska USA:s inflytande i Europas stora ekonomier. Här har vi kärnan i konflikten, som kommit att kallas för ”Ukrainakrisen”.

Alltså denna ”så kallade” Ukrainakris påstås orsakas av att Ryssland hotar att invadera Ukraina. Beviset är att Ryssland samlat militära styrkor i ryska Europa, att Krim anslutit sig till Ryssland, att Ryssland varit militärt aktiva på flera håll efter år 2000 och förstås att Putin är en diktator.

Men, Tyskland vill få igång Nord Stream 2, medan USA (och Ukraina) vill stoppa hela projektet. Det är nu bara kort tid tills gasleveranserna kan komma igång, så det brinner alltså i knutarna för USA att få sina allierade med på sin version. I höst kan det vara för sent.

Det här förhållandet framstod pinsamt klart vid presskonferensen den 6 februari efter mötet mellan kansler Olaf Scholz och president Joe Biden. På direkt fråga svarade Biden att: ”om Ryssland invaderar sätter vi stopp för Nord Stream 2”. På samma fråga till Scholz yrade denne runt frågan med en massa intet förpliktande försäkringar om att: ”… om Ryssland invaderar Ukraina kommer vi att agera kraftfullt tillsammans med våra allierade…” Han vägrade att ta ordet Nord Stream 2 i sin mun.

Vidare inställde Volodmyr Zelensky ett möte med Annalena Bearbock i Kiev för att även hon vägrade ta ordet Nord Stream 2 i sin mun. Sprickan här är närmast övertydlig. Tyskland måste få igång gasledningen, medan USA (Ukraina) vill stoppa den. Det gäller därför för tyska regeringsföreträdare att inte förbinda sig till någonting om Nord Stream 2 – i händelse av att någon eventuell militär urladdning som kan skyllas Ryssland inträffar (eller provoceras fram) t ex i Donbass. Därför yrar man runt lite allmänt utan att nämna ordet. Även Bearbock alltså som tidigare gärna pratade Nord Stream 2.

För Ukraina (Zelensky) kan man dock tänka att frågan inte är lika stor som för USA. Ukraina pressas nu som bekant av Frankrike och Tyskland att söka en lösning för själva Ukraina efter Minsk 2-avtalet, som hamnade i skrivbordslådan 2015. Det här vill USA och Storbritannien sätta stopp för. De fortsätter därför att larma om en förestående rysk invasion – trots att alla som funderar lite längre inser att ett sådant krig skulle bara gagna USA, ett krig USA inte ens tänker delta i. Man är inte beredd att möta mot Ryssland i ett markkrig.

Den nuvarande krisen i Europa kommer sig alltså av att USA – till nästan varje pris – vill behålla sin kontroll över Europas stora länder och därmed EU. Men EU är djupt splittrat eftersom det största landet Tyskland inom kort kommer att inleda ett nära samarbete med Ryssland. Frankrike, Italien och Ungern och ännu några EU-länder inte kommer att protestera. Endast de nya Natomedlemmarna på gränsen till Ryssland applåderar Natos närvaro och vidare expansion.

Förresten det ymniga pratet om rätten att själv få bestämma sin säkerhetspolitik, alltså vem man vill samarbeta med, har för ryss-skrämmarsidan blivit den kanske viktigaste komponenten i det nationella självbestämmandet. Det kan tyckas vara samma sak som principen om alliansfrihet. Men det är det inte. Alliansfrihet innebär att stå utanför stormaktsallianser eller militära samarbeten som t ex Värdlandsavtalet med Nato. Vår alliansfrihet har på senare år fått allvarliga törnar, men ännu hävdas från regeringen att vi är alliansfria. Och, att regeringen håller fast vid att man inte aspirerar på att gå med i Nato är en bra sak. Högeroppositionen pressar visserligen på för en så kallad Natooption och liknande, men det måste avvisas av regeringen, vilket är utmärkt.

Så, ”Ukrainakrisen” är alltså inte en Ukrainakris, även om landet Ukraina sedan 2014 är i kris. USA:s Storbritanniens och deras eftersägares larmande om de ryska invasionshoten är till för att demonisera Ryssland för att hindra Ryssland att bli en del av Europas ekonomi och cementera USA:s kontroll över EU och Nato – genom att stoppa Nord Stream 2. Chansen att de kommer att lyckas med detta är liten.