”Ukrainakrisen” är inte en Ukrainakris

De senaste dagarnas händelser på världsarénan, artiklar och rapporter utanför svenska medier har lett mig till följande funderingar och slutsatser.

En bild från slaget vid Marignano mellan Frankrike och Schweiz 1515.

DET BLIR ALLT mer uppenbart att ”Ukrainakrisen” inte främst handlar om Ukraina. Den handlar om USA:s fortsatta inflytande i Europa i allmänhet och ytterst om kontrollen över Tyskland, Italien och Frankrike och därmed EU i synnerhet. Om Tyskland fullföljer Nord Stream 2 blir Ryssland en del av Europa, vilket USA till varje pris vill förhindra.

2015 stod det klart att Tysklands Angela Merkel och Rysslands Vladimir Putin enats om att Ryssland skulle bygga Nord Stream 2 genom Östersjön direkt till Tyskland. Tyskland är nämligen beroende av denna pipeline för billig rysk gas för att i framtiden täcka landets stora energibehov. En viktig orsak till detta är att i maj 2011 beslutade Tyskland att stänga ner landets hela kärnkraftprogram (tre månader efter Fukushimaolyckan i Japan). Det var ganska snart efter Majdankrisen (-kuppen) i Ukraina, vilket fick sin betydelse. Rysk gas passerade nämligen Ukraina på sin väg till Europa, vilket var en lönsam affär för Ukraina. Så, Ukraina var motståndare till ännu en direktledning till Tyskland och på grund av att man därmed skulle förlora inkomster.

Nu har sju år gått och vi ser konsekvenserna. Hela Europa (EU) är i en energikris. Det drabbar som bekant även Sverige med stigande elpriser, ökande bränslepriser som medför stigande inflation, stigande räntor, vilket kan leda till en riktigt djup ekonomisk kris.

Under denna tid har emellertid byggandet av Nord Stream 2 tickat på, är nu klart och håller på att genomgå sertifieringsprocesser för att i sommar eller tidig höst få tillstånd att sätta igång att pumpa billig rysk gas direkt till Tyskland.

Det är det här som USA – till nästan varje pris – vill stoppa. Istället vill de att Tyskland ska köpa (mycket dyrare) flytande gas via båttransporter från USA och Mellanöstern. Men framför allt ser de i med Nord Stream 2 att Ryssland integreras med europeisk ekonomi, vilket kommer att splittra Nato, EU och minska USA:s inflytande i Europas stora ekonomier. Här har vi kärnan i konflikten, som kommit att kallas för ”Ukrainakrisen”.

Alltså denna ”så kallade” Ukrainakris påstås orsakas av att Ryssland hotar att invadera Ukraina. Beviset är att Ryssland samlat militära styrkor i ryska Europa, att Krim anslutit sig till Ryssland, att Ryssland varit militärt aktiva på flera håll efter år 2000 och förstås att Putin är en diktator.

Men, Tyskland vill få igång Nord Stream 2, medan USA (och Ukraina) vill stoppa hela projektet. Det är nu bara kort tid tills gasleveranserna kan komma igång, så det brinner alltså i knutarna för USA att få sina allierade med på sin version. I höst kan det vara för sent.

Det här förhållandet framstod pinsamt klart vid presskonferensen den 6 februari efter mötet mellan kansler Olaf Scholz och president Joe Biden. På direkt fråga svarade Biden att: ”om Ryssland invaderar sätter vi stopp för Nord Stream 2”. På samma fråga till Scholz yrade denne runt frågan med en massa intet förpliktande försäkringar om att: ”… om Ryssland invaderar Ukraina kommer vi att agera kraftfullt tillsammans med våra allierade…” Han vägrade att ta ordet Nord Stream 2 i sin mun.

Vidare inställde Volodmyr Zelensky ett möte med Annalena Bearbock i Kiev för att även hon vägrade ta ordet Nord Stream 2 i sin mun. Sprickan här är närmast övertydlig. Tyskland måste få igång gasledningen, medan USA (Ukraina) vill stoppa den. Det gäller därför för tyska regeringsföreträdare att inte förbinda sig till någonting om Nord Stream 2 – i händelse av att någon eventuell militär urladdning som kan skyllas Ryssland inträffar (eller provoceras fram) t ex i Donbass. Därför yrar man runt lite allmänt utan att nämna ordet. Även Bearbock alltså som tidigare gärna pratade Nord Stream 2.

För Ukraina (Zelensky) kan man dock tänka att frågan inte är lika stor som för USA. Ukraina pressas nu som bekant av Frankrike och Tyskland att söka en lösning för själva Ukraina efter Minsk 2-avtalet, som hamnade i skrivbordslådan 2015. Det här vill USA och Storbritannien sätta stopp för. De fortsätter därför att larma om en förestående rysk invasion – trots att alla som funderar lite längre inser att ett sådant krig skulle bara gagna USA, ett krig USA inte ens tänker delta i. Man är inte beredd att möta mot Ryssland i ett markkrig.

Den nuvarande krisen i Europa kommer sig alltså av att USA – till nästan varje pris – vill behålla sin kontroll över Europas stora länder och därmed EU. Men EU är djupt splittrat eftersom det största landet Tyskland inom kort kommer att inleda ett nära samarbete med Ryssland. Frankrike, Italien och Ungern och ännu några EU-länder inte kommer att protestera. Endast de nya Natomedlemmarna på gränsen till Ryssland applåderar Natos närvaro och vidare expansion.

Förresten det ymniga pratet om rätten att själv få bestämma sin säkerhetspolitik, alltså vem man vill samarbeta med, har för ryss-skrämmarsidan blivit den kanske viktigaste komponenten i det nationella självbestämmandet. Det kan tyckas vara samma sak som principen om alliansfrihet. Men det är det inte. Alliansfrihet innebär att stå utanför stormaktsallianser eller militära samarbeten som t ex Värdlandsavtalet med Nato. Vår alliansfrihet har på senare år fått allvarliga törnar, men ännu hävdas från regeringen att vi är alliansfria. Och, att regeringen håller fast vid att man inte aspirerar på att gå med i Nato är en bra sak. Högeroppositionen pressar visserligen på för en så kallad Natooption och liknande, men det måste avvisas av regeringen, vilket är utmärkt.

Så, ”Ukrainakrisen” är alltså inte en Ukrainakris, även om landet Ukraina sedan 2014 är i kris. USA:s Storbritanniens och deras eftersägares larmande om de ryska invasionshoten är till för att demonisera Ryssland för att hindra Ryssland att bli en del av Europas ekonomi och cementera USA:s kontroll över EU och Nato – genom att stoppa Nord Stream 2. Chansen att de kommer att lyckas med detta är liten.

... är läst 967 gånger!

  4 kommentarer for “”Ukrainakrisen” är inte en Ukrainakris

  1. Dennis Zackrisson skriver:

    Knut L!
    Klokt resonerat. Eftersom Nato sedan snart 30 år blivit en renodlad ”anfallsallians” (efter 1992 fanns ingen motståndare eller utmanare om platsen överst på gödselhögen) kan naturligtvis medlemskap där aldrig på något sätt försvaras. Det handlar då inte om ”försvar” utan om anfallskrig.

    Sveriges alliansfrihet har i över 200 år haft syftet att utvecklas till neutralitet vid stormaktskonflikter. Detta är berömvärt och bör noga hållas isär från den nu så beklagligt vanliga krigsalarmismen!

  2. Sven Andersson skriver:

    ”Ukrainakonflikten” handlar inte om Ukraina utan är en kamp om inflytessfärer mellan Ryssland och USA där Ukraina, Tyskland, Frankrike och resten av EU bara är brickor i spelet som när som helst kan offras. Denna artikel i Wall Street Journal visar tydligt hur Ukraina förtvivlat försöker få sina ”vänner” i USA att sluta blanda sig i.

  3. Knut Lindelöf skriver:

    Jag slutar nu diskutera mina länkade inlägg på Facebook med Mats Österholm och en del andra. Istället delger jag deras inlägg här med svar och bjuder in dem att skriva här istället.

    Mats Österholm (sent den 10 feb)
    ”Det är USA:s fel att Ryssland tvingas hitta med invasion av Ukraina”. Ett krystat resonemang, milt uttryckt, som vi nu fått höra i flera olika versioner i flera veckor. Det blir inte mindre krystat eller tröttsamt för att man upprepar samma mantra om och om igen.

    Mitt svar:
    Mats Österholm!
    Jag kan hålla med om att en del av dagens artikel funnits med i tidigare artiklar. Men, kan du inte se att du och andra i ännu högre grad lider av samma problem, alltså ”upprepande av mantran”. Du verkar ha svårt att förstå skillnaden mellan att ha militärövning på eget eller på en allierads område (precis som USA/Nato i Sverige f ö) och att ”hota med invasion”. Ryssland visar förvisso musklerna (precis som USA/Nato i Sverige f ö), men man är mycket noga med att dementera alla desinformativa rykten från väst om att man tänker invadera Ukraina. De har dessutom allt att förlora på något sådant. Detta är ditt och USA:s problem, alltså att Ryssland inte tänker invadera.

  4. Mats Larsson skriver:

    Man behöver inte gå till Wall Street Journal, det räcker med lindelof.nu. Bortsett från vad jag skrev om Vitryssland så står sig mina förutsägelser för sju år sedan.

    Ryssarnas paradgren är annars sedan ganska många år offrets roll. Denna roll odlas så flitigt i rysk TV att den blir rent löjeväckande, något vi skrattar år hemma vid köksbordet.

    Eller som en ryss, centralt placerad i Moskva, utbrast för ett par år sedan hemma i vårt kök: ”Jag blir så j…a trött på att vi [ryssar] aldrig kan ta ansvar för vad vi gör, det ska alltid vara någon annans fel.” (Skripal framhölls särskilt, men även MH17.)

    Nu är ett nytt ryskt dopingfall under uppsegling i OS, en tävling där Ryssland inte får tävla under sin egen flagg. Jag trodde efter ett besök i Moskva 2017 och diskussioner med rysk dopingexperter att nu skulle man få ordning på problemen. Men icke, korruptionen står i vägen.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.