Under befrielseoperationer dör tusentals oskyldiga

Flicka hittad i ruinerna efter bombningarna av Caen

Sommaren 1960 tog mina föräldrar min bror och mig på en campingsemester till Normandie och Bretagne i norra Frankrike. Det var 15 år efter 2:a världskrigets slut, men spåren var ännu påtagliga. För att komma ner på kontinenten måste vi passera Hamburg. Det hade vi gjort redan 1958 och 1959. Delar av staden var fortfarande i ruiner och genomresande bilister hänvisades varje år till någon ny “Umleitung”, d v s en omväg kring de områden som höll på att byggas upp.

Anders Persson

Att Tyskland varit sönderbombat var inte nytt, men vi blev lite chockade när vi kom ner till Normandie, området som kallas Calvados och vars huvudstad är Caen. Jag har fortfarande kvar Michelinkartan från den sommaren. I den har man inringat ett dussin större och mindre byar som “Localité ou partie de localité gravement endommagée”, d v s “Samhälle eller del av samhälle som är allvarligt skadat”: Avenay, Vendes, Garcelles, Missy mfl. I dessa små byar som före kriget haft 250-300 invånare hade 1/4 till 1/3 omkommit eller drivits på flykten sommaren 1944.

Vi undvek dessa områden och styrde kosan längre västerut till St. Malo vid Atlantkusten. En ren och välbyggd stad, tyckte vi. Jo, det var därför att den blivit nästan totalförstörd 1944-45 då den belägrades av de allierade trupperna. På Wikipedia “Bombningar av Frankrike under andra världskriget” kan man få en överblick. Bara i Calvados förstördes till 75-95% städerna Tilly-la-Campagne, Lisieux, Vire, Villers-Bocage och Falaise. Totalt omkom 20 000 män, kvinnor och barn bara i Calvados, d v s 5% av befolkningen. I huvudstaden Caen omkom 2000-3000 civilpersoner under ett par veckors intensivt allierat bombardemang och strider mot Wehrmacht – också det 5% av befolkningen.

Strider i bebyggda områden är grymma, det fick man lära sig redan under militärtjänsten. Så t ex är det accepterad rutin att kasta in en handgranat i ett rum innan man går in. Stridsvagnar som misstänker att fiendeenheter gömmer sig bakom ett hus kan utan vidare rikta sin eldgivning rakt mot, d v s igenom huset.

En jämförelse med idag
Aleppo
– för det är ju det denna betraktelse egentligen handlar om – hade före kriget uppemot 2 miljoner invånare. Drar vi ner den siffran till hälften så ger 5% döda av civilbefolkningen en siffra på 50 000 dödade män, kvinnor och barn – utan att det behöver förekomma någon avsikt att döda oskyldiga.

Under befrielsen av Frankrike 1944 dödades nära 80 000 fransmän, män, kvinnor och barn, till övervägande del av de allierades artilleri eller bombflyg. Ingen har klandrat de amerikanska, brittiska, kanadensiska och franska trupperna för detta och kallat det för “folkmord” eller “brott mot mänskligheten”. Lika lite bör man idag anklaga syriska, iranska eller ryska trupper för detta. Liksom skulden 1944 låg på de tyska erövrarna, ligger skulden idag hos de västsponsrade terroristerna.

  2 kommentarer for “Under befrielseoperationer dör tusentals oskyldiga

  1. Knut Lindelöf (redaktör) skriver:

    Inkom från en anonym:

    Här finns intressant läsning om detta…

  2. Göran Johansson skriver:

    Ja, och på samma sätt bör inte heller Ukraina kritiseras för att de försöker befria Donbass från de öststödda terroristerna som mördar de som inte stödjer imperialismen.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.