Underskatta inte Anna Lena Laurén

anna-lena-lauren-wiki

Bild: Wikipedia

Anna-Lena Laurén är SvD:s korrespondent i Ryssland och det skulle kunna säga allt. Jag vet att en del av mina politiska bekanta inte är imponerade av henne och till och med ser ner på henne. Men jag vill lägga några ord för henne.

Det var 2012 när jag bodde i östra Finland som jag kom över hennes bok ”De är inte kloka, de där ryssarna”. Jag fann den helt unik, skriven av en journalist som förenade stor kritisk hållning till Putins Ryssland med stor kärlek till land och folk. Boken har blivit en av mina eviga följeslagare.

Men nu är hon Moskvakorrespondent för SvD och med tanke på hur tendensiös Elin Jönsson i statsägda SVT är så kunde man befara det värsta med Anna-Lena Laurén i högborgerliga SvD. Men det finns en del störande faktorer. Bland annat är hon inte svenska utan finländska (Pargas i Åbolands skärgård). Innan hon dök upp i SvD var hon betrodd medarbetare på finlandssvenska radion och TVn och Hufvudstadsbladet, och arbetar idag för Hbl och SvD. Då och då syns hon i ”Uutiset” 17.45, det vill säga SVT:s finska nyheter (som har svensk textning).

Och det där med att hon inte är rikssvensk är avgörande för att kunna läsa henne. Ty en rikssvensk journalist som skriver för rikssvenska läsare vet att det viktigaste är att ha åsikter, och framförallt ”rätt” åsikter. Där gör oss Anna-Lena Laurén oss riksvenskar besvikna, ty hennes politiska åsikter är få och konventionella.

Läst med finländska ögon
Men tar jag på mig mina finländska glasögon ser jag något annat: hon ger fakta, hon berättar vad hon upplevt och låter läsarna drar slutsatserna. Detta är en konst som kanske finländare är bättre på än svenskar, uppfostrade som de varit under mer eller mindre yttrandefrihetsbegränsade tider. Att läsa mellan raderna har de flesta ute i världen lärt sig, utom vi i Sverige som alltid vill ”säga som det är”.

Jag testade Anna-Lena en gång (25 april 2014) när det var en av hennes många ”chatt” på SvD. En insändare i UNT berättade att Putin sagt att Lenin gjorde fel som beviljade Finland självständighet. Har Putin sagt detta?

Medan Elin Jönsson eller hennes svenska kollegor inte skulle ha försuttit tillfället att säga något insinuant i stil med ”Ja, inte vet man vad Putin har i sikte, han kan ju ta sig till med vad som helst, och nog skulle han vilja ha tillbaks Finland…” svarade Anna-Lena kort ”Putin har hittills alltid i både ord och handling visat respekt för Finlands självständighet”.

I februari i år hade Anna-Lena ännu en ny ”chat” som, i mitt tycke, innehöll sensationella uppgifter. Ty blandat med de vanliga konventionella kommentarerna fick vi veta att Ukrainas militär inte bara är inkompetent, d v s dåligt utbildad, den är också politiskt opålitlig med befäl som har sympatier hos Ryssland.

Detta om något skulle ju diskvalificera Ukraina som ens associerad medlem av NATO och borde därför ha givits större uppmärksamhet i våra på sanningen alltid jagande svenska massmedier.

Anna-Lenas svar i chatten
11:09 ”Det största problemet är emellertid den inkompetenta ledningen inom den ukrainska armén. Det hjälper inte med bättre vapen om arméledningen inte vet vad den gör.”

11:18 ”Ev. vapenleveranser [från USA] skulle troligen inte ha omedelbar effekt eftersom de ukrainska soldaterna först måste lära sig använda dem, men det skulle innebära en moralisk seger vilket Porosjenko är i stort behov av nu. På sikt skulle de stärka den ukrainska armén, men som sagt räcker det inte då arméledningen är inkompetent.”

11:21 ”De soldater jag har talat med som har anslutit sig till frivilligbataljoner säger alla att de inte litar på ledningen i den reguljära armén. Många anser att det fortfarande finns element inom armé- och säkerhetsstrukturerna som är lojala med Moskva.”

11:26: ”Ukraina lider av en inkompetent och korrumperad förvaltning. Delvis kan man förstå att det är svårt att reformera ett land som befinner sig i krig. Samtidigt tyder mycket på att Porosjenko undviker att göra reformer som stärker institutionerna på bekostnad av personliga kontakter. Porosjenko har precis som tidigare presidenter placerat ut sina förtrogna överallt och omger sig i praktiken av jasägare.”

11:35 ”Som sagt har vi sett många prov på inkompetens i den ukrainska arméledningen …”

11:39 Fråga från Magnus: Är arméledningen verkligen så inkompetent eller finns det Rysslandsvänner där som förhalar och saboterar?

Anna-Lena: “Många ukrainare misstänker att det är rysslandslojala inom armén som saboterar. Nyligen rapporterade ukrainska medier om en hög säkerhetschef som flydde till Ryssland med en massa information. Samtidigt är nog den allmänna inkompetensen ett större problem. Bara en sådan sak som att man inte får fram vinterstövlar till soldaterna fast de finns i lager (en uppgift jag fick av en frivilligarbetare utanför Artiomovsk) säger vad det handlar om.

11:48 Fråga från Carl: Jag arbetar i Försvarsmakten och har för några år sedan med egna ögon sett Ukrainas kvalificerade mekaniserade förband med unga välutbildade soldater, och kompetenta specialförband. Det jag ser av media-rapporteringen nu är gamla farbröder med dålig materiel. Vart tog de förband jag sett vägen?

Anna-Lena: Dessa förband kan knappast ha varit speciellt många. Jag misstänker även att många av de unga välutbildade soldater du såg var från östra Ukraina (majoriteten av den ukrainska armén rekryterades tidigare här) och många av dem vill inte kriga i sina hemtrakter. Jag misstänker också att en del av dessa förband du såg gick under i köttkvarnen i Ilovajsk.

Så långt Anna-Lena Laurén och chattet i SvD.

Det inre tillstånd i Ukraina som hon beskriver är givetvis inte obekant för beslutsfattarna i USA, Nato, EU, ja kanske inte ens på svenska UD eller Försvarsstaben. Men det har inte tillåtits komma ut i svenska massmedia, utom av en finländsk journalist i Moskva som man inte riktigt har kontroll över.

Det fanns en tid, före 1982, då finländska medborgare tog del av svenska massmedier för att få ocensurerade nyheter. Numera verkar trafiken gå i omvänd riktning.

Dela detta inlägg...
  •  
  •  
  •  
  •  

  10 kommentarer for “Underskatta inte Anna Lena Laurén

  1. Tommy Sjöberg
    2015-04-06 kl. 21:07

    Tack, man längtar ju efter alternativ till Public Service. Skall ägna natten åt att
    lyssna på boken. Håller den så kanske Ukraina: gränslandet/Anna-Lena Laurén,
    Peter Lodenius; fotografier av Niklas Meltio, blir nästa bok att lyssna på.

  2. Tord Björk
    2015-04-06 kl. 23:14

    Tack för utmärkt rapport. Ser fram emot att läsa hennes bok med Peter Lodenius bakgrundstext, ännu en av dessa finlandssvenskar vi kan ha behov av.

  3. 2015-04-06 kl. 23:51

    Jag har träffat henne. Hon höll ett fantastiskt föredrag på ett Barents press-möte i Murmansk. Jag fick det utskrivet av henne.

  4. Erik Skoogh
    2015-04-07 kl. 16:24

    Allt är ju relativt. I jämförelse med propagandister på DN, SR och SVT försöker Anna-Lena fortfarande arbeta professionellt. Det är säkert inte populärt i alla läger. Jag kommer ihåg när alla svenska medier var upphetsade över kriget på Krim så skrev hon i SvD att hon och fotografen åkte runt på Krim och letade efter kriget.

    Att punktera och balansera andra “journalisters” propagandabilder är säkert en svår balansgång. Den latenta ryssofobin är lätt att spela på för svenska medier – finnarna är mindre ryssofoba. Maria Persson Löfgren (SR) skulle inte gå att ha i YLE. Det är snart val i Finland och minoritetsspråkets ställning är en viktig fråga. Kanske Kievs degradering av ryska språket får en och annan finlandssvensk att förstå rysstalande ukrainares situation.

  5. Anders Persson
    2015-04-23 kl. 17:02

    Anna-Lena Laurén intervjuas 28 april i Kunskapskanalen klockan 19 om sin nya bok om Ukraina.

  6. Anders Persson
    2015-06-04 kl. 12:35

    I radioprogrammet “Sommar” 1985 gav Herman Lindqvist under de första 15 minuterna en i mitt tycke realistisk bild av hur det är att vara utrikeskorrespondent.

  7. Anders Persson
    2015-12-12 kl. 21:05

    Jag läser fortfarande Anna-Lena Laurén med utbyte. Det här reportaget från Ukraina i Hufvudstadbladet såg jag aldrig i SvD.

    Om sina problem att hålla en rak kurs i rapporterande berättar hon här.

  8. Martin Kullberg
    2016-07-03 kl. 7:54

    Anna-Lena Laurén har som jag lett i bevis tidigare, är inte en hederlig journalist. Hon har jämställt att gå i uniform från Sovjetunionens seger emot fascismen, med att hon skulle knalla runt med farfars uniform från fortsättningskriget.

    Jag har visat hur hon rapporterar ohederligt om segerdagen genom att kliva upp tidigt på morgonen, ta en bild på en folktom gata och försöka påskina att de flesta Moskvabor åkt till datchan.

    Jag har visat att hon är en del av ett rysslandskorre-kotteri som sitter och värderar andra journalister, inte på om de talar sanning, utan på om de är lojala narrativet som rysslandskorrarna säljer. Det är för henne och hennes vänner viktigare att folk är lojal deras narrativ.

    Nu senast så ägnar hon sig åt lite kreativ historierevisionism, det är återigen farfars stövlar som tittar ut ur garderoben. Hon hittar på en egen skapelseberättelse för Finland.

    Det där är en minst sagt kreativ beskrivning av Finlands självständighet.

  9. Anders Persson
    2016-07-03 kl. 11:07

    Martin!
    Jag är lite besviken. När jag klickade på din länk hamnade jag på ett mycket lakoniskt Twitter-samtal. Förutom att det var sant att Ryssland var det första land som erkände Finlands självständighet, så hade Stalin – och Lenin – om inte “andra planer” så åtminstone föreställningen, bara några veckor efter deras egen revolution, att denna skulle följas av fler, i synnerhet i Tyskland.

    Att de senhösten 1917 väntade sig att Finland förr eller senare, och snarare “förr” skulle bli en av delrepublikerna i en europeisk Rådsrepublik, styrd från Berlin, är ingen kontroversiell nyhet, de har vi känt till till snart 100 år.

    En del skulle kanske, med elakt leende, säga att det är också vad vi har nu, ett “Europeiskt Sovjetunion” styrt från Berlin – men utan Ryssland!

    PS: Jag anser fortfarande att Anna-Lena Laurén bidrar med bland de mest läsvärda reportagen från Ryssland och Ukraina.

  10. Anders Persson
    2016-07-04 kl. 8:11

    Jag har nu hittat det reportage av Anna Lena Laurén som Martin Kullberg anmärkte på.

    Jag tror inte, som hon skriver, att “de flesta moskvabor” åkt ut till sina datjor. Moskva är Europas största stad med över 13 miljoner (registrerade) invånare och datjor till alla dessa tror jag inte finns. Sedan har ju få råd med en liten “sommarstuga på landet”.

    Laurén ger ändå en rättvisande skildring av “Det odödliga regementet”, det som också jag rapporterade om och från i St Petersburg. Flera av mina vänner och kollegor hade rest från staden 9 maj, men med 8 miljoner invånare är det ändå lätt att tiotusentals människor fyller Nevskij Prosekt med sin manifestation.

    Till saken hör att “Det odödliga regementet” är en ganska ny idé, som lär ha fötts i den sibiriska staden Tomsk för 4-5 år sedan. Att den verkar ha hamnat lite på efterkälken i Moskva (2015) kan bero på att där dominerar den officiella militärparaden, den som alla nyhetsmedier helst uppmärksammar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.