UNT och toleransen

noshorning

Vita turister spanar på noshörningar i Sydafrika 2011. [Foto: K Lindelöf]

Det finns en gammal historia om mannen som undrade vad prästens söndagspredikan hade handlat om?

– Om synden …
– Och vad sade han?
– Jo, han var emot den …

För ett tag sedan fick jag här på Knut Lindelöfs blogg en fråga vad jag tyckte om IS. Eftersom så gott som all min kunskap om IS hade kommit från de moderna svenska predikstolarna hade det inte varit svårt att säga att ”jag är emot dem”.

Men på grund av bristande kunskaper och vis av erfarenhet undvek jag att ha någon bestämd uppfattning. De blodtörstiga Mau-mau krigare som 1954 skrämde upp den 10-årige AP visade sig ju senare vara frihetskämpar, liksom de grymma ”Vietcongs” tio år senare.

Den 5 oktober inflöt på UNT:s debattsida ett intressant inlägg, ”IS är en realitet vi måste ta hänsyn till”, som sökte sätta in IS i ett större sammanhang.

En annan organisation som de moderna predikstolarna utslungar sina förbannelser emot är ju som bekant Sverigedemokraterna (SD). UNTs politiske chefredaktör Håkan Holmberg har i dag hittat en ny infallsvinkel, nämligen Eugene Ionescus 50-talspjäs Noshörningarna Den handlar ju (som bekant?) om masspsykos och grupptryck i en rumänsk by.

När vi tonåringar i början 1960-talet av skolan togs att se pjäsen på Göteborgs Stadsteater fick vi veta att det hela var en parabel över kommunistiska maktövertaganden. Trots denna lärdom lär mellan hälften och en tredjedel av oss senare blivit vänstersocialister eller kommunister. Så när Holmberg välment rekommenderar Uppsala Stadsteater att ta upp Noshörningarna som en varning emot SD, så undrar man över konsekvenserna.

Holmberg lämnar sedan toleransen bakom sig och kritiserar Sveriges Radio som intervjuat en svensk nazist om Ukraina. Jag har inte hört intervjun, men om det var en äkta nazist bör hans djupt rasistiska åsikter ha ställt till trassel för dem som från de moderna predikstolarna givit oss i menigheten intrycket att alla som är ”oppositionella” emot Putin är frisinnade humanister.

Politiken att olika obehagliga ideologier inte ska få presentera sig själva utan alltid genom sina motståndares filter är tveeggat. ”Synden” i form av mord och stöld är ju lätt att fördöma, men svårare med ”hor” och ”dryckenskap” som ju har sina positiva sidor.

– Vad skriver ledarskribenten om idag?
– Om SD.
– Och vad säger han?
– Jo, han är emot dem.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , ,

  3 kommentarer for “UNT och toleransen

  1. Leif Stålhammer
    2014-10-19 kl. 22:55

    Fantastisk bild! Jag håller på noshörningen. Annars kul och tänkvärt inlägg. Med vänlig hälsning.

  2. Anders Persson
    2014-11-26 kl. 12:14

    På 1960-talet hade Sveriges Radio en frilansande sovjetexpert, Sven Wallmark, som satt i Sundsvall och läste ryska tidningar och lyssnade på rysk radio. Jag känner mig som något liknande när jag för världen utanför Uppland rapporterar från den åsiktsmässigt hårt kontrollerade Uppsala Nya Tidning. På ledarplats går man idag hårt åt en lokal centerpolitiker, Stefan Hanna, som sagt något olämpligt.

    När ni läser texten kan ni tänka på att en driven journalist kan trixa med orden. För att ta ett neutralt exempel så betyder ”det är inte vetenskapligt belagt att människor i Uppsala är intelligentare än svenskar i allmänhet” inte detsamma som ”det är vetenskapligt belagt att människor i Uppsala inte är intelligentare än svenskar i allmänhet”. Flytta bara “inte”…

    UNT har också följt upp ledaren den 19 oktober med att instifta en noshörningssymbol att sätta på alla som ”slätar över eller förringar främlingsfientlighet”. Stefan Hanna blir då den förste mottagaren av ”dagens noshörning”.

    UNT verkar inte ha beaktat att vad som från deras utgångspunkt är ett skällsord, för andra kan bli en hederssymbol. Kanske börjar vi se människor gå omkring med små noshörningssymboler?

    Upp med verkligheten på bordet avslutar ledarskribenten. Den kan man då finna på sidan A-24 där det berättas om en landsomfattande lastbilsprotest. Nyheten är den enda UNT-tillverkade på den sidan (det andra kommer från TT) och är lite kortad på webben.

    Men går man till Sundsvalls Tidning får man hela storyn, två artiklar:
    Artikel 1
    Artikel 2

    Borde inte tidningarna i den politiska korrekthetens namn ha utelämnat att chauffören var utlänning?

  3. Anders Persson
    2014-11-27 kl. 12:47

    När jag gick i skolan på 50-talet fick vi lära oss att här i Sverige stiftade folket sina lagar genom riksdagen och inte, som i de slemma kommunistländerna, genom dekret från Moskva. Något måste ha hänt sedan dess, ty i dagens UNT hävdar en jur. dr. Reidar Edvinsson att det är ”vanföreställningar” och vittnar om ”okunskap” att tro att vi har den möjligheten.

    De lagar om ”flyktingar och andra skyddsbehövande” som togs på 50- och 60-talen hade den dåvarande situationen som bakgrund. Självfallet kan lagar ändras när verkligheten förändras, att de varit i kraft ”sedan länge” har inget med saken att göra som Edvinsson väl vet.

    Han leker sedan med orden och skriver att lagarna är ”grundligt fastslagna” kanske i förhoppningen att vi ska tro att de är en del av grundlagen. Men denna går ju som bekant också att ändra även om det tar lite längre tid.

    För att ytterligare underbygga sitt påstående att svenska folket inte kan ändra sina egna lagar drar Edvinsson fram ”internationella åtaganden”. Också dessa kan ett suveränt land omförhandla eller omdefiniera, men det är klart att sker det i isolering kan det skapa politiska problem.

    Men en noggrann läsning av sista tredjedelen av hans artikel ger vid handen att Sverige är ett av de få länder som verkar leva upp till sina internationella åtaganden!

    Det är kanske något att vara stolt över, men det visar att vi inte kommer att drabbas av några svåra repressalier eller sanktioner om vi använder vår demokratiska rätt att ändrar vår egen lagstiftning. Eller är vi förhindrade av dekret från Mosk… f’låt Bryssel?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.