Upp och ner för Nevskij

petersburg-nevski-prospekt

Nevskij Prospekt

Det såg ut som om jag skulle vara tvungen att tillbringa större delen av lördagen med att planera mina föredrag på ett annat universitet. Men om det blir nästa vecka, veckan därpå eller senare vet jag inte förrän i sista minuten. Inte så att ryssarna är dåliga på att planera, det är bara så att det händer så mycket här – på en gång.

Men jag gillar att improvisera, i synnerhet när det finns möjligheter att förbereda sig. Hade hunnit halvvägs i förberedelserna när jag fick en e-post från Boston. En av mina svensk-amerikanska kollegor gillar att se på SVT över nätet. Nu hade han sett ett program om “glädjen i St Petersburg” med Horace Engdahl och Liv Strömqvist som han rätteligen ansåg jag borde ta del av.

Det “glada” Petersburg?
Jag blev ganska besviken. Tänk er ett ryskt TV-team som kommer till det “glada Stockholm” och genast får dåligt samvete över att de är i ett land som diskriminerar romer och lät tysktågen gå genom landet 1941-43. Sedan uppehåller de sig vid Kejneaffären på 50-talet och avslutar med ett “glatt” avsnitt från förra sekelskiftet om August Strindberg. Men vad om det moderna Stockholm, dagens Stockholm?

Men i Engdahls och Strömqvists program fick sig tittarna ändå till livs en del aktuella snuttar av vimlet på Nevskij Prospekt, förälskade par vid Nevastranden och lekande barn i parker.

Det gav mig  lust att själv ge mig ut och, liksom alla andra 8 miljoner St Petersburgare, flanera längs Nevskij Prospekt.

Bildtext: Det glada vimlet på Nevskij Prospekt en solig helgdag

Min lya ligger vid Gamla Nevskij, i sydöstra delen nära Alexander Nevskjistatyn. Så det blev till att sätta kursen åt nordväst. Trafiken var tät både på trottoarer och ute i gatan.

Väluppfostrade trafikanter
Bland det första som förvånande mig i St Petersburg var den väluppfostrade trafiken. Jag hade hört skräckhistorier i Sverige om galna ryssar som körde mot rött ljus och bara stannade för grönt:
– Man vet ju inte…

Men ALLA verkar efterleva trafikljusen. Kanske bidrar det att trafikljusen är försedda med “timers”, som räknar ner hur många sekunder det är kvar att korsa gatan. Där det inte finns trafikljus stannar bilarna snällt så fort de får se en fotgängare som visar tecken på att gå över gatan. Det tog mig ett tag innan jag begrep denna lagstadgade regel, som jag trodde bara fanns i Sverige.

Dessutom har staden en armé av vattensprutande lastbilar som håller dammet i schack. Under de dryga två veckor jag varit här har det bara regnat en gång.

Låååång och b r e d
Nevskij Prospekt
är enorm. Den mäter 4 1/2 kilometer i längd och med en bredd som varierar runt 40 m framstår Oxford Street i London som en liten byväg med sina knappa 2 km längd och dryga 20 m bredd. Champes Elysses också på knappa 2 km hade kunnat gå och kasta något gammalt över sig om det inte varit så att den var bredare, 70 meter. Faktum är att Sveavägen klarar sig bra i konkurrensen med sina 2 1/2 km och nästan 10 meters bredd.

Gamla minnen
Efter ett tag kom jag fram till “Moskvastationen”, dvs där tågen ankommer och avgår till huvudstaden. Nu skulle man kunna tro att dess motsvarighet i Moskva, alltså dit Petersburgstågen anländer eller avgår, skulle heta något i stil med “Petersburgstationen”. Men si det gör det inte utan den heter, som förr, “Leningradstationen”.

Det är inte det enda exemplet på hur det gamla lever kvar. När jag förra söndagen gick hem ifrån “Nyenskansmonumentet” passerade jag “Proletära diktaturens gata”. Söderut mynnar den i “Proletära diktaturens plats” och där – hör och häpna – ligger brittiska konsulatet. Tur att britterna har sinne för humor!

petersburg-brittiska-konsulatet

Hennes Majestäts, de Förenade Konungarikenas (brittiska) konsulat vid 5, Ploshad Proletarskoy Diktaturi.

I små och stora kiosker som säljer souvenirer kan man förutom schalar och ryska gummor, köpa små statyer av Putin, Lenin, Shukov, Trotskij och Stalin. Putin finns också på ölmuggar och är, inte alltid helt respektfullt, avbildad på olika tröjor.

“Sovjetiskt kafé”
Men tillbaka till Nevskij. Hunnen förbi Majakovskis tunnelbanastion, hade jag blivit hungrig. På nr 51, halvvägs till Fontankafloden, dök det upp en skylt “KBaPTNPKa – COBeTCKOe ReCTAPAHT vilket uttytt betyder “Kvartirka – Sovietisk restaurang”, alltså inrett i gammal sovjetisk stil. Det visade sig vara en alldeles ypperlig restaurang i det lilla formatet, som varmt rekommenderas. För 70 kronor fick jag en kyckling à la Kiev och en stor mörk rysk öl. Inredningen var mysig.

Jag hade väntat mig bilder av Brezjnev och Krusse på väggarna, men den ende politiske storheten jag såg var Lenin i en klassisk pose.

petersburg-Lenin

Enda tavlan i den “sovjetiska restaurangen”, var en reproduktion av ett konstverk från 1930 av Isaak Brosky, som visar sovjetstatens grundare försjunken i någon litteratur på Smoljnyinstitutet.

Jo, det fanns en berömdhet till: Kliment Vorosjilov. Vad han hade gjort, eller avstått från att göra, för att kvalificera sig för denna “sovjetiska restaurang” vet jag inte. Troligen visste de unga innehavarna inte vem han var!

Det mesta andra i restaurangen var medveten kitsch, gobelänger och hötorgskonst från sovjettiden. Den svaga musiken var förmodligen gamla schlagers från anno dazumal. En TV-skärm i ett hörn visade en stumfilm av Eisenstein.

Det sägs att 60% av ryssarna skulle vilja ha tillbaka Sovjetunionen. Jag är är säker på att en hel del skulle vilja ha tillbaka rubbet, alltså de forna delrepublikerna samt en järnridå vid Elbe. Men de flesta, tror jag, skulle vara nöjda om bara det sovjetiska systemet återinfördes inom deras land. Vad var det vi anti-imperialister brukade säga på 70-talet:
– Ett folk som förtrycker andra är inte själv fritt.

Ryska alfabetet
Jag sörjer djupt att jag inte kan ryska. Alfabetet kan jag och det hjälper mycket. När jag ska återge ryska bokstäver här på lindelof.nu måste jag dock fuska av tekniska skäl, som ovan. Ett “rättvänt N” får stå för det ryska “i” som ju skrives med ett “bakvänt N”.

Det finns massor av banker här på Nevskij Prospekt och en återkommande kallar sig “CbEPbAHK”. Det avkodas “Sperbank” och låter förvillande likt “Sparbank”. Kan det vara samma ord? En signal till en av mina kollegor bekräftade, jo det betyder “sparbank”.

petersburg-sparbank

Ryska sparbankens kontor på Karl Marxgatan någonstans i Ryssland.

Innan era svenska patriotiska känslor stiger alltför högt bör ni dra er till  minnes att “sparbank” heter SPARBANK också på tyska. Jo, det var en inflyttad tysk, Georg Ludwig von Cancrin, som grundade banken 1841. Men djupare forskning visade att “Sberbank” är en förkortning av “Sberegatelny Bank”, som visserligen betyder “Sparbank” men ordet kommer från “sberech”, det ryska ordet för “sparat” (perfektum).

Svenska kyrkan
Mitt emot Kazanska-katedralen mynnar en kort, men bred gata ut i Nevskij. I slutet, på vänster sida, ligger en byggnad i 1800-talsstil, den gamla svenska Katarinakyrkan.

petersburg-svenska-kyrkan

Den svenska Katarinakyrkan. Till höger ligger svenska konsulatet och om hörnet “Sverigehuset”.

När St Petersburg grundades skedde också en stor inflyttningar av svenskar, bland andra Lenins famorsmor (från Uppsala). Det blev snabbt behov av en svensk kyrka och den första byggdes 1741, den andra 1769 och den tredje på 1860-talet. Vid krigsutbrottet 1914 omfattade församlingen 6000 medlemmar, allt enligt Jolos 60-talsbok om Leningrad-St Petersburg.

När han skrev boken för 50 år sedan var kyrkan inte i religiöst bruk utan användes som träningshall. Nu används den antagligen återigen för religiösa ändamål, tänkte jag, och gick in.

Maranatastämning
Jo, det pågick någon slags förkunnelse. Predikaren var vardagsklädd och hade ett 80-tal åhörare. Men de var inte svenskar, eftersom han förkunnade på engelska och fick det översatt till ryska av en tolk. Av accenten att döma var predikaren en landsman till mig, den första jag mött sedan jag kom hit.

Innehållet i det han sade var verkligen svavelosande, kanske var han från “Livets Ord” eller kanske “Livets Ord(r)”. Hans Gud kunde utan vidare hela de mest omöjliga sjukdomar och mycket annat. Men jag kände inget behov av att ta kontakt och begav mig hastigt därifrån.

Egendomligt nog har finska Wikipedia mer om kyrkan än svenska Wiki.

Ingermanländarnas kyrka
Den svenska Katarinakyrkan hade givit ett ganska sjabbigt intryck. Annat var det på på andra sidan kvarteret. Där låg den ingermanländska kyrkan tillägnad den heliga Maria.

petersburg-ingermanland-kyrka

Den ingermanländska Mariakyrkan.

Jag kom just när gudstjänsten var slut och ut strömmade en massa människor som alltså måste vara ingermanländare. Det är verkligen en stackars folkspillra. Det var ju på deras territorium som först vi svenskar byggt Landkrona och sedan Nyenskans, för att sedan bli överträffade av Peter den Stores jättestad.

Under 2:a världskriget skickades ur Röda armén tillfångatagna ingermanländska soldater till Finland där de stacks in i dess soldatled. 1944 blev de som inte lyckats gå under jorden i Finland och Sverige, eller fly längre västerut, överlämnade till Sovjetunionen och okända öden. Jag blev förvånad att det alls finns några ingermanländare kvar.

Ingermanländska och finska
Inne i kyrkan var det en  helt normal kyrklig atmosfär, ingen maranatastämning, inga svavelosande predikanter, utan en sober präst i samtal med en församlingsmedlem. Jag kom i samtal med hans kvinnliga kantor. För en gångs skull slapp jag använda engelska utan kunde lufta min finska. Ingermanländska och finska ligger varandra lika nära som svenska och norska.

Det visade sig att kyrkan också används av finländare i St Petersburg. De svenska skyltar som fanns parallellt med de finska var inte i första hand avsedda för rikssvenska besökare utan finlandssvenskar. Om jag någon gång i St Petersburg skulle komma att känna behov av något Guds ord skulle jag hellre gå till den ingermanländska kyrkan än den svenska!

Jag gick därifrån, glatt upplyft till sinnes: tala med ryssar på deras språk kan jag tyvärr inte, men väl kommunicera med ingermanländare!

Ner i underjorden
Det jobbiga med tunnelbanan i St Petersburg är de oändliga rulltrapporna och sidogångarna. Staden ligger ju nära havet i sumpmark varför man varit tvungna att borra djupt när de byggde tunnelbanesystemet på 1950-talet.

petersburg-t-bana

En del av de oändliga rulltrapporna som leder ner till tunnelbanan, METPO.

Jag tror det tar fyra gånger så lång tid att ta sig ner i den petersburgska tunnelbanan än i den i Stockholm. Sedan måste man ofta bege sig in i olika långvindlande sidogångar när man ska byta linje. Därför är det ofta enklare, snabbare och bekvämare att ta buss eller spårvagn (!) – ja ibland bara promenera.

Utländska matvaror
På hemvägen passerade jag en PRODYKT, alltså en livsmedelsaffär. Den såg inuti ut som de flesta andra livsmedelsaffärer – inte olik mina Coop och ICA hemma i Uppsala. Varuutbudet verkar vara i stort sett detsamma, med fin kvalitet på grönsaker och frukter.

Det som inte upphör att förvåna mig är alla matvaror från EU-länder. Är de tillverkade på licens i Ryssland, eller har de passerat vitryska och serbiska mellanhänder? Jag har dock inte stött på några vitryska räkor ännu. Men bland alla holländska, finska, tyska m fl varor fanns det inga svenska. Just det, ryssarna ska förgäves få sukta efter “Kalles kaviar” tills de återlämnat Krim!

Dela detta inlägg...
  •  
  •  
  •  
  •  

  3 kommentarer for “Upp och ner för Nevskij

  1. 2016-04-05 kl. 8:43

    Isak Brodskys tavla av Lenin diskuteras på bloggen “Rysk konst”. Bloggen rekommenderas för övrigt ett besök, eftersom där finns rysk konst från alla tider.

    bloggen “The Saker” finns några små filmer med sovjetisk konst 1953-1968. Säga vad man vill, men måla kunde de ryska målarna!

  2. Mats Larsson
    2016-04-06 kl. 6:21

    Jag åkte under hösten 2015 i samtliga tunnelbanesystem i europeiska forna Sovjetunionen (Moskva, St Petersburg, Kiev, Minsk) utom Charkov, men den har jag åkt tidigare.

    Att bygga ett tunnelbanesystem i forna Sovjet kunde bara göras efter beslut och finansiering från Moskva. De tre första var tämligen givna: Moskva, Leningrad och Kiev, men i Minsk muttrar man lite över att man fick vänta så länge på sin (1984). Moskva prioriterade Tbilisi, Baku, Tashkent och Charkov före Minsk.

    Peterhofs palats ligger strax utanför St Petersburg och är väl värt ett besök. Man når det enkelt med pendeltåget (elektritjska).

  3. Anders Persson
    2016-04-06 kl. 7:46

    Mats L!
    Jo, men Peterhof har inte öppnat ännu, på riktigt, säger mina ryska vänner. Det är inte tillräckligt vårligt ännu. Dessutom väntar en utflykt till Pulkovas observatorium också söder om staden. Efter kriget såg den ut så här, men snart blev helt återuppbyggt.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.