Igår träffades vi i Missionskyrkans lilla sammanträdesrum Vinkeln och bildade Aktionsgruppen Nej till Nato – i Uppsala. Det var mycket enkelt. Vi kom överens om att hjälpas åt att ordna appellmöten och/eller bedriva namninsamling mot det så kallade värdlandsavtalet på Stora torget eller i Gottsunda centrum alla lördagar fram till lucia.
Ett samordningsgrupp på fem personer utsågs, där också jag ingår.
Vi bestämde också att alla som är emot att Sverige ska gå med i Nato är välkomna som medlemmar i gruppen. Det är bara att anmäla sig till någon i gruppen via e-post så får ni information om våra aktiviteter. Min e-postadress är knut@lindelof.nu, använd gärna den.
Det är minst sagt mycket angeläget att så många som möjligt – som motsätter oss ett svenskt medlemskap i Nato – hjälper till att stärka denna opinion. Vi har våra röster, händer och fötter samt en och annan ideellt driven mediekanal (denna blogg t ex) till vårt förfogande.
Påverka andra kan man göra på många sätt, men det allra bästa sättet är att tillsammans med andra gå ut på gator och torg och möta människorna och prata med dem.
Välkomna till opinionsjobbet mot ett svenskt Natomedlemskap i Uppsala!
Bra initiativ! Jag anmäler mig med en gång!
I Göteborg har flera föreningar skrivit remissvar på Värdlandsavtalet och vi samlar namnunderskrifter, delar flygblad och talar med folk två gånger i veckan, dels tisdagar kl. 15-17 på Backaplan eller Angereds torg, dels Kungsportsplatsen lördagar kl. 12-14. Vi har gula västar med texten ”Försvara alliansfriheten” på framsidan och ”Vänd Nato ryggen” på baksidan.
Vi har också börjat skriva brev till riksdagsmännen och planerar telefonsamtal. Vi efterfrågar tid och medel för en landsomfattande folkbildning i Natofrågan. Dessutom planeras debatter och seminarier.
Här följer Fredsams remissvar om promemorian om Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd DS 2015:39 till Försvarsdepartementet,
103 33 Stockholm:
YTTRANDE
2015-09-25
Vi uppfattar att detta avtal innebär krigsförberedelse och utifrån dagens politiska situation är det uppenbart att Ryssland är utsedd till fiende. Det bekymrar oss mycket att Sverige, om Riksdagen bifaller promemorian, tydligt väljer sida och gör ytterligare avsteg från vår gamla alliansfria politik som syftade till neutralitet i krig. Vi vill framhålla att den alliansfria politiken under 200 år hållit oss utanför krig i vårt närområde. Vi har kunnat fungera stabiliserande och även bidra med medling i konflikter. Vi har också under krig i vårt närområde kunnat ta emot flyktingar.
Det som behövs i världen är inte två makter som står emot varandra och ser varandra som fiender, utan röster som manar till eftertanke, analyserar situationen ur alla tänkbara perspektiv och även i övrigt utnyttjar kunskaper i konstruktiv konflikthantering. För att tydliggöra kan man tala om diplomati som ser till långsiktig fred. Det handlar om att undvika upptrappning, provokationer och hotelser och hålla dialogen igång, liksom utbyten av olika slag. Att Ryssland uppfattar vårt närmande till Nato som hotfullt kan inte vara någon överraskning. Bakom krig ligger ofta rädslor. Vi bör undvika provokationer och i stället skapa förtroende i enlighet med Helsingforsprocessen. Detta innebär inte att vi ger avkall på vår självständighet utan att vi använder klokskap. Det vi idag saknar är statsmannaskap i dess bästa bemärkelse.
Nato är en militär allians som har kärnvapen som en hörnsten. Sverige har beslutat att inte ha kärnvapen i sitt försvar. I Samförståndsavtalet läser vi sid. 30: ”Genom att godkänna samför-ståndsavtalet etableras således ett ramregelverk som underlättar och ökar förutsättningarna för att effektivt, och utan avgörande tidsförluster, kunna ge och ta emot militärt stöd från Nato vid kris eller krig i Sverige eller i närområdet. Avtalet underlättar också för Sverige att utgöra värdland för ömsesidigt överenskomna militära aktiviteter, t.ex. internationella övningar.”
I Samförståndsavtalet sid. 46 står: ”Vidare anges att värdlandet, alltså Sverige, i största möjliga utsträckning utifrån förmåga och inom de praktiska begränsningar som råder vid varje given tidpunkt ska stödja de styrkor som är utsända till Natoledd militär verksamhet. De närmare detaljerna om stödet ska framgå av tilläggsdokumenten. Det klargörs att värdlandsstödsavtalet är tillämpligt i fredstid, vid nödläge, kris och konflikt eller i tider av internationella spänningar enligt vad värdlandet och Nato gemensamt beslutar.”
”Natoledd militär verksamhet” – hur går det med den svenska självständigheten? Tilläggsdokument nämns flera gånger i avtalet. Det betyder att det ramavtal som Riksdagen ska ta ställning till kommer att kompletteras med tilläggsdokument. Om dessa står det i 3.7 i Värdlandsavtalet, som återfinns som bilaga 4, sid. 195: ”Värdlandet och strategiska befälhavare eller högkvarter får utse ombud som ska förhandla fram tilläggsdokument som stöder och preciserar detta samförståndsavtal”. I punkt 11.1 (sid. 206) står det: ”Detta samförståndsavtal får ändras eller modifieras skriftligen om alla parter är överens om det.” Vi misstänker att Riksdagen inte kommer att få tillfälle att yttra sig om dessa tillägg som ibland kallas ”tekniska”. Även detta oroar oss. Vi har sett ett demokratiskt underskott i hela hanteringen av frågan om Sveriges alliansfrihet, som urholkats vartefter. Nu använder man avkall från alliansfriheten som argument i debatten. Vårt svar är att backa och återupprätta förtroendet för den svenska utrikespolitiken som stöd för fredlig utveckling och gemensam säkerhet.
I avtalet finns inte kärnvapen undantagna. Avtalet handlar om att förbereda för krig (eller åtminstone hota för att försöka undvika krig) genom utplacering av materiel (kärnvapen också?) och personal. Själva poängen är effektiviteten och inte eftertänksamheten som vid god konflikthantering.
Genom att ta ytterligare steg i närmandet till Nato (man har redan genomfört stora samövningar) motverkar vi den avspänning i vårt närområde som vi är i stort behov av. Vi ser redan upptrappningar i form av krigsövningar på båda sidor (Ryssland och Nato). Detta är ett högt spel som kan sluta i krig, t o m kärnvapenkrig. Genom Värdlandsavtalet – och ännu mer genom ett eventuellt medlemskap i Nato, lägger vi gränsen mellan Ryssland och Nato över vårt land. Vi ökar kraftigt risken att vi blir slagfält i ett eventuellt kommande krig. Om vi däremot håller oss alliansfria och verkar för avspänning minskar risken. Vår historia och kunskaper i konstruktiv konflikthantering talar starkt för detta.
Nato är en militär försvarsallians, som dessutom varit och är involverad i krig utanför medlemsländernas egna territorier. Frågan är om man då kan kalla det för ”försvar”. Vissa skulle kanske se det som anfall, särskilt som Nato tagit egna initiativ utanför FN-stadgan och FN-systemet. Vi känner stor oro att Sverige ska bli inblandat i anfallskrig (enligt den gamla devisen ”anfall är bästa försvar”, något vi menar inte stämmer – tvärtom handlar det om att skapa förtroende och dialog).
Vilka är då hoten vi ska försvara oss emot? Vårt svar på detta är klimatet (det är högst osäkert om man kommer att kunna hålla sig under +2 gradersnivån), andra miljöhot, fattigdom och svårighet för stora grupper att försörja sig. Vi ser idag stora flyktingskaror undan krig och förödelse. Uppvärmning av jorden och därpå följande miljöförstörelse såsom naturkatastrofer i form av torka, översvämningar och tornados kommer att öka dessa om inte kraftfulla åtgärder sätts in. Militär upprustning och militära övningar drar resurser (pengar behövs t ex till miljöfonden och uppbyggnad efter krig) och miljön smutsas ned med global uppvärmning som följd.
Ett civilt försvar nämns endast förbigående i promemorian. Ett civilt försvar är något helt annat än ett militärt. Det hotar inte och skapar inte oro i omvärlden.
På sidan 27 i promemorian står: ”Genom att verka för en stabilisering av det säkerhetspolitiska läget samt förebygga och hantera konflikter och krig runt om i världen garanteras också Sveriges oberoende och självständighet, vilket Sveriges säkerhetspolitik ytterst syftar till.” Därefter nämns samarbetet i FN och OSSE. Vi menar, vilket framgår av ovanstående, att Natoanslutning är helt fel väg att gå. Det leder till ökade spänningar och Sverige utsätter sig därtill för risk att bli anfallet. Samarbete inom FN- och OSSE-systemen ser vi som rätt väg. Sverige deltar i en våldsspiral (upptrappning på bägge sidor) när världen så väl behöver motsatsen: nedtrappning och effektivt samarbete för mänsklig utveckling och säkerhet.
Därför uppmanar vi Riksdagen att avslå Samförståndsavtal med Nato för värdlandsstöd/Värdlandsavtalet.
För nätverket Fredsam i Göteborg den 29 september, 2015
Karin Utas Carlsson
Fil.dr. pedagogik (ämne: Violence Prevention and Conflict Resolution)
Ahrenbergsgatan 4C, 416 73 Göteborg, karin.utas.carlsson@telia.com
Fredsam, Linnégatan 21, 413 04 Göteborg
Ett lysande initiativ!
Hoppas bara att det realpolitiska (till skillnad från det idealistiska) perspektivet får ordentligt stor plats i ett Nato-motstånd. D v s förståelsen för att Sverige har kunnat hålla sig utanför krig i 200 år genom att inte vara med i militärallianser och därför inte heller hotat någon eller blivit indraget mot sin vilja i andras konflikter.
Risken är förstås att det är för sent. Det verkar ju som om Sverige hör till dem som mest aggressivt eldar på för att trappa upp Ukrainakonflikten, och närmast använder Nato som en städgumma. Om det beror på att svenska finansintressen har investerat där eller något annat kan jag inte svara på. Någon som vet?
Av en tillfällighet kom jag på två roliga brittiska satirer OM Nato:
och det här var för 25-30 år sedan
PS:Trident är Storbritanniens kärnvapensarsenal