USA hetsar fram nytt krig i Ukraina

Kurt Volker, ny ansvarig för Ukraina

Såväl Frankrike som Tyskland och Ryssland har nyligen gemensamt yttrat sig om vikten av att åter få ingång arbetet och förhandlingarna i enlighet med Minskavtalet. Det som saknats är USAs aktiva roll i processen. Det har dröjt innan Victoria Nudland, som var Obamaadministrationens representant, har ersatts. Alldeles nyligen utsågs den tidigare CIA-agenten Kurt Volker till USA:s ansvarige för Ukraina.

Mycket effektivt har Volker grusat alla förhoppningar om att få igång sådana förhandlingar mellan de olika parterna, som syftar till att i samförstånd och med gemensamma ansträngningar verka för en fredlig utveckling. Sådan var avsikten med Minskavtalet.

Istället har Ukraina erbjudits stora vapenleveranser, inklusive missiler och andra högteknologiska vapen, vilket förstås ökar risken för öppet krig.

“The US Pentagon and State Department have devised plans to supply Ukraine with antitanks missiles and other weaponry and seeking White House approval … as Kiev battles Russia-backed separtists … Defense Secretary James Matties has endossed the plan.”

Kurt Volker har fram tills i juli 2017 arbetat som ledande person inom McCain institut. I den positionen har han tidigare förespråkat förslaget att rikta personliga sanktioner direkt mot Vladimir Putin och hans familj och uppmanat EU att förneka Putin rätten att resa inom Europa.

“Volker believes that a change in Ukraine can be brought only by raising the costs for Moscow for continued intervention on Ukraine in public”. (Pat Buchanan)

Genom att åter trappa upp det för tillfället relativt lugna klimatet i Ukraina, vill nu personer i Pentagon, utrikesdepartementet och olika nationella säkerhetsinstanser (intellegence community) åter få igång en öppen militär konflikt i Ukraina.

“The point of leathal aid is to raise the price for Mr Putin pays for his imperialism, until he withdraws or agrees to peace … The Russians don´t want dead soldiers coming home before next years presidential elections”. (Vall Street Journal)

Mike Pence, USA:s vicepresident, som besökte Georgien alldeles nyligen, driver den nya aggressiva linjen gällande den vilande Ukrainakonflikten. Han försäkrade då Georgiens regering att USA står vid deras sida och önskar att de ska ansluta sig till NATO. Detta skulle i så fall innebära – vid en liknande militär konfrontation som 2008, då ryssarna segrade – att ryska trupper som försvarar sig mot ett fientligt angrepp från Georgien då skulle strida direkt mot NATO.

USA:s nya strategi – med erbjudandet om kraftfulla vapenförstärkningar – med målsättningen att få till stånd ett öppet krig i Ukraina igen, medför en ökad risk att den ryska försvarsmakten tvingas till någon slags motoffensiv för att militärt oskadliggöra och ockupera Ukraina.

President Poroshenko och hans partis stöd i opinionen har enligt opinionsundersökningar mer än halverats från förra valet och hamnar under 10 procent. Den som vinner terräng för närvarande är Julia Timiosjenko och hennes parti Fatherland.

I övrigt ligger alla partier runt 8-10 procent för närvarande. Uppenbart är att man tröttnat på den sittande regimen och inte minst på President Poroshenkos envälde. Men även tidigare premiärministern Arseniy “Our Man Yats” Yuatsenyuk, som tvingades avgå för ett år sedan, har helt förlorat det ukrainska folket förtroende. Poroshenko anklagas för att inte leva upp till löftena om att han skulle bekämpa korruptionen. Istället använder han nu statliga utredare till att hitta anklagelser mot sin huvudfiende inför valet 2019, Yulia Timoshenko.

Då USA nu inser att de politiska krafter som de tillsatte – efter statskuppen i Maidan (under ledning av Victoria Nudland från Obamas adminstration) – kommer att förlora makten, strävar man mot någon form av statskupp genom att förse Ukraina med mycket kraftfulla högteknologiska vapen. Alltså, krig i stället för val under 2019.

Under tiden har Frankrike och Tyskland tillsammans med Ryssland arbetat för – och nästan lyckas – att få igång Minskprocessen igen. En snabb upptrappning från USAs sida syftande till en öppen militär konflikt med separatisterna i öster (denna gång med fullt krig och med stort risk för stort mänskligt lidande för Ukraina), får Frankrike, Tyskland och Ryssland svårt att fortsätta enligt Minskprocessen. Krig mot ryssarna är den sittande Kiev-regeringens enda möjlighet hindra ett fall.

Möjligheterna till en fredlig utveckling minskade dessutom påtagligt häromdagen då EU helt oväntat riktade nya ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Kommissionen säger att det är en markering och en förlängning av sanktionsåtgärderna som inleddes i samband med krisen 2014.

Men förklaringen till dessa nya sanktioner är enligt företaget Siemens – som tillverkar gasturbiner – att Ryssland har flyttat sina turbiner till Krim för att användas där, vilket är ett brott mot de ursprungliga sanktionerna – enligt EUs krystade argumentering.

Det är ett sanslöst beslut, som har sin grund i att EU vill markera i Krimfrågan. Det ryska utrikesdepartementet säger i ett uttalande…

“…a loose interpretation of the sanctionspolicy used by Germany which called for new sanctions against Moscow is indirectly contradiction to international law and the prospects of international relations.”

EU-kommissionen kommenterar det med…

“…this contributes to the establishement of indepencense power supply to Crimea and Sevastopol which their separation from Ukraine and undermines territorial security, souvereignty and independence of Ukraine”.

Dessa sanktioner kunde knappast ha kommit mer olägligt. EU-kommissionen verkar vara drivande och Tyskland har varit aktiva i processen enligt den information som getts. Tyska politiker har tidigare agerat kraftigt och fördömt de sanktioner som den amerikanska kongressen beslutat om för att de kommer att slå hårt mot de tyska gasleveranserna. Såväl ekonomiminister Zypries som utrikesminister Gabriel har utlovat motåtgärder mot dessa.

Att splittring råder inom EU är alltså uppenbart. Och det visar sig nu förödande med ett alltför mäktigt icke demokratiskt valt EU. Ett tjänstemannavälde med Juncker i spetsen går inte att lita på. Att EU visar sig så handfallet i detta allvarliga läge är farligt och det återstår nu att se om Frankrike och Tyskland kan agera enskilt som stater för att motverka den oroande utvecklingen.

Det troligaste är nog att man kommer att luta sig mot blocket Kina och Ryssland, såväl när det gäller militärbalansen som att sluta upp bakom de två storas mål att skjuta dollarn i sankt. Man kommer också vidta andra åtgärder som man faktiskt har möjlighet att genomföra.

Inom ett år kommer inte längre oljan att betalas i dollar, utan i reminbin (Kinas valuta) eller ländernas egen valuta. Sedan flera månader pågår hårda förhandlingar mellan Kina och Saudiarabien och resultatet kan bara bli ett.


Källor: Washington Post, RT, Pat Buchanan och Russian Insider

... är läst 347 gånger!

  24 kommentarer for “USA hetsar fram nytt krig i Ukraina

  1. Mats Larsson skriver:

    Om jag läser rätt, så skulle Frankrike, Tyskland och Ryssland gjort ett gemensamt uttalande om att få igång förhandlingar enligt Minsk II. Jag har inte lyckats hitta detta uttalande; finns det en länk?

    Jag är förvånad över att Hans A inte med ett ord nämner Malorossiya (Lillryssland). Utropandet av en ny stat kan ju knappast ha förbättrat förhandlingsklimatet.

    Två intressanta artiklar från de senaste dagarna: dailysignal.com och newsweek.com.

    Slutligen, under ett besök i maj i Kiev, relaterat till mitt uppdrag för Ukrainas ministerium för vetenskap och högre utbildning, fick jag ta del av meritförteckningen för Ukrainas främsta forskare inom livsvetenskaperna. Hon var tidigare professor vid universitetet i Donetsk, men hade flyttat till Mariupol, nära fronten men på regeringssidan.

    Hon beskrev sig själv som en ukrainsk patriot. Det är kvinnor som hon som Putin missade i sina kalkyler.

  2. Hans Andersson skriver:

    Mats L!
    Genom initiativ av Frankrike, Tyskland och Ryssland hölls efter Minskavtalet 1 förhandlingar som ledde fram till avtal nr 2 i Minsk 2015.

    I avtalet slogs fast framför allt att parterna skulle dra ner på militära aktioner och detta förankrades sedan via FN:s säkerhetsråds resolution 2202.

    Krav på omedelbart eld upphör och tillbakadragande av “tunga” vapen, var grundbulten i detta avtal med stöd av internationell lag.

    USA:s och den sittande Ukrainska regimen bryter nu fullt ut mot Minskavtalet genom att gemensamt rusta upp med högteknologiska vapen för ett fullskaligt krig i landet – med risken för att tiotusentals liv kommer att spillas till följd av detta oansvariga agerande.

    Även idag är Frankrike och Tyskland de parter som förutom Ryssland hävdar Minska 2 som utgångspunkt för en fredlig lösning.

    Den sittande regimen som inte kommer att vinna nästa val 2019 arbetar istället för ett blodigt krig för att inte förlora makten – de är till och med beredda att bidra till slakt av den egna befolkningen, för att tillgodose den amerikanska kongressens mål med Ukraina.

  3. Mats Larsson skriver:

    Hans A!
    Du svarade inte på min fråga (0m gemensamt uttalande från Frankrike, Tyskland och Ryssland).

    Just nu är vi nog synnerligen oense, men inte osams.

  4. Hans Andersson skriver:

    Mats L!
    Du har tolkat in ett gemensamt uttalande vilket jag inte skriver. De är dock alla tre med i de tidigare stegen i Minskavtalen och formulerar sig i och driver i dagsläget samma linje; att det är viktig att fortsätta i enlighet med Minsk.

    Om “lilla Ryssland” är vi nog överens och av de tre parterna Frankrike, Tyskland eller Ryssland har inte på något sätt anslutit sig till den tanken.

    En rak fråga istället. Hur tänker du och hur tolkar du det amerikanska utspelet med tillförsel av verkligt potenta vapen till den sittande regeringen i Ukraina och vilka avsikter har USA med det?

    Nej inte osams – det vore ynkligt. Vi bryr oss båda om Ukrainas folk och deras bästa och själv litar jag inte på amerikanarnas avsikter och “lilla Ryssland” var ett uselt drag och min önskan är bara att det inte blir ett blodbad i andra länders intresse.

    Hur går diskussionen i Ukraina om detta d v s, vapnen och lilla Ryssland?

  5. Mats Larsson skriver:

    Hans A!
    Alla i Ukraina vet att kriget i Donbass hade tagit slut 2014 om det inte vore för Rysslands ingripande med reguljära trupper, något som finns diskuterat i den vetenskapliga litteraturen.

    En ukrainsk minister uttryckte det så här när jag satt bredvid honom under en middag: “Våra soldater dödas med de modernaste vapen som finns i den ryska krigsmakten, vi får försvara oss med gamla vapen från sovjettiden.”

    Direkt efter det första telefonsamtalet Putin-Trump den 28 januari, trodde ryssarna att nu kunde de öka trycket i Donbass, något som märktes direkt i rysk statlig TV. Sedan kom bakslaget i FN och nu är situationen radikalt annorlunda.

    Ukrainarna kommer att välkomna moderna vapen från USA. Däremot har jag ingen klar uppfattning varför USA ev. kommer att ta det beslutet.

    Min uppfattning är att Malorossiya-utspelet hade klartecken från Kreml. Helt klart är att annekteringen av Krim och kriget i Donbass har påskyndat separationen mellan Ukraina och Ryssland, något som jag skrev om i en gästblogg den 19 januari 2015. Processen har sedan dess fortsatt i bara en riktning och det finns ingenting som tyder på att trenden kommer att brytas.

  6. Hans Andersson skriver:

    Hur förklarar du det enorma missnöjet med President Poroshenko och den sittande regeringen? Opinionsundersökningar visar att de som tog över efter statskuppen i Maidan inte har en chans att vinna nästa val.

    Om Ukrainas medborgare vore nöjda med det som hänt det tre senast åren borde väl regeringsmakt och President sitta säkert? Men de åker ju väck nästa val. Varför har de inget stöd av sin befolkning?

  7. Bo Persson skriver:

    Hans A!
    Borde inte de som vill ha kvar Nato-imperiet idag vara ganska nöjda. När det nu är klart att det inte kommer att gå att dra in hela Europa i Nato, så motiverar dagens situation i Ukraina – varken fred eller krig – åtminstone Natos existens. Så jag frågar dig hur länge Ukraina kommer att stå ut med detta. Finns det inte några kloka politiker där?

  8. Mats Larsson skriver:

    Hans A!
    Nu var det ju inte Porosjenko som tog över efter Janukovitj i det
    som en del kallar en statskupp (Lukasjenko i Vitryssland kom
    närmare sanningen i mina ögon), utan Porosjenko vann presidentvalet
    i maj 2014.

    Kombinationen av piska och morot är något som ryssarna använt
    gentemot Vitryssland. I samband med Maidan insåg Kreml att även
    en mycket attraktiv morot inte räckte för att köpa ukrainarna.
    Separationen från Ryssland har varit kostsam för det ukrainska
    folket, och parat med den korruption som finns i landet har
    Porosjenkos siffror sjunkit radikalt. Men rörelseriktningen ligger
    fast och även om Porosjenko försvinner i nästa val har jag svårt
    att se att inriktningen ändras (se den länkade Newsweek-artikeln).

    The Saker är alltid värd att läsa, men hittills har han duckat om
    Malorossiya, vilket har klart sänkt hans aktier hos mig.

    Jag har under en längre tid sett spekulationer om att Ryssland
    kommer att på något sätt ingripa militärt mot Vitryssland. Nu har dessa spekulationer på marginella bloggar nått New YorkTimes.

  9. Anders Persson skriver:

    Låt mig från den annan, i världsmåttstock, “marginell” blog lansera motuppfattningen att om Lukasjenkos dagar är räknade, så är det inte p g a av någon rysk invasion, utan för att polska och ukrainska trupper, under överinseende av Nato och EU, rycker in i Vitryssland för att “skydda” det mot ett påhittat hot om en rysk invasion.

  10. Mats Larsson skriver:

    Anders P!
    Det scenariot tror jag inte ett ögonblick på. Inom parentes kan nämnas att jag heller inte trodde på din förutsägelse att Margot
    Wallström skulle avgå sommaren 2017.

    Även om rysk militär blir kvar i Vitryssland efter militärövningen Zapad, behöver inte det betyda att Lukasjenko försvinner.

  11. Hans Anderson skriver:

    Att Ryssland skulle invadera Vitryssland är helt och hållet Nato propaganda.

    Vitryssland och Ryssland genomför i september 2017 gemensamma militära övningr i Zapad. Detta vet Nato men som vanligt misstänkliggörs detta och Polen, samt de baltiska staterna manipulerar för att tillsammans med USA påstå att Ryssland tänker genomför en s k “Trojansk Häst”, d v s att i övningen smyga in gömda ryska trupper som sedan kommer att anfalla de baltiska staterna samt Polen.

    Ryska myndigheter tillsammans med de vitryska avvisar dessa fria fantasier från de aggressiva Nato-staterna.

    Att de klagande, Nato själva, höll övningen ANACONDA 2016 med tredubbla antalet medverkande enheter, nämns inte med ett ord. Tätt inpå ryskt och vitryskt territorium.

    “While ANACONDA 2016 has not caused any hysteria among us, we were receptive on this exercise, despite the fact it had an obvious hostile nature” (Andrej Ravkov, försvarsminister, Vitryssland)

    Vitryssland och Ryssland har bjudit in observatörer från FN, Nato, OSCE samt drygt 80 andra utländska observatörer att följa de militära övningarna.

  12. Anders Persson skriver:

    Mats L!
    Det kan hända att min prognos om Margot W inte slår in, men du löper å andra sidan risken att döma ut den innan dess giltighetstid är ute!

    Hennes senaste utspel, att Sverige erbjuder sig att medla mellan USA och Nordkorea ökar ju de objektiva sannolikheterna för att man anser att hon bör bytas ut. Hon framstår ju som ovanligt naiv och korkad. Varför skulle den smala landremsan på östra sidan av Skandinaviska halvön ha något att bidra med här i stormaktspolitiken?

    Men det har den faktiskt! Sverige är skyddsmakt åt USA och Nordkorea och är därför i en i högsta grad stark position för att kunna agera medlare.

    Men just därför borde MW ha hållit käft!

  13. Hans Andersson skriver:

    Tydligen är det inte känt att Vitryssland och Ryssland faktiskt har dokumenterad, nedskriven och gemensamt fastslagen militär allians gällande sina gränser. Den senaste revideringen är från mars 2017.

    Det intressanta är att ryssarna har stor frihet att ha huvudansvaret och kan agera ganska fritt vid misstänkta eller konkreta hot. Men bygger på gemensamt agerande om unionens gränser är hotade.

    Om Ukraina som har långa sträckor gemensam gräns med Vitryssland skulle råka överträda denna så gäller gemensam aktion i enlighet med avtalet.

    Att Putin med den gemensamt förankrade försvarsunionen då skulle ockupera Vitryssland är naturligtvis rena sagorna eller snarare Nato-sagor.

  14. Bo Persson skriver:

    Hans A!
    Du svarade inte på min fråga om det inte finns några kloka politiker i Ukraina. Och det är kanske klokt. När vi i Sverige inte har några kloka politiker, så varför skulle då just Ukraina ha det.

    Vad skall vi t ex säga om dagens svenska parlamentariska situation, är inte den ett praktexempel på vad som brukar kallas “elefanten i rummet”. Sju av de åtta riksdagspartierna har en politik som är inriktad på att förhindra att Sverige putiniseras. Medan det åttonde partiet har en politik som är inriktad på att förhindra att Sverige islamiseras.
    Inget av partierna i riksdagen har en politik som är inriktad på att ta oss ur det amerikanska fängelse som detta parlament idag de facto har låst in oss i. Precis som på 30-talet betraktas Ryssland idag som det stora hotet mot freden.

    Den amerikanske reportern och författaren William Shirer har skrivit två oersättliga böcker om just 30-talet. “The Rise and Fall of the Third Reich” (1960, finns också på svenska) och “The Collapse of The Third Republic (1969).

    I tur och ordning lät Frankrike och England Tyskland ta över Rhenlandet, Österrike och Tjeckoslovakien. Efter ett mellanspel som brukar kallas “The Phoney War” krossar så Tyskland Frankrike på några veckor för att till slut i Ryssland finna sin överman.

    När Frankrike och England accepterade Rehnlandskuppen så missade de den sista chansen att stoppa ett nytt storkrig, skriver Shirer. Kommer det i framtidens historieböcker att hela att Putin – genom att inte nonchalera Kievkuppen nyss – stoppade ett nytt storkrig. Eller kommer det att heta att det då redan var för sent.

  15. Hans Andersson skriver:

    Bo P!
    Läget är dystert för svensk alliansfrihet och neutralitet. Hela Skandinaviska halvön är princip ansluten till Natos aggressiva agerande välden över. Sverige har precis anslutit sig till den brittiska ministyrkan inom Nato och strax dags för Aurora – ett amerikanskt fängelse är det och det är svårt att se framtiden an när det gäller att undgå svenskt aktivt deltagande i ett framtida krig.

    Det enda som kan slå undan benen för de amerikanska krigsansträngningarna världen över är ekonomisk krigföring direkt riktad mot petrodollarn och det är mycket nära den kommer, var så säker. Kina och andra länder som vägrar betala i dollar sänker den amerikanska supermakten till slut men ännu är vi inte där.

  16. Mats Larsson skriver:

    Hans A!
    Oliver Stones intervjuer med Putin, nu tillgängliga på SVT, illustrerar på ett utmärkt sätt hur Putin saknar fingertoppskänsla för Ukraina.

    Stones intervjuteknik, där Putin får lägga ut texten utan att ständigt bli avbruten av motfrågor, gör detta än mer tydligt. Jag vet att intervjutekniken kritiserats, men jag ser den närmast som en fördel. Kommer att bli en guldgruva för framtida historiker som står inför uppgiften att beskriva och förstå hur Ukraina, efter 350 år, helt bröt sina band med Ryssland.

    Vad gäller Vitryssland, så har jag skrivit mer på denna blogg om landet än någon annan, och jag besöker landet varje år sedan mer än ett decennium. Jag har rapporterat om förändringar i relationen Ryssland-Vitryssland, och hur detta tar sig uttryck. (Skriver Moskvakorrespondenterna någonsin om Vitryssland?).

    När så Ivan Nechepurenko skriver om Vitryssland i en av MSM:s flaggskepp, och du avfärdar det som Nato-propaganda, så anser jag att du hamnar snett. Men Vitryssland är ett svårläst land, så osvuret är bäst.

  17. Anders Persson skriver:

    Mats L. mfl.: Det är alltid farligt att skriva om stater i tredje person, som om de hade en identitet. “Sveriges intressen kräver . . .”, “Norge kan tänka sig medlemskap i EU efter 2020. . . “, “Finland vill undvika konfrontation med Ryssland . . .” och “Danmark söker balansera mellan Tyskland och Storbritannien. . . “.

  18. Mats Larsson skriver:

    Anders P!
    Med tanke på den övre gränsen om 1000 tecken för en kommentar, så tror jag man får acceptera den här typen av förenklingar (“..Vitryssland är ett svårläst land”).

    Givet obegränsat utrymme, hade jag kunnat utveckla detta till en smärre uppsats, men nu är det Knut som sätter reglerna. Och jag tycker att 1000-tecken-regeln har inneburit en förbättring.

  19. Anders Persson skriver:

    Mats L!
    Om någon säger att “Vitryssland är ett svårläst land” skulle jag tolka det som att deras vägkartor är otydliga. Men inte kostar det 1000 tecken att antyda att just det faktum att landet styrs auktoritärt gör det svagt just när dess nationella oberoende hotas. Det har vi många slående exempel på i historien. Ty när envåldshärskaren är dödad, mutad eller skrämd iväg finns det inte så många fler försvarslinjer att bemanna.

  20. Mats Larsson skriver:

    En slutreplik:
    Örjan Berner, Sveriges Moskva-ambassadör under de kritiska åren 1989-1994 beskriver i sin bok “Härskarna i Kreml” (2014) sitt första möte med Vitryssland [inte daterat, men från omständigheterna ca 1994, sid 363-365]:

    “Att komma från Moskva till Minsk var en bisarr scenförändring. Man kände sig som förd tillbaka till Sovjetunionen. Trafiken var obetydlig. Välbehållna, breda avenyer kantade av stalinistiska, massiva huskomplex.”

    Berner skriver till UD: “Vi borde ägna intresse åt Vitryssland/Belarus, denna ganska välordnade republik i vårt grannskap, avsevärt större än hela Baltikum med betydande utvecklingspotential.”

    Ingen reaktion från UD, som var helt upptagen med Baltikum.

    Anders P:s naiva beskrivning av ett land han aldrig varit i, tar inte hänsyn till Vitrysslands enorma bidrag till krossandet av Hitlertyskland, något som spelar sak en stor sak i relationen Ryssland-Vitryssland.

  21. Anders Person skriver:

    Svar på Mats L:s provokativa kommentar: Jag har aldrig gjort någon “beskrivning” av Vitryssland. Kärnan i den kommentar som verkar ha upprört Mats L. var att det faktum att landet styrs auktoritärt gör det svagt just när dess nationella oberoende hotas. Det har vi många slående exempel på i historien. Ty när envåldshärskaren är dödad, mutad eller skrämd iväg finns det inte så många fler försvarslinjer att bemanna. Jag förstår inte vad det är för “naivt” i detta, inte heller hur det vitryska folkets insatser i kampen mot Hiterltyskland har med denna sak att göra. Detsamma kan man ju säga om alla andra sovjetrepubliker, inkl Ryssland, och de har ju sedan gått olika vägar.

  22. Bo Persson skriver:

    Hans A!
    Om jag har förstått det rätt, så är Kinas ekonomi räknat i köpkraft större än USA:s, medan den räknat i dollar bara är hälften så stor som den amerikanska, om ens det. Kan man dra några intressanta slutsatser av detta?

  23. Hans Andersson skriver:

    Åter till Ukraina!
    För ungefär ett år sedan besökte Andrej Parubyi (Ukrainas talman) USA och träffade den amerikanska kongressens Paul Ryan (R) samt den kände krigshöken John “bomb, Iran” McCain för gemensamma samtal om Ukrainas framtid.

    Det föll väl ut enligt Paul Ryan: “I was proud to join speaker Parubui to renew inter parliamentary with the Rada” betonade Ryan i ett uttalade publicerat genom Ryans stab.

    Ryan talade klarspråk om vikten av nära samarbete “This mutually benefiteral program focus on closer partnership in economics and security relations between our legislation”.

    Vem är då Andrej Parubui?
    1991 bildade han det nationalsocialistiska partiet. Under många år fortsatte han med att samla ihop de olika fraktionerna i landet, med de fascistiska/nazistiska krafter som det fanns gott om.

    Det är sällan redogjort för Parubuis roll under Maidan. Bekräftat är utan tvekan att han tilldelast rollen som kommendant vid statskuppen och framför allt ansvarade han för fascisternas prickskyttar som mördade ungefär 100 personer på torget.

    Det finns bilder som visar Parubuis deltagande i rollen som kommendant när prickskyttarna samlar ihop sin utrustning och är på väg att lämna Maidan. Nästa steg är vapenleveranser till Ukraina med samma personer involverande, men dessutom en stark drivande James Mattis, en av alla dessa generaler som nu styr landet.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.