USA (och EU) tänker stoppa Nato- och EU-kritska partier

James Clapper

James Clapper – Director of National Intelligence

USA och Storbritannien anklagar Ryssland förutomlaglig” finansiering och infiltration av europeiska partier. Det hela beskrivs som Putins strategi för att blockera amerikanska missilförsvarsprogram och få de ekonomiska sanktionerna, efter annektering av Krim, hävda. Den ryske experten Igor Sutyagin från Royal United Services Institute (RUSI) berättar att ”den ryska propagandamaskinen också är mycket aktiv i så kallad ”hybridkrigföring”, för att till exempel utså tvivel om Nato, EU och ekonomiska sanktioner”. Detta skriver den brittiska tidningen The Telegraph 2016-01-16.

Den amerikanska kongressen har därför givit James Clapper (DNI) i uppdrag att utreda om och hur olika Nato- och EU-kritiska partier “fjärrstyrs” från Ryssland. Om man finner att så är fallet ska det få långtgående konsekvenser, t ex skulle USA under hänvisning till sin nationella säkerhet kunna införa sanktioner mot dessa partier och deras representanter (stoppa deras banktjänster t ex). Vidare framgår att EU redan godkänt projektet, men att respektive länders regeringar och berörda partier ännu inte informerats.

Orsakerna till “USAs oro” uppges vara att man sett ryskt inflytandet på den kommande folkomröstningen (april) i Nederländerna om associeringsavtalet mellan EU och Ukraina, Front National som tagit ett lån på nio miljoner euro i en rysk bank, att några österrikiska FPÖ-medlemmar lär ha besökt Krim och därmed “legitimerat annekteringen” samt underminering av försöken att hitta alternativ till rysk energi.

Partier som ska granskas är Lega Nord i Italien, Jobbik i Ungern, Front National i Frankrike och FPÖ i Österrike. Brittiska UKIP har också granskats med tanke på att Nigel Farage och lovordat Vladimir Putin och anklagat EU för att ha provocerat fram Rysslands annektering av Krim. En anonym pensionerad tjänsteman i Storbritanniens utrikesdepartement uppger för The Telegraph:

Det handlar verkligen om ett kallt krig. Vi ser alarmerande bevis för ryska ansträngningar att förstöra strukturen i Europas enighet, som bygger på några viktiga strategiska frågor.

Valet av Jeremy Corbyn till labourledare i Storbritannien uppges också vara ett uttryck för misstänkt illegitimt ryskt inflytande. “Ett aldrig tidigare skådat exempel på intervention i Storbritanniens inre angelägenheter” ansågs det vara när Alexander Yakovenko, den ryske ambassadören i London, kallade valet av Mr Corbyn ett “radikalt genombrott”.

Snart ställs USAs och EUs “imperiedemokrati” mot de europeiska nationalstaternas “nationella demokratier”. Dessa två demokratisystem äro i längden oförenliga och dragkamp dem emellan pågår för fullt. Kommer vi att våga försvara de Nato- och EU-kritiska partiernas rätt att existera och verka, eller kommer vi att medverka till avskaffandet av de nationella demokratierna i Europa? Ja, så kan frågan komma att ställas ganska snart.

Våra ännu demokratiskt grundlagsskyddade aktiviteter i Uppsala med namninsamlingen mot ett svenskt värdlandsavtal med Nato skulle säkert i en inte alltför avlägsen framtid ses som illegitimt rysk inflytande och därmed förbjudas. Bäst att agera medan tid gives.

  18 kommentarer for “USA (och EU) tänker stoppa Nato- och EU-kritska partier

  1. 2016-01-25 kl. 17:36

    Ja, detta är skrämmande.

    Michael Maier har beskrivit konsekvenserna av sådana sanktioner i detalj i sin nya bok: “Sanktionerna är en del av ett globalt krig där USA drar nytta av att dollarn är en världsvaluta. Bankerna kan förbjudas att göra transaktioner med sådana partier. Inreseförbud i USA kan införas. Tillgångarna för partierna (eller organisationerna) och för aktiva i dessa kan frysas. Via det internationella betalningssystemet SWIFT kan sådana sanktioner snabbt verkställas. Betalningar skulle blockeras och de som samarbetar med partierna bli föremål för åtal enligt amerikansk lag och kan spåras via en internationell arresteringsorder överallt i världen.”

    Intressant är att EU motståndare Nigel Farages parti UKIP ska skonas. Det är tänkbart att det finns en överenskommelse mellan London och Washington att amerikanerna inte ska blanda sig i den brittiska inrikespolitiken. Förmodligen vill amerikanerna också ta hänsyn till den brittiska EU-folkomröstningen och vill inte ge argument åt EU:s motståndare.

    Observera att man presenterar inga bevis eller tydliga konkreta exempel på överträdelse av Ryssland. Man vill närmast kriminalisera en positiv uppfattning om Rysslands politik, eller kritik mot USA:s politik.

  2. Bo Persson
    2016-01-25 kl. 17:57

    Ja, nog har ni i Uppsala en ordentlig uppförsbacke framför er. Om vi nu antar att Putin satt stopp för ett Europa från Lissabon till Vladivostok som är ett slags amerikansk provins, så återstår ju då arbetet att upprätta ett Europa från Lissabon till Vladivostok, som inte är en amerikansk provins utan består av en samling självständiga stater.

  3. Anders Persson
    2016-01-25 kl. 20:10

    För så där drygt 25 år sedan roade jag mig med att till en mängd olika landsortstidningar skicka in följande insändare. Den blev alltid publicerad:

    Det hänger på oss EU-motståndare att resa den svenska fanan!
    Förr i tiden tillät sig borgarna att spela liberala, dom försvarade de borgerliga, demokratiska friheterna och gjorde sig därmed populära hos vanligt folk. Numera finns inte ett spår kvar av liberalismen. Nu existerar inte längre den sk ”personliga friheten”. Personliga rättigheter erkänns nu bara för dom som har kapital. Alla andra medborgare betraktas som mänskligt råmaterial, som bara duger till att exploateras.

    Principen om människornas och nationernas likaberättigande har trampats under fötterna. Den har ersatts med principen om fullständiga rättigheter för den minoritet som exploaterar, av rättslöshet för den exploaterade majoriteten av medborgarna. De borgerligt, demokratiska friheternas fana har kastats överbord. Det ankommer på oss, EU-motståndare, att höja denna fana och föra den framåt, om vi vill samla folkets majoritet kring oss. Det finns ingen annan som kan höja den!

    Tidigare betraktades borgarna som nationens överhuvud. De försvarade nationens rättigheter och oavhängighet och satte dem över allt annat. Nu finns det inte ett spår av ”den nationella principen”. Nu säljer borgarna vårt lands rättigheter och oavhängighet för dollar och euros.

    Den nationella oavhängighetens och den nationella suveränitetens fana har kastats överbord. Det råder inget tvivel om att det är vi, EU-motståndarna, som bör höja denna fana och föra den framåt, om vi vill bli den ledande kraften i Sverige. Det finns ingen annan som kan höja den!

    J.S. Tahlin, fd. meteorologassistent

    Vad insändarredaktörerna inte lade märke till var att insändaren var en mycket lätt omredigering av Josef Stalins avslutande ord på 19:e partikongressen 1952, strax före hans död. Som bekant (?) var han i sin ungdom meteorologassistent på observatoriet i Tbilisi.

  4. Herman Nilsén
    2016-01-25 kl. 20:12

    Eller så börjar Ryssland med att följa ingångna avtal och respektera Ukrainas integritet, inkl. Krimhalvön. Ett första steg vore att följa Minsk-avtalet till punkt och pricka. Så länge inte den ryska regimen gör det finns det ingen anledning att lita till deras ord.

    Varför ni undrar över att det förekommer sådana här utredningar så är det bara till att läsa första stycket igen. Då kan ni inte vara förvånade. Putinkotteriet valde våldets väg och får betala för det nu.

  5. Bo Persson
    2016-01-26 kl. 9:50

    Herman N!
    Var finns styrkeförhållandena i din värld? När utsattes amerikanarna senast för internationella sanktioner? Och då för vad?

  6. Jan Wiklund
    2016-01-26 kl. 11:24

    Den ryska inblandningen i Ukraina skiljer sig inte stort från EU:s och Tysklands inblandning i Jugoslavien i början av 90-talet, utom att den är betydligt försiktigare. Båda är förstås helt rättsstridiga – men det bör inte få motivera munkavleparagrafer.

  7. 2016-01-26 kl. 11:27

    Instämmer inte att Putin valde våldets väg. Det gjorde USA och EU som stödde en statskupp mot en regering som valts i prisade demokratiska val (av bl.a. OSSE). USA hade sedan länge satsat på detta, med bl a 5 miljarder dollar till olika NGO:er, enligt bitr. utrikesministern Nuland. Du ger inga belägg för att just Ryssland inte följer Minsk-II som man starkt bidrog till att utforma jämte Tyskland och Frankrike. En aktuell forskningsrapport visar att Janukovitj’s regering inte låg bakom dödsskjutningarna.

  8. Britta Ring
    2016-01-26 kl. 14:36

    Om jag fattat rätt så handlar det här om att USA vill förbjuda och straffa Ryssland för sånt som USA utan att skämmas det minsta har praktiserat mycket länge t ex via infiltrationsverksamheten i National Endowment for Democracy. Skillnaden är, om anklagelserna stämmer, att USAs metoder är betydligt fräckare och mer utstuderade. Supermakten har ju helt andra resurser för övertalning och infiltration än Ryssland.

  9. Bo Persson
    2016-01-26 kl. 22:26

    Det är förstås inte så trevligt att de politiska eliterna runt om i EU-Europa och från höger till vänster nu köper den restriktiva invandringspolitik som i åratal propagerats av partier med islamofobisk överbyggnad. Men säger inte detta mera om hur inkompetenta dessa politiska eliter är idag? Alltså att de inte själva för länge sedan förstått hur ohållbar deras gränslösa invandrings politik var.

    Och skall nu denna historia upprepas när det gäller EU-eliternas förhållande till Ryssland. Också här är det ju partier med islamofobisk överbyggnad som ställt sig utanför och vägrat att vara med på demoniseringen av Putin.

    Eller är EU-eliterna idag så sammanväxta med amerikanarna att de traditionella europeiska partisystemen i sin helhet kommer att implodera.

  10. Herman Nilsén
    2016-01-27 kl. 3:45

    Bo Persson!
    Då kan du följa vad man tycker om USA i FN:s säkerhetsråd angående Kuba – Det är minsann inget smickrande resultat för USA där 191 länder röstade emot.

    Så nu när vi har löst denna fråga – tycker du att det ursäktar vad som sker i Ukraina?

    Jan Wiklund!
    I Minskavtalet ingår att samtliga utländska styrkor ska dra sig ur Ukraina. Jag citerar:
    To withdraw all foreign mercenaries from the conflict zone” <— Denna punkt har Ryssland skrivit under. Till dags dato är det inte uppfyllt.

    Nu har Der Herr Putin erkänt att han inte nöjer sig med detta, utan har intervenerat sjävl med ryska trupper, till vilket skall läggas att mannen en gång i tiden tyckte att Ryssland skulle befria alla forna ryska områden. Ifall du inte tänker dig att det är norska trupper som går på Donetsks gator så kanske du bör tänka om, Jan Wiklund!

    Nej, ni som följer Ryssland och tycker det är en bra och vettig stat – För mig som har bekanta med släktingar däröver som får lida för vad statsledningen hittar på, så stödjer sådana som Britta Ring det Tredje Rom (vilket inte är mycket bättre än att stödja det Tredje Riket, men det är förvisso min hypotes). Jag kan ge er källor som pekar på hur löner, studiemedel m m krymper för folket som lever och bor där just nu. Ja, levnadsstandarden sjunker f n på grund av dessa idiotier som att invadera grannländer – och ni försvarar detta. Tycker ni att sådant som krympande pensioner är bra så får ni säga det öppet – Ni bidrar f n till den misär som just nu pågår i östra Ukraina och i Ryssland!

    Min hypotes är att om 10-15 år kommer man undra varför folk på ett forum som detta stödde Rysslands invasion av Krim och Ukraina – “Hur kunde ni vara så dumma att ni stödde ett gäng kleptokrater?” Ni upprepar här samma misstag som de som en gång i tiden stödde Stalin och Sovjetunionen av diverse praktiska anledningar som visade sig vara luft.

    (till Anders Romelsjö ska jag nämna: Nej, det var ingen kupp. Det var att kapten Yanukovich lämnade skutan. Han kunde ha stannat kvar efter 21 februari 2014 men gjorde det inte.)

  11. Mats Larsson
    2016-01-27 kl. 8:56

    Den “aktuella forskningsrapporten” som Romelsjö refererar till är varken särskilt aktuell eller en forskningsrapport i bemärkelsen publicerad i en vetenskaplig tidskrift med referee-system. Den är skriven av Ivan Katchanovski vid University of Ottawa:

    Kritik av en tidigare version finns här.

    Janukovitj själv sa så här till BBC i juni 2015:

    “‘I don’t deny my responsibility’, he told BBC Newsnight, when asked about the shooting of demonstrators in Kiev’s Maidan Square.

    He never ordered the security forces to open fire, he said, but admitted he had not done enough to prevent bloodshed.”

    I övrigt håller jag helt med Herman Nilsén när han skriver att “Putinkotteriet valde våldets väg och får nu betala för det”. Man kan lägga till “det ryska folket”.

    Ryssland befinner sig i en besvärlig ekonomisk situation. Kreml är angeläget att bryta sanktionerna och har i stort sett bannlyst negativa nyheter om Ukraina i Pervyj Kanal (första kanalen). Men även med hävda sanktioner så återstår det kraftiga oljeberoendet. Man har gjort sig till fiende med Turkiet och inte ens Vitryssland går i takt med Putin. “Var finns våra vänner?” frågar sig ryssarna, men får inget svar.

    Unga ukrainare skämtar skadeglatt om “när ska vi få se den första bilen i TVn eller datorn från Skolkovo [utanför Moskva]”.

    Frågan vi måste ställa oss i Sverige är, hur kommer ett alltmer pressat Ryssland att agera i vår del av världen.

  12. Tord Björk
    2016-01-28 kl. 1:45

    Vänsterns tycks gå mot handlingsförlamning då man saknar förmåga att samla sig bakom principer som kan leda till en trovärdig bild av verkligheten till grund för en kritisk massa som kan förändra samhället. Istället är man fast i polariserad upprördhet där man angriper den motsatta vänsterpositionen mer än att söka metodiskt skapa en kunskap om både den objektiva och subjektiva verkligheten. Ett svenskt exempel kan säga vara E.H. Thörnberg som under 50 års forskar- och folkbildarnit skapade begreppet folkrörelsekomplexet och ett brott mot den antidemokratiska mot massan hatiska peer review synen som förhärskade i andra länder och där bidrog till att elitism ofta kunde gå sergande fram. Ett annat exempel är kombinationen av Sydafrika- och Vietnamrörelsen som i ömsesidigt utbyte (dock ofta förnekat i FNL-ares syn på världen som är sig själva nog) genom eget kunskapssökande kunde bryta med den handlingsförlamning som band svensk utrikespolitik till gamla koloniala intressen.

    Det tycks mig som upprördhet radas upp och varje möjlighet att förstora den egna ståndpunkten ses som viktigare än att komma till handling. Det syns i denna tråd på så sätt att sakens allvar försvinner till förmån för de ömsesidiga anklagelserna.

    Man kan anse att Knut Lindelöf drar för stora växlar på nyheten att USA nu sak granska inrikespolitik i Europa riktat mot vissa partier. Men istället börjar Herman Nielsen kritisera Ryssland för dess agerande på Krim och Östra Ukraina. När sådant sker från motsatt håll kritiseras det omedelbart för något som kallas Whataboutism och sägs vara en rysk specialitet. Att dessutom hävda att de som kan vara kritiska mot det sätt som nyliberalismen nu aggressivt tvingas på Ukraina därmed skulle anse att det nyliberala socialkonservativa Ryssland skulle vara bättre blir goddag yxskaft. Vart vill du komma i tråden huvudfråga Hermaqn Nielsén? Är det rätt att USA nu satsar resurser på att undersöka hur Ryssland påverkar partier kritiska till den rådande politiken i konflikten mellan öst och väst.

    För ett drygt år sedan angrep varnade Nato-chefen Rasmussen miljörörelsen för att vara direkt styrd av Ryssland enligt säkerhetstjänstens källor, som han tyvärr inte kunde offentliggöra. Beviset låg så att säga i sakens natur, miljörörelsen motsatte sig fracking och därmed var den ett verktyg för Ryssland. Direkt betald dessutom. Åt detta kan jag som miljöaktivist som varit med när vi illegalt smugglade utrustning åt underjordiska rörelser i Östeuropa och krossade enpartidiktaturer där, medan vi säkert var i händerna på CIA inte annat än skratta. När den nyliberala högerregimen med hjälp av fascistisk milis återtar områden kring Slavojansk där lokalbefolkningen protesterat mot skiffergasbrytning för att ge marken till ett bolag som satte Joe Bidens son i ledningen blir det inte lika roligt. Din ensidiga bild av vilken sida som använder våld och inte, samt i vilket syfte, blir inte övertygande, utan onyanserad och handlingsförlamande. Vad gjorde du när fascisterna i Ryssland överföll miljölägret vid atomupparbetningsanläggningen i Irkutsk och dödade en av miljöaktivisterna, eller när 200 skogsaktivister från Khimkistriden togs in för selektiv tortyr för att pressa fram långa fängeslevistelser? Skrev självbeundrande texter om hur bra du vet allt som redan står i vilken tidning som helst?

    Var finns kampviljan hos er vänstermänniskor? Mats Larsson har i viss mån rätt. En del av vänstern skriver den ena artikeln efter den andra för att mala på om fascistisk kupp och övertolkar gärna varje faktadel för att passa in i sin passiviserande världsbild, för övertolkar man tendentiöst så blir det passiviserande.

    Den andra delen av vänstern ser Putin och Rysslands imperialism bakom varje händelse och är lika handlingsförlamad. Jag har i två år ägnat mig åt denna ömsesidigt passiviserande vänster i Ukraina och utlandet som skriver och skriver och aldrig kan komma till skott, trots att det är fullt möjligt. För trots allt finns det inte mycket mer än vänster som överhuvudtaget bryr sig, även om jag dock finner enstaka gelikar i miljörörelsen som inte är lika, fast i polariserande världsbilder.

    Skenrättegången mot Sentsov för påstådd terrorism på Krim kan mycket väl tas upp i en kampanj som samtidigt tar upp skenanklagelserna för terrorism i Ukraina mot Kotsaba. Men vänstern är betydligt mer intresserad av att gräva ner sig i två motstridande positioner framför att gå till gemensam handling för gemensam kamp mot repression i två oligarkstyrda samhällen.

    När det gäller hur man kan skapa saklig debatt kring olika händelser av vikt i Ukrainakonflikten så kan inte peer review uppsatser vara ett kriterium, inte heller det man vanligen kan utläsa något av nämligen officiella rapporter eller rättegångar. Skälet är enkelt. Några sådana finns inte över huvud taget, varken peer review rapporter om Majdanhändelserna eller om Odessa 2 maj. Att efterfråga något som inte finns som om det skulle finnas blir ett argument för att avsaknaden av seriösa akademiska rapporter visar att här döljs stora problem. Inte minst med tanke på att de officiella rapporterna och rättegångarna även de saknas vilket är än mer anmärkningsvärt, därtill är den avsaknaden grundligt kritiserad av internationella organ.

    Kvarstår alltså rapporten som Ivan Katchanovski gjort, som jämfört med allt annat (vad jag vet) är betydligt mer omfattande och grundlig. Därtill har den på avgörande punkter fått rätt genom sådant som Der Spiegels genomgång av händelsernas början 20 februari (I pappersupplagan eller bakom betalmur) som visar att det är en lögn att Berkut startade krypskyttet vilket även BBC visat. I övrigt finns nog en hel del riktigt i kritiken av Katchanovski när det gäller hur stora växlar man kan dra på materialet. Men det hindrar inte att han var före de stora medierna som under ett års tid fördröjde sanningen om hur det startade 20 februari och att den kritik Mats Larsson hänvisar till är full av just de övertolkningar som de anklagar Katchanovski för men också erkännande:

    “Not all of Dr. Katchanovski’s findings should be dismissed. He has raised some new evidence that suggests new investigations into the sniper massacres are much needed. The official version of events is indeed deeply troublesome and his gathering of new material is commendable. His paper does provide evidence that there were several separate groups of snipers, including anti-government ones.”

    Snarare än att avfärda rapporten är det viktigare att kritiskt använda den och inte minst fråga sig vad det kommer sig att detta som är en av världens mest välbevakade händelser fått så lite seriös rapportering och på avgörande punkter falsk.

    Oppositionen startade skjutningen på morgonen och dödade polisen därtill i brott mot vapenvila, detta tvingade polisen att dra sig tillbaka, vilket skapade panik. Vissa vill i detta se enbart en förplanerad händelse, andra kan se en upptrappning av ett förlopp från två håll. Ingen kan dock längre se det som en ensidig våldshandling från regimens sida om man önskar använda sig av sedvanlig källkritik.

  13. Bengt Svensson
    2016-01-28 kl. 8:21

    Är det sanning, lögn, bra, dåligt att “USA (och EU) tänker stoppa Nato- och EU-kritska partier”?

    Stämmer det att “olika Nato- och EU-kritiska partier ”fjärrstyrs” från Ryssland”, och att detta bör utredas av främmande makt? Varför klarar inte EU av att utreda saken?
    Vad betyder det för EU:s demokrati om främmande makt går in med stöd (fjärrstyrning”?) av vissa partier och ekonomiskt krig mot andra?

    Kommer vi att våga försvara de Nato- och EU-kritiska partiernas rätt att existera och verka, eller kommer vi att medverka till avskaffandet av de nationella demokratierna i Europa?

    Får man tro några av debattörerna ovan, så är svaret på alla dessa frågor:
    PUTIN-PUTIN-PUTIN-PUTIN-PUTIN-PUTIN-PUTIN-PUTIN-PUTIN-PUTIN-PUTIN-PUTIN-PUTIN-PUTIN-PUTIN-PUTIN-PUTIN-PUTIN-PUTIN-PUTIN.

  14. Bo Persson
    2016-01-28 kl. 8:30

    När jag tidigare på den här tråden frågade Herman Nilsén om varför Ryssland nu med internationella sanktioner straffas för sitt våld mot Ukraina medan USA inte straffades med internationella sanktioner för sitt våld mot Irak i Tredje Gulfkriget nyss, så svarar han med att ta upp en helt annan sak. Goddag/yxskaft alltså.

    Och jag kan förstå honom. Det finns ju åtminstone två svar på min fråga. Det ena är att min fråga bara är dum. Vet jag inte om att USA är den av himlen utnämnda världspolisen? Det andra är att den nämnda asymmetrin bara speglar de aktuella styrkeförhållandena i världen. Och det är väl inte omöjligt att i den framtida historieskrivningen om den amerikanska allmaktens uppgång och fall, så kommer det som idag utspelas kring Ukraina att beskrivas som den första rejäla utmaningen mot denna allmakt.

  15. Bo Persson
    2016-01-28 kl. 15:48

    Herman N!
    Jag förstår din frustration eller desperation eller hur man nu skall rubricera ditt utbrott på den här tråden igår 27/1 kl. 3:45.

    Det kommer av allt att döma inte att bli någon rysk färgrevolution. Den ryska liberala intelligentian är alldeles för svag för att lyckas med det. Ja, är den inte idag ännu svagare än den var för 100 år sedan? Jag tänker alltså på februarirevolutionen 1917 och hur det gick med den.

    Och även om de skulle få hjälp av USA och de stora västeuropeiska länderna, så skulle det inte räcka. Det fick de ju förra gången och det hjälpte inte.

  16. Mats Larsson
    2016-01-28 kl. 17:14

    Tord Björk!
    Jag har inga invändningar mot vad du skriver om Ivan Katchanovski och hans rapport. Jag la ut länkarna som en konsumentsupplysning till den som undrade vad Romelsjö avsåg med sin sista mening. Jag har inte försökt göra någon egen kritisk granskning av rapporten, vilket skulle kräva tidsinsatser som jag inte har.

    Man kan notera att han i rapporten i klartext skriver om den ryska militära interventionen i Donbass, vilket styrker hans trovärdighet.

    Huvudfrågan du tar upp [svenska vänstern och Ukraina] är mycket intressant. Jag har under många hemresor från Ukraina, före Maidan, undrat hur den svenska vänstern skulle reagera om Ukraina hamnade i fokus. Att det skulle leda till en sådan polarisering hade jag aldrig kunnat ana. Ukraina är ju trots allt inte vilket land som helst; som Timothy Snyder påpekar “Ukraina förlorade fler soldater i kriget mot Hitlertyskland än USA, Storbritannien och Frankrike – sammantaget”.

    Jag minns ett kontaktseminarium i Charkov i Svenska institutets regi, kring 2007 om jag minns rätt. Delegationer från universitet i hela östra Ukraina deltog, men en delegation stack ut. Min fru såg det direkt och även jag började så småningom märka – det var delegationen från Donetsk. De var bara intresserade om det fanns enkla pengar att hämta, och när de insåg att så inte var fallet tappade de helt intresset. Det hör till saken att min hustru i många år tävlade för Ukrainas landslag och det finns knappast en avkrok i hela landet där hon inte varit och tävlat. Hon kände väl till Donetsk.

    Ukraina var svårt korrumperat redan före Janukovitj, men efter hans tillträde började jag märka förfallet. Janukovitjs folk dök upp överallt, och endast verkliga experter kunde i kraft av sin oumbärliga kompetens hålla sig kvar.

    Jag märkte särskilt förfallet när jag tillsammans med en ung ukrainsk kvinna våren 2013 ordnade ett energiseminarium i Stockholm med flera delegationer av ukrainska småföretagare inom energisektorn. Tanken var att diskutera möjligheter att bryta det ensidiga gasberoendet i deras fjärrvärmesystem. De beklagade sig att reglerna ändrades hela tiden, så att det i praktiken blev omöjligt att göra rätt; endast mutor fungerade.

    Personligen tycker jag det är tråkigt att FiB/K, som jag prenumererade på i minst ett decennium, och som jag brukar läsa på biblioteket, helt tappat mitt förtroende efter pappersversionens artikel (singularis) under 2014/15 om Ukraina, signerad Anders Romelsjö.

  17. Anders Persson
    2016-01-28 kl. 17:26

    Bosse P!
    Fantastiskt! USA och de stora västeuropeiska länderna hjälpte “färgrevolutionen” i Ryssland 1917.

    Jo, kanske har du rätt. Jag vet inte vilken färg revolutionärerna i februari 1917 prydde sig med, men nog fick de stöd av “USA och de stora västeuropeiska länderna” att, mot folkets vilja, försöka hålla kvar Ryssland i 1:a världskriget och sedan att, om möjligt, slå ner bolsjevikerna.

    Bolsjevikerna, vilka ju draperade sig i rött fick också stor hjälp av “stora västeuropeiska länder” nämligen Tyskland (och Österrike) för att se till att Lenin och hans anhängare kunde ta sig till Petrograd för att undergräva viljan att utnyttjas av “USA och de stora västeuropeiska länderna” att bli kvar i kriget.

    Med tanke på alla existerande “färgrevolutioner” som slagit ut är jag inte säker på att det är något man önskar sina vänner i förtryckta stater.

  18. Knut Lindelöf
    2016-01-28 kl. 19:28

    Tord B med flera!
    En del kommentarer är alldeles för långa. Även om ni har många saker att säga blir de inte lästa av många. Ni måste fatta dig kort! Håll er till saken i själva inlägget. Urspårningar som den här om Ukraina och annat leder ingen vart. Håll er till ämnet. Har ni längre texter så skicka dem som inlägg så tar jag ställning till ev. publicering.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.