I den pågående Nato-debatten talas det om Nato som om det bara finns ett Nato. Men så är det ju inte. Det finns flera.
Det första är kalla krigets Nato som det definieras i stadgans paragraf 5. Den talar om ömsesidiga försvarsförpliktelser medlemsstaterna emellan. Med kalla krigets slut och såväl Warszawapaktens som Sovjetunionens upplösning och DDR:s (”Östtysklands”) inlemmande i BRD (”Västtyskland”) hade väl egentligen detta Nato inte längre något existensberättigande.
Men Nato blev kvar och man skapade också till ett ”out of area”-Nato. Ett Nato som under den enda kvarvarande supermaktens ledning skulle kunna verka offensivt runt om i världen långt bortom medlemsstaternas gränser. På så sätt blev Nato ett imperialistiskt verktyg i USA:s tjänst och om man kallar det första Nato för Paragraf 5-Nato så skulle man kunna kalla detta andra Nato för USA-Nato.
Tillsammans med än den ena uppsättningen av Nato-kolleger och än den andra har USA i Mellanöstern under de senaste femton åren och i enlighet med sin så kallade regimskiftesagenda satt eld på det ena landet efter det andra (Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien…) så att hela denna region idag är i brand.
Nu har de här krigen varit ganska långt borta från oss i Europa, så vi har mest känt av dem genom växande flyktingströmmar. Men idag hotar USA-Nato också freden i Europa. Och det genom sin utvidgningsagenda. 1999 blev Polen, Ungern och Tjeckien nya medlemmar. 2004 tillkom Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien, Slovakien och Slovenien. 2008 öppnade USA för ett Ukrainskt medlemskap. Liksom ett Georgiskt.
På Natos toppmöte i Chicago i maj 2012 erinrade sedan alliansledarna om att denna dörr fortfarande stod öppen för Ukraina. Och med 2008 års Georgienkrig i färskt minne gjorde de alltså detta i full vetskap om att det skulle leda till en konfrontation med Ryssland. Var det också meningen att detta Ukraina när det väl var anslutet till Nato skulle användas som plattform för det riktigt stora regimskiftet. Alltså det ryska. Och är det så också idag?
Ja, det kunde inte uteslutas i går och kan inte uteslutas idag. Men även om det bara är så att amerikanarna bedömer att upprätthållandet av deras Nato-Europa står och faller med i vilken utsträckning de lyckas återuppliva den atmosfär som rådde under det kalla krigets dagar och att det är i det ljuset vi skall se USA-Natos Ukrainapolitik, så är inte historien slut med det.
I den nya supermaktskonkurrens som vi idag kan se framför oss, jag tänker alltså på den mellan Kina och USA, så tjänar det Europa bäst att inte vara med på någon sida. Precis som det gryende Amerikas förenta stater för inte så väldigt länge sedan gjorde sig oberoende av sina europeiska herrar, så är det nu dags för Nato-Europa att göra sig oberoende av sina amerikanska.
Krigen i Mellanöstern sedan millennieskiftet har hos oss frambringat åtminstone tre antiimperialistiska initiativ: Afghanistansolidaritet, Iraksolidaritet och Syriensolidaritet. Till detta borde vi nu foga ett fjärde: Europasolidaritet. Med den övergripande parollen: USA ut ur Europa.
Det klingar härligt i mina öron ”USA ut ur Europa”. Kan vi lita på vår nuvarande S-regering? Det är tveksamt – mycket tveksamt!
När skall avslöjandena komma om landsförräderiet? Att Löfvén är en nickedocka som för en Följa-John-Politik a´la Persson och hans f d ministrar som sålt sig till kapitalet vet alla! Korruption mutor och vapenavtal med fascistländer avslöjas men ingenting händer. Vad räds vänstern inom partiet? Kan man lita på opinionsmätningarna? Är de också falska?
USA ut ur Europa måste bli det nya slagordet. Som USA ut ur Vietnam på den tiden!
Om en filmregissör floppar några gånger får denne svårt hitta pengar till nya filmer. En fotbollstränare vars lag förlorar gång på gång får sparken. Men denna urvalsmekanism fungerar inte i USA:s fall, trots en lång rad misslyckanden:
1. Vietnamkriget inte bara förlorades, det skulle bekämpa världskommunismen – och nästan en hel generation radikaliserades i kommunistisk riktning
2. Med kriget mot Irak och Libyen hoppades man komma åt oljan, som nu ligger i andra händer
3. Man ville också bekämpa muslimsk terrorism i arabstaterna – och terrorismen har aldrig varit så virulent som nu
Det påminner lite om Hitler som ville förgöra kommunismen och skapa ett Stortyskland. Det slutade som bekant med att halva Europa blev kommunistiskt och Tyskland blev geografiskt ännu mindre.
Så alla som vill ha kaos i Sverige och på sikt ryska ockupationstrupper här, bjud in USA och Nato.
Anders P!
På tal om kaos så har Asia Times Online (AT) i dagarna fått en ny design och Pepe Escobar, den brasilianske flygande (”roving”) reportern, en egen avdelning under rubriken ”The Empire of Chaos” som också är namnet på hans senaste klippbok. Och här kan du läsa hans senaste rapport.