För dig som har svårt för att förstå vad som skapat IS är det här ett mycket informativt program som tar drygt 12 minuter av din dyrbara tid.

Vad som i övrigt gjort just IS så framgångsrikt jämfört med Al Qaida, Al Nusra och andra islamistiska grupper kan vara att de skapar lugn och viss social ordning bland människor som upplevt åratal av krig. Per Jönsson på Utrikespolitiska institutet uppger (i ett föredrag) att de dessutom tar väl hand om stupade krigares anhöriga, vilket är något man lärt av ärkefienden Israel.

Vad som inte nämns i programmet, men som Per Jönsson också framhåller, är att det i Arabvärlden finns flera naturliga gränser för det sunniislamistiska IS:s expansion. Å ena sidan det shiadominerade södra Irak samt Iran i norr. Där kommer det att vara stopp. Även kurderna i norr kommer att vara en besvärlig nöt att knäcka.

Sanningen är kanske till och med den att om USA drog sig tillbaka och stoppade vapenflödet till IS skulle IS-sufflén ganska snart sjunka ihop och möjligheterna till fred i området öka kraftigt.

Men vill USA det? Förmodligen inte. Det ser istället mer och mer ut som att USA vill driva fram en konfrontation mellan sunni- och shia-islam, som skulle kasta hela Arabvärlden in i ett storkrig, ur vars askhögar USA sedan i lugn och ro skulle kratsa kastanjerna.

Men ursäkta, är inte detta en konspirationsteori?

Föregående artikelKan man lita på bloggen?
Nästa artikelVad är propaganda?
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

11 KOMMENTARER

  1. Läste precis ISLAMISKA STATEN av Loretta Napoleoni. Intressant och ökade min förståelse för IS framgångar. Satsningar på att bygga sociala miljöer i de områden de ockuperat har varit en framgångssaga. Där har också de importerade unga kvinnorna fått en plats som mödrar till soldater. USA:s roll i skapandet av alla terroristgrupper i Mellanöstern är obestridlig (utan konspirationsteorier). Bush initierade kriget mot terrorn efter 9/11 och min hjälte Obama har tyvärr fortsatt krigföringen. Dock anser jag att IS inte kan besegras utan insatser av stridande marktrupper från länderna i området. Konflikten mellan shia och sunni utnyttjas hänsynslöst av alla aggressiva prelater i området. USA vet inte vilken sida de ska stå på, men jag tror de lutar åt att ställa sig på Irans och shias sida mot IS?

    Knut, det vore häftigt att se en sådan kritisk och välgjord video (”USA vill inte fred i Mellanöstern”) gjord av ryssar om Rysslands inblandningen i Ukraina. Den lär vi aldrig få se. Det är en av de stora skillnaderna mellan USA och Ryssland.

  2. Jodå, Christer, USA vet visst vilken ”sida” de ska stå på, nämligen den som för tillfället bäst slåss för amerikanska intressen. Ofta betyder det alla ”sidor”, regimen i Bagdad, Isis, al Nusra, Turkiet, kurderna, Saudiarabien, Israel etc.

    Vapenhandeln blomstrar. Isis, t ex, har lagt beslag på tusentals pansarfordon, som USA skickat till Bagdad och tusentals ton vapen och ammunition.

  3. En av mina ständiga följeslagare (kommunist) på facebook kommenterar så här:

    ”USA är inte intresserad av kaos, utan intresserad av stabilitet med regimer som sitter stadigt och lydigt följer mer eller mindre direkta direktiv från Washington. Hållningen till situationen i Syrien talar för sig själv. Assad har upphört att vara en partner. Men samtidigt vill inte USA att regimen faller och statsapparaten (speciellt armén) faller samman. Därav kan vi förstå det njugga stödet till de ”moderata” rebellerna. Man söker en ”jeminitisk lösning”, dvs diktatorn avgår men statsapparaten består för att hindra en seger för folkliga resningar. Det var linjen i Tunisien och ännu tydligare i Egypten.

    Men problemet för den typ av personer som gillar teckningen ovan [en politisk teckning som visar att USA manar fram ett sunni/shia-krig, KL] är att de inte begriper vad som sker, inte kan se komplicerade sammanhang och motsättningar. I stället finns det bara en kompass. Om man är emot allt som USA gör (även om det handlar om motsägelsefulla och kontraproduktiva politiska initiativ) då har man den rätta ”antiimperialistiska” hållningen. Att det leder samma personer till att sitta i knäna på Assad, Nashrallha, Khamenei, Khaddafi, Kung Kim, Putin, Bashir och andra diktatorer, generar dem inte.”

    Konsekvensen av det han (för det är en man, så mycket kan jag avslöja) säger (förutom invektiven på slutet som bara är dum demagogi) är att USA inte vill att regimer och statsapparater (speciellt armén) faller samman. USA söker lösningar där diktatorn avgår men statsapparaten består för att hindra en seger för ”folkliga resningar”, alltså som i Jemen, Tunisien och Egypten.

    Vad han inte nämner är det totala kaoset som skapats i Libyen, där både diktatorn statsapparaten krossats och dessutom hela samhället slagits sönder. Det är väl det som ska leda till de önskade ”folkliga resningarna” kan man tänka.

    Vad som är vänster (i meningen för folkens intressen) är mycket svårt att förstå i dessa dagar.

  4. Nåja, Trotte är en bättre beskrivning. Då vet man vad det handlar om för en person, internationalismen först och främst, om så under nyliberal amerikansk flagga. Trottarna har ju hamnat i knät på USA, Saudi och Ukrainska nazister om man nu skall köra samma argumentationsteknik som trottar av den kalibern.

    USA är inte intresserat av ett sjunkande oljepris just nu, så hans analys går emot den materiella ekonomiska analysen. Det finns i hans text inget stöd för det han säger, han använder enbart guilt by association och tuggar på om den ”arabiska våren”, med dess ”framgångar” i Egypten och Tunisien, men utelämnar Libyen, undra varför?

    För övrigt så är det numera ingen hemlighet att det är samma gäng som i Libyen och med samma vapen, men trottarna bekymrar sig inte om att deras retorik och pedagogik faller samman, de är ju machiavelliska i sin taktik.

  5. ”USA söker lösningar där diktatorn avgår men statsapparaten består för att hindra en seger för ’folkliga resningar’, alltså som i Jemen, Tunisien och Egypten.”

    Kanske är det USA:s taktik, men i så fall en d-ligt invecklad sådan, i synnerhet när man inte har någon ny ”stark man” i beredskap.

  6. Lite om Ben Swann. Verkar vara en OK kille, förmodligen – till Olle Wästbergs lättnad – inte på ”Putins lönelistor”.

  7. Trotten avslöjar sig inte lite i den där texten.

    Att slänga sig med ”det är komplicerat” är trottens kader-taktiks riktmärke. Vi är alla för dumma för att fatta deras fantastiska plan för den globala revolutionen, vi vanliga dödliga skall bara hålla käft och följa kadern, inte ifrågasätta kadern, bara sälja tidningar.

    Han raljerar över ”den rätta antiimperialistiska hållningen”, vilket tyder på att han ser sig själv som pragmatiker, han menar att det finns utrymme för imperialism, vad annat kan olika antiimperialism innebära? Antingen är man konsekvent emot imperialism, eller så menar man att viss imperialism är acceptabelt. Vilken imperialism tror ni denne trotte ställt sig bakom i sin pragmatism? Imperialism är ju inte bara nationer, det finns ju ett kapitalistiskt intresse bakom. Vilket kapital är det han allierat sig med – av pragmatiska skäl? Är det gänget kring CSR? Soros och gänget kan hända?

    Trottarna har upprättat en enhetsfront tillsammans med dessa pajsare, det är lätt att se, då enhetsfronten inte medger extern kritik av parter i enhetsfronten. Gränsen för deras enhetsfront hittar man i de frågor där de är tysta, uppenbara övergrepp som de inte låtsas om, saker de i normala fall skulle skrivit upprört om innan enhetsfrontens upprättande, organisationer de öppet skulle ha kritiserat före enhetsfronten.

    Tittar man på deras enhetsfront så är det en brokig skara trottarna numera hänger med. Det är islamister, nyliberaler, oligarker och nazister som i Ukraina. Ja, ni kan ju gissa hur mycket dessa trottar skriver om Jemen i dessa dagar, inget händer där alls, för man kan ju inte säga något ont om sina enhetsfrontsvänner.

    Sedan är bristen på pedagogik påfallande. Han kan inte riktigt förklara för läsaren vad som är felaktigt, eller på vilket sätt läsaren stigit över enhetsfronten.

    Ser man till hur personen skriver i andra frågor som annars är relativt högtravande, nördiga och hög moral, så är det annorlunda i dessa fall, de svar man får, det sätt han reagerar på kritik. Det visar på en tydlig ”kognitiv dissonans” hos personen, det är någon som slår ur ett moraliskt underläge. Någon som håller på att bryta med en livslång föreställningsvärld.

    Det är mycket likt vissa andra kommunister som försökt driva i kulturnationalistisk riktning, de drabbas av ”kognitiv dissonans”. De är också machiavelliska organisationer, möjligen också del av en annan enhetsfront.

    En makalös show. För en som lever efter en mycket äldre enhetsfront är det svårt att veta vem man skall slå på käften numera. Så jag tar det säkra före det osäkra och vevar på alla. 🙂

  8. Martin K!
    Josef Stalins spökskrivare kunde inte ha skrivit en bättre text om ”trottarna”. En lögnaktig text i sann stalinistisk anda. Man blir så trött …

    Ta av dig glasögonen och relatera till dagens verklighet utan skygglappar.

  9. Det lustiga är att mina politiskt aktiva vänner är trottar. Jag sympatiserade främst med trottar. I a f fram till Libyen. Känner inte en enda ML:are personligen. Märkligt hur det kan bli …

  10. Ett påpekande angående min kommentar om facebookreaktionen ovan (16/6), Christer Strandbergs senaste och ovanstående av Martin Kullberg.

    Jag ger mig inte längre in i diskussioner om vad ”trottar” (i allmänhet) tycker och gör eller har tyckt och gjort i det förflutna. Diskussionen om ”trotskismen” ser jag som ofruktbar på samma sätt som jag ser diskussionen om ”stalinismen” eller ”maoismen” som ofruktbara. Dessa ismer har alla sina blinda och mörka fläckar, men också guldkorn (sedda i sitt historiska sammanhang) till eftervärlden.

    Däremot diskuterar jag gärna med personer som mer eller mindre öppet representerar stalinistiska, maoistiska och trotskistiska grupperingar. Jag har meningsfränder och meningsmotståndare i olika läger. Värst är de som gjort principiell avbön från sina ”ungdomsförvillelser” på vänsterkanten och idag tror att de skådat ljuset i sällskap med USA, EU, IMF och ECB. Dem går det (nästan) inte att tala med. Men, man ska aldrig vara kategorisk.

  11. Det är märkligt att folk tror krig och terror kostar pengar.

    De betalar sig själv och det inser man ganska lätt om man förstår förslumning- gentrifikationscykeln.

    Man blankar på en hel nation och sedan när det krigats klart köper man hela klabbet för de pengar man tjänade på nationens undergång.

    Vi ser minst 3-4 sådana finansprojekt i full gång i detta nu och Sveriges institutioner är med på minst 2 av dem, Syrien och Irak.

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.